Den fysiska miljön

I detta kapitel kommer resultatet att beskrivas samt analyseras utifrån den fysiska miljöns betydelse. Kapitlet är indelat i två underkategorier: miljöns betydelse samt föränderliga faktorer.

Miljöns betydelse

Majoriteten av förskollärarna betonar att utomhusmiljön skapar andra förutsättningar till rörelse än vad inomhusmiljön gör, vilket även relateras till skilda förhållningsregler i en av förskollärarnas uttalanden såsom att det utomhus är accepterat att vara mer högljudd och att springa, medan sådana beteenden avleds eller dämpas i inomhusmiljön. Vikten av att utegården utformas på ett sätt som väcker barnens intresse och skapar inspiration lyfts fram av flera förskollärare - det anses viktigt att utegården främjar barnens lek. Förskollärarna som deltog i studien beskriver sina utegårdar på varierande sätt, där till exempel gungor, sandlådor, klätterställningar, lekstugor, rutschkanor är vanligt förekommande. Även öppna gräsytor och sluttningar finns tillgängligt på alla förskolors utegårdar, vilka majoriteten av förskollärarna påtalar att barnen ofta använder till rörelselekar. Alla förskollärare uttrycker en önskan om att utveckla utegårdens utformning. Exempel som en förskollärare framhäver som en önskvärd förändring är genom att tillföra mer vegetation. Miljöns utformning anses av samtliga respondenter påverka vilka aktiviteter som barnen kan och väljer att ägna sig åt, exempelvis framkommer det i en intervju att stora öppna ytor ofta används av barnen till springlekar medan en hinderbana kan utmana barnen att klättra och balansera. I citatet nedanför synliggörs en förskollärares syn på miljöns betydelse för barnens rörelseutövande.

Det beror på vad man har för material på gården och vad det bjuder in till. Jag tror att det krävs att man varierar lite, att man dels har en inspirerande utemiljö som får dem nyfikna att vilja röra sig och flytta på sig för att undersöka saker på gården. Och ha olika nivåskillnader, ha olika finmotoriska/grovmotoriska saker, att man har en varierad miljö för det tror jag är jätteviktigt för barns rörelseutveckling. (Kim)

Förskollärarnas tankar om miljöns betydelse kan analyseras utifrån affordance, genom att miljöns utformning skapar olika förutsättningar för olika barn att röra sig i miljön (Eriksson Bergström, 2013, ss. 37–38). Vidare framkommer det i resultatet att utomhusmiljön ger andra förutsättningar för rörelse och handling än inomhusmiljön gör, vilket även Osnes, Skaug och Eid Kaarby (2012, ss. 154–155) belyser. Att utomhusmiljön kan upplevas som mer tillåtande kan jämföras med Brodins (2011, ss. 448–450) forskning, där hon lyfter fram just en acceptans för rörelser och andra krav än i inomhusmiljön. Förskollärarna uttrycker ett önskemål om att utveckla utegården genom att till exempel tillföra mer växtlighet, vilket kan bidra till ökad fysisk aktivitet (Boldermann et al., 2006, s. 301).

I en intervju framkommer att stora ytor även kan upplevas som negativt och skapa otrygghet hos en del barn, som då gärna söker sig till en pedagog. En förskollärare beskriver att den stora ytan kan resultera i att barn ibland kan ha svårt att få kontakt med andra barn och komma in i deras lekar, till exempel genom att en barngrupp hinner springa iväg innan ett annat barn har hunnit fram. I detta sammanhang lyfter förskolläraren fram pedagogens roll som väsentlig i att hjälpa barnen att känna sig trygga och komma in i leken. I en intervju samtalar förskolläraren om betydelsen av att anpassa lösa och fasta material efter barnens behov och kunskapsnivå, vilket anses främja barnens delaktighet. Förskolläraren menar att om exempelvis en klätterställning endast är anpassad för somliga barns behov och kunskapsnivå, kan det påverka vissa av barnens självkänsla negativt som ej klarar av att klättra lika högt som de andra. Hur en förskollärare resonerar kring materialets betydelse och dess tillgänglighet för barnens rörelseaktiviteter beskrivs i detta uttalande:

Jag tänker att på en gård, eller även inne, så måste det ju finnas något för alla. Alla kanske inte vill leka i en sandlåda, du måste ha tillgång att välja olika aktiviteter. (Robin)

Exemplet med klätterställningen kan utifrån DST förstås genom såväl personconstraints- som uppgiftsconstraints (Osnes, Skaug & Eid Kaarby, 2012, ss. 115–117), där uppgiften (att klättra upp) för en del barn kan vara för svår samtidigt som barnets fysiska och psykiska egenskaper och färdigheter innebär en begränsning för en del barn. Förskollärarna i denna studie belyser således vikten av att utegården är tillgänglig och anpassad efter samtliga barn, enligt Brodin (2011, s. 445) kan detta medverka till att barn känner sig inkluderade. Att en stor öppen yta kan upplevas som negativt för barnens rörelseutövande kan förstås utifrån

teorin om affordance, där de erbjudanden som miljön bjuder in till är beroende av vem som utforskar det samt i vilken kontext hen befinner sig i (Eriksson Bergström, 2013, s. 37). Utifrån DST kan detta förstås som att barnets personconstraints påverkar rörelseutövandet (Osnes, Skaug & Eid Kaarby, 2012, ss. 115–116), då barnets psykiska egenskaper har betydelse, såsom otrygghet.

Föränderliga faktorer

Samtliga intervjuade förskollärare uppger att de har tankar om hur utegården ska kunna utvecklas, där en förskollärare i detta sammanhang påtalar att det är svårt att genomföra sådana förändringar av ekonomiska skäl. Exempel på önskvärda förändringar som lyfts i en intervju är att skapa mer kuperad terräng samt tillföra ytterligare löst material. Tillgången till löst material anses av samtliga respondenter ha stor betydelse för vilka aktiviteter barnen ägnar sig åt och hur aktiviteterna utvecklas. Att det till exempel finns innebandyklubbor och bollar lyfts fram av en förskollärare som ett exempel på en förutsättning för att barnen ska kunna ägna sig åt sådana aktiviteter. Material såsom brädor används på en av förskolorna för att bygga olika rörelsebanor. En förskollärare uppger även att de ibland väljer att inte öppna förrådet, vilket resulterar i att barnen istället ägnar sig åt andra typer av aktiviteter vid utomhusvistelsen, vilket förskolläraren anser främja andra delar av barnens motoriska utveckling. Vidare uppger två av förskollärarna att barn ofta använder miljön eller material på ett sätt som inte alltid stämmer överens med förskollärarnas tankar kring materialet. Ett exempel på detta som en förskollärare lyfter är att den förskolan har valt att tillföra lösa stubbar till miljön, i syfte att dessa ska användas för att bygga hinderbanor och för att barnen ska kunna klättra på stubbarna. Barnen väljer dock att använda stubbarna till helt andra lekar. Exempel på hur barnen kan använda material på sitt eget vis framkommer i nedanstående citat:

Det är rollekar ute och jag tycker de leker med stor inlevelse och fantasi här. Det gäller att det kan finnas rekvisita, eller vad man ska säga, i förrådet som uppfyller det de håller på med. Sen kan man ju göra om en träkloss till en tårta också. Det behöver ju inte vara utformat så, men att det finns saker du kan fantisera runt själv. (Robin)

Och sen brukar vi medvetet inte öppna förrådet och ta ut saker. Ibland har vi det låst för att de ska få använda sin fantasi och då blir det en helt annan lek också. Då använder de hela kroppen mer, de klättrar på det som finns ute på gården, medan så

fort man öppnar förrådet kanske det blir finmotoriska rörelsesaker, vilket också är jätteviktigt men det är bra att variera lite. (Kim)

Beslutet att stundtals inte öppna förrådet, och därmed begränsa barnens tillgång till en del föremål, kan tolkas som att förskolläraren medvetet förändrar miljöconstraintsen (Osnes, Skaug & Eid Kaarby, 2012, ss. 116) i syfte att inspirera barnen att använda andra delar av den fysiska utomhusmiljön. På så sätt leder ställningstagandet även till att uppgiftsconstraintsen påverkas (Osnes, Skaug & Eid Kaarby, 2012, ss. 116–117), då barnen till exempel inte kan spela innebandy utan tillgång till boll och klubba utan får ägna sig åt andra aktiviteter. Att barnen använder material på ett sätt som inte är förväntat hos de vuxna kan statuera som exempel på hur erbjudanden som finns i den fysiska miljön är beroende av såväl kontexten som av personen som utforskar erbjudandet (Eriksson Bergström, 2013, s. 37). Exemplet som en förskollärare ger kring hur barnen använder träklossar som substitut för en tårta visar hur barnets fantasi och tidigare erfarenheter påverkar föremålets tänkta handlingserbjudande utifrån teorin om affordance (Eriksson Bergström, 2013, s. 39).

Miljön skapar olika erbjudanden och förutsättningar beroende på årstid och väderlek enligt flera av respondenterna. På två av förskolorna förekommer det till exempel vattenlek av olika slag på sommaren - vilket inte finns tillgängligt under vinterhalvåret. En förskollärare hävdar att kyla kan påverka miljön i form av att exempelvis sanden blir hård, vilket gör det svårt för barnen att använda sandlådan under vissa delar av året. Vidare skapar till exempel snö andra förutsättningar för lek och rörelse än barmark enligt en förskollärare. I detta lyfter förskolläraren fram att barnen ofta använder sluttningar samt kullar till att åka pulka eller stjärtlapp då det finns snö, medan samma område används för att krypa, rulla eller kana ner för under andra delar av året. Liknande beskrivningar kan synliggöras i samtliga respondenters uttalande. En av förskollärarna säger:

Vi har de här backarna, gården sluttar ju lite. Så på vintern är de upp och ner och med stjärtlapparna och på sommaren då åker de rutschkanan också, upp och ner för den. (Charlie)

Barnens förutsättningar till rörelseaktiviteter utomhus påverkas därmed av vädret och de möjligheter och begränsningar som det innebär. Osnes, Skaug och Eid Kaarby (2012, ss. 155– 156) diskuterar detta fenomen och menar även att dagsljuset har betydelse för barns

rörelseutövande, detta är dock inte något som deltagarna i denna studie lyfter. Förändrade årstider och väderlekar kan utifrån DST tolkas som en förändring i såväl miljöcontstraints som uppgiftsconstraints (Osnes, Skaug & Eid Kaarby, 2012, ss. 116–117), där exempelvis en snötäckt backe ger möjlighet till pulkaåkning medan en grästäckt backe ger andra möjligheter. Samma område, det vill säga backen, kan vidare förstås utifrån teorin om affordance som att olika erbjudanden skapas beroende på förändringar i underlaget (Eriksson Bergström, 2013, s. 38).