Ungdomslagen i nio kommuner
11. Fortsatt forskning och utvärdering
Den fortsatta utvärderingen av ungdomslag bör framförallt behandla tre problemområden:
I. Hur modifieras tillämpningen av åtgärden som en följd av gjorda erfa-renheter.
2. Vilken inlåsning. rundgång mellan olika åtgärder, utslussning och
rörlig-Skr. 1984/85: 88 89
het följer av åtgärden och hela åtgärdssystemet mot ungdomsarbetslös-het.
3. Vilka blir de mer långsiktiga makroeffekterna av den omfattande sats-ningen på åtgärder mot ungdomsarbetslöshet. Effekter inom sysselsätt-ningspolitikens, regionalpolitikens och kommunalpolitikens domäner.
För att belysa det första problemområdet bör en ny studie av den typ som här redovisats utföras. Förslagsvis under våren - början av hösten 1985. dvs. ett år efter denna studie.
Det råder en skriande brist på uppföljningsstudier av ungdomar i och utanför åtgärder. Vi föreslår att man följer en representativ ungdomsgrupp under ett flertal år. kanske på sikt under en 10-årsperiod. och belyser deras karriärvägar utanför. innanför och mellan olika åtgärder. Endast genom en sådan studie kan olika åtgärders effekter på utslussning och inlåsning av ungdom bli belyst.
För att analysera makroeffekterna på samhällets funktionssätt behövs en integrerad, tvärvetenskaplig ansats.
En ungdomslagsberättelse
När ungdomslagen beslutades av riksdagen hade jag inga tankar på att det kunde bli något positivt med ett sådant "jobb" med sådana villkor.
Jobba fyra timmar och bara göra sådant som den ordinarie personalen inte hinner med.
Mina farhågor besannades till en början av min nu 7 månader långa erfarenhet av arbete i ungdomslag. Jag kom till Arbetsförmedlingen den 30 januari 1984. Då fick vi information i grupp om vad detta innebar. Men någon vidare information blev det inte. För ingen i personalen hade ju hunnit att sätta sig in i detta. En del av mina jämnåriga hade dock redan tilldelats platser. Vi som inga fått fick följa med vår förmedlare och se vad som kommit in under morgonen. Jag blev då erbjuden två olika jobb: städa vagnar på SJ. vilket jag inte var speciellt intresserad av och ett "kontorsar-bete" på Länsstyrelsens planenhet. Jag valde då Länsstyrelsen. Jag fick namn och telefonnummer till en kontaktperson på min nya arbetsplats och gick så dit den 31 januari efter ett samtal med en överenskommelse.·
Jag kom dit, fick information och fick skriva på tystnadsplikt. Jag blev hänvisad till min nya arbetsplats. Men tyvärr, den person som skulle bli min handledare var tyvärr inte där. Vilken planering! Vi kom därför överens om att jag skulle återkomma och börja mitt arbete måndagen därpå, den 6 februari.
Måndagen kom och jag infann mig. Min handledare hade nu återkommit från sin utflykt och jag blev satt i arbete .... Att kolla I 000 och åter l 000 stadsplanekartor (en del över hundra år gamla). Och när jag ändå hade dom uppe kunde jag ju skriva på vilken kommun de avbildade. Detta "jobb''
Skr. 1984/85: 88 90
var ju verkligen något som inte den ordinarie personalen hann med. Men varför ~kall man sätta ordinarie personal på i stort sett meningslösa jobb som är påhittade i all hast (eller i brist på fantasi kanske)? Jag fortsatte mitt arbete på Länsstyrelsen men tog kontakt med Arbetsförmedlingen igen efter några dagar, eftersom jag hade fått reda på att det fanns möjligheter till. ett ungdomslagsarbete på Landstingets informationsavdelning. Och eftersom det låg i linje med vad jag vill syssla med så ville jag naturligtvis börja där. Jag fick det så småningom och efter 2 veckor på Länsstyrelsen började jag på Landstingets informationsavdelning. Nämnas kan väl också att jag var på en "anställningsintervju'' innanjag fick börja.
Alltså måndagen den 20 februari kom jag till min nya arbetsplats och blev väl omhändertagen. Jag blev bl. a. insatt i ett introduktionsprogram och fick veta hur arbetet går till. Mina arbetsuppgifter var enkla i början.
men blev så småningom större och mer ansvarsfyllda efterhand som jag kom in i jobbet. Tiden gick och så småningom fick jag fasta uppgifter (vilket man ju inte har i ett sådant arbete?). Mitt arbete på Landstinget skiljer sig mycket från det jag hade på Länsstyrelsen men jag kan ju inte förneka att man blir lite särbehandlad som ungdomslagare speciellt som man bara jobbar fyra timmar om dagen. Hterhand som jag fick mer riktiga och ansvarsfyllda arbetsuppgifter hannjag inte vara med på avdelningsmö-ten och speciella aktiviteter för de andra på avdelningen. Under sommaren hade jag semester och hade då ett sommarjobb, som jag också hade haft förra sommaren direkt efter gymnasiet. Jag hade kunnat jobba in &anska mycket extra tid eftersom det var så mycket att göra på landstinget också.
Dagen då jag skulle fylla 20 närmade sig allt hastigare och jag sökte upp Arbetsförmedlingen igen för att förhöra mig om att omvandla mitt ung-domslagsarbete till beredskapsarbete som jag hade diskuterat med min chef. Dom ville inte ha någon ny ungdomslagsarbetare eftersom jag var insatt i jobbet nu.
Till min stora förvåning upptäckte jag på Arbetsförmedlingen att i min akt stod det att jag fortfarande var på Länsstyrelsen. Det hade då gått över ett halvt år sedan jag slutade där! Ingen gång har jag kallats till Arbetsför-medlingen under tiden. Omvandlingen av mitt arbete till beredskapsarbete gick inte Arbetsförmedlingen med' på -heller trots att landstinget också hade kontakt med arbetsförmedlingen. Dom motiverade det med: "Du måste gå arbetslös först i minst 6 månader innan du kan få något bered-skapsarbete". Jag tycker det är märkvärdigt att en människa som har att göra skall sluta sitt arbete för att en annan skall få arbeta någo·n annan stans eller också komma och ta det arbetet när den personen inte alls kan det arbetet eller de rntinerna. Men så är det bestämt och då är det bara så.
Och förresten är ju inte urigdomslagsarbete något riktigt arbete så egentli-gen var jagju redan arbetslös. Det var ju bara så att jag gjorde skäl för mina pengar som jag fick från staten.
Men det blev som sagt var inget beredskapsarbete. Så då gjordes min
Skr. 1984/85: 88 91
tjänst om till en heltidstjänst oktober ut. Och det är möjligt att det kan bli november också. Det skulle behövas en person till på den avdelningen där jag är. men tyvärr är det anställningsstopp och det finns inga pengar till en
lön till.
Sammanfattningsvis kan jag säga så här: Det är nog både för- och nackdelar med ungdomslag. Det beror nog väldigt mycket på var man hamnar, hur pass mycket det finns att göra., Och det skall ju vara arbets-uppgifter som känns meningsfulla för arbetstagaren men ändå inte vara något riktigt. Det kan bli svårt men det går ju bara det är riktigt genomtänkt innan man sätter någon på en sådan tjänst det har jagju fått bevisat för mig.
Men en sak undrar jag
vart tog alla andra 18- och 19-åringar i ungdomslaget vägen?
och
varför gör dom inte riktiga jobb när det behövs och staten ändå betalar?
Skr. 1984/85: 88
SINOVA
Organisationsbolaget
1984-08-31
92
Underbilaga 3