Den 2 december 1912 flyttade verksamheten in i nya lokaler nära Abisko järnvägsstation och Torne träsk.106 Man kan föreställa sig att flytten från Vassijaure till Abisko – cirka en mil – inte ska ha inneburit så stora skillnader för mätresultaten men meteorologen Bruno Rolf (1885–1934) som vistades vid båda stationerna beskrev deras inbördes meteorologiska skillnader:
Vassijaures och Abiskos klimat stå i slående motsättning till varandra. Fastän liggande på så litet avstånd från varandra uppvisar den ena orten, Abisko, den minsta nederbördsmängden i Sverige, nämligen 240 mm per år, under det att Vassijaure kan tävla med de största. Regn eller vatten faller under en fjärdedel av dagen i Vassijaure, under knappt en tiondel i Abisko. Det kan därför icke vara tal om att anse den ena serien [mätningar] som en fortsättning av den andra. Blott för temperaturen har man åstadkommit jämförelseserier under fyra år, för de övriga elementen är varje reduktionsförsök fåfängt.107
Mätningarna i Abisko finansierades av Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt (SMHA).108
104
"Förslag till arbetsprogram enligt §3B af protokoll för 30/IV 1908: meteorologi, hydrografi, geologi med seismologi", i Vassijaure Protokollsbok; "Förslag till fysikaliska arbeten vid Abisko", i Vassijaure Protokollsbok, Volym A1:1 "Styrelsens protokoll med bilagor 1902–1926", Vassijaure Naturvetenskapliga Stations arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm.
105
"Från den naturvetenskapliga stationen vid Vassijaure", Stockholms Dagblad 20 november 1905.
106
"Utdrag ur protokoll hållna vid sammanträden med Stockholms Naturvetenskapliga Förening", i Vassijaure
Protokollsbok . 107
Rolf (1920).
108
År 1921 inrättades i Abiskostationen en avdelning för magnetiska mätningar. Under ledning av Rolf observerades de så kallade "magnetiska mikropulsationerna", som är små oscillerande störningar i jordens geomagnetiska fält orsakade av solvindar. Fenomenet upptäcktes redan på 1800-talet av en rad olika forskare men den första faktiska mätningen ska ha gjorts år 1896 av geofysikern Max Eschenhagen (1858–1901), men vem som egentligen borde få äran för upptäckten är inte helt uppenbart.109
År 1929 flyttades, som vi ska se, huvuddelen av de meteorologiska observationerna från Abisko till Riksgränsen, som då också kom att stå under överinseende av Föreningens Vassijaure Naturvetenskapliga Station. När föreningen upplöstes 1933 övertogs ansvaret för stationerna i Abisko och Riksgränsen av Vetenskapsakademien.110 Orsaken hade främst att göra med att verksamheten till stor del hade ändrat karaktär vilket medförde ökade problem att finansiera den enbart genom donationer.
Astronomen Axel Corlin (1896–1965) var också verksam vid Abisko. Till en början var det enbart hans fru som hjälpte honom. Att döma av hans egen beskrivning spelade hon en inte obetydlig roll i forskningsverksamheten då hon höll ett öga på de meteorologiska och seismografiska instrumenten, förde protokoll under norrskensfotograferingarna, utarbetade stationsrapporter, med mera. Någon vaktmästare fanns inte och Corlin skötte själv om de grovsysslor som krävdes för att hålla stationen i dugligt skick, vilket kunde kräva större tid i anspråk än själva forskningsuppgifterna. Av denna anledning skaffade han en till assistent, Axel Eriksson, som fick sköta grovsysslorna men också "biträda vid instrumentjusteringar i oeldade rum och i övrigt under svårare förhållanden".111 Den komfort som Svenonius eftersträvade får man alltså sätta i relation till omständigheterna. Det var förstås onekligen bekvämare att kunna utföra experimenten i stationens iskalla rum än ute i bitande kyla och snöoväder, men ändå är det en bra bit kvar till den nivå som många idag skulle förknippa med begreppet komfort.
Såväl Vassijaure som Abisko forskningsstationer var internationellt uppskattade och stationerna fick betydelse för forskarvärldens attityd till behovet av forskning på nordliga breddgrader. När
109
Wilfried Schröder & Karl-Heinrich Wiederkehr, "A history of the early recording of geomagnetic variations",
Journal of Atmospheric and Solar-Terrestrial Physics 62:5(2000), 323–334. 110
Se exempelvis skrivelse från föreningen till Kungl. Vetenskapsakademien, 1 juni 1928, Volym A1:1 "Styrelsens protokoll med bilagor 1902–1926", Vassijaure Naturvetenskapliga Stations arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm, samt Protokoll vid sammanträde i Kungl. Vetenskapsakademiens kommitté för verkställande av
utredning och uppgörande av förslag i fråga om den naturvetenskapliga stationen i Abisko, 20 november 1928,
Volym A1:1 "Styrelsens protokoll med bilagor 1902–1926", Vassijaure Naturvetenskapliga Stations arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm.
111
Skrivelse från Axel Corlin till Vetenskapsakademien 1 mars 1933, Volym A1:1 "Styrelsens protokoll med bilagor 1902–1926", Vassijaure Naturvetenskapliga Stations arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm.
stationen i Abisko på grund av sviktande finansiering riskerade att upphöra med sin verksamhet, vädjade fysikprofessorn Vilhelm Carlheim-Gyllensköld (1859–1934) till några utländska auktoriteter inom forskarvärlden att uttrycka stöd för stationens fortlevnad. Bland de som talade väl om stationen fanns fysikern Charles Maurain (1871–1967), astronomen Herbert Hall Turner (1861– 1930), seismologen Edmond Rothé.112 Charles Chree (1860–1928), dåvarande direktör för Kew Gardens, skrev ett svar där han uttryckte bland annat betydelsen av att kunna göra magnetiska observationer på högre latituder:
[O]n general grounds I can say unhesitatingly that an increause [sic!] is much to be desired in the number of active magnetic observatories in latitudes over 60 [degrees]. The information desirable as to magnetic disturbance from these high latitude stations is immensely greater than that desirable from stations in low latitudes. It is the high latitude stations that we must mainly look for the information necessary to explain the cause of magnetic disturbance. These stations are also the ones we look to for disclosing the interrelation/ships of magnetic storms and aurora.113
År 1929 överfördes det mesta av de meteorologiska observationerna från Abisko till Riksgränsen, där det hade bedrivits enklare meteorologisk mätverksamhet sedan år 1904. Avsikten att flytta de meteorologiska mätningarna dit var att Riksgränsen betydligt bättre representerade det atlantiska klimatet och att väderleksrapporter därifrån skulle vara till större nytta, inte minst för trafiken på malmbanan som gick ända till Ofoten.
Den 24 september 1943 föreslog överdirektören för SMHA Gustaf Slettenmark (1884–1963) en omorganisation av observatorierna vid Abisko och Riksgränsen.114 Han beklagade att Riksgränsens observatorium inte riktigt hade blivit vad man hade hoppats på, varför fanns skäl att låta åtminstone delar av verksamheten vid Riksgränsen flyttas över Abiskostationen:
"[E]rfarenheten [har] visat, att förhållandena i Riksgränsen icke äro så gynnsamma för iakttagelser, som man tänkt sig. Himlen är sålunda ofta där täckt av relativt låga moln, och de viktiga mätningarna av
112
Brev från Charles Maurain till Vilhelm Carlheim-Gyllensköld 24 oktober 1927, Volym A1:1 "Styrelsens protokoll med bilagor 1902–1926", Vassijaure Naturvetenskapliga Stations arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm; Brev från Herbert Hall Turner till Vilhelm Carlheim-Gyllensköld 25 oktober 1927; Volym A1:1 "Styrelsens protokoll med bilagor 1902–1926", Vassijaure Naturvetenskapliga Stations arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm; Brev från Edmond Rothé till Vilhelm Carlheim-Gyllensköld 24 oktober 1927, Volym A1:1 "Styrelsens protokoll med bilagor 1902–1926", Vassijaure Naturvetenskapliga Stations arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm.
113
Brev från Charles Chree till Vilhelm Carlheim-Gyllensköld 25 oktober 1927, Volym A1:1 "Styrelsens protokoll med bilagor 1902-1926", Vassijaure Naturvetenskapliga Stations arkiv, Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm. Även om tonen överlag var positiv förekom viss kritik. Han menade att värdet på ett observatorium är avhängigt dess vetenskapliga publikation, vilket i Abiskos fall var bristfälligt.
114
Gustaf Slettenmark, "P.M. rörande observationerna i Abisko och Riksgränsen", i Betänkande med utredning och
förslag angående organisationen av Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt, red. Gösta Malm (Stockholm,
vinden i de högre luftlagren medelst pilotballongviseringar och observationer av de högre molnen bliva därför endast sällan utförda. För dessa observationer äro förhållandena i Abisko betydligt bättre."115
Slettenmark gav även förslag på hur verksamheten skulle kunna bedrivas på ett gynnsamt och effektivt sätt. Här var det frågan om att följa våra grannländers exempel. Sverige hade nämligen före kriget samarbetat med de övriga skandinaviska länderna i syfte att utarbeta en plan för luftobservationer, och fick då kunskap om deras mer centraliserade organisation av sina nationella observationer:
Det synes emellertid lämpligt att, i enlighet med den interskandinaviska plan, som strax före kriget uppgjordes för de aerologiska arbetena, förlägga den ena av de två aerologiska stationer, som borde upprättas inom Sverige enligt internationell rekommendation, till Abisko. Härigenom skulle bättre utnyttjande av personal kunna åstadkommas, i det att såväl de aerologiska som de förutnämnda arbetena skulle kunna ombesörjas av två meteorologer och ett biträde. Av meteorologerna bör lämpligen den ena såsom föreståndare placeras lika med statsmeteorolog i 23:e, under det att den andre bör sättas i 20:e lönegraden.116