Denna studie visar några barns upplevelse av yoga på förskolan och alla intervjuer har ägt rum på en och samma förskola och utifrån den yoga de gör just där. Som togs upp tidigare så skulle det vara intressant att undersöka kontextens betydelse av barns upplevelse av yoga på flera olika förskolor. Det skulle också vara intressant att göra en studie av både barn och vuxnas upplevelse av yoga i förskolan för att kunna jämföra dessa.
Tidigare forskning av barn i skolan och vuxnas upplevelse av yoga som ett hjälpmedel till stresshantering har gjorts (Case-Smith et al., 2010; Anderzén- Carlsson et al., 2014) men det skulle också vara intressant med en fördjupad studie av barn i förskolans upplevelse av ett specifikt yogaprogram i förskolan. En studie där barnen får göra samma yogapass, andningsövningar, avslappningsövningar och meditationer regelbundet och under en längre tid. Detta för att kunna få en djupare förståelse av förskolebarns egna upplevelse av yoga samt en
26
förståelse för om barnen själva upplever att yoga kan hjälpa dem att hantera sina känslor och att hantera stressiga situationer.
Scott (2008) skriver att yngre barn ofta exkluderas i kvantitativa forskningsstudier då de på grund av språkliga och kognitiva begränsningar kan ha svårt att svara på strukturerade frågor. Därför är det vanligare att det görs undersökningar om barn, med vuxnas perspektiv på barns liv istället för att barnen själva får ge sitt egna perspektiv. Här finns ett stort utrymme för kvalitativ forskning, där intervjuer som forskningsmetod kan bidra till att barn ges möjlighet att ge sitt egna perspektiv på sin vardag i förskolan. Saar och Nordberg (2014) skriver att forskning om förskolan oftare speglar de vuxnas erfarenhet och synsätt istället för barnens. Jag anser att det är viktigt med forskning som låter barnens perspektiv komma fram så att det inte bara är utifrån de vuxnas barnperspektiv som verksamheten utvecklas. I min studie har jag undersökt barns upplevelse av yoga i förskolan och låtit barns egna tankar och uppfattningar komma fram, min förhoppning är att detta arbete kan inspirera pedagoger att göra yoga med barn på förskolan och att det också kan inspirera andra studenter till att göra barnintervjuer i sina examensarbeten.
27
Referenser
Anderzén-Carlsson, A. Persson Lundholm, U. Köhn, M. & Westerdal, E. (2014). Medical yoga: Another way of being in the world - A phenomenological study from the perspective of persons suffering from stress-related symptoms. International Journal of Qualitative Studies on
Health and Well-being, 9(1). http://dx.doi.org/10.3402/qhw.v9.23033
Bengtsson, J. (1998). Fenomenologiska utflykter. Göteborg: Daidalos.
Berglind, D. Hansson, L. Tynelius, P & Rasmussen, F. (2017). Levels and Patterns of Objectively
Measured Physical Activity and Sedentary Time in 4-Year-Old Swedish Children. Human Kinetics
Journals. 14 (2), 117–122. http://journals.humankinetics.com/doi/abs/10.1123/jpah.2016-0250
Bhajan, Y. (2005). The aquarian teacher: Kundalini yoga teacher training level 1. Espanola: Kundalini research institute.
Brobeck, E. Marklund, B. Haraldsson, K. & Berntsson, L. (2007). Stress in children: How fifth- year pupils experience stress in everyday life. Scandinavian Journal of Caring Scienses. 21(1), 3-9. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1471-6712.2007.00445.x/full
Bryman, A. (2015). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
BUP. Barn och ungdomspsykiatrin. (2014). Stress. Hämtad 2017-05-26 från: http://www.bup.se/sv/Rad- och-fakta/Artiklar/Stress/
Case-Smith, J. Shupe Sines, J. & Klatt, M. (2010). Perceptions of children who participated in a school- schoolbased yoga program. Journal of Occupational Therapy, Schools and Early Intervention. 3(3),
226-238. http://dx.doi.org/10.1080/19411243.2010.520246
Doverborg, E. & Pramling Samuelsson, S. (2003). Att förstå barns tankar: Metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber.
Ellneby, Y. (2008). Stressade barn och vad vi kan göra åt det. Stockholm: Natur och kultur.
Ericsson, E. (2005). Rör dig - lär dig: Motorik och inlärning. Stockholm: SISU Idrottsböcker.
Grindberg, T. & Langlo Jagtøien, G. (2000). Barn i rörelse: Fysisk aktivitet och lek i förskola och skola. Lund: Studentlitteratur.
Hagen, I. & Nayar, U.S. (2014). Yoga for Children and Young People’s Mental Health and Well-being: Research Review and Reflections on the Mental Health Potentials of Yoga. Frontiers in Psychiatry,
5(35), 1-6. https://doi.org/10.3389/fpsyt.2014.00035
Holmström, L. (2016). Lärarnas tidning. Hämtad 2017-04-06 från:
http://lararnastidning.se/larm-fran-forskolan-grupperna-for-stora/
Johansson, E. (2011). Möten för lärande. Stockholm: Fritzes.
Jällhage, L. (2016). Sjukt stressigt i förskolan. Lärarnas tidning. Hämtad 2017-04-06 från:
28
Kostenius, C. & Öhrling, K. (2009). Being relaxed and powerful: Children’s lived experiences of coping with stress. Children & society, 23, 203-213. Doi:10.1111/j.1099-0860.2008.00168.x
Köhn M, Persson Lundholm U, Bryngelsson I-L, Anderzén-Carlsson A, Westerdahl E. (2013). Medical Yoga for Patients with Stress-Related Symptoms and Diagnosis in Primary Health Care: A Random ized Controlled Trial. Evidence Based Complementary and Alternative Medicine.
http://dx.doi.org/10.1155/2013/215348
Langlo Jagtøien, G. Hansen, K. & Annerstedt C. (2002). Motorik, lek och lärande. Göteborg: Multicare förlag.
Löfdahl, A. (2014). God forskningssed- regelverk och etiska förhållningssätt. I A. Löfdahl, M. Hjalmarsson & K. Franzén (Red.), Förskollärarens metod och vetenskapsteori. (s. 32 - 44). Stockholm: Liber.
Løkken, G. (2014). Toddlaren som kroppssubjekt. I Løkken, G. Haugen, S. & Röthle, M.
Småbarnspedagogik Fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber
Løkken, G. och Søbstad, F. (1995). Observation och intervju i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Marton, F. & Booth, S. (2000). Om lärande. Lund: Studentlitteratur.
Merleau-Ponty, M. (1999). Kroppens fenomenologi. (1. uppl.) Göteborg: Daidalos. Merleau-Ponty, M. (2002[1962]). Phenomenology of perception. London: Routledge.
Nilsson, P M. (2017). De viktigaste siffrorna handlar om barns rörelse. Dagens industri. Hämtad 2017-05-24 från: http://www.di.se/opinion/de-viktigaste-siffrorna-handlar-om-barns-rorelse/
O´Kane, C. (2008). The development of participatory techniques: Facilitating children´s views about decisions which affect them. I P. Christensen & A. James (Red.), Research with children:
Perspectives and practices. (s. 125-155). London: Routledge.
Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera
en undersökning. Lund: Studentlitteratur AB.
Pegrum, J. (2006). Yoga för barn: Böj, vrid och ha kul. Västerljung: Valentin.
Saar & Nordberg (2014). Barn, estetik och konstnärliga metoder. I. A. Löfdahl, M. Hjalmarsson & K. Franzén (Red.), Förskollärarens metod och vetenskapsteori. (s. 69 - 80). Stockholm: Liber.
Scott, S. (2008). Children as respondents: The challenge for quantitative methods. I P. Christensen & A. James (Red.), Research with children: Perspectives and practices. (s. 87 - 108). London: Routledge. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.
Sommer, D. Pramling Samuelsson, I. & Hundeide, K. (2011). Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori
och praktik. Stockholm: Liber.
29
Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed (Vetenskapsrådets rapportserie 1:2011). Stockholm: Vetenskapsrådet.
1177 Vårdguiden. (2014). Stress. Hämtad 2017-05-26 från: