Fritidsaktiviteter

18 av 52 (35 %) normalviktiga, elva av 19 (58 %) överviktiga och ett av fem barn med fetma idrottade mellan en och två gånger per vecka på fritiden. 18 av 52 (35 %) normalviktiga, tre av 19 (16 %) överviktiga och två av fem (40 %) barn med fetma idrottade tre eller fler gånger per vecka. Totalt idrottade 70 % av barnen på sin fritid vilket även beskriver fördelningen könen emellan.

Av barnen som idrottade på fritiden duschade 17 av 36 (47 %) normalviktiga, elva av 14 (79 %) överviktiga och två av tre (67 %) barn med fetma efteråt. 16 normalviktiga, två

överviktiga och ett barn med fetma ville inte duscha. Tre normalviktiga och en överviktig uppgav att det inte fanns någon möjlighet att duscha efter aktiviteten.

6 Diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka hur barn med övervikt och fetma upplever

skolidrotten i förhållande till normalviktiga barn. Även om ett bekvämlighetsurval gjordes så visar resultaten en ansats till att besvara frågorna. Jag är dock delvis missnöjd med resultatet då jag anser att syftet inte är uppnått till fullo då deltagargruppen är liten. På grund av

studiens ringa storlek bör resultatet inte appliceras på barn utanför studien. Jag tror sedermera att resultatet har påverkats av orten som var en by. Om studien istället gjorts i en stad tror jag att resultatet blivigt ett annat.

6.1 Sammanfattning

Resultaten från enkäten visade att knappt sju procent av barnen i studien hade fetma och att 25 % var överviktiga. Alla skolor hade idrott två gånger i veckan vilket alla barnen tyckte var bra eller för lite. Barnen idrottade generellt sett lika mycket på sin fritid oavsett om de var normalviktiga eller överviktiga. Barnen med fetma idrottade dock lite mindre på fritiden. Oavsett vilken kroppstyp barnen hade var det leken som lockade mest då de skulle ha idrott. De upplevde generellt sett skolidrotten som rolig och de mådde oftast bra vid skolidrotten. Överlag tycker barnen att det gick bra att byta om tillsammans med sina kompisar. Däremot fanns en tendens till att det var obehagligt att duscha, vilket till största delen berodde på miljön. Av de barn som tyckte att duschsituationen var jobbig pga. den egna kroppen var några överviktiga och någon med fetma. Läraren behandlade alla barn bra. Generellt sett behandlade kompisarna varandra bra, det fanns dock vissa som mådde dåligt av kompisarnas kommentarer.

6.2 Resultatdiskussion

Denna studie undersökte hur stor del av barnen i årskurs fyra som hade övervikt och fetma och hur dessa barn upplevde skolidrotten i förhållande till normalviktiga barn. Då studiens omfattning är relativt liten bör resultaten inte generaliseras till hela Sveriges population av tioåringar.

Enligt Janson och Danielsson (2003) har fyra procent fetma och 25 % av Sveriges barn

övervikt. Resultatet i denna studie visade på liknande resultat där nästan sju procent av barnen hade fetma och 25 % var överviktiga, relativt jämt fördelat mellan flickor och pojkar. Utan att ha kontrollerat fakta så hade, enligt min åsikt, ytterligare barn i varje klass som jag besökte övervikt. Inga slutsatser kan dras eftersom det totalt var 56 barn som valde att inte svara på enkäten.

De skolor som deltog i studien hade idrott med barnen två gånger per vecka vilket majoriteten av barnen tyckte var bra oberoende av vikt. Detta överensstämmer med Fagerströms (2003) studie där överviktiga barn var lika aktiva som normalviktiga barn. Procentuellt sett, även om antalet barn var litet och procentsatsen blir missvisande är det intressant att det var 31 % av de normalviktiga barnen som inte utförde någon aktivitet på sin fritid, 26 % av de överviktiga och 40 % av barnen med fetma. Det är intressant eftersom det visar att en stor andel av de överviktiga barnen var aktiva på sin fritid.

Efter tio års ålder är det bra att barn tränar på samma grunder som vuxna och att de är aktiva ca 60 minuter varje dag (Flodmark 1996 och Nowicka 2005). Motion behöver dock inte bara ske i form av klubbaktiviteter då den vardagliga aktiviteten är lika viktig (Nowicka 2005). Det finns tyvärr inga belägg i denna studie huruvida barnen var aktiva i vardagliga situationer. I enkäten angav barnen vilket transportsätt de använde sig av till och från skolan. Resultatet på frågan blev missvisande då några av skolorna ligger på glesbygden och barnen bodde på ett avstånd där buss eller bil var det enda alternativet för barnen att ta sig till och från skolan. Förvånansvärt var svarsresultaten på frågan om vad barnen helst av allt skulle vilja göra på skolidrotten. Fördelat på alla barnen ville majoriteten ha lekar av olika slag vilket inte var förvånande. På andra plats kom hinderbana med sju röster från överviktiga och två från barn med fetma vilket var intressant. Hinderbanor kräver ofta styrka, smidighet och kondition vilket barn med övervikt och fetma oftare saknar. Flest flickor ville ha lekar och hinderbana på skolidrotten medan pojkarna valde fotboll och innebandy. Resultaten visar dock att barnen i denna studie generellt sett var aktiva oavsett vikt.

På två snarlika frågor blev svaren olika från de normalviktiga barnen. Då frågan löd huruvida de mådde dåligt av någon aktivitet svarade 87 % av de normalviktiga, 74 % av de överviktiga och 80 % av barnen med fetma nekande. Då frågan istället löd huruvida barnen alltid mådde

bra då de skulle ha skolidrott sjönk procenttalet till 81 % av de normalviktiga, medan procenttalet var samma för de överviktiga och barnen med fetma. Resultaten visar att de normalviktiga barnens negativa upplevelse av skolidrotten inte berodde på aktiviteterna. För att ytterligare stärka antagandet att barnen var positiva till aktiviteterna var en tredje fråga ställd. Frågan löd huruvida barnen tycker att skolidrotten var rolig. 90 % av de normalviktiga, 84 % av de överviktiga och 80 % av barnen med fetma svarade ja. Procenttalen blev nu högre för normalviktiga och överviktiga, för barnen med fetma ligger procenttalet kvar vilket tyder på att barnen tyckte att rörelse var roligt.

Sammantaget svarade 88 % att skolidrotten var rolig, 82 % mådde bra av alla aktiviteter men endast 79 % av de 76 barnen mådde alltid bra då de skulle ha skolidrott. Resultaten visar att det var de normalviktiga barnen som inte alltid mådde bra då de skulle ha skolidrott och det kan bero på att de kände obehag av att duscha i skolan. Det var fyra normalviktiga flickor som kände obehag av att duscha i skolan pga. miljön. Det var även många normalviktiga som valde att inte duscha efter idrotten på fritiden. Detta kan tyda på att det inte var själva duschsituationen i sig som barnen tyckte var jobbig utan att duscha med människor som de inte kände sig lika trygga med som kompisarna i skolan, där de trots allt duschade.

En överviktig pojke och en flicka kände sig uttittade och en flicka med fetma mådde dåligt när hon skulle duscha på skolidrotten vilket kan bero på att två normalviktiga barn i studien medgav att de kunde mobba kompisar för att de var överviktiga eller hade fetma. Resultatet är överraskande så till vida att jag trodde att fler överviktiga och absolut de barnen med fetma skulle tycka att det var jobbigt med skolidrotten samt att byta om och duscha med sina

klasskamrater. Andelen barn med övervikt och fetma som mådde dåligt var dock liten, endast två flickor kände obehag av att byta om tillsammans med kompisarna. Att den största andelen barn duschade och mådde bra på skolidrotten kan bero på att gemenskapen var god och barnen kände sig trygga med miljön och kompisarna.

Barnen i denna studie upplevde generellt sett idrotten som rolig. Endast en normalviktig och ett barn med fetma upplevde idrotten som tråkig och det var ett positivt resultat och ett bra betyg till de lärare som hade lyckats motivera eleverna till fysisk aktivitet. Totalt sju barn, fyra normalviktiga och tre överviktiga, tyckte att skolidrotten var varken rolig eller tråkig. Green och Reese (2006) skriver att idrottsläraren är en betydande person för barnen med fetma samt att det är viktigt för att utforma idrotten efter de barnen. Detta stämmer dock inte

helt med denna studie. Det kan bero på att de skolor som medverkade här har nått långt i processen att barn med övervikt och fetma jobbar efter sina premisser utan att det

uppmärksammas av de normalviktiga barnen. Däremot är det bra om skolor i Sverige investerar i program som hjälper till att reducera barnövervikt och barnfetma (Veugelers & Fitzgerald 2005a) eftersom studier visar på att övervikt och fetma är svårt att bli av med (Flodmark, Marcus & Britton 2006). Ett samarbete mellan idrottsläraren, skolsköterskan och hemmet bör finnas för att hjälpa de barn som har problem med sin vikt (Green & Reese 2006). Flodmark (2005) menar att lyckliga barn med fetma verkar ha bättre resurser för att klara av sitt viktproblem än olyckliga barn. Det fanns inget i undersökningen som visade på att barnen med övervikt och fetma upplevde skolidrotten mer negativt än normalviktiga barn. Det kan bero på att klasserna som besöktes hade bättre förutsättningar att klara av

problematiken kring övervikt och fetma och att barnen hade samma positiva syn på aktivitet som normalviktiga.Det låga antalet barn med fetma kan tyda på Flodmarks teori, dvs. att barnen var lyckliga och därav det låga antalet barn med fetma. Barnen i studien tyckte överlag att skolidrotten var rolig, dessutom idrottade 69 % av de normalviktiga, 74 % av de

överviktiga och 60 % av barnen med fetma på fritiden vilket visar att barnen var aktiva. Enligt de flesta barn i denna studie var idrottsläraren bra och hjälpsam vilket är en fördel för att barnen ska trivas. Majoriteten av deltagarna i studien upplevde att kompisarna behandlade dem bra. Det fanns några normalviktiga som inte brydde sig om hur kompisarna behandlade dem och två flickor, en överviktig och en med fetma, som upplevde att kompisarna ofta klagade på dem. Trots detta verkade det som att barngrupperna var välfungerande vid skolidrotten då läraren inte ansågs vara elak och kompisarna oftast betecknades som hjälpsamma.

Då jag påbörjade denna studie var det min övertygelse att barn med fetma mår dåligt av sin övervikt. Detta styrktes av Dahlqvist m.fl. (1995) som menade att människor med övervikt och fetma dels har en negativ självbild, dels att omgivningen ser negativt på dem pga. vikten. Mina tankar förändrades dock under denna studies gång då det visade sig att barnen med övervikt och fetma inte var mer negativa till skolidrotten än de normalviktiga. De mådde inte dåligt oftare och de tyckte inte att någon aktivitet var jobbigare eller svårare än de

normalviktiga. Jag kan dock fortfarande delvis hålla med Dahlqvist m.fl. (1995), Rössner (1988) och Janson & Danielsson (2003) att omgivningen har en negativ syn på människor med övervikt och fetma. Både genom frågan till barnen huruvida de brukade vara elaka mot

en kompis för att han eller hon är överviktig, där två normalviktiga svarade ja och genom att en överviktig och ett barn med fetma upplever att de blir dåligt behandlade av sina kompisar.

6.3 Avslutande reflektioner

Faktorer som styr huruvida människan blir tjocka eller inte är bl.a. arvsanlag men framförallt kost och motion. Allt människan äter måste förbrännas om det inte ska lagras i kroppen. Barn påverkas mycket av reklam för mat varje dag och det är de vuxna som bör ge balans åt detta och därigenom eftersträva en bättre hälsa för våra barn. I skolan har idrottsläraren tillsammans med annan personal tillfälle att ge barnen grundläggande kunskaper och förutsättningar för en god hälsa. Skillnader mellan flickor och pojkar har hittats, dock för små för att slutsatser skall kunna dras.

Min hypotes om att barn med övervikt och fetma upplever skolidrotten negativt besannades inte. Resultaten av studien visade motsatsen vilket är glädjande. Min övertygelse är dock inte fulländad då underlaget är litet i studien.

6.3.1 Framtida forskning

Barns hälsa är ett viktigt ämne vilket jag också kan se i de rapporter som jag har tagit del av. Då min studie inte påvisade de resultat som jag hade förväntat mig skulle det vara intressant om en studie gjordes på ett mycket större och mer representativt urval av elever i tioårsåldern. Det hade även varit intressant att se hur barnen utvecklades upp i vuxen ålder. Problemet med denna studie var dels att vissa föräldrar inte godkände att barnen deltog, dels att en del barn inte ville delta. Problematiken hos föräldrarna tycker jag är tråkig, av någon anledning ville de ju inte att barnen ska delta. Därför skulle jag vilja se forskning som riktar sig mot föräldrarna och deras attityder till barnövervikt, barnfetma och dess eventuella behandling.

7 REFERENSER

Annerstedt, C. & Gjerset, A. (2002) Idrottens träningslära. Farsta: SISU idrottsböcker. Barnöverviktsenheten (2006)

http://www.skane.se/templates/Page.aspx?id=24012&epslanguage=EN 2006-11-22. Bell, J. (2000) Introduktion till forskningsmetodik (3: dje uppl.) (Nilsson, B. övers.). Lund: Studentlitteratur.

Bischofberger, E., Dahlqvist, G. & Elinder, G. (1991) Barnets integritet – Etik i vårdens

vardag. Solna: Almqvist & Wiksell.

Broholmer, M., Karlsson, P. & Leijding, T. (2004) Ät bäst! – kost, idrott & hälsoutveckling. Stockholm: SISU idrottsböcker.

Carlsson, B. (1990) Grundläggande forskningsmetodik – för medicin och beteendevetenskap. Stockholm: Almqvist &Wiksell.

Dahlqvist, G., Bergström, E., Gebre-Medhin, M., Häger, A., Kihlstedt-Ödeen A-C. & Marcus, C. (1995) Prognosen oftast god, attityder, belastning. Läkartidningen. 34, 3022-3025.

Ejvegård, R. (2003) Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.

Ekblom, B. & Nilsson, J (2000) Aktivt liv – vetenskap och praktik. Farsta: SISU idrottsböcker AB.

Evenshaug, O. & Hallen, D. (2001) Barn- och ungdomspsykologi. (2: ra uppl.) (Nilsson, B. övers.) Lund: Studentlitteratur.

Fagerström, Å. (2003) Överviktiga barn rör sig inte mindre än normalviktiga. Sjukgymnasten. 9, 28-29.

Flodmark, C-E. (1996) Sätt in behandling redan i 10-årsåldern! Läkartidningen. 24, 2347- 2350.

Flodmark, C-E. (2005) The happy obese child. International journal of obesity, 29, 531-533. Flodmark C-E., Marcus, C. & Britton, M. (2006) Pediatric review - Interventions to prevent obesity in children and adolescents: a systematic literature review. International journal of

obesity. 30, 579-589.

Green, G. & Reese, S.A. (2006) Childhood obesity: a growing phenomenon for physical educators. Education. 1, 121-124.

Hokland, B. & Madsen, S. (1996) Klinisk kemi och fysiologi (2: dra uppl.) (Björndahl, L. & Kvist, U. övers.). Stockholm: Natur och kultur.

Holme, I.M., & Solvang, B.K. (1997) Forskningsmetodik – Om kvalitativa och kvantitativa

metoder. Lund: Studentlitteratur.

Janson, A. & Danielsson, P. (2003) Överviktiga barn – en handbok för föräldrar och proffs. Stockholm: Bokförlaget Forum.

Janssen, I., Katzmarzyk, P.T., Boyce, W.F., Vereecken, C., Mulvihill, C., Roberts, C., Currie, C., Pickett, W., and the health behaviour in school-aged children obesity working group. (2005) Comparison of overweight and obesity prevalence in school-aged youth from 34 countries and their relationships with physical activity and dietary patterns. Obesity reviews. 6, 123-132.

Johansson, U. (2004) Näring och hälsa. Lund: Studentlitteratur.

Livsmedelsverket (2005) Rekommendationer om intag av fett, kolhydrater och protein – Rekommendationer för vuxna och barn över 2 år.

http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=12145 2006-12-21.

Malmström, S., Györki, I. & Sjögren, P.A. (1994) Bonniers Svenska ordbok. Stockholm: Bonnier Alba AB.

Nowicka, P. (2005) Dietitians and exercise professionals in a childhood obesity treatment team. Acta Paediatrica. 94, 23-29.

Rydqvist, L-G. & Winroth, J. (2004) Idrott, friskvård, hälsa & hälsopromotion. Farsta: SISU idrottsböcker AB.

Rössner, Stephan (1988) Boken om fetma. Stockholm: Natur och Kultur.

Parfitt, G. & Eston R.G (2005) The relationship between children’s habitual activity level and psychological well-being. Acta Paediatrica. 94, 1791-1797.

Skolverket (2006) Publikationer 2.2 Kunskaper.

http://www.skolverket.se/sb/d/193/url/0068007400740070003a002f002f00770077007700340 02e0073006b006f006c007600650072006b00650074002e00730065003a00380030003800300 02f00770074007000750062002f00770073002f0073006b006f006c0062006f006b002f007700 7000750062006500780074002f0074007200790063006b00730061006b002f00520065006300 6f00720064003f006b003d0031003000360039/target/Record%3Fk%3D1069 2006-12-29. Statistiska centralbyrån (2003) Kraftig ökning av fetma i Sverige 1988-89 – 2002-03. http://www.scb.se/templates/tableOrChart____47936.asp 2006-12-05.

Sveriges riksdag (2006) Skollag 14 kap. Skolhälsovård.

http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw?${HTML}=SFST_LST&${OOHTML}=SFST_DOK&${ SNHTML}=SFST_ERR&${MAXPAGE}=26&${TRIPSHOW}=format=THW&${BASE}= SFST&${FREETEXT}=&BET=1985%3A1100&RUB=&ORG= 2006-12-29.

Vetenskapsrådet (1990) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. http://www.vr.se/publikationer/sida.jsp?resourceId=12 2006-12-11.

Veugelers, P.J. & Fitzgerald, A.L., (2005a) Effectiveness of school programs in preventing childhood obesity: a multilevel comparison. American journal of public health. 3, 432-435. Veugelers, P.J. & Fitzgerald, A.L., (2005b) Prevalence of and risk factors for childhood overweight and obesity. Canadian medical association journal. 6, 607-613.

WHO - World Health Organization (2006) Physical activity.

Bilaga 1

Information till föräldrar och barn angående en studie om

överviktiga barns upplevelse av skolidrotten.

Jag går sista terminen på lärarutbildningen i Malmö och nu är det tid för mig att skriva examensarbete. Jag ska skriva om överviktiga barns upplevelse av skolidrotten. Jag finner problemet väldigt intressant och aktuellt som blivande idrottslärare eftersom jag vill förstå hur dessa barn tänker och upplever skolidrotten. I skolans värld pratas det mycket om medbestämmande och jag hoppas att jag genom min undersökning kan få en ökad förståelse för barnen och även sprida mina kunskaper vidare. Om fler pedagoger tänker som jag kanske vi kan förändra Sverige lite grann.

Under de senaste årtiondena har övervikt hos barn ökat och det ser även ut att öka fortsättningsvis. Träning och fysisk aktivitet spelar en stor roll, speciellt för dessa barn. Träningen ska vara rolig och anpassad för varje barns intresse. Den stora utmaningen är att kunna motivera barnen för att kunna åstadkomma en livsstilsförändring.

Mitt tillvägagångssätt är enkelt. Genom en enkät får barn, i årskurs 4, svara på några frågor som rör upplevelsen av den fysiska aktiviteten i skolan och på fritiden, huruvida de tar sig till skolan och hur de upplever sina raster. Därefter kommer jag enskilt med varje barn, väga och mäta dem för att kunna räkna ut BMI (body mass index). Både enkäten och mätningarna är anonyma. Inget barn kommer att utmärkas eller kränkas på något sätt. Det kommer inte att finnas någon möjlighet för någon, inte ens för mig, att spåra vem enkäten kommer ifrån eftersom namn inte ska finnas på enkäten. Jag kommer att förvara enkäterna hemma hos mig tills min studie är klar, därefter kommer de att förstöras.

Deltagande är frivilligt och barnen kan när som helst avbryta sin medverkan utan att ange något skäl. De blir då uteslutna ur studien. De blir även uteslutna ur studien om jag inte har ett godkännande från er föräldrar. Det är viktigt för studien att alla barn oavsett kroppsform deltar. Klipp av talongen nedan och skicka den med ert barn så fort som möjligt tillbaka till skolan.

Examensarbetet kommer att finnas tillgängligt på Lärarutbildningens hemsida i slutet på januari 2007, www.mah.se/lut

Vid eventuella frågor kan ni nå mig via e-mail eller telefon. Sussi Olsson

Lärarstuderande

LL030638@stud.mah.se Tel: 070-452 08 63

--- Får ditt barn delta i studien? JA NEJ

Barnets namn:____________________________________________________________

Bilaga 2

Vikt:_________ Längd:_________

1. Kön Flicka  Pojke  2. Hur ofta har ni skolidrott?

1gång/v  2ggr/v  3ggr/v  4ggr/v eller mer  3. Tycker du att det är tillräckligt?

Ja  Nej/fler  Nej/färre  4. Brukar du delta?

Ja  Nej 

Om nej, varför?______________________________________________________________ 5. Vad skulle du vilja göra på idrotten om du fick välja vad du vill?

___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 6. Hur upplever du skolidrotten?

Rolig  Varken eller  Tråkig 

Därför att:___________________________________________________________________ 7. Hur behandlar din lärare dig på idrotten?

Bra, jag blir behandlad på samma sätt som mina kompisar  Bra, jag får extra hjälp för att jag är bra/jag behöver det  Varken eller 

Jag bryr mig inte om hur jag blir behandlad  Dåligt, läraren ser ofta inte mig 

Dåligt, läraren är elak mot mig 

Övrigt______________________________________________________________________ 8. Hur behandlar dina kompisar dig på idrotten?

Bra, de hjälper och hejar ofta på mig  Bra, jag är en i mängden 

Jag bryr mig inte om hur jag blir behandlad  Dåligt, de klagar ofta på mig 

Dåligt, de är elaka mot mig 

Bilaga 2

9. Händer det att DU är elak mot en kompis för att han/hon är överviktig?

Ja  Nej 

10. Hur tycker du att det känns när du måste byta om tillsammans med dina kompisar? Bra, jag har inga problem med det 

Jag känner mig uttittad  Jag mår dåligt av det 

Övrigt______________________________________________________________________ 11. Hur tycker du att det är att duscha efter skolidrotten?

Bra, jag har inga problem med det  Jag känner mig uttittad 

Jag mår dåligt av det 

Övrigt______________________________________________________________________ 12. Är någon aktivitet på skolidrotten sämre eller svårare än någon annan?

___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 13. Finns det någon aktivitet på skolidrotten som du mår dåligt eller får ont i magen av? Ja  Vilken?_______________________________________ Nej  14. Hur mår du när du ska ha skolidrott?