Framträdande

I ​ “Partiledarintervjun”​ ställer programledarna ofta vinklade eller ifrågasättande frågor vilket gör att partiledarna hamnar i en slags försvarsställning. De upplevs försiktiga med vad de säger och noga med hur de väljer sina ord och formuleringar. De uttryck partiledarna sänder ut kan således vara påverkade av den situation de befinner sig i (Goffman 2009, 23). Det faktum att frågorna i intervjun är mestadels ifrågasättande kan tänkas påverka situationen så att den upplevs mer allvarlig, vilket gör att partiledarna går in i försvarsställning och anpassar

sitt beteende utefter situationen. Nedan ges exempel på hur en vinklad fråga kan se ut, som programledare ställer till Annie Lööf:

“ I tisdags presenterade Alliansen sin gemensamma klimatpolitik i Göteborg, med enad front utåt så. Ni vill ju sänka dieselskatten för jordbrukarna, och det vill då inte Jan Björklund utan han säger att det är att skjuta sig i foten och dessutom öppnade Ebba Busch Thor upp för mer kärnkraft. Hur eniga är ni egentligen?” (02:28)

Enligt Goffman är framträdanden alltid anpassade efter att passa in i de förutsättningar och förväntningar som finns i samhället (Goffman 2009, 39), vilket kan vara en anledning till att de frågor som diskuteras i​ “Partiledarintervjun” ​är formade utifrån de normer vi har i det samhälle vi lever i. Av de frågor som diskuteras upplevs det viktigt att handla och agera utifrån dessa normer. Enligt Goffman så kan publiken bli förvirrade eller illa till mods om “fel” saker sägs eller görs vid ett framträdande (2004, 185) och eftersom att partiledarna inte kan se publikens respons då programmet sänds live och eventuella varningar på att

framträdandet inte passar sig, kan det tolkas som en anledning till att partiledarna inte väljer att uttrycka sig alltför mycket utanför rådande normer genom att istället prata runt frågorna. I

”Partiledarintervjun” ​behöver inte partiledarna tänka lika mycket på detta eftersom att programmet inte är livesänt och går att klippa och redigera i efterhand. Frågorna är även generellt mer lättsamma, vilket också kan vara en bidragande anledning till att intervjuerna i

”Partitempen” ​upplevs mer avslappnade.

I ​“Partiledarintervjun” ​är det tydligt hur partiledarna ingår i rollen som partiledare frontstage i sammanhanget, att de är där för att representera sitt parti. De pratar i obetydlig grad om sig själva eller personliga erfarenheter, utan endast om samhällsproblem, saklig politik eller den rådande politiken i Sverige utifrån sitt partis perspektiv. De agerar utifrån deras roll på ett sätt som har i syfte att förstärka vissa delar av politiken för att kunna förmedla sitt budskap på bästa sätt (Goffman 2009, 98). De använder ofta uttrycket ”vi” när de vill förmedla partiets åsikter, vilket är ett tecken på att partiledarna agerar frontstage i sammanhanget.

är återhållsamma i vissa frågor och tänker efter hur de ska uttrycka sig, visar på att de fortfarande vill bevara och framstå efter deras yrkestitel. Detta eftersom att de representerar Sveriges riksdagspartier, och inte sig själva som privatpersoner. Trots den personliga biten befinner de sig alltså fortfarande frontstage, och inte bakom kulisserna ​(Goffman 2009, 98). Själva filmningen är gjord i stillbild med vissa inzoomningar när de talar, men sekvenser bakom inspelningsteamet visas även emellanåt. Till exempel innan intervjun med Jonas Sjöstedt startar, sitter han och äter geléhallon och säger till produktionen bakom kamerorna

“att de smakar precis som de ska faktiskt”​ (00:09), vilket ger en känsla av att han är

omedveten om att han blir filmad och därav stärks känslan av att man får ta del av hans roll backstage.

5.2.4 Självpresentation

Hur partiledarna använder sig utav begreppet självpresentation i ​“Partiledarintervjun”​ blir även framträdande i de fall där dem inte kan ge exakta svar på en fråga. Ulf Kristersson fick frågan om hur byråkratin ska försvinna inom Polisen och istället för att ge ett rakt svar pratar han runt frågan, vilket således kan tolkas som ett sätt att styra och manipulera de intryck man vill att andra ska få (Goffman 2009, 9). Vad som avgör huruvida hans svar upplevs som genuint eller ej beror på hur bra han lyckats styra situationen genom att prata runt frågan (Goffman 2009, 57). Det är sedan vad tittarna uppfattar som falskt, genuint eller oäkta som speglar hur bra han har kunnat anpassa sitt beteende för att förmedla den bild han velat (Johansson 2018, 262). Denna situation går även att likna med begreppet “footing” som kan tolkas synonymt med att han pratar runt frågan och gör små ändringar i språket för att

kontrollera situationen och publikens uppfattningar (Goffman 1981, 128). Han känner således in situationen och omgivningen för att medvetet kunna kontrollera sitt så kallade “fotarbete”.

6. Slutsats

Vår studie syftade till att studera hur gestaltning och framställning av samtliga partiledare såg ut i traditionell respektive social media inför riksdagsvalet år 2018. Det centrala låg i om likheter eller skillnader i framställning och gestaltning, beroende på medie, fanns och hur det i så fall såg ut. Vi ville med vår studie även kunna säga något om medielogikens genomslag, och utifrån resultatet kan vi således konstatera att både framställning och gestaltning skiljer sig åt beroende på vilket medie partiledarna kommunicerar genom. Vilket vi följaktligen tolkar som en följd av det mediala samhälle vi lever i.

Utifrån resultatet kan vi konstatera att båda formaten har i grundläggande syfte att informera oss medborgare om den politik som drivs, samt förmå oss med tillräcklig kunskap för att kunna göra informerade val och åsiktsrösta. Vad som dock skiljer programmen åt är sättet de vill förmedla denna kunskap på.

I det presenterade resultatkapitlet har vi visat på hur gestaltningen såg ut i de båda

programmen. Vi har i denna studie utgått från sak-, spel- och triviagestaltningar, där samtliga gestaltningar fanns att finna i de båda formaten. Vad som dock skiljde sig åt var huruvida ofta de olika gestaltningarna förekom beroende på medie. I ​“Partiledarintervjun” ​gestaltades politiken främst som spel, i ​“Partitempen”​ gestaltades politiken främst som trivia och sakgestaltning kunde urskiljas tydligare i ​“Partitempen”​ än i​ “Partiledarintervjun”​.

De två olika visuella formaten är utformade på liknande sätt, men med olika utgångslägen. Youtube och programmet ​“Partitempen”​ har en desto yngre målgrupp än TV4 nyhetsmorgon då programmet riktar sig främst till förstagångsväljare. Det kan således vara en bidragande faktor till att frågorna upplevs mer konkreta, tydliga och sakliga än i ​“Partiledarintervjun” där frågorna är generellt mer vinklade och ifrågasättande och upplevs utgå ifrån att tittarna redan har kunskap om de ämnena som diskuteras sedan innan. Det kan även vara en

anledning till att programmen skiljer sig visuellt åt och att innehållet är av avsevärd skillnad, vilket sedan speglar sig i hur partiledarna framställer sig själva och sin politik i respektive

humoristiska och varma med ett avslappnat kroppsspråk. Visuella tillägg och rekvisita förekommer för att göra formatet ännu mer lättsamt och roligt, samt vid segment med redigerade visuella inslag som exempelvis tankebubblor med text eller ljudeffekter för att väcka intresse hos publiken. I ​“Partiledarintervjun” ​upplevs istället partiledarna mycket mer allvarsamma med ett begränsat och stelt kroppsspråk, minimal rekvisita och där visuella tillägg knappt förekommer alls.

Vad som dock är gemensamt för de båda programmen är att de har en tendens att gestalta politiken på ett sätt för att främja antalet tittarsiffror. Programmen och formaten har olika tillvägagångssätt, men vad vi upplever med samma mål. TV4 vill få tittare genom att spela partiledarna mot varandra och ställa vinklade, ledande och ifrågasättande frågor som gör intervjuerna spännande. Titlarna till samtliga intervjuer har slagkraftiga meningar som även dem kan tänkas vara utformade så för att locka tittare. I ​“Partitempen”​ försöker man istället få tittare genom att mixa den sakliga politiken med frågor om allmän trivia. Eftersom att Youtube är ett annat format, ser även interaktionen annorlunda ut gentemot det traditionella mediet TV. Det kan tolkas, utifrån det visuella formatet och majoriteten av de frågor om allmän trivia som ställs, att det är mer intressant att få ta del av själva personen bakom åsikterna än den egentligen bedrivna politiken.

Vad som således kan tolkas gemensamt för dessa är huruvida båda formaten är präglade av medielogiken, men på två helt olika sätt. Gestaltningar som spel kan ses som indikatorer på att medieinnehållet är präglat av medielogiken snarare än av en politisk logik, och allmän trivia som det nya interaktionssättet där personligheten är avgörande för hur intressant ett format blir.

7. Slutdiskussion

Denna studie är ett beskrivande fall av hur gestaltning och framställning ser ut i traditionell- respektive social media genom att jämföra dem med varandra. I och med att det är en kvalitativ fallstudie är det svårt att generalisera på en empirisk nivå trots totalurval då vi endast analyserar två fall. Resultatet har däremot visat sig intressant gentemot tidigare forskning. Resultatet i att allmän trivia förekom på sociala media i den utsträckningen som det gjorde är ett intressant forskningsområde och relevant att forska vidare inom. Av den forskning vi har tagit del av innan och under studien om gestaltningar förekom knappt triviagestaltning och vi hittade lite information om ämnet. Då sociala medier utvecklat en ny typ av kommunikation och interaktion upplever vi att den mer personliga framställningen har blivit allt vanligare är och att man som väljare vill lära känna själva personen bakom de politiska åsikterna innan man väljer hur man ska rösta. Därav föreslår vi framtida forskning av både traditionella medier och sociala mediers triviagestaltning.

På en teoretisk nivå går resultatet att generalisera till en mer abstrakt nivå. Detta genom att observationen av att studera innehållet av huruvida gestaltning och framställning ser ut i de två programmen ​“Partitempen”​ och ​“Partiledarintervjun”​ även skulle kunna generaliseras till hur traditionell media står sig gentemot social media i det nya medielandskapet i de politiska samtalen. Det kan låta diffust och omfattande men av stor betydelse. Framförallt för den journalistiska granskningen av politiken gentemot huruvida de politiska samtalen kan hålla på att förflyttas till nya medier. Alltså plattformar som inte är beroende av

professionella journalister som arbetar för att informera medborgare, vilket skulle kunna vara ett hot mot det demokratiska samhället vi är priviligerade av att ha i Sverige.

För att se utvecklingen ur ett annat perspektiv, så skulle det istället kunna gynna politiken. Anledningen till varför denna uppsats tog form var genom vår hypotes om att desto fler medier som konkurrerar med varandra, desto mer spelgestaltning förekommer vid

informationsspridning om politiken i samhället. Närmare bestämt trodde vi att spelgestaltning skulle vara mer förekommande på social media än i traditionell media. Med utgångspunkt i

hade. ​De många studier som har gjorts om politikens spelgestaltning via medierna kan ha lett till den ökade cynism som finns gentemot politiken idag. Genom att få ta del av allmän trivia och personen bakom den bedrivna politiken skulle kanske denna cynism istället kunna förändras. Får man lära känna personen bakom de politiska åsikterna skulle det i framtiden kunna leda till ett större förtroende och en allt större tillit till politiken överlag. Att framställa och gestalta partiledare genom sociala medier på detta vis tror vi således kommer att fortsätta, vilket är en betydande anledning till varför detta ämne är aktuellt och viktigt att fortsätta studera vidare i.

Referenser

Andersson, Magnus. 2017. ​Medierad social interaktion.​ I Tobias Olsson (red.). Sociala medier – vetenskapliga perspektiv. Malmö: Gleerups, 21-36.

Asp, Kent. 1986. ​Mäktiga massmedier - Studier i politisk opinionsbildning​. Avhandling. Stockholm: Akademilitteratur AB.

Bonnier Broadcasting. 2018. ​Om TV4​.

https://www.bonnierbroadcasting.com/om-oss/tv4/om-tv4/​ [Hämtad 2019-05-21].

Cappella, Joseph N. & Jamieson, Kathleen Hall.1997. ​Spiral of Cynicism. The Press and the

Public Good. ​New York: Oxford University Press.

de Vreese, Claes H. 2004. The effects of strategic news on political cynicism, issue

evaluations, and policy support: A two-wave experiment​.​ ​Mass communication and society, vol.7(2): 191-214 .

de Vreese, Claes H. och Elenbaas, Matthijs. 2008. Media in the game of politics: effects of strategic metacoverage on political cynicism.​ The international journal of press/politics, vol.13(3): 285-309 .

Dietz, Margaux. 2018a. PREMIÄR PARTITEMPEN – JONAS SJÖSTEDT. ​Margaux. [Blogg] 21 mars. ​https://margaux.elle.se/premiar-partitempen-jonas-sjostedt/​ [Hämtad 2019-04-11].

Dietz, Margaux. 2018b. ​Partitempen.​ Youtube. [Online]

https://www.youtube.com/playlist?list=PLfaC8qEcIcRcXlkltD6NhzJvujGuPguQW​ [Hämtad

2019-03-19]

Entman, Robert M. 1993. Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm. I: ​Journal

Esaiassion, Peter., Gilljam, Mikael., Oscarsson, Henrik., Towns, Ann., Wängnerud, Lena. 2017.​ Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad. 5. uppl. Stockholm: Wolters Kluwer AB.

Fallows, James. 1996. ​Breaking the News. How the Media Undermine American Democracy. New York: Pantheon Books.

Goffman, Erving. 1974. Frame Analysis. New York: Harper & Row. Goffman, Erving. 1981. ​Forms of talk. ​Oxford: Basil Blackwell.

Goffman, Erving. 2009.​ Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. ​5. uppl. Falun: Norstedts Förlagsgrupp AB.

Hadenius, Stig. Weibull, Lennart. 2003.​ Massmedier. En bok om press, radio, TV. ​8. uppl. Albert Bonniers förlag.

Hernes, Gudmund. 1978. ​Det mediavridde samfunn.​ I Hernes, Gudmund (red.). Forhandlingsøkonomi og blandningsadministrasjon. Oslo: Universitetsförlaget.

Iyengar, Shanto. 1991. ​Is Anyone Responsible? How Television Frames Political Issues. Chicago: University of Chicago Press.

Jansson, André. 2009. ​Kommunikation.​ Malmö: Liber AB.

Johansson, Catrin. 2018. On Goffman: Researching Relations with Erving Goffman as Pathfinder. I O. Ihlen, B. & M. Fredriksson (Red.), ​Public Relations and Social Theory. 2 uppl: 252-271. New York: Routledge.

Lawrence, Regina G. 2000. Game-framing the issues: Tracking the strategy frame in public policy news.​ Political communication, ​vol.17(2): 93-114

Nord, Lars & Strömbäck, Jesper. 2010. Journalistik, medier och demokrati. I Lars Nord & Jesper Strömbäck (red.). ​Medierna och demokratin.​ Lund: Studentlitteratur AB, 11-42. Olsson, Tobias. 2017. ​Sociala medier – vetenskapliga perspektiv​. Malmö: Gleerups.

Patterson, Thomas E. 1993. ​Out of Order. ​New York: Vintage Books.

Petersson, Olof; Djerf-Pierre, Monika; Holmberg, Sören; Strömbäck, Jesper; Weibull, Lennart (2006): ​Demokratirådets rapport 2006 – Mediernas valmakt.​ Stockholm: SNS Förlag.

Price, Vincent; Tewksbury, David & Powers, Elisabeth. 1997. Switching Trains of

Thought:The Impact of News Frames on Readers’ Cognitive Responses. I ​Communications

Research​ vol. 24(5): 481-501.

Rhee, June. W. 1997. Strategy and issue frames in election campaign coverage: A social cognitive account of framing effects. ​Journal of Communication ​47(3): 26-48.

Serverin,W., James., Tankard, J., Werner,. JR. 2014. ​Communication theories.​ Pearson. Statens medieråd. 2018. ​Sociala mediers uppkomst och roll.

https://statensmedierad.se/larommedier/medierdaochnu/socialamediersuppkomstochroll.379. html​ [Hämtad 2019-04-15].

Sten, Ann-Sofie. 2016-06-03. “Mäktiga massmedier” lika aktuell idag. ​Göteborgs universitet,

JMG - Institutionen för journalistik, medier och kommunikation. ​3 juni.

https://jmg.gu.se/aktuellt/Nyheter/fulltext//-maktiga-massmedier--lika-aktuell-idag-som-1986

.cid1376219​ [Hämtad 2019-04-11].

Strömbäck, Jesper. 2000. ​Makt och medier. En bok om samspelet mellan medborgarna,

medierna och de politiska makthavarna.​ Malmö: Studentlitteratur AB.

Strömbäck, Jesper. 2001. ​Gäster hos verkligheten. En studie av journalistik, demokrati och

politisk misstro.​ Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposium AB.

Strömbäck, Jesper. 2004. ​Den medialiserade demokratin. Om journalistikens ideal, verklighet

och makt​. Kristianstad: SNS Förlag.

Strömbäck, Jesper. 2009a. "Den medialiserade valbevakningen". I: Nord, Lars & Strömbäck, Jesper (red.) (2009). ​Väljarna, partierna och medierna.​ Stockholm: SNS förlag.

Strömbäck, Jesper. 2014. ​Makt, medier och samhälle. ​Lund: Studentlitteratur AB

Strömbäck, Jesper., & Van Aelst, Peter. 2010. Exploring some antecedents of the media‟s framing of election news: A comparison of Swedish and Belgian election news.​ The

International Journal of Press/Politics ​15(1): 41-59

Strömbäck, Jesper & Nord, Lars. 2017. ​Mest spelgestaltningar och strukturell partiskhet En

analys av svensk valrörelsejournalistik 2002–2014. ​DEMICOM. Sundsvall: Mid Sweden University

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1140692/FULLTEXT01.pdf​ [Hämtad

2019-03-15]

Törner, Amanda. 2018. ​Så fick Margaux Dietz partiledarna till Youtube-studion. ​Dagens

media​. 21 mars.

https://www.dagensmedia.se/marknadsforing/sa-fick-margaux-dietz-partiledarna-till-youtube

-studion-6904179​​[Hämtad 2019-05-24]

Vohs, K.D., Baumeister, R.F., & Ciarocco, N.J. (2005). Self-Regulation and

Self-Presentation: Regulatory Resource Depletion Impairs Impression Management and Effortful Self-Presentation Depletes Regulatory Resources. ​Journal of Personality and Social

Psychology,​ 88(4), 632-657.

http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.186.6339&rep=rep1&type=pdf

[Hämtad 2019-04-05]

Weaver, Paul. H. 1972. Is television news biased? ​The public interest,​ vol.26, 57-74 Wendt, Maria. 2012.​ Politik som spektakel: Almedalen, mediemakten och den svenska