Världen – en inledning verkar vara den svenske sociologen Göran Therborns sätt att på ett meningsfullt sätt avrunda sin karriär . I förordet beskriver han hur flertalet kän- ner till sitt eget land, några sin egen kontinent, men få har en genomgripande upp- fattning om helheten .
Ambitiösa försök att ge en helhetsbild saknas inte, som Samuel Huntingtons (1996) The Clash of Civilizations och hans efterföljare Francis Fukuyamas (2011) The Origines of Political Order, eller Charles Tillys (1990) Coercion, Capital, and European States och Michael Manns (1986) The Sources of Social Power . Therborn nämner den arabiske historikern Ibn Khalduns (1377) Prologomena – Introduktion till världshisto- rien . Många samhällsvetare har tagit sig an den digra uppgiften; att beskriva världen, ofta begränsad av vad man avser med begreppet världen .
Fräschören i Therborns upplägg är hans helhetsperspektiv och försök att undvika eurocentrism, en svår uppgift . Therborn har ambitionen att beskriva världen ur mer än ett perspektiv, som den ter sig för vanliga människor . Vad har de för möjligheter, vad begränsas de av och hur ser deras troliga livsutveckling ut?
Therborns ambition är att visa oss vad han kallar sin geologiska karta över världen, dess historia och förhållandena . Det ska besvara frågorna; Varifrån kom vi? Vilka är vi? Hur blev vi som vi är? Bilden problematiseras av att människor i olika delar av värl- den är ganska olika och löser samhälleliga problem på olikartade sätt . Utvecklandet av den socio-geologiska kartan visar på sex olika globaliseringsfaser, som transforme- rat och format den socio-geologiska terrängen i världen .
Den första skapade världens civilisationer och religioner och varade från 300- till 800-talet . Den andra utmärktes av långa sjöfärder under 1400- och 1500-talen . Avgö- rande under denna globaliseringsfas var erövringen av Amerika och dess europeisering . Den tredje fasen kallas ett världskrig mellan Frankrike och England, mellan 1750 och 1815 . Britternas seger skapade ett imperium och etablerade våra nutida handelsvägar . Den fjärde fasen var den imperialistiska, som slutade i första världskriget 1914 och ut- märktes av att den ledde till en kapplöpning om det ännu ej uppdelade . Detta skapade den nutida klyftan mellan Nord och Syd, där Nord dikterar formerna för samverkan för Syd . Den femte fasen startade med den kommunistiska internationalen, följd av revolu-
tioner och befrielsekrig i Kina, övriga Asien, Afrika och Latinamerika . Den kommunis- tiska utmaningen ledde till det Kalla kriget och terrorbalans . Resultatet av denna var att kolonierna uppnådde självständighet och att det kontinentala Europa delades . Den sjät- te fasen är den nuvarande, uppfattad som unik och mer dynamisk än de förutvarande .
Therborns approach är uppfriskande, då vi ständigt konfronteras med globalise- ringens kontinuitet och dess oundviklighet . Därför är Therborns resonemang om sex globaliseringsfaser välkommet . Vi upplevde den galopperande globaliseringens slutfas med elfte september 2001 och finanskrisen 2008, då många började betvivla globali- seringens oundviklighet och framtida betydelse .
Först förleddes man tro att denna publikation är lik de i recensionens inledning el- ler möjligen Manuel Castells (1996, 2000) Informationsåldern . Therborn har dock ett annat mål; att beskriva hela världen, dess utveckling och nuvarande tillstånd, utan att bli för ytlig, men tilläckligt för beröra alla nivåer . Efter att ha läst och begrundat måste jag säga att han lyckats . Det är inte ofta han förfaller till etnocentrism, även om det händer, och sådant är ovanligt .
Han studerar hur människor har det i sin närmiljö och ger exempel på hur förvänt- ningar och framtidsutsikter ser ut för olika individer beroende på vart de är födda och lever sina liv . Ibland är dessa jämförelser överraskande och ger en känsla av tillnyktring, då förhållanden i ganska begränsade geografiska områden kan vara väldigt olika .
Therborn ser fem sociala drivkrafter bakom de förändringsprocesser vi har bakom oss, upplever just nu och kommer att uppleva i framtiden . De mänskliga samhällena är ett resultat av ekonomisk produktion; populationsekologi; konflikter om status, er- kännande och respekt; språk och kultur; och politik . I samtiden finner han fem stora sociokulturella områden: den siniska, med kinesiskt ursprung, den indiska, den väst- asiatiska, den europeiska, som exporterats till Amerika och Australien och den afri- kanska, söder om Sahel . Applicerade på den analyserade perioden förklarar dessa driv- krafter varför det gick på ett visst sätt .
I sin avslutning ställer han ändå två till synes oundvikliga frågor: • Hur kom vi hit?
• Vart är vi på väg?
Den första besvarar han med att det är de sex globaliseringsfaserna som fört oss hit och ur dessa kommer den inriktning som vi kallar modernismen, som spridit sig över plane- ten och formar den i allt större utsträckning . Unikt med modernismen är att den förklarar sig oberoende av i stort sett allt som föregått den; ut med det gamla och in med det nya . Denna utveckling var aldrig oemotsagd eller okontroversiell . Therborn ser fyra vägar till moderniteten: först den europeiska och de för- och motkrafter som vägledde denna . Den andra, den europeiskt transoceana, då utvandrande européer spred moderniteten till nya kontinenter . Den tredje då moderniteten införs under kolonialismen i kolonierna och slut- ligen den fjärde är då den påtvingas andra samhällen under euroamerikanskt hot . Resul- tatet blir en alltmer integrerad värld, en påtvingad politisk ekonomi, utbildningsväsende, auktoritet och underdånighet, stil och estetik och tro och ritualer .
Den andra frågan besvarar Therborn motvilligt och talar ur en vetenskaplig tradi- tion som ogärna ger framtidsprognoser . Inledningsvis ser han möjligheter vi fått ge- nom undanröjandet av snäva naturhinder, som möjliggjort mänsklig populationstill- växt av aldrig tidigare skådad omfattning . Förändring av odlingsmetoder har möjlig- gjort detta, samtidigt som modern medicin gjort oss mer långlivade . Därefter ser han inget reellt hot mot den kapitalistiska produktionsmodellen, trots finanskrisen 2008 . Dock ser han något slags folklig revolt mot de omständigheter kapitalismen tvingar på människorna; i framtiden kan värderingar och normer ändras och krav på alter- nativa system uppstå . Indelningen av människor i extremt rika och utfattiga riskerar att hota den rådande sociala ordningen på sikt . Therborn ser en global maktförskjut- ning, från Euroamerika mot Asien . Många krafter samverkar i en sådan process och därför är utgången mångtydig . Slutligen håller han för troligt att den kulturella mo- dernismen kommer att omorganiseras och återanvändas . Postmodernismen kommer att vara en fortsatt euroamerikansk affär . Han ser centrumstyrd masskommunikation ställas mot mängden personlig digital kommunikation mellan människor .
Framtiden för modernismen ligger i den asiatiska utvecklingen, understödd av afri- kansk och latinamerikansk . I Europa och Östasien kommer åldrande befolkningar att vilja satsa på trygghet och frid . Den islamistiska utmaningen kommer att klinga av eftersom den inte kan leverera det som folk den förför vill ha . I en värld dominerad av asiatiska värderingar finns små chanser för vidareutveckling av universalistiska värde- ringar och en positiv människorättskultur .
Avslutningsvis nämner han den radikala ungdom som under World Social Forum sjöng: ”En annan värld är – möjlig” . Hos dem och kommande generationer finns vårt hopp .
Berndt H Brikell,
Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping