• No results found

Framtid

In document Möjligheternas land? (Page 58-62)

4. Teoretiska perspektiv

5.5 Framtid

Två av informanterna har inga konkreta mål eller planer för framtiden, de lever i nuet och tar livet som det kommer. Detta kan ses som fragmentisering, en copingstrategi som innebär att fokus ligger på

kortare tidsperspektiv en dag tas i taget för att framtiden ska verka mer överskådlig. De fyra andra informanterna har satt upp tydliga mål inför framtiden.

Skaffa mitt.. min drömjobb, ha allt liksom. Ha familj, se och åka om jag kan till mina föräldrar, hälsa på min familj. Skapa familj.

Att man först måste lära sig svenska.. och lära sig regler som bor i Sverige. Och.. man måste hitta en jobb, det är viktigt. Och bra ekonomi. Familj, gift och.. körkort! Och utbildning … Jag tänker jag kan leva som jag vill, som jag önskar. Det är mitt mål.

En av informanterna vittnar i citatet nedan om hennes strategi för att göra sitt mål realistiskt och uppnåbart. Denna strategi kan kopplas till en flexibel copingstrategi då informanten anpassar sina mål och handlingsstrategier efter vad informanten anser vara möjligt. Lennéer-Axelsson (2010) menar att flexibel copingstrategi handlar om att finna nya vägar och förändra handlingsstrategier och förväntningar - något vi anser att citatet nedan vittnar om.

Jag kämpar väldigt mycket, jag vill lyckas. Jag vill liksom inte.. jag vill skaffa mig en utbildning, jag vill göra någonting i det här samhället så liksom sen jag kom jag har bara kämpat hela tiden. Jag har liksom bara pluggat pluggat pluggat hela tiden. Nu jag går gymnasium och vill jobba med människor. Sen jag var liten sa jag alltid att jag ville bli läkare och sen när jag gick på IV så visste jag om man går naturkunskap så blir man läkare men jag läste typ ett halvt år samtidigt som jag gick på IV bara för att känna på, jag tyckte det gick lite fort med matte och sådär, alltså jag tänkte nej det blir inte så bra. Jag vill ändå få bra betyg så tillslut bestämde jag mig för att läsa omvårdnad, jag tänkte lite framåt. Jag har inga föräldrar, jag har ingen som kan försörja mig och det är bra om jag läser något som jag får ett yrke redan när jag går ut gymnasium vilket gör att jag kanske kan jobba som undersköterska på vårdcentral, sjukhus eller äldreboende eller sådär ett tag. Sen spara lite pengar för att kunna plugga vidare, så jag tänkte lite för framtid och jag trivs jättebra på omvårdnad. Det känns verkligen mitt.

I citaten nedan berättar informanterna om önskan att uppnå sitt mål och då finna meningsfullhet. Detta går att koppla till KASAM då målen är individuella och kan påverkas av informanterna själva vilket kan leda till en känsla av delaktighet. Enligt Antonovsky (1991) är detta en viktig del för att kunna känna att man har ett meningsfullt liv och uppleva en känsla av sammanhang. Borge (2005) menar att barn

som har en positiv syn på framtiden har en hög nivå av resiliens vilket nedanstående citat vittnar om.

Jag vill ha självklart ett arbete, utbildning, och sen så småningom så vill man träffa någon, man vill kanske skaffa familj längre fram i framtiden och sådär. Men man vill.. man vill ha riktiga vänner, riktiga kompisar som uppskattar en och sådär. Så att man känner verkligen att man har någonting att leva för.

Om jag har nått mitt mål då är det mitt liv kommer kännas att det är meningsfullt. Just nu är det mitt mål att utbilda mig, det är det jag tänker väldigt mycket om.

5.5.2 Återvändande

Två av informanterna beskriver att de kan tänka sig att återvända till ursprungslandet om situationen där förändras och då tillåter det.

Om det förändras i hemland jag kan gå till min familj tillbaka liksom, det finns inga liksom. Det är bäst i världen att vara med min familj. Om.. och om allt förändras jag kan vara med dem.

En av informanterna har inte tänkt på var han kommer befinna sig i framtiden och har inte heller tänkt på huruvida han vill återvända eller ej. Detta är enligt oss ett tydligt exempel på copingstrategin fragmentisering, att inte planera för några långsiktiga framtidsplaner. Fragmentisering är enligt Lennéer-Axelsson (2010) en vanlig och effektiv copingstrategi bland människor som upplevt flykt.

I citaten nedan beskriver informanterna att de av olika skäl inte kommer återvända till sina ursprungsländer. Detta med grund ibland annat hur situationen ser ut i ursprungslandet, ett återvändande anser en av informanterna vara förenat med stor risk. En annan informant berättar att hon ser sig som en främling i ursprungslandet och ytterligare en beskriver att hon inte har några positiva minnen av platsen och inte heller någon familj kvar där och ser därför ingen anledning till att återvända.

Man kan inte leva i Afghanistan. Här som jag har.. jag ska börja det bra livet. Finns några få grejer, socialen, kommunen hjälper mig så jag fortsätta livet. Jag kan leva i Sverige men i Afghanistan, om man ska gå till jobb eller skolan man kan inte tänka att kan komma tillbaka. Där är krig. Om till exempel om blir krig.. man kan inte tänka att man åka.. gå tillbaka till hem. Man blir död. Jag har aldrig tänkt på att återvända, jag har ingen där och jag har börjat mitt liv här och det känns mycket

tryggare att vara här.. än ett annat ställe där man inte vet vad som kommer hända. Man är liksom nytt, främling liksom där.

Jag kommer aldrig att återvända. Det är bara så, punkt slut … Jag har inget bra minne av det, jag kommer inte återvända, jag har inte ens någon familj kvar där.

In document Möjligheternas land? (Page 58-62)

Related documents