När vi ställs inför jobbiga tankar och känslor kan vi välja att inte bli en del av dem. Självet-som-kontext är en del av psykologisk flexibilitet, ett förhållningssätt till omvärlden som leder till ett mer accepterande och flexibelt beteende. Detta förhållningssätt skapar utrymme för individen att reflektera över sin situation och hur denne vill hantera och reagera på stressorer (Fletcher & Hayes, 2005; Hayes et al., 2006). Genom att ändra på och omvärdera våra stressresponser kan vi minska de negativa skadeverkningarna av stress, samtidigt som vi kan använda stressresponsen till vår fördel och klara nya utmaningar (Garland et al., 2011).
Företag kommer alltid att vilja gå med vinst och eftersom medarbetarna är en del i den processen kräver det att medarbetarna levererar efter bästa förmåga. Om företag hittar sätt att öka sina medarbetares prestationer och samtidigt deras välmående kommer produktiviteten att öka samtidigt som sjukdagarna minskar. I vår studie undersökte vi hur övning i självet-som-
32 kontext och prosocialt hjälpbeteende kan vara en möjlig åtgärd för att öka medarbetarnas psykologiska flexibilitet och förmåga till självet-som-kontext.
Vi lyckades inte visa någon effekt av interventionerna men anser att det är motiverat att genomföra fler studier där interventionerna sker under längre tid och är mer omfattande. Det skulle vara intressant att se vilken effekt interventionerna skulle kunna ge om de gavs under exempelvis två månader, då detta skulle kunna ha större sannolikhet att resultera i förändrat tankesätt. Vidare kan det finnas en vinst i att ge deltagare en djupare förståelse för teorierna bakom ACT i samband med interventionerna, för att förstå vad övningarna faktiskt går ut på och på så sätt öka motivationen hos deltagarna.
Denna studie bör ses som en pilotstudie eftersom SACS skalan och WAAQ-S skalan ännu inte har validerats i någon publicerad artikel. Vi har sett att SACS har en bra intern reliabilitet och korrelerar med WAAQ-S och PSS. Skalan skulle behöva utvärderas ytterligare, på en annorlunda population och med fler mättillfällen. WAAQ-S har även den en bra intern reliabilitet och korrelerar med SACS och PSS. Vidare borde även WAAQ-S utvärderas ytterligare, speciellt på en population inom arbetslivet.
Vi såg att de demografiska variablerna kön, civilstatus och fysisk aktivitet korrelerade svagt med skalorna, något som vi valde att bortse ifrån. En tänkbar möjlighet är att dessa variabler påverkar nivån av upplevd stress, vilket skulle vara intressant att undersöka vidare.
I och med denna studie har vi kommit lite närmare tänkbara åtgärder för att öka företagens effektivitet och få hälsosammare och mer motiverade medarbetare. Har företag medarbetare som kan hålla ett accepterande synsätt till sina med- och motgångar och samtidigt vara målinriktade, har de individer som kommer ha förutsättningar för att nå goda resultat och prestera bättre, utan risk för utbrändhet och ohälsa.
33
Referenser
Atkins, P. W. B. (2013). Empathy, self-other differentiation and mindfulness training.
Organizing Through Empathy. Hämtad den 28 mars, 2014 från
http://medcontent.metapress.com/index/A65RM03P4874243N.pdf
Atkins, P. W. B., & Parker, S. K. (2012). Understanding Individual Compassion in Organizations: the Role of Appraisals and Psychological Flexibility. Academy of
Management Review, 37(4), 524–546. doi: 10.5465/amr.2010.0490
Barnes-Holmes, D., Barnes-Holmes, Y., Power, P., Hayden, E., Milne, R., & Stewart, I. (2006). Do You Really Know What You Believe ? Developing the Implicit Relational Assessment Procedure ( IRAP ) as a Direct Measure of Implicit Beliefs. The Irish
Psychologist, 7, 169-177.
Bond, F. W., Flaxman, P. E., & Bunce, D. (2008). The influence of psychological flexibility on work redesign: mediated moderation of a work reorganization intervention. The
Journal of Applied Psychology, 93(3), 645–654. doi:10.1037/0021-9010.93.3.645
Bond, F. W., Lloyd, J., & Guenole, N. (2013).The work-related acceptance and action questionnaire (WAAQ): Initial psychometric findings and their implications for
measuring psychological flexibility in specific contexts. Journal of Occupational and
Organizational Psychology, 86(3), 331-347. doi: 10.1111/joop.12001
Cohen, S., Kamarck, T., & Mermelstein, R. (1983). Stress A Global Measure of Perceived,
24(4), 385–396. doi: 10.2307/2136404
Cohen, S., Kessler, R. C., & Underwood Gordon, L. (1997). Measuring Stress: A Guide
for Health and Social Scientists. New York: Oxford University Press, Inc.
Dahl, J. (2013) The swedish version of Self-As-Context Scale. Uppsala University, Uppsala, Sweden.
Fledderus, M., Bohlmeijer, E. T., Fox, J.-P., Schreurs, K. M. G., & Spinhoven, P. (2013). The role of psychological flexibility in a self-help acceptance and commitment therapy intervention for psychological distress in a randomized controlled trial. Behaviour
Research and Therapy, 51(3), 142–51. doi: 10.1016/j.brat.2012.11.007
Fletcher, L., & Hayes, S. C. (2005). Relational frame theory, acceptance and commitment therapy, and a functional analytic definition of mindfulness. Journal of Rational-Emotive
& Cognitive-Behavior Therapy, 23(4), 315–336. doi:10.1007/s10942-005-0017-7
Garland, E. L., Gaylord, S. a., & Fredrickson, B. L. (2011). Positive Reappraisal Mediates the Stress-Reductive Effects of Mindfulness: An Upward Spiral Process. Mindfulness, 2(1), 59–67. doi:10.1007/s12671-011-0043-8
Gird, S. R., Zettle, R. D., Webster, B. K., & Hardage-Bundy, A. (2013). Developing a
Quantitative Measure of Self-as-Context. Department of Psychology, College of Liberal
34 Hayes, S. C., Luoma, J. B., Bond, F. W., Masuda, A., & Lillis, J. (2006). Acceptance and
commitment therapy: model, processes and outcomes. Behaviour Research and Therapy,
44(1), 1–25. doi:10.1016/j.brat.2005.06.006
Holmberg, J., Ottergård, M-L., Öst, L-G. & Wicksell, R.K. (2014). The Swedish version of the Work-related Acceptance and Action Questionnaire (WAAQ).
Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden.
Kashdan, T. B., & Rottenberg, J. (2010). Psychological flexibility as a fundamental aspect of health. Clinical Psychology Review, 30(7), 865–878. doi:10.1016/j.cpr.2010.03.001 Keller, A., Litzelman, K., Wisk, L. E., Maddox, T., Cheng, E. R., Creswell, P. D., & Witt, W.
P. (2013). Association with Health and Mortality, 31(5), 677–684. doi:10.1037/a0026743
Lehrer, P. M., Carr, R., Sargunaraj, D., & Woolfolk, R. L. (1994). Stress management techniques: are they all equivalent, or do they have specific effects? Biofeedback and
Self-Regulation, 19(4), 353–401. Hämtad den 15 maj, 2014 från
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7880911
Limm, H., Angerer, P., Heinmueller, M., Marten-Mittag, B., Nater, U. M., & Guendel, H. (2010). Self-perceived stress reactivity is an indicator of psychosocial impairment at the workplace. BMC Public Health, 10, 252. doi:10.1186/1471-2458-10-252
Nakao, M. (2010). Work-related stress and psychosomatic medicine. BioPsychoSocial
Medicine, 4(1), 4. doi:10.1186/1751-0759-4-4
Nyklíc, I., Mommersteeg, P. M. C., Beugen, S. Van, & Ramakers, C. (2013). Mindfulness- Based Stress Reduction and Physiological Activity During Acute Stress : A Randomized Controlled Trial, 32(10), 1110–1113. doi: 10.1037/a0032200
Poulin, M. J., Brown, S. L., Dillard, A. J., & Smith, D. M. (2013). Giving to others and the association between stress and mortality. American Journal of Public Health, 103(9), 1649–55. doi:10.2105/AJPH.2012.300876
Poulin, M. J., & Holman, E. A. (2013). Helping hands, healthy body? Oxytocin receptor gene and prosocial behavior interact to buffer the association between stress and physical health. Hormones and Behavior, 63, 510–517. doi:10.1016/j.yhbeh.2013.01.004
Tavakol, M., & Dennick, R. (2011). Making sense of Cronbach’s alpha. International Journal
35
Bilaga 1.
Ljudfilen ”Self as Context (1)”
Nu är det dags för dagens övning. Sätt dig på en plats där du kan sitta bekvämt, med fötterna i golvet och händerna i knät. Börja med att blunda. Känn marken under fötterna och låt kroppen vara precis som den är. Låt andningen komma naturligt så att du kan ge din kropp den bästa förutsättningen att ge dig balans och återhämtning. Din kropp vet vad som är bäst för dig. Öppna upp och tillåt kroppen att ta hand om dig på sitt eget sätt. Jag vet att du är bra på att känna in vad andra behöver och när du känner att andra behöver din hjälp, blir du aktiv i detta, du har de färdigheterna. Jag vill att du riktar din fina omsorg mot dig själv nu. Öppna upp till din kropps egen omsorg om dig fokusera på dina andetag och se om du redan nu känner hur din egen kropp tar hand om dig.
Under den här övningen kommer det att hända saker. Det kommer vara tankar som flyger mot dig och pockar på din uppmärksamhet. Vissa tankar är mer tilltalande än andra. Det kommer att poppa upp känslor av olika slag och du kommer också att känna igen olika kroppsliga reaktioner, till exempel stress. Allt detta kan vi kalla psykologiskt innehåll. Motsatsen till psykologiskt innehåll är vad du just nu kan uppleva med dina fem sinnen, vi kan kalla detta för verkligheten. Verkligheten är alltså det du upplever med dina sinnen, medan det psykologiska innehållet är tankar och känslor, tolkningar och reaktioner som du har lärt dig. Man kan säga att ditt psykologiska innehåll är en sorts tolkning av verkligheten, men det är inte verkligheten. Under den här övningen ska du öva dig på att se skillnaden.
Föreställ dig att ditt psykologiska innehåll är som en flod som rinner vid dina fötter. Det är en flod som lever sitt eget liv. Ibland är den vild och kan kännas farlig och ibland är den lugn som en filbunke. Du bestämmer inte över floden men däremot bestämmer du hur du vill förhålla dig till den. Vi skulle kunna säga det finns tre sätt att förhålla sig till floden, det vill säga ditt psykologiska innehåll. Ett sätt är att du hoppar i floden och låter dig svepas med och styras av dina tankar och känslor. Det är till exempel när du styrs av rädsla eller ilska eller impulser eller vanor. Vi kan kalla detta förhållningssätt för ett reaktivt förhållningssätt. Det andra sättet är du står i floden och försöker plantera ned dina fötter i botten för att kämpa mot den starka strömmen. Det betyder att du börjar argumentera med dina tankar eller försöker ändra på dina känslor och på så sätt försöker styra eller behärska ditt psykologiska innehåll. Detta är en heltidssysselsättning i och med att floden rinner dag och natt och att man inte kan stoppa en flod från att rinna. Det här är också ett reaktivt förhållningssätt. Det tredje sättet jag nu vill att du ska öva på, det är ett aktivt och betraktande förhållningssätt. Föreställ dig att du
36 nu istället sätter dig på en brygga och låter fötterna dingla ned i floden, det vill säga i ditt psykologiska innehåll. Genom att sitta på bryggan har du kontakt med dina tankar och känslor och tendenser att reagera, men du håller dig ovanför så att du inte blir lika fångad av
innehållet. Du har kontakt med vattnet, du känner vilken temperatur det är och åt vilket håll floden rinner, men du håller dig ovanför. Vi kan kalla detta för ett icke-reaktivt och snarare aktivt iakttagande perspektiv.
Från bryggan är du alltid större än dina tankar och dina känslor och dina kroppsliga reaktioner. Från bryggan är du nära dina känslor och tankar, men behöver varken vara rädd att drunkna i dem eller känna att du behöver slåss mot dem. Innehållet i floden kommer och går, men du sitter stadigt på bryggan och iakttar.
Det är vanligt att man då och då under övningar som denna hoppar i floden och engagerar sig i en tanke eller en känsla. Märker du att du gör detta, försök att känna av omvärlden med dina fem sinnen så att du kan komma tillbaka till bryggan igen.
Den här övningen kan du också ta med till olika vardagssituationer. När du märker att dina tankar eller känslor tar tag i dig eller när du märker att du försöker kämpa mot dem, påminn dig om att du kan ta ett steg bakåt, upp på bryggan och bara låta dem rinna förbi.