Den fysiska aktivitetsnivån under lektionerna i idrott och hälsa samt skillnader

Jämfört med Yuste, Raustorp och Fröberg med kollegor (2012; 2013; 2016) är den fysiska aktivitetsnivån väldigt hög för elever i gymnasieskolan efter vad resultaten i denna uppsats visat. De hade i snitt ca 40 minuter långa lektioner i idrott och hälsa och spenderade ca 70 procent av dem i MVPA i de jämförande studierna låg de mellan 25 – 50 procent MVPA. Skillnaderna mellan studierna skulle kunna vara faktorer som lektionsinnehåll, instruktioner från läraren, idrottsbakgrund hos eleverna, faciliteter, resurser för material, lärarens

utbildning/bakgrund, lektionsplanering osv. Många av dessa faktorer kan inte kontrolleras men det vi kan diskutera är bland annat lektionsinnehållet, som tidigare forskning har visat har stor betydelse för aktivitetsnivån. Generellt sett genererar fitness-aktiviteter och

bollsporter en högre fysisk aktivitetsnivå än exempelvis dans och gymnastik. (Fairclough & Stratton 2005) Lektionerna som vi närvarade på hos gymnasieskolan var intensiva och dominerades av fitness-aktiviteter och bollsporter vilket vi tror kan vara en förklaring till det

31 | S i d a höga MVPA värdet som de uppnådde och en anledning till att uppsatsens resultat skiljer sig från tidigare forskning.

Resultatet från gymnasiesärskolans elever visar att de låg i snitt 33 procent i MVPA av en ca 41 min lång lektion i idrott och hälsa, vilket är hälften av eleverna i gymnasieskolans resultat i MVPA, men inom ramen för de 25-50 procent MVPA som setts i de tidigare studierna för gymnasieskolan. Pan med kollegor (2015) har gjort en liknande studie i Taiwan där deras resultat visar på att elever med utvecklingsstörning i snitt spenderade 25 procent av idrott och hälsa lektionen i MVPA medan eleverna utan utvecklingsstörning spenderade 33 procent av lektionen i MVPA. Om vi jämför resultaten mellan deras elever med utvecklingsstörning med vad vi fick på motsvarande grupp så skiljer sig resultaten dem emellan med 10 procent. Det kan finnas flera anledningar till att det är skillnad i resultat som exempelvis olika faciliteter, lektionsinnehåll, deltagarantal, läroplan och ämnesplan. De faktorer som vi tror kan ha påverkat mest i detta fall är deltagarantal, lektionsinnehåll, läroplan och ämnesplan. Vi hade endast sex deltagare med utvecklingsstörning med i vår undersökning medan de hade 40 deltagare. Det får till följd att varje individ får stor inverkan på vårt resultat. Hade vi haft flera deltagare skulle det kunnat resultera i att vi fått ett annat resultat. Läroplanerna och

ämnesplanerna skiljer sig också antagligen åt, de kan lyfta fram fysisk aktivitet olika mycket och på olika sätt vilket kan påverka hur mycket eleverna faktiskt rör sig i slutändan.

Lektionsinnehållet har som nämnts tidigare stor inverkan på den fysiska aktivitetsnivån och därför anser vi att det är rimligt att anta att det kan vara en del i förklaringen till skillnaden mellan studien och resultatet från denna uppsats.

Det är signifikant skillnad mellan undersökningsgrupperna i denna uppsats gällande lektionstid spenderad enligt normerna för MVPA. En anledning till denna signifikanta

skillnad kan vara problematiken kring utvecklingsstörning. Personer med utvecklingsstörning har adaptiva svårigheter inom minst två av praktiska-, sociala- och akademiska färdigheter. De lär sig också långsammare, har svårare att ta till sig instruktioner samt att det är vanligt att de har flera funktionsnedsättningar utöver utvecklingsstörningen. (Dammert 2013, s. 181f) Det här kan förklara att aktivitetsnivån sjunker då de behöver mer tid att anpassa sig till nya situationer som uppstår under idrott och hälsa. Denna anpassning är betydligt enklare för elever utan utvecklingsstörning. Eleverna med utvecklingsstörning har också behov av att få stöd från lärare och assistenter vilket vi såg att de fick men det hade kanske behövts mer. Vi

32 | S i d a anser att idrott och hälsa är ett komplext ämne med många byten av moment, du måste

förhålla dig till både dig själv och andra i din omgivning, som ofta är föränderlig. Det här tror vi gör att det blir svårare för elever med utvecklingsstörning att nå upp eller ligga i MVPA under betydande del av lektionen i idrott och hälsa. För att öka den fysiska aktivitetsnivån anser vi att det skulle vara bra att ha en tydlig struktur på lektionerna i idrott och hälsa, ofta köra samma eller liknande övningar och ha extra stöd. Samma övningar flera gånger kan vara bra för att de behöver längre tid till att lära sig nya saker, strukturen skulle kunna hjälpa dem att skapa en trygghet och höja igenkänningsfaktorn i den typen av miljö (Dammert 2013, s. 181f).

Som nämnts tidigare så har lektionsinnehållet på idrott och hälsan stor påverkan på den fysiska aktivitetsnivån. Bollsporter och fitness-aktiviteter är det som genererat högst fysisk aktivitet medan dans och gymnastik resulterade i minst. Gymnasieskolan hade antingen fitness-aktiviteter eller bollsporter på sina lektioner medan gymnasiesärskolan hade lekar och bollsport. Skillnaden på lektionsinnehåll tror vi kan vara en del av förklaring till att grupperna spenderade olika mycket av lektionen i MVPA.

5.1.3.1 Risker med lågt MVPA i gymnasiesärskolan

Uteblivande fysisk aktivitet kan leda till en rad försämrade hälsoeffekter. Att eleverna i gymnasiesärskolan inte når upp till en högre MVPA än de gör, kan över tid få konsekvenser för deras allmänna välmående. Brist på fysisk aktivitet, eller rent av inaktivitet, kan leda till allvarliga följdsjukdomar (World Health Organization 2010, s. 10; Statens folkhälsoinstitut, 2012, s. 7f). Emerson (2005) lyfter fram fysiska inaktivitet som en av de största hälsoriskerna för personer med utvecklingsstörning. Gymnasiesärskolan och gymnasieskolan har i ansvar att utveckla elevernas kunskaper om hälsa och livsstilens betydelse för den och de ska sträva efter att erbjuda eleverna regelbunden fysisk aktivitet (Skolverket 2011, s. 5ff; Skolverket 2013, s. 2ff). Den första delen av ansvaret känner vi är tillräcklig men vi tycker att de skulle kunna göra mer än att sträva efter att erbjuda regelbunden fysisk aktivitet. Det kravet kan tillgodoses med att eleverna får ha idrott och hälsa en gång i veckan men vi tycker att det skulle kunna vara mer än så. Vi anser att skolan borde kunna ha som ansvar att schemalägga extra fysisk aktivitet utöver idrott och hälsan. Detta skulle vara bra för alla elever i skolan men är kanske extra viktigt för eleverna i gymnasiesärskolan då forskning visar att personer

33 | S i d a med utvecklingsstörning generellt sett har sämre hälsa än normalt utvecklade personer (Ineland 2014).