Inom ramen för berättelsen i Dvärgen kan ondska identifieras som något som skänker glädje åt titelkaraktären, vilket det första exemplet under föregående rubrik illustrerar. När dvärgen har förgiftat Lodovico Montanza och don Riccardo och de övriga offren vid festmåltiden fylls han av en kraftig känsla av upprymdhet: ”Med en lust som jag aldrig förr erfarit och som var så våldsam att jag nästan miste sansen kände jag min makt här på jorden.” Dvärgen tolkar denna händelse som 82
något som skänker honom lycka, men han känner också en stolthet över att fursten, som han vid det här laget känner en stark beundran inför, har anförtrott honom detta uppdrag. Mordet på don
Riccardo som dvärgen genomför helt på eget bevåg grundar sig i att dvärgen känner en djup avsky för don Riccardos person. Detta mord kan således sägas fungera som ett sätt för dvärgen att, på ett ytterst extremt och avskyvärt sätt, få utlopp för sitt hat.
Lagerkvist 2014b, s. 205.
81
Lagerkvist 2014b, s. 151-152.
Under misshandeln av furstinnan fyller dvärgens onda handlande däremot en helt annan funktion. Han beskriver uttryckligen hur pryglet inte skänker honom någon glädje, men däremot fyller den honom med en känsla av makt över människorna. Den hämnd som han vill utkräva, den
vedergällning för alla oförrätter som han upplever sig ha blivit utsatt för, den får sitt utlopp när han misshandlar furstinnan tills hon blir medvetslös. Genom att han, som det verkar, riktar
uppmärksamheten mot människorna som grupp blir furstinnan den som drabbas av det häftiga våldet, vars mål i det här fallet är att skänka honom ”rättvisa” snarare än glädje. 83
Lagerkvist 2014b, s. 205.
Slutsats
Jag har i min studie av Bödeln och Dvärgen visat på hur ondska gestaltas i dessa båda verk av Pär Lagerkvist. I två separata analyser som båda tagit sin utgångspunkt i de analysfrågor jag formulerat i början av uppsatsen har jag studerat texterna som varsitt eget inomtextuellt universum. Min teori har byggt på att jag kan analysera personer, händelser och andra fenomen inom texten som om de vore verkliga och därmed har jag kunnat uttyda karaktärsdrag, åsikter och värderingar hos de fiktiva karaktärerna. Jag har presenterat tolkningar av det ondas gestaltning i de båda romanerna och visat på vilka funktioner ondska fyller i de exempel som jag lyft fram. I bakgrunden till min analys diskuterade jag begreppet ondska och redogjorde för min definition av ondska som handlingar eller fenomen som (1) vållar avsevärt lidande för en eller flera individer (människor eller djur), samt (2) kan härledas till (minst) en aktivt handlande agent som kan hållas moraliskt ansvarig för handlingen eller fenomenet.
Den första frågeställningen som jag ämnade söka svar på i denna uppsats var:
I. Hur gestaltar sig ondska i de valda texterna ur Pär Lagerkvists författarskap?
Genom att genomföra en textcentrerad analys av de två romanerna har jag i tur och ordning lyft fram ett antal exempel från Bödeln respektive Dvärgen och visat på hur ondska tar sig uttryck och gestaltas i de båda berättelserna. Som jag slog fast redan i min syftesbeskrivning har jag inte velat göra något anspråk på att kunna leverera en heltäckande bild av hur ondska kan gestaltas i Bödeln och Dvärgen eftersom skönlitterära, konstnärliga texter erbjuder en lång rad olika
tolkningsmöjligheter. Några av dessa möjliga tolkningar av hur ondska gestaltas har jag dock lyft fram och belyst. En övergripande förståelse för texternas intriger, vilka jag har börjat med att redogöra för under respektive textanalys, har bidragit till en bättre helhetsförståelse för de båda
romanerna. Förståelse för intrigen har på så sätt skänkt näring åt tolkningen av respektive text och bidragit genom att fylla en hermeneutisk funktion.
Under min analys av Bödeln redogjorde jag bland annat för hur bödeln kan ses som en
personifikation av ondska. Han är ständigt närvarande i rummet, både på det medeltida värdshuset i romanens första del och i den andra delens danslokal när händelserna utspelar sig under 1930-talet. Under större delen av berättelsen befinner han sig i periferin, både i rummet och i handlingen. Utifrån personifikationstemat kan detta tolkas som att det onda alltid finns närvarande i bakgrunden. Alla människor, både i den första och den andra delen av berättelsen, tycks känna till bödeln men ingen av dem verkar egentligen känna honom särskilt väl. Attityderna mot honom skiljer sig dock åt i de båda delarna. I den första delen är människorna omkring honom antingen rädda för honom eller så tilltalar de honom på ett skämtsamt, stundtals hånfullt sätt. I den andra delen ses bödeln istället snarare som en celebritet och människorna i danslokalen imponeras både av hans stil och hans brutalitet. I min analys av Bödeln tar jag även upp några händelser som gestaltar ondska hämtade ifrån bokens andra del, däribland det rasistiskt motiverade och mycket brutala överfallet på de svarta musikerna.
I analysen av Dvärgen visade jag bland annat på ett antal händelser där titelkaraktären handlade på ett tydligt ondskefullt sätt. Dels studerade jag och redogjorde för den delen av berättelsen där dvärgen piskar furstinnan Teodora tills hon blir medvetslös, och dels analyserade jag
händelseförloppet under freds- och försoningsfesten under vilket dvärgen, delvis på furstens order och delvis på eget initiativ, förgiftar ett antal personer. Precis som bödeln kan även dvärgen ses som en personifikation av ondska, vilket jag också visat i min analys av boken. Dvärgen gestaltas som en person som avskyr människorna omkring honom, men han avskyr också alla andra dvärgar, vilka han beskriver som ”mitt eget folk”. Även sig själv hatar han, och han beskriver hur han äter sitt 84
eget kött och dricker sitt eget blod och genom detta begår sin egen ensliga nattvard som en tungsint överstepräst för sitt eget folk. Detta gestaltar hur ondska föder sig själv utan nödvändigt behov av yttre påskyndande medel. Det onda i sig kan ge upphov till mer ondska.
Lagerkvist 2014b, s. 31.
Den andra frågeställning som jag ville besvara i denna uppsats var
II. Kan ondska gestaltas i de valda texterna som något meningsskapande och i sådana fall hur?
Som jag ser det kan ondska gestaltas som något meningsskapande i både Bödeln och Dvärgen, vilket jag också givit exempel på under respektive textanalys. I Bödeln har jag bland annat visat på hur ondska fyller en meningsskapande funktion i berättelsen genom att den gestaltas som ett fenomen som tycks bidra till att stärka känslan av gemensam identitet hos de vita på bekostnad av att de svarta får utstå ett enormt lidande med flera personers död som följd. I Dvärgen har jag illustrerat hur ondska gestaltas som meningsskapande dels genom att den ger upphov till glädje och tillfredsställelse (vilket sker när dvärgen förgiftat Lodovico Montanza och don Riccardo) och dels genom att den skapar en känsla av makt och att rättvisa har skipats (vilket dvärgen upplever när han misshandlar furstinnan). I båda romanerna återfinns alltså gestaltningar av ondska som fungerar meningsskapande för karaktärerna.