Som vi har poängterat tidigare i metodavsnittet, sker forskningen trots allt i någon form av kontext. Även om invasion av privatlivet i många fall nästan ses som rutin i dagens samhälle, menar May (1993) att detta inte ger forskarna rätt att utföra sina projekt utan hänsyn till etiska principer. Därför bör forskarna, enligt May, alltid se på etik i relation till forskningen, något som han menar gäller gentemot alla inblandade. Det finns enligt honom två utgångspunkter i etiken. Den ena kallar han
”dentological” vilket innebär att forskarna följer vissa universella principer,
oavsett situation. I vårt fall däremot, som hermeneutiker, anser vi oss istället ha en syn på etik som May benämner ”consequentialism” då vi tror att föregående utgångspunkt kan innebära restriktioner. Vi kommer i stället att situationsanpassa våra ageranden utifrån vårt unika fall; en syn som vi delar med Hermerén (1996). Då vikten av etik och dess relation till forskningen anses vara ytterst viktig (se exempelvis Forsman 1997;
Hermerén 1996; HSFR22 1996; May 1993) vill vi med detta avsnitt belysa
vår syn på forskningsetik i denna uppsats. Detta för att visa på hur vi avser uppfylla etikidealet.
21
Exempel på detta kan vara ändring av: verbs tempusformer, ordföljd, personliga pronomen interpunktionstecken samt ord som här, nu och i dag.
22
METOD
I all form av forskning skall självkart forskningskravet vara uppfyllt, något som HSFR (1996) förklarar som att samhällets utveckling bör inriktas på väsentliga frågor och hålla hög kvalitet. Detta sagt, innebär dock inte att forskarna alltid får bryta mot individskyddskravet för att motivera vidare utveckling, utan de båda bör vid varje tillfälle vägas mot varandra. Individskyddskravet innebär respekt för individen och att denne inte skall riskera utsättas för ”…skada, förödmjukelse eller kränkning.” (HSFR 1996, s 3) och det är i detta krav forskningsetiken tar sitt avstamp. HSFR delar in dessa frågor i fyra huvudkategorier; informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Liknande principer
tas upp i Forsman (1997) och Hermerén (1997), men vi väljer här att följa Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets benämningar.
Informationskravet: ”Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte.” (HSFR 1996, s 5) Dessutom menar
Forsman (1997) att det är av vikt att se till att den informerade har förstått informationen. För att uppfylla detta krav kommer vi att vara noga med att informera de personer som avses medverka i vår empiri om deras uppgift i projektet, vilka villkor som gäller samt att deltagandet är frivilligt. Som Forsman (1997) och HSFR (1996) lyfter fram kommer denna information att ges skriftligt, i tid innan deras medverkan, samt muntligt vid det tillfälle vi har avtalat möte med avsedda personer. I linje med HSFR rekommendationer kommer vi även att informera om när och var uppsatsen offentliggörs och att berörda parter kommer att få ta
del av uppsatsen och det slutgiltiga resultatet.23
Samtyckeskravet: ”Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan.” (HSFR, 1996 s 6) Medverkan i vår studie kommer att
vara frivillig och vi kommer att söka respondenternas godkännande i exempelvis användning av diktafon. Då inte någon av oss, författarna till denna uppsats, heller personligen känner medverkande individer eller på något annat sätt kan tillskaffa sig personliga fördelar genom att agera på särskilt sätt existerar inte något beroendeförhållande. Detta är något som HSFR anser som en viktig regel för att forskningen skall anses vara etisk och vi vill här betona att någon ekonomisk ersättning från SAS sida inte kommer att utgå vid slutfört projekt. Kopplingen till företaget är enbart
23
METOD
ett samarbete, där vi får tillgång till information om företaget, företagets insikter i marknaden och de problem som finns inom branschen; samt att företaget kommer få ta del av den färdiga uppsatsen.
Konfidentialitetskravet: ”Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall försvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.” (HSFR 1996, s
9) Detta är ett krav som har nära koppling till offentlighet och sekretess. Här lyfter HSFR exempelvis upp frågan kring etiskt känsliga uppgifter, något som vi troligen inte kommer att stöta på i våra samtal med företaget och vald expert inom området. Däremot kan vi tänka oss att enskilda privatpersoner inte vill att de skall benämnas vid namn när de uttalar sig om sina motiv och beteenden. För att på bästa sätt respektera individen i detta sammanhang kommer vi att informera dessa om att medverkan är anonym. Detta för att den medverkande inte skall känna sig begränsad i sina uttalanden. Detta går i linje med HSFR:s syn, som menar att ett medverkande av denna typ inte skall kunna identifieras av utomstående. Uppgifterna som samlas in kommer dessutom att förvaras på sådant ställe att utomstående inte praktiskt kommer att ha möjlighet att komma åt dessa utan vår vetskap.
Nyttjandekravet: ”Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål.” (HSFR, 1996 s 10) I vårt fall är detta krav
mindre relevant då vi i största mån inte kommer att samla in personliga uppgifter som skulle kunna leda till att den enskilda individen kan komma att identifieras. Vi kommer dock inte att, i enlighet med HSFR:s regler, låna ut våra rådata till andra för kommersiellt syfte eller andra icke-vetenskapliga syften.
Vi kommer vidare att, enligt HSFR:s (1996) rekommendation, ge informanterna möjlighet att ta del av avsnitt där de själva medverkar i empirin innan dessa avsnitt offentliggörs. Detta gäller då expertuttalanden samt empiri inhämtad från informanterna på företaget, då dessa kommer att benämnas vid namn. Om berörd individ exempelvis sedan inte uppskattar valt citat kommer vi att följa HSFR:s rekommendation att ”…kunskapstillskottet [bör] vägas mot de negativa
konsekvenserna för de berörda av en eventuell publicering.” (1996, s 12) Med detta
METOD
kring relationen mellan etik och forskning och har förstått att vi inte kan rättfärdiga ett visst medel bara för att nå resultat, utan en ständig avvägning bör kontinuerligt ske. Ovanstående anpassning till vår unika situation visar på de forskningsetiska avvägningar vi förväntar oss göra under resans gång.