Finns det enligt redaktionschefen några planer på redaktionen för att få bukt med att det är för få anställda sportjournalister med utländsk bakgrund?
”Vi utgår från de bästa”
Här varierar svaren mellan redaktionscheferna. Vissa anser att det är viktigare att vidta åtgärder än andra, och vissa arbetar mer intensivt för att hitta sportjournalister med utländsk bakgrund. Enligt redaktionschef B spelar det ingen roll vilket ursprung eller kön personen har, bara personen är tillräckligt bra. Därför finns inga planer på att försöka få in sportjournalister med utländsk bakgrund på redaktionen. ”Vi utgår från de bästa”, säger redaktionschefen. Enligt redaktionschef A görs inga stora ansträngningar för att få in personer med utländsk bakgrund. Det läggs ingen stor vikt vid att medieföretaget har en mångfaldsplan.
Redaktionschefen säger att det i praktiken fungerar så att man i detta fall tittar på kvinnor först och sedan tittar man på om de har utländsk bakgrund. Det har enligt redaktionschefen förekommit att det inofficiellt pratats om att någon med en annan etnicitet skulle behövas. Det är dock inte något som brukar diskuteras ofta, utan mest i samband med att någon med
utländsk bakgrund söker till redaktionen. Mångfald utvecklar
Redaktionschef C nämner att man försöker att tänka på etnicitet vid rekryteringar, men att framför allt åldern spelar en stor roll. Man vill föryngra redaktionen och inte anställa någon som är för gammal. Samtidigt tar redaktionschefen som exempel upp kvinnornas ökade inträde på sportredaktionerna. Han tror att det finns fler kvinnor inom sportjournalistiken i dag eftersom sportredaktionerna aktivt drev frågan under ett antal år, och att ett liknande initiativ behövs för att få in fler med utländsk bakgrund. Redaktionschef D anser att det borde vara en självklarhet att det finns fler med utländsk bakgrund på redaktionerna, och att det inte borde vara en fråga att diskutera egentligen, men att det måste diskuteras när situationen är som den är.
Hur skulle man kunna få in fler personer med utländsk bakgrund?
sätt. Ett annat är ju som vi i annonserna försöker gå ut riktat med att vi söker människor, gärna med annan etnisk bakgrund än svensk. Så skriver vi när vi lägger ut annonser.
Nya tillvägagångssätt
En redaktionschef pratar om att börja använda nya ingångar för att få in fler sportjournalister med utländsk bakgrund för att försöka få till en förändring. Han säger att man på redaktionen nu börjar fundera på att ta in andra praktikanter än de från journalisthögskolorna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall. Han har varit i kontakt med ett centrum för folkhögskolor för att få tips om personer med utländsk bakgrund. Enligt redaktionschefen kommer ingenting att förändras om inte dessa åtgärder tas.
7 Slutsatser och diskussion
Färre journalister inom sportjournalistiken
Sammanfattningsvis går det att konstatera att andelen sportjournalister med utländsk bakgrund är underrepresenterade i jämförelse med andelen journalister med utländsk bakgrund generellt. Kartläggningen visar att andelen är cirka 1,9 procent. Det är drygt fem procent lägre än den andel som undersökningen från Göteborgs universitet visade på gällande journalister generellt i storstäderna (Hultén, 2009). Kartläggningens resultat liknar det från Nederländerna där andelen sportjournalister med utländsk bakgrund låg på 1,6 procent (Claringbould, Knoppers & Elling, 2004). Vi trodde själva att andelen i vår kartläggning skulle vara högre än vad som visade sig vara fallet. Situationen är alltså liknande mellan Nederländerna och Sverige och det visar även svaren från samtalsintervjuerna. Flera av redaktionscheferna ger svar som stämmer överens med kriterier för urvalen av journalister i Nederländerna som anses etnicitets- och könsneutrala. De sökandes etnicitet och kön spelar ingen roll i rekryteringen (Claringbould, Knoppers & Elling, 2004). Vi kommer senare i detta avsnitt att diskutera vad den låga andelen i kartläggningen kan bero på.
Habitus har modifierats innan tillträdet till det sportjournalistiska fältet En slutsats som kan dras är att det sportjournalistiska fältet i sig inte har modifierat
sportjournalisternas habitus. Däremot har habitus hos alla sportjournalister modifierats i ett tidigare skede på ett sätt som har hjälpt dem att komma in på fältet. Alla tre sportjournalister i studien har även någon form av journalistutbildning som troligtvis har modifierat habitus i någon utsträckning. Detta genom den omgivning som finns på högskolan, med klasskamrater och lärare, samt utbildningen i sig.
En sportjournalist hade hjälp av att ha utövat lagidrotter, och på så sätt skaffat sig svenska vänner och genom utövandet av lagidrotter även lärt sig sociala och kulturella koder som kan ha berikat hans symboliska kapital på det sportjournalistiska fältet. En annan sportjournalist talar om hur inträdet till arbetslivet fick honom att introduceras till en annan värld, bort från förortsbubblan han levde i. Habitus modifierades då, och en slutsats som kan dras är att sociala sysselsättningar kan få habitus att förändras genom att tillföra symboliska kapital som bland annat passar på sportjournalistikens fält. Samtidigt kommer alltid den utländska
bakgrunden att finnas med och påverka habitus. Dock innebär det inte att det symboliska kapitalet som den utländska bakgrunden medför försvårar för sportjournalisterna att vistas på fältet, om habitus är tillräckligt anpassad.
En av sportjournalisterna talar om att det existerar en sorts journalistklass. Dit räknas framför allt det sociala och ekonomiska kapitalet enligt honom. Det kulturella kapitalet, i form av utbildning, har inte enligt honom ett lika stort inflytande. Alla sportjournalister känner sig som en blandning av svensk och invandrare, och det är någonting komplext som de har svårt att förklara. Samtidigt är samtliga enligt sig själva försvenskade vilket även vi anser att de är, framför allt beroende på deras egen självbild som de förmedlat till oss. De ser sig oftast som svenskar och är införlivade i den svenska kulturen. Den svenska delen av habitus har ett större utrymme och inflytande på deras person än den utländska delen. Att verka svensk ses enligt dem som fundamentalt för att komma in på fältet. Detta överensstämmer med vad Djerf- Pierre och Levin (2005) menar, att det förmodligen är en framgångsstrategi att försöka bli så lik en svensk journalist som möjligt.
En av sportjournalisterna nämner också att han är populär hos svenskarna för att han talar felfri svenska och inte är särskilt lik en invandrare till utseendet vilket har att göra med
Göranssons (2005) begrepp om den outtalade statushierarki som handlar om att man får högre symboliskt kapital om ursprungslandet har ett närmare geografiskt och kulturellt avstånd till Sverige. Denna sportjournalist kommer från sydöstra Europa och har då ett geografiskt och kulturellt mindre avstånd till Sverige än vad de två sportjournalisterna med ursprung i Mellanöstern har.
Etnisk mångfald är viktig i teorin
Redaktionscheferna anser att förekomsten av sportjournalister med utländsk bakgrund är för liten. Detta kan ses som ett tecken på att praktik och teori är olika saker, och det
överensstämmer med Hulténs (2009) argumentation att redaktioner värderar mångfald högt men att de inte lever upp till idealen.
”Det finns inga sökande”
Bristen på socialt kapital i form av kontakter är något som en redaktionschef tar upp som ett problem, eftersom det oftast krävs mer än ett arbetsprov för att komma in. Det kulturella
kapitalet som bland annat innefattar livsstil och smak är nära besläktat med det sociala kapitalet, att ha samma umgängeskretsar och bakgrunder är någonting som underlättar för infödda svenskar och försvårar för dem med utländsk bakgrund.
Etnosocialitet – en framtida lösning?
Sportjournalisterna verkar själva generellt mer medvetna om etnicitetsfrågor än
redaktionscheferna. Detta kan vara en indikation på att det behövs personer med utländsk bakgrund på högre positioner, som exempelvis redaktionschefsposter, för att fler
sportjournalister med utländsk bakgrund ska komma in på fältet. Etnosocialiteten (Djerf- Pierre & Levin, 2005, Camauër, 2006) tycks vara viktig. Sportjournalist A nämner begreppet indirekt då han talar om att en viss form av diskriminering mot sportjournalister med utländsk bakgrund förekommer, men att det kunde ha varit det motsatta om cheferna hade haft
utländsk bakgrund. Det behövs att vissa av rekryterarna i framtiden har utländsk bakgrund, då de kan se likheter mellan de ansökande och sig själva, och på så sätt få in fler med utländsk bakgrund på sportredaktionerna. Fältet domineras av infödda svenskar och kampen inom fältet anpassas därefter. För att personer med utländsk bakgrund ska kunna komma in på fältet krävs det att dominansen av infödda svenskar bryts. Det bästa sättet att bryta dominansen på fältet kan vara att få in personer med utländsk bakgrund i chefspositioner. Dessa personer kommer tidigare att ha haft en karriär som sportjournalist. Därför kan det ta relativt lång tid innan dessa hamnar i en position som möjliggör en förändring av fältets utformning. Det är en process som inte kommer att kunna genomföras under en natt, det kommer ta tid att förändra hur fältet ser ut och det måste man vara medveten om.
Lättare för den andra generationen
Språket är viktigt för att kunna komma in på fältet, och därför tror vi att det har varit svårt för första generationens invandrare att få jobb som journalister och då också som
sportjournalister. I och med att den andra generationens invandrare i allmänhet behärskar språket väl, och är uppvuxna med de sociala och kulturella koderna, är deras symboliska kapital på det journalistiska fältet större än föräldrarnas. Vi tror därför ur detta avseende samma sak som flera av redaktionscheferna, att det med tiden kommer att komma in fler med utländsk bakgrund på fältet. Om vi talar utifrån oss själva känner vi oss försvenskade. Vi är födda i och uppvuxna med den svenska kulturen och vi ser oss själva som svenskar i första hand. Enligt oss behövs detta för att kunna komma in på det sportjournalistiska fältet, även
om den utländska bakgrunden inte bör försummas. Enligt oss passar generellt den andra generationen invandrares habitus det journalistiska fältet bättre än det som föräldrarna besitter.
Sociala kapitalet behöver vara rätt
Vårt intryck är att det sociala kapitalet är av stor vikt för att kunna komma in på fältet. Kunskapen måste givetvis finnas där, men för att få möjlighet att komma in på det sportjournalistiska fältet måste det sociala kapitalet vara det rätta, vilket inte detta fält är ensamt om att kräva. Branschen är mångfacetterad genom att det kulturella kapitalet, i form av utbildning, spelar en stor roll hos vissa medieföretag och en mindre roll hos andra. Slutsatsen blir att det sociala kapitalet i slutändan är det viktigaste om man vill komma in på fältet, och som sportjournalist med utländsk bakgrund är det extra viktigt. Samtidigt är det generellt svårare för sportjournalister med utländsk bakgrund att knyta till sig kontakter och utöka sitt sociala kapital på fältet jämfört med infödda svenskar. På så sätt blir detta problem ett moment 22 för dem med utländsk bakgrund. Eftersom de allra flesta sportjournalister är infödda svenskar umgås de i första hand med andra infödda svenskar, vilket underlättar för dem att knyta åt sig kontakter på det sportjournalistiska fältet då de exempelvis kan ha gemensamma vänner. En sportjournalist talar om att det blir svårare för personer utanför Stockholmsområdet att komma till Stockholm och skapa sig det kontaktnät som krävs för att komma in på det journalistiska fältet. En slutsats som är möjlig utifrån uttalandet är att detta även gäller personer med utländsk bakgrund. Det kontaktnät som sportjournalisten syftar på ingår man inte bara för att man bor i Stockholmsområdet, utan det är en krets av vissa
människor som är likasinnade och besitter liknande symboliskt kapital och habitus. Därför är det svårt för utomstående som exempelvis personer med utländsk bakgrund att komma in på fältet eftersom deras kontaktnät inte är detsamma som det som krävs.
JMK-kultur
I samtalsintervjuerna med redaktionscheferna framkom att de medieföretag som söker praktikanter oftast gör det från journalisthögskolorna. Det kan enligt oss innebära ännu ett hinder för personer med utländsk bakgrund. Om vi utgår från journalistutbildningen vid Stockholms universitet är vår uppfattning att det är en kultur på skolan som inte appellerar till personer med utländsk bakgrund och att dessa inte i första hand söker sig till skolan. Detta
gäller framför allt de som är sportintresserade, då uppfattningen av oss är att det inom JMK ses ner på sportjournalistik, liknande de argument Dahlén resonerar kring (Dahlén, 2008). Utbildningen i sig är inte anpassad för sportjournalistik och förmodligen är siffran på
studenterna som vill bli sportjournalister inte särskilt hög. Det kan vara avskräckande att söka till JMK om man har utländsk bakgrund och är sportintresserad eftersom den allmänna bilden är att den typiske JMK-studenten är infödd svensk och ämnar bli journalist inom ”värdigare” ämnen som politik och kultur. Nu talade en redaktionschef om att sportredaktionen skulle börja söka praktikanter från folkhögskolor, vilket kan underlätta för personer och
sportjournalister med utländsk bakgrund att komma in på fältet. Motsägande
Vi anser att det är motsägelsefullt att det är så få, och enligt vår kartläggning ansenligt färre sportjournalister med utländsk bakgrund, än bland journalister generellt. Sportjournalistik har historiskt sett förknippats med låg-kultur (Dahlén, 2008) vilket borde ge personer med lägre status på fältet en större möjlighet att komma in. Om det skulle finnas något område inom journalistiken där personer med utländsk bakgrund skulle förekomma i större utsträckning borde det i sådana fall vara sportjournalistiken. Därför känns det underligt att det enligt vår kartläggning är en sådan låg andel sportjournalister med utländsk bakgrund jämfört med undersökningen genomförd av Göteborgs universitet där sju procent av journalisterna hade utländsk bakgrund i storstäderna (Hultén, 2009). Undersökningen genomförd av Göteborgs universitet har använt samma definition av utländsk bakgrund som studien, med skillnaden att denna studie har uteslutit personer med nordisk bakgrund ur definitionen. Det kan mycket väl vara möjligt att en andel av de sju procenten i undersökningen genomförd av Göteborgs universitet har en nordisk utländsk bakgrund.
Sportjournalistiken ligger efter?
Rowe (2004) beskriver hur sportjournalistiken genom tiderna inte har tagits på fullt allvar och att sportjournalistiken har setts som en ”toy department of the news media”. Denna låt vara klichéartade syn på sportjournalistiken som en ”leksaksfabrik” kan ha medfört att sportens område inom journalistiken har haft svårare att vidta åtgärder för utveckling än andra områden. Arbetet med etnicitetsfrågor, för att få in fler med utländsk bakgrund på
redaktionerna, kan vara en av dessa åtgärder. Camauër (2006) har dessutom slagit fast att fler medieföretag har börjat vidta åtgärder för att balansera den snäva etniska sammansättningen
på redaktionerna. Detta slogs alltså fast för fem år sedan. Först nu har en av
sportredaktionerna börjat vidta någon form av åtgärd genom att börja söka praktikanter på folkhögskolor. En slutsats som kan dras utifrån detta är att sportjournalistiken ligger efter den resterande journalistiken. Det är självklart möjligt att kalla det för en åtgärd att det i
annonserna efterfrågas personer med utländsk bakgrund. Samtidigt kan det ses om en kraftlös åtgärd som uppenbarligen inte har hjälpt.
Vi har dock inte tagit del av vilka åtgärder som har tagits inom andra områden av
journalistiken, och detta kan vara föremål för vidare forskning. Förslag på vidare forskning kan även vara om antalet studenter som ämnar bli sportjournalister på journalisthögskolorna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall. På samma sätt kan vidare forskning bedrivas om antalet examinerade studenter med utländsk bakgrund på nämnda journalisthögskolor.
Källförteckning
Böcker:
Bourdieu, Pierre (1989) [1979]. Distinction: a social critique of the judgement of taste /
Pierre Bourdieu, translated by Richard Nice. London: Routledge
Bourdieu, Pierre (1999). Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori / Pierre Bourdieu ;
översättning från franskan: Gustaf Gimdal och Stefan Jordebrandt. Göteborg: Daidalos
Broady, Donald (1989). Kapital, habitus, fält. Några nyckelbegrepp i Pierre Bourdieus
sociologi. Stockholm: Universitets- och högskoleämbetet
Camauër, Leonor (2006) Mediearbetare med utländsk bakgrund och majoritetsmediers
diskrimineringsmekanismer. I: Leonor Camauër & Stig Arne Nohrstedt (red:er), Mediernas vi
och dom: Mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen (s. 35-89). Stockholm:
Fritze
Dahlén, Peter (2008) Sport och medier: En introduktion. Kristiansand: IJ-forlaget de los Reyes, Paulina (2006) Det problematiska systerskapet. Om svenskhet och
invandrarskap inom svensk genushistorisk forskning. I: Paulina de los Reyes, Irene Molina & Diana Mulinari (red:er), Maktens (o)lika förklädnader: Kön, klass & etnicitet i det
postkoloniala Sverige (s. 31-49). Finland: Atlas
Djerf-Pierre, Monika & Levin, Anna (2005) Mediefältets janusansikte: medieeliten,
journalisterna och mångfalden. I: Anita Göransson (red.), Makten och mångfalden: Eliter och
etnicitet i Sverige (s. 165-225). Stockholm: Fritze
Eriksson, Göran (2006) ”Det här är lycka” – Om sportjournalistikens inkluderande mekanismer. I: Leonor Camauër & Stig Arne Nohrstedt (red:er), Mediernas vi och dom:
Göransson, Anita (2005) Utländsk bakgrund – tillgång eller hinder på vägen mot makt? I: Anita Göransson (red.), Makten och mångfalden: Eliter och etnicitet i Sverige (s. 7-41). Stockholm: Fritze
Hultén, Gunilla (2009). Journalistik och mångfald. Lund: Studentlitteratur
Mattsson, Katarina (2001). (O)likhetens geografier – Marknaden, forskningen och de Andra. Uppsala: Uppsala Univeristy
Rowe, David (2004). Sport, Culture and the Media: the unruly trinity. Buckingham: Open University Press
Vetenskapliga artiklar:
Claringbould, Inge, Knoppers, Annelies & Elling, Agnes (2004). Exclusionary Practices in Sport Journalism. Sex Roles. 51 (11/12) s. 709-718
Djerf-Pierre, Monika (2005). Lonely at the top: Gendered media elites in Sweden.
Journalism. 6 (3) s. 265-290
Melin-Higgins, Margareta (2003). Fly eller fäkta: kvinnliga journalisters överlevnadstaktiker.
Kvinnovetenskaplig tidskrift. 24 (2) s. 53-68
Elektroniska källor:
Statistiska centralbyrån (2010). Definitioner. Utländsk bakgrund. (Elektronisk) Tillgänglig: < http://www.scb.se/Pages/List____261536.aspx> (2011-04-08)
Migrationsverket (2010). Ordförklaringar. Invandrare. (Elektronisk) Tillgänglig: <http://www.migrationsverket.se/info/60.html#i> (2011-15-04)
Bilaga
Bilaga 1, intervjuguide sportjournalister Är du född i Sverige?
Var är dina föräldrar födda? Vad har du för utbildning? Berätta om din uppväxt.
Hur länge har du sysslat med sportjournalistik? Hur kom du in på journalistspåret?
Har du jobbat med en annan typ av journalistik? Hur trivs du med ditt arbete?
Hur länge har du arbetat på din nuvarande arbetsplats? Tidigare arbetsplatser?
Vad för arbetsuppgifter har du, huvudsysslor?
Känner du på något sätt att du har ett ansvar att kunna representera minoriteter?
Ser du dig själv som en förebild i ditt yrke för unga människor som själva har utländsk bakgrund?
Känner du att du har blivit annorlunda behandlad på redaktioner på grund av din etnicitet? Känner du att du har annorlunda krav på dig i ditt journalistiska yrke i och med din utländska bakgrund?
alltså känner du att det på något sätt skiljer sig från kraven som finns på svenskar? Har du känt att det förväntats av dig att ha kunskaper om utlänningar eller invandrare i allmänhet för att du själv har utländsk bakgrund?
Känner du att du behöver visa upp mer kunskap än svenska sportjournalister? Känner du att du arbetar på lika villkor som en infödd svensk sportjournalist?
Kan du känna att de svenska perspektivet dominerar för mycket inom sportjournalistiken? Försöker du på något sätt att lyfta fram ett annorlunda perspektiv vid vissa tillfällen? Tror du det kan vara svårare eller lättare att som journalist med utländsk bakgrund få jobb inom sportjournalistiken än vad det är inom andra journalistiska området?
Om du tidigare jobbat på andra områden inom journalistiken, ser du någon skillnad mellan dem och sportområdet?
Har du i din yrkesroll någon gång känt dig diskriminerad på något sätt? Ser du några fördelar i yrket med att ha utländsk bakgrund?
Ser du några nackdelar i yrket med att ha utländsk bakgrund?
Hur tycker du det är med fördelningen av antalet sportjournalister med utländsk bakgrund på sportredaktionerna?
Anser du att det behövs kvoteras in sportjournalister med utländsk bakgrund?
Hur ser du på din arbetsgivares försök till att få till ett mer balanserat utbud av anställda (ur