det kan vara en av många nycklar för att kunna komma närmare hållbarhet. Speciellt viktigt är det då kreditgivare är en av intressentgrupperna som har en stor inverkan på vad företagen redovisar, vilket Neu et al. (1998) visade i sin studie.
Vi kan i bidraget inte rekommendera mindre företag att använda sig av hållbarhetsredovisning när det handlar om att påverka relationen mellan företag och kreditgivare. I och med att en ökad användning av hållbarhetsredovisningar gynnar GRI:s mål och arbetet mot en hållbar utveckling skapar studiens resultat därför ett dilemma ur ett samhälleligt perspektiv. Med detta menar vi däremot inte att hållbarhetsredovisningar är något som ska uteslutas för små företag då det finns andra nyttor med hållbarhetsredovisning som går utanför den här studien. Problemet med kostnaderna som tillkommer med att ta fram all den information som krävs i en hållbarhetsredovisning kvarstår dock fortfarande, speciellt för mindre företag vars budget är mindre. Studier som visar på att hållbarhetsredovisningar även kan medföra ekonomiska fördelar är bra för att ge incitament till företagen, men som Gray (2006, s. 809) säger anser vi att det kan komma att krävas ett helt annat tankesätt för att nå hållbarhet. Viktiga intressenter måste vara beredda på att hållbarhetsarbete kan komma att ske på bekostnad av den ekonomiska tillväxten och där finns det fortfarande mer att jobba på när det gäller kreditgivare som intressentgrupp även om det i dagsläget ser ut som att det går åt rätt håll.
7.4 Fortsatt forskning
Den här uppsatsen har förhoppningsvis bidragit med en bra bild av kreditgivarnas uppfattning om hållbarhetsredovisningar i kreditgivningsprocessen. Vi inser dock att den, liksom de flesta studier, har sina begränsningar och svagheter. I det här kapitlet kommer vi därför att presentera förslag på fortsatt forskning som vi tror skulle kunna lyfta forskningsområdet ytterligare.
Den här studien har fokuserat på kreditgivare till företag vilket är en specifik intressentgrupp. Även om det går att argumentera för att den hör till bland de viktigaste har företaget flera andra viktiga intressenter som också kan tänkas ha användning av hållbarhetsredovisningar, exempelvis leverantörer, kunder och medarbetare. Vi föreslår därför att andra grupper inkluderas i fortsatta studier eller att en sammanfattande/jämförande studie görs med flera grupper. Vidare har endast svenska kreditgivare intervjuats i studien varför vi även här ser en breddningspotential genom att jämföra hur det ser ut i andra länder med andra redovisningsmiljöer för hållbarhetsredovisningar.
Fenomenet med hållbarhetsredovisningar är relativt nytt och vi har utifrån studien dragit slutsatsen att de ännu inte helt slagit igenom bland kreditgivarna, men att kunskapen och erfarenheten utav dem kommer att öka med tiden. Vi ser det därför inte som omöjligt att kreditgivarnas uppfattningar då också kommer att ändras. Det finns därför ett värde i att en liknande studie utförs i framtiden om en sådan utveckling sker. Idag är det också endast stora företag som hållbarhetsredovisar varför det endast är de stora kreditgivarna som har tillräckliga resurser att hantera sådana företag. Därför kom vårt urval endast att bestå av
78
affärsbanker. Om utvecklingen går mot att även små och medelstora företag börjar hållbarhetsredovisa anser vi att en jämförelse mellan olika typer av kreditgivares syn på hållbarhetsredovisning vore intressant.
En generell svaghet vi ser med kvalitativa intervjuer i en här typen av studier som har ett starkt fäste i etiska och normativa frågor är att respondenterna svar kan styras efter vad som kan uppfattas som socialt önskvärt. Bryman (2011, s. 224) kallar effekten just för social önskvärdhet som grundar sig i viljan att ge en positiv bild av sig själv. Genom att hållbarhet är ett sådant område där det finns vissa sociala förväntningar så finns det också en risk för att svaren blivit vinklade mot att hållbarhet har en större betydelse vid kreditgivning än vad som verkligen är fallet. Genom att använda sig av en kvantitativ metod där effekten av kreditgivarnas egentliga handlingar observeras skulle detta kunna undvikas. Andra studier har exempelvis använt sig av kvantitativa metoder genom att studera företags lånekostnader för att komma åt effekten av kreditgivarnas reaktioner (se Blackwell et al., 1998).
80
Referenslista
Arbnor, I., & Bjerke, B. (1994). Företagsekonomisk metodlära. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur.
Archel, P., Husillos, J., Larrinaga, C. & Spence, C. (2009). Social disclosure, legitimacy theory and the role of the state. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 22(8), 1284–1307.
Bachoo, K., Tan, R., & Wilson, M. (2013). Firm Value and the Quality of Sustainability Reporting in Australia. Australian Accounting Review, 23(1), 67–87.
Baker, S. (2006). Sustainable Development. New York: Routledge.
Barth, M. E., Landsman, W. R., & Lang, M. H. (2008). International Accounting Standards and Accounting Quality. Journal of Accounting Research, 46(3), 467–498.
Bell, J. (2006). Introduktion till forskningsmetodik. 4:e uppl. Danmark: Studentlitteratur.
Beretta, S., & Bozzolan, S. (2004). A framework for the analysis of firm risk communication. The International Journal of Accounting, 39(3), 265–288.
Blacconiere, W. G., & Patten, D. M. (1994). Environmental disclosures, regulatory costs, and changes in firm value. Journal of Accounting and Economics, 18(3), 357–377.
Blackwell, D. W., Noland, T. R., & Winters, D. B. (1998). The value of auditor assurance: Evidence from loan pricing. Journal of Accounting Research, 36(1), 57–70.
Boesso, G., & Kumar, K. (2007). Drivers of corporate voluntary disclosure: A framework and empirical evidence from Italy and the United States. Accounting, Auditing &
Accountability Journal, 20(2), 269–296.
Botosan, C. A. (2004). Discussion of a framework for the analysis of firm risk communication. The International Journal of Accounting, 39(3), 289–295.
Broomé, P., Elmér, L., & Nylén, B. (1998). Kreditgivning till företag. 1:a uppl. Lund: Studentlitteratur.
Bruns, V. (2001). A dual perspective on the credit process between banks and growing
privately held firms (Licentiatavhandling i företagsekonomi). Jönköping: Jönköping
International Business School.
Bruns, V. (2004). Who receives bank loans? (Avhandling). Jönköping: Jönköping International Business School, Jönköping.
81
Bryman, A., & Bell, E. (2013). Företagsekonomiska forskningsmetoder. 2:a uppl. Stockholm: Liber.
Carroll, A. B. (1991). The pyramid of corporate social responsibility: toward the moral management of organizational stakeholders. Business Horizons, 34(4), 39–48.
Cazier, J., Corley, K., & Gora, D. (2011). Do Independent Sustainability Audits Provide a Competitive Advantage? EDPACS, 43(2), 1–14.
Chava, S. (2010). Do Environmental Concerns Affect the Cost of Bank Loans? [Publicerat dokument] Texas: Mays Business School, Texas A&M University.
Chen, J. C., & Roberts, R. W. (2010). Toward a More Coherent Understanding of the Organization–Society Relationship: A Theoretical Consideration for Social and Environmental Accounting Research. Journal of Business Ethics, 97(4), 651–665.
Clarkson, M. E. (1995). A stakeholder framework for analyzing and evaluating corporate social performance. Academy of Management Review, 20(1), 92–117.
Clarkson, P. M., Li, Y., Richardson, G. D., & Vasvari, F. P. (2008). Revisiting the relation between environmental performance and environmental disclosure: An empirical analysis. Accounting, Organizations and Society, 33(4-5), 303–327.
Clarkson, P. M., Overell, M. B., & Chapple, L. (2011). Environmental Reporting and its Relation to Corporate Environmental Performance. Abacus, 47(1), 27–60.
Connelly, B. L., Certo, S. T., Ireland, R. D., & Reutzel, C. R. (2010). Signaling Theory: A Review and Assessment. Journal of Management, 37(1), 39–67.
Cormier, D., & Magnan, M. (1999). Corporate environmental disclosure strategies: determinants, costs and benefits. Journal of Accounting, Auditing & Finance, 14(4), 429–451.
Dahlsrud, A. (2008). How corporate social responsibility is defined: an analysis of 37 definitions. Corporate Social Responsibility and Environmental Management, 15(1), 1–13.
Davis, K. (1960). Can Business Afford to Ignore Social Responsibilities? California
Management Review, 2(3), 70–76.
Deegan, C. (2002). Introduction: The legitimising effect of social and environmental disclosures – a theoretical foundation. Accounting, Auditing & Accountability
Journal, 15(3), 282–311.
Deegan, C., & Rankin, M. (1997). The materiality of environmental information to users of annual reports. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 10(4), 562–583.
82
De la Torre, A., Martínez Pería, M. S., & Schmukler, S. L. (2010). Bank involvement with SMEs: Beyond relationship lending. Journal of Banking & Finance, 34(9), 2280– 2293.
Delmas, M., & Blass, V. D. (2010). Measuring corporate environmental performance: the trade-offs of sustainability ratings. Business Strategy and the Environment, 19(4), 245–260.
DeYoung, R., Hunter, W. C., & Udell, G. F. (2004). The past, present, and probable future for community banks. Journal of Financial Services Research, 25(2-3), 85–133.
Dingwerth, K., & Eichinger, M. (2010). Tamed transparency: how information disclosure under the Global Reporting Initiative fails to empower. Global Environmental
Politics, 10(3), 74–96.
Donaldson, T., & Preston, L. E. (1995). The Stakeholder Theory of the Corporation: Concepts, Evidence, and Implications. Academy of Management Review, 20(1), 65– 91.
Dowling, J., & Pfeffer, J. (1975). Organizational Legitimacy: Social Values and Organizational Behavior. The Pacific Sociological Review, 18(1), 122–136.
Eden, S. (2000). Environmental issues: sustainable progress?. Progress in Human
Geography, 24(1), 111–118.
Elkington, J. (1999). Cannibals with forks: the triple bottom line of 21st century business. Oxford: Capstone.
FAR. (2012). IFRS-volymen. Stockholm: Far Akademi AB.
Font, X., Walmsley, A., Cogotti, S., McCombes, L., & Häusler, N. (2012). Corporate social responsibility: The disclosure–performance gap. Tourism Management, 33(6), 1544–1553.
Freeman, E. (1984). Strategic Management: A Stakeholder Approach. Massachusetts: Pitman Publishing Inc.
Giddings, B., Hopwood, B., & O’Brien, G. (2002). Environment, economy and society: fitting them together into sustainable development. Sustainable Development, 10(4), 187–196.
Grankvist, P. (2012). CSR i praktiken Hur företag jobbar med hållbarhet för att tjäna
83
Gray, R. (2006). Social, environmental and sustainability reporting and organisational value creation?: Whose value? Whose creation? Accounting, Auditing & Accountability
Journal, 19(6), 793–819.
Gray, R., Javad, M., David, M., Power, & Donald Sinclair, C. (2001). Social and Environmental Disclosure and Corporate Characteristics: A Research Note and Extension. Journal of Business Finance & Accounting, 28(3), 327-356.
Gray, R., & Milne, M. (2002). Sustainability reporting: who’s kidding whom? Chartered
Accountants Journal of New Zealand, 81(6), 66–70.
GRI (Global Reporting Initiative). (2006). Riktlinjer för hållbarhetsredovisning. [Riktlinjer]. GRI:s hemsida.
https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/Swedish-G3-Reporting-Guidelines.pdf [Hämtad 2014-09-15]
GRI (Global Reporting Initiative). (2011). GRI 3.1 Application Levels. [Riktlinjer]. GRI:s hemsida. https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/G3.1-Application-Levels.pdf [Hämtad 2014-09-15]
GRI (Global Reporting Initiative). (2013). G4 Sustainability reporting guidelines. [Riktlinjer]. GRI:s hemsida.
https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/GRIG4-Part1-Reporting-Principles-and-Standard-Disclosures.pdf [Hämtad 2014-09-15]
GRI (Global Reporting Initiative). (2014a). About sustainability reporting. What is
sustainability Reporting?.
https://www.globalreporting.org/information/sustainability-reporting/Pages/default.aspx [Hämtad 2014-03-13]
GRI (Global Reporting Initiative). (2014b). The benefits of sustainability reporting. [Utkast]. GRI:s hemsida. https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/The-benefits-of-sustainability-reporting.pdf [Hämtad 2014-09-15]
GRI (Global Reporting Initiative). (2014c). About GRI. A sustainable global economy. https://www.globalreporting.org/information/about-gri/Pages/default.aspx [Hämtad 2014-03-17]
Guidry, R. P., & Patten, D. M. (2010). Market reactions to the first-time issuance of corporate sustainability reports: Evidence that quality matters. Sustainability
Accounting, Management and Policy Journal, 1(1), 33–50.
Guidry, R. P., & Patten, D. M. (2012). Voluntary disclosure theory and financial control variables: An assessment of recent environmental disclosure research. Accounting
84
Gustavsson, B. (2003). Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen. Lund: Författarna & Studentlitteratur.
Hahn, R., & Kühnen, M. (2013). Determinants of sustainability reporting: a review of results, trends, theory, and opportunities in an expanding field of research. Journal
of Cleaner Production, 59, 5–21.
Hahn, R., & Lülfs, R. (2013). Legitimizing Negative Aspects in GRI-Oriented Sustainability Reporting: A Qualitative Analysis of Corporate Disclosure Strategies.
Journal of Business Ethics. 123(3), 401-420.
Haniffa, R. M., & Cooke, T. E. (2005). The impact of culture and governance on corporate social reporting. Journal of Accounting and Public Policy, 24(5), 391–430.
Hansson, S., Arvidson, P., & Lindquist, H. (2006). öretags- och räkenskapsanalys. Lund: Studentlitteratur.
Haque, S. (2014). Environmental Consideration in Bank’s Lending Decision: A Case Study of Bangladesh. World Review of Business Research, 4(1). 162-175.
Harte, G., Lewis, L., & Owen, D. (1991). Ethical investment and the corporate reporting function. Critical Perspectives on Accounting, 2. 227-253.
Hasan, M., Roebuck, P. J., & Simnett, R. (2003). An investigation of alternative report formats for communicating moderate levels of assurance. Auditing: A Journal of
Practice & Theory, 22(2), 171–187.
Hayward, C. (2002). How to be good. Financial Management. oktober, s. 14-16.
Hodge, K., Subramaniam, N., & Stewart, J. (2009). Assurance of Sustainability Reports: Impact on Report Users’ Confidence and Perceptions of Information Credibility.
Australian Accounting Review, 19(3), 178–194.
Jiangli, W., Unal, H., & Yom, C. (2008). Relationship lending, accounting disclosure, and credit availability during the Asian financial crisis. Journal of Money, Credit and
Banking, 40(1), 25–55.
Johansson-Lindfors, M.-B. (1993). Att utveckla kunskap: Om metodologiska och andra
vägval vid samhällsvetenskaplig kunskapsbildning. Lund: Studentlitteratur.
Jonas, G. J., & Blanchet, J. (2000). Assessing quality of financial reporting. Accounting
Horizons, 14(3), 353–363.
Junior, R. M., Best, P. J., & Cotter, J. (2013). Sustainability Reporting and Assurance: A Historical Analysis on a World-Wide Phenomenon. Journal of Business Ethics. 120(1), 1-11.
85
Justitiedepartementet. (2013). Direktiv om redovisning av icke-finansiell information och
mångfaldspolitik. [Faktapromemoria]. Stockholm: Regeringskansliet
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/EU/Fakta-PM-om-EU-forslag/Direktiv-om-redovisning-av-ick_H006FPM101/ [Hämtad 2014-09-12]
Koskinen, C. A.-L., & Lindström, U. Å. (2013). Hermeneutic reading of classic texts.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 27(3), 757–764.
KPMG. (2013). The KPMG Survey of Corporate Responsibility Reporting 2013. [Undersökning]. KPMG:s hemsida.
http://www.kpmg.com/Global/en/IssuesAndInsights/ArticlesPublications/corporate- responsibility/Documents/kpmg-survey-of-corporate-responsibility-reporting-2013.pdf [Hämtad 2014-09-15]
Lee, Y. W., Strong, D. M., Kahn, B. K., & Wang, R. Y. (2002). AIMQ: a methodology for information quality assessment. Information & Management, 40(2), 133–146.
Levitt, T. (1958). The Dangers of Social Responsibility. Harvard Business Review, 36(5), 41–50.
Lozano, R. (2006). A tool for a Graphical Assessment of Sustainability in Universities (GASU). Journal of Cleaner Production, 14(9-11), 963–972.
Lozano, R. (2013). Sustainability inter-linkages in reporting vindicated: a study of European companies. Journal of Cleaner Production, 51, 57–65.
Lozano, R., & Huisingh, D. (2011). Inter-linking issues and dimensions in sustainability reporting. Journal of Cleaner Production, 19(2-3), 99–107.
Lyon, T. P., & Maxwell, J. W. (2011). Greenwash: corporate environmental disclosure under threat of audit. Journal of Economics & Management Strategy, 20(1), 3–41.
Mackey, A., Mackey, T. B., & Barney, J. B. (2007). Corporate social responsibility and firm performance: Investor preferences and corporate strategies. Academy of
Management Review, 32(3), 817–835.
McDaniel, L., Martin, R. D., & Maines, L. A. (2002). Evaluating financial reporting quality: The effects of financial expertise vs. financial literacy. The Accounting
Review, 77, 139–167.
Moneva, J. M., Archel, P., & Correa, C. (2006). GRI and the camouflaging of corporate unsustainability. Accounting Forum, 30(2), 121–137.
Morhardt, J. E., Baird, S., & Freeman, K. (2002). Scoring corporate environmental and sustainability reports using GRI 2000, ISO 14031 and other criteria. Corporate
86
Moroney, R., Windsor, C., & Aw, Y. T. (2012). Evidence of assurance enhancing the quality of voluntary environmental disclosures: an empirical analysis. Accounting &
Finance, 52(3), 903–939.
Murray, A., Sinclair, D., Power, D., & Gray, R. (2006). Do financial markets care about social and environmental disclosure?: Further evidence and exploration from the UK. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 19(2), 228–255.
Neu, D., Warsame, H., & Pedwell, K. (1998). Managing public impressions: environmental disclosures in annual reports. Accounting, Organizations and Society, 23(3), 265– 282.
Nugent, M. (1999). The Australian accounting role in developing assurance services.
Australian Accounting Review, 9(18), 3–10.
Pany, K., & Smith, C. H. (1982). Auditor association with quarterly financial information: An empirical test. Journal of Accounting Research, 20(2), 472–481.
Partnoy, F. (1999). Siskel and Ebert of Financial Markets: Two Thumbs Down for the Credit rating Agencies, The Washington University Law Review, 77(3), 619-714.
Patel, R., & Davidson, B. (2011). Forskningmetodikensgrunder: Att planera, genomföra
och rapportera en undersökning 4:e uppl. Lund: Studentlitteratur.
Penman, S. H. (2013). Financial Statement Analysis and Security Valuation (5:e uppl. New York: McGraw-Hill.
Prado-Lorenzo, J.-M., Rodríguez-Domínguez, L., Gallego-Álvarez, I., & García-Sánchez, I.-M. (2009). Factors influencing the disclosure of greenhouse gas emissions in companies world-wide. Management Decision, 47(7), 1133–1157.
Regeringen. (2007). Riktlinjer för extern rapportering för företag med statligt ägande. [Riktlinjer]. Regeringens hemsida.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/41/19/ea93479e.pdf [Hämtad 2014-09-15]
Richardson, A. J., Welker, M., & Hutchinson, I. R. (1999). Managing capital market reactions to corporate social responsibility. Blackwell Publishers Ltd. mars, s. 17-43.
Rikhardsson, P., & Holm, C. (2008). The effect of environmental information on investment allocation decisions - an experimental study. Business Strategy and the
Environment, 17(6), 382–397.
Rikharsson, P., Andersen, A. J. R., & Bang, H. (2002). Sustainability reporting on the internet. Greener Management International. vinter, 57-75.
87
Robins, F. (2006). The challenge of TBL: a responsibility to whom? Business and Society
Review, 111(1), 1–14.
Schuler, D. A., & Cording, M. (2006). A corporate social performance–corporate financial performance behavioral model for consumers. Academy of Management Review, 31(3), 540–558.
SCImago Journal & Country Rank. (2014). SCImago Journal & Country Rank. SJR
(SCImago Journal Rank) indicator.
http://www.scimagojr.com/help.php#understand_journals [Hämtad 2014-09-3]
Sengupta, P. (1998). Corporate disclosure quality and the cost of debt. Accounting Review, 73(4), 459–474.
SFS 2004:297. Lag om Bank- och Finansieringsrörelse. Stockholm: Finansdepartementet.
SFS 2009:62. Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Stockholm: Finansdepartementet.
Shocker, A. D., & Sethi, S. P. (1973). An Approach to Incorporating Societal Preferences in Developing Corporate Action Strategies. California Management Review, 15(4). 97-105.
Skouloudis, A., Evangelinos, K., & Kourmousis, F. (2010). Assessing non-financial reports according to the Global Reporting Initiative guidelines: evidence from Greece.
Journal of Cleaner Production, 18(5), 426–438.
Sneddon, C., Howarth, R. B., & Norgaard, R. B. (2006). Sustainable development in a post-Brundtland world. Ecological Economics, 57(2), 253–268.
Statens Offentliga Utredningar. (2006:39). Ett utvidgat miljöansvar. [Utredning]. Regeringens hemsida.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/24/15/190f4d3e.pdf [Hämtad 2014-09-15]
Spence, M. (1973). Job market signaling. The Quarterly Journal of Economics, 87(3), 355– 374.
Starovic, D. (2002). Green signals “go”. Financial Management. oktober, s. 12.
Stein, J. C. (2002). Information production and capital allocation: Decentralized versus hierarchical firms. The Journal of Finance, 57(5), 1891–1921.
Suchman, M. C. (1995). Managing Legitimacy: Strategic and Institutional Approaches.
88
Svenska Bankföreningen. (2008). Miljöfrågor i bankverksamhet. [Promemoria]. Swedish bankers hemsida.
http://www.swedishbankers.se/web/bfmm.nsf/lupgraphics/milj%C3%B6fr%C3%A 5gor_i_bank.pdf/$file/milj%C3%B6fr%C3%A5gor_i_bank.pdf [Hämtad 2014-09-15]
Svensson, B. (2004). Redovisninginformation och kreditgivares bedömning av små och medelstora företag. Balans, (1). 16-18.
Sveriges Riksbank. (2001). Finansiell stabilitet. [Rapport]. Riksbankens hemsida. http://www.riksbank.se/pagefolders/5975/FS_2001_2.pdf [Hämtad 2014-09-15]
Tagesson, T., Blank, V., Broberg, P., & Collin, S.-O. (2009). What explains the extent and content of social disclosures on corporate websites? Corporate Social Responsibility
and Environmental Management. 16(6), 352-364.
Tullberg, J. (2012). Triple bottom line - a vaulting ambition? Business Ethics: A European
Review, 21(3), 310–324.
TV4. (2014, 14 mars). Swedbank Robur utesluter Stora Enso efter avslöjandet om
barnarbete. [Nyhetssändning]. TV4-nyheternas hemsida.
http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2576572 [Hämtad 2014-09-15]
Uchida, H. (2011). What Do Banks Evaluate When They Screen Borrowers? Soft Information, Hard Information and Collateral. Journal of Financial Services
Research, 40(1-2), 29–48.
Van Beest, F., Braam, G., & Boelens, S. (2009). Quality of Financial Reporting: measuring
qualitative characteristics. [Working Paper]. Nijmegen Center for Economics.
Verrecchia, R. E. (1983). Discretionary disclosure. Journal of Accounting and Economics, 5, 179–194.
WBCSD (World Business Council of sustainable development). (2002). The Business Case
for Sustainable Development - Making a difference toward the Johannesburg Summit 2002 an beyond. [Publicerat dokument]. WBCSD:s hemsida.
http://www.wbcsd.org/pages/edocument/edocumentdetails.aspx?id=197 [Hämtad 2014-09-15]
WCED (World Commission on Environment and Development). (1987). Our Common
Future. [Publicerat dokument]. UN Documents hemsida.
http://www.un-documents.net/our-common-future.pdf [Hämtad 2014-09-15]
Weber, O. (2012). Environmental Credit Risk Management in Banks and Financial Service Institutions. Business Strategy and the Environment, 21(4), 248–263.
89
Weber, O., Scholz, R. W., & Michalik, G. (2008). Incorporating sustainability criteria into credit risk management. Business Strategy and the Environment, 19, 39-50.
90
Appendix: Intervjuguide
Bakgrundsinformation: Vi tänkte börja med att ställa några frågor om dig och din bakgrund för
att ge en bild av de personer vi intervjuar.
A1. Vill du att vi inte redovisar ditt namn i arbetet? A2. Kan vi publicera företagets namn?
A3. Namn? A4. Ålder? A5. Befattning? A6. Tid i tjänst?
A7. Tidigare erfarenheter?
Kreditgivningsprocessen: Vi kommer nu ställa några frågor om kreditgivningsprocessen för att få
en bild av vilka rutiner ni har och vilken roll hållbarhetsinformation har.
A8. Hur arbetar ni själva med hållbarhet? Hur tänker du kring hållbarhet? A9. Kan du kortfattat beskriva hur det går till vid en kreditgivning?
A10. Vilken storlek på företag kommer du i kontakt med i samband med kreditgivning?
A11. Använder ni er av information om hållbarhetsaspekter vid kreditgivning? Vilken roll spelar informationen vid kreditgivning? Finns det någon sådan typ av information som ni efterfrågar och som är svår att få tag på?
A12. Finns det några hållbarhetsaspekter som är speciellt betydelsefulla för er? A13. Används hållbarhetsinformationen på olika sätt beroende på företagets typ? A14. Används hållbarhetsinformationen på olika sätt beroende på lånets karaktär? A15. Var hämtar ni den typen av information ifrån?
Hållbarhetsredovisning: Nu kommer vi att ställa några frågor om vad du har för uppfattning om
hållbarhetsredovisningarnas användbarhet för att kunna bedöma hur väl lämpade företagens hållbarhetsredovisningar är för kreditgivare idag.
91
A17. Har du kommit i kontakt med hållbarhetsredovisningar vid kreditgivningar? A18. Beaktar ni hållbarhetsredovisningar vid kreditgivning?
A19. I vilken utsträckning upplever du att hållbarhetsredovisningar innehåller den information som efterfrågas om hållbarhet?
A20. Upplever du att existensen av en hållbarhetsredovisning säger något om ett företag? A21. Tycker du att redovisningarna ger en rättvis bild av företagens hållbarhetsarbete? A22. Tycker du att hållbarhetsredovisningarna är skrivna på ett sätt som gör dem begripliga? A23. Är balansen mellan bra och dålig information i hållbarhetsredovisningen någonting ni tänker på? Hur upplever du att balansen generellt ser ut? Hur tolkar du det?
A24. Upplever du att hållbarhetsredovisningarna är trovärdiga?
A25. Upplever du att trovärdigheten för hållbarhetsredovisningen ökar om den är externt granskad? Är det någon skillnad beroende på vem som har granskat redovisningen? A26. Hur upplever du att jämförbarheten är mellan hållbarhetsredovisningarna?
Avslutande frågor
A27. Upplever du att vi har missat att fråga om något? A28. Är det något du vill tillägga?