Forskningsfråga 1

Hur hedgar Kommuninvest marknadsrisk när de lånar upp pengar på den finansiella marknaden?

Ett sätt som Kommuninvest hedgar sina marknadsrisker på är genom naturlig matchning. Naturlig matchning används i så stor utsträckning som det går för att hedga vissa marknadsrisker såsom ränterisken, kreditspreadrisken på utlåning, upplåning och placeringar, samt basisspreadrisken. Naturlig matchning innebär att Kommuninvest strävar efter att göra skuldsidan så lik tillgångssidan som möjligt. Enligt en av respondenterna görs detta genom att de lånar ut ett motsvarande belopp i samma valuta och med liknande löptid och räntebindning som det de själva lånar upp. Här finns alltså en tydlig koppling till ALM som enligt Knezevic (2020) utgår från samma principer, det vill säga att matcha kassaflöden kopplat till skulder och tillgångar för att reducera risk. Enligt Knezevic (2020) är syftet med att matcha tillgångarnas och skuldernas löptid att minska beroendet av att förlänga skulderna efter förfall. Detta tillvägagångsätt minskar risken för förlust, och kan på så sätt potentiellt generera ett bättre resultat. Även Sudhakar m.fl. (1983) lägger fokus vid matchning av tillgångar och skulder och menar att detta kan reducera risk. Eftersom matchning av tillgångar och skulder är något som Kommuninvest åtar sig, innebär det ett minskat behov av derivatinstrument för att skydda sig mot marknadsrisken då de redan har ett naturligt skydd. Lägre risktagande bidrar till att Kommuninvest kan vara en mer stabil finansieringskälla, vilket i sin tur skulle kunna ge en känsla av ökad säkerhet hos de kommuner och regioner som lånar upp likvida medel hos Kommuninvest. Däremot är det svårt att matcha alla tillgångar och skulder perfekt och på så sätt eliminera all marknadsrisk, vilket troligtvis är anledningen till att Kommuninvest har valt att komplettera denna form av hedging med derivat.

I de fall naturlig matchning inte är en möjlig strategi för att hedga bort all marknadsrisk använder Kommuninvest derivatinstrument i viss utsträckning för att motstå så mycket förluster som möjligt. Kommuninvests derivatinstrument omfattar valuta- och ränteswappar samt FRA-kontrakt, men bolaget är även i mindre utsträckning verksamma på optionsmarknaden, utan att det sker i ett spekulativt syfte. Holmström och Tirole (2000) påpekar att valutaswappar är effektiva derivatinstrument för att minska valutarisken

eftersom de fungerar som en slags försäkring, och därför kan bolagets användning av detta derivatinstrument anses vara positiv. Enligt empirin bedöms bolagets valutarisk vara så pass låg att det inte föreligger några lagstadgande krav, vilket kan tänkas ge Kommuninvest fritt utrymme att beräkna risken med hjälp av en intern modell. Kapitalbehovet beräknas genom att valutaexponeringen multipliceras med valutakursens rörelser under årets gång. Denna metod för att beräkna exponeringen tycks inte vara särskilt komplicerad, men om valutarisken är så pass låg finns det eventuellt inte heller ett behov av en mer komplicerad metod. Genom att beräkna exponeringen ökar sannolikheten för att bolaget på ett effektivt sätt kan inkorporera användandet av valutaswappar.

Då ränteswappar, enligt respondenten från Kommuninvest, är bland bolagets mer vanligt förekommande derivat kan de antas influera hur väl risker och förluster undviks. Genom att använda ränteswappar kan Kommuninvest potentiellt dra nytta av sänkta fasta räntekostnader och minska eventuella löptidsgap i balansräkningen (Bicksler & Chen, 1986). Bicksler och Chen (1986) menar dessutom att ränteswappar är det mest effektiva derivatinstrumentet för att hedga ränterisken när det gäller tidshorisonter på över två till tre år. Empirin ger inget tydligt svar på exakt vilken tidshorisont bolaget arbetar med, men en av respondenterna lyfte att majoriteten av ränteswapparna har en initial löptid på över ett år, vilket tyder på en relativt lång tidshorisont. Om så är fallet har Kommuninvest valt en form av derivat som enligt litteraturen är effektiv för att hedga ränterisken. Enligt litteraturen kan det alltså anses vara positivt att Kommuninvest inkorporerat användandet av både ränteswappar och valutaswappar i den utsträckning de har.

Enligt Purnanandam (2007) har hedging med derivat påvisats som fördelaktig för finansiella institut, likt Kommuninvest. Anledningen till detta är att hedgingen leder till mindre känslighet för makroekonomiska chocker (Purnanandam, 2007). Detta kan delvis ha gett dämpande effekt för Kommuninvest när finanskrisen år 2008 slog till, men även under pandemin år 2020 då marknadsrörelserna visade sig vara betydligt mindre för Kommuninvest jämfört med år 2008 enligt en av respondenterna. Även om Riksbankens agerande under krisen har gett betydande positiva effekter, som en av respondenterna berättade, kan finanskrisen år 2008 ha lett till en förbättring av bolagets riskhantering. Anledningen till detta är att historiska data från den föregående krisen bland annat används som underlag för att förutse framtida risker, något som tillåter bolaget att förbereda sig för framtida ekonomiskt utmanande situationer vilket respondenten också berättade. Det går således att argumentera för att föregående kris har gett betydande lärdomar kring kris- och riskhantering och därför har en preventiv effekt eftersom Kommuninvest eventuellt lättare kan förutse och hedga marknadsrisken idag, både under vanliga och turbulenta förhållanden.

Det kan alltså konstateras att Kommuninvest hedgar sin marknadsrisk främst med naturlig matchning samt med derivat i form av valuta- och ränteswappar samt FRA-kontrakt. Bolaget hedgar till sin fördel en stor del av den marknadsrisk som de är exponerade mot, och de gör det dessutom väl. Kommuninvests marknadsriskhantering, vilken omfattar diverse tillvägagångsätt som i litteraturen anses fördelaktiga, torde även vara betryggande för medlemskommunerna eftersom den minskar risken för att borgensåtagandet behöver infrias och att deras finansiering påverkas negativt.