5.3 ”Jaget” under intervju och observation
7 Aksaa islamutbildnings och Fredsagenternas diskurser
7.2 Dialogen mellan svensken och muslimen
7.2.2 Fredsagenterna – att sprida rätt kunskap om islam ger möjlighet till dialog
7.2.2.1 Muslimer och icke-muslimer möts under det gröna taket
[J]ag tror att svensken i gemen har ett ganska stort såhär miljö-tänk […] Svensken tycker om sin natur och svensken tycker om att vi har allemansrätten […] Jag är ju född svensk, jag har ju levt med det hela livet, personerna där inne [syftar till kursdeltagarna], det är ju ingen som är född svensk tror jag, så de har ju inte det med sig och det är svårt för dem att se att det här. Det finns många naturliga bryggor mellan islam och att vara svensk som det inte talas tillräckligt mycket om, och det är viktigt att ta upp de frågorna på agendan. Så därför tog jag detta som ett exempel på, jag kunde hållit föreläsning på andra ämnen, men jag tog detta som ett väldigt tydligt exempel på att här kan islam och svenskhet vara samma sak.210
[…]
Ja, här kan man ju jobba sida vid sida utan att blinka, du behöver inte fundera på vad den andra tror eller tycker, om varför vi gör det utan bara, vi gör exakt samma sak, det är bara att samarbeta.211
Andreas Hasslert är tydlig när det gäller varför han valt att tala om just ”miljöaspekten” under sina föreläsningar. Det handlar både om att visa för de
kommande fredsagenterna att islam och en ”svenskhet” går att förena, att det till och med finns många ”naturliga bryggor” mellan de två, och att finna gemensamma nämnare i en dialog med icke-muslimer. I ett miljöengagemang behöver ingendera parter ifrågasätta att det finns meningsskiljaktigheter i andra åsikter, utan de två kan arbeta tillsammans ”sida vid sida”. Det är också tydligt hur Hasslert – en konvertit som är född i Sverige – ser sig själv som en länk mellan “svenskarna” och
”muslimerna” (de blivande fredsagenterna) i detta fall, eftersom han säger att det kan vara svårt för dem att se kopplingen som finns mellan att vara svensk och muslim. Men vad har Hasslert för vision om hur dialogen ska gå till?
210 Intervju med Andreas Hasslert 1/11-08, se bilaga.
Det är ju så vi vill, vi vill komma dit – ”jaha då ringer vi Fredsagenterna”– och så kommer det en av våra ungdomar och pratar om islam så att de förstår det på en svenska och med ett synsätt som gör att det kan föras en dialog där det slutar med att alla har förstått varandra. Sen behöver man inte tycka allt lika om allting men det är viktigt att förstå den andre, för att kunna säga – ”ja man kan göra så också, jag föredrar att göra det på ett annat sätt men okej”.212 Genom att utbilda icke-muslimer i islam inom exempelvis olika myndigheter och på skolor runt om i Sverige menar Hasslert att en dialog kan uppstå som ”slutar med att alla har förstått varandra”. Hans förhoppning är att de hundra utbildade
fredsagenterna inom projektet ska vara ett självklart val för myndigheter och skolor som vill veta någonting om islam, eller som citatet antyder – när det finns ett problem som kan lösas med hjälp av en dialog. Detta leder tillbaka till den grundläggande uppfattningen och syftet med Fredsagenterna, ”föreställningen om islam som en fredlig religion är nästan obefintlig i västvärlden […] vi vill öka kunskapen om
islamisk fredskultur bland alla svenskar.”213 Men islam och ”islamisk fredskultur” kan inte presenteras av vem som helst och inte hur som helst för att en dialog ska
möjliggöras. Förutsättningen är att fredsagenterna ”pratar om islam så att de förstår det på en svenska och med ett synsätt […] där det slutar med att alla har förstått varandra”.
7.2.2.2 Muslimer och muslimer kan mötas om islam uttrycks på icke-muslimers vis
Föreställningen om att islam behöver presenteras på ett visst sätt för att en dialog mellan muslimer och icke-muslimer ska kunna uppstå återfinns även hos Amna Ismail Abdulkarim. I citatet nedan talar Abdulkarim om vilka frågor ”svenskarna” har och att de inte nöjer sig med ”traditionella” svar.
Så jag ser på dem, deras sätt att ställa frågor visar att de har okunskap om islam men samtidigt de är väldigt nyfikna och de vill ha det bra svaret som tillfredställer deras behov […] Men det går inte liksom bara säga – ”varför har du till exempel det här sätt att klä på dig? varför har du sjal på dig?”– ”därför att Koranen sa det, därför att Allah, gud sa det” – ”jag vill inte ha det, jag vill
212 Intervju med Andreas Hasslert 1/11-08, se bilaga.
att du förklarar” […] Så jag vill gärna lära våra fredsagenter att svara inte det här traditionella sätt att svara på – ”att Koranen sa det, för att gud sa det” och då [säger svenskar, min notering] – ’vad säger du själv?’”214
För Abdulkarim är bemötandet och anpassningen till svenskars ”behov” centralt i undervisningen av fredsagenterna. Bemötandet av svenskar bygger på föreställningen om att det finns en avgörande skillnad mellan dem och muslimer, ”eftersom de
[svenskar] har ett helt annat sätt att tänka, andra uppfattningar […] helt [annat] sätt att leva […]”.215 Därför måste fredsagenterna vara medvetna om denna skillnad så de inte svarar på ett ”traditionellt” sätt. Svenskar vill ha svar som förklarar olika ställningstaganden i livet; som till exempel att bära hijab, genom en individuell reflektion. Att endast stödja sig på en gudsauktoritet är inte tillräckligt enligt Abdulkarim för att tillfredställa deras ”behov”. Detta grundar sig på bilden av
”svensken” som en sekulariserad individ vilken inte uppfattar en gud eller någonting i förhållande till religion som ”heligt”, utan istället kritiserar den.
Det viktigaste för mig, hur kan man bemöta deras frågor, du vet svenskar till exempel, ställer sådana frågor när det gäller gud, de har ingenting som är helig, jag menar när det gäller gud. Gud för oss till exempel – heligaste – och sen Koranen och sen profeten till exempel och sen resten av reglerna i islam. Som när de till exempel kommer till mig och säger – ”vad är gud?”, ”jag tror inte på gud”, ”gud är ingenting”, ”gud alltså straffar oss”, ”gud gör
ingenting”, ”kriget på grund av religion”. Sådana frågor hur kan man bemöta utan att bli irriterad, utan att svara hård, utan försöka hitta dialog, försöka och oavsett, även om vi inte överens, det viktigaste för mig är att, att visa de att jag typ person som, som lugnar sig, som försöker liksom att nå sitt mål i lugnande dialog. Det är också en del av mitt intresse faktiskt, inte bara vad jag pratar om, vad jag tänker, utan hur kan jag nå det här?216
Eftersom svenskar, ”har okunskap om islam” (föregående citat), måste fredsagenterna försöka att förklara islam på ett sådant sätt som de förstår för att kunna ”nå sitt mål i lugnande dialog”. Detta försöker Abdulkarim att lära de unga muslimerna, eftersom
214 Intervju med Amna Ismail Abdulkarim 1/11-08, se bilaga.
215 Amna Ismail Abdulkarim talar om detta i sammanhanget av hur det går att diskutera straffrätt inom islam i en svensk kontext. Eftersom icke-muslimer enligt Abdulkarim har ett helt annat sätt att tänka, uppfatta, leva är det svårt för dem att förstå muslimers sätt att tänka, uppfatta, leva.
det inte endast är av vikt att fokusera på vad som sägs – utan hur det sägs. Det viktigaste är inte att vara överens utan att försöka hålla en lugn dialog och igenom denna försöka att nå sitt uppsatta mål för samtalet.
7.2.2.3 Vad betyder dialog?
Andreas Hasslert och Amna Ismail Abdulkarim uttrycker båda att fokus ligger på hur islam presenteras för icke-muslimer som en öppning för dialog, där båda kan komma överens utan att nödvändigtvis hålla med varandra. Som Hasslert uttrycker det, ”sen behöver man inte tycka allt lika om allting, men det är viktigt att förstå den andre för att kunna säga, ja man kan göra så också, jag föredrar att göra det på ett annat sätt men okej”, och som Abdulkarim säger, ”även om vi inte överens […] nå sitt mål i lugnande dialog”. Abdulkarim fokuserar dock mer på anpassningen till ”svensken”, som bygger på synen på dennes olikhet ifrån ”muslimen”, medan Hasslert talar mer specifikt om att fredsagenterna själva måste definiera och leda samtalet.
[J]ag vill att de lär sig att själva föra talan istället för hela tiden svara på frågor, som att de själva kan prata om vad islam är istället för att svara på arga tillhugg […] Jag vill att fredsagenterna ska kunna bli sådana personer som ständigt kan se vart samtalet är på väg […], själva leda samtalet istället för att bli ledda, utan riktning, och ställa sig i försvarsställning hela tiden.217
Men vad ska dialogen leda till? Och hur väl stämmer Hasslerts och Abdulkarims uttalande överens med projektet Fredsagenternas målsättning i stort? I nästa kapitel kommer jag att diskutera frågan om muslimers aktiva deltagande i det svenska samhället och intervjupersonernas definiering av begreppet integration.