196
finns t.o.m. uppgifter om kungliga skatter. Vi har färre uppgifter om en kommersiell verksamhet. Det finns anledning att tro att städerna är starkt bundna till en administrativ funktion mera än en merkantil. Verksamheten kontrolleras av kungamakten direkt eller indirekt.
Detta är en bild som visserligen får andra nyanser under 1200-talet, men som i Skandinavien ändå inte ändrar på det grundläggande faktum att det är centralmakten som har det dominerande inflytandet på tillkomsten och utvecklingen av stadsväsendet. Det merkantila inslaget växer förvisso. Vi får ett utvecklat borgerskap, städerna får en inre styrelse och de får privile-gier. Det är emellertid kungen som utfärdar privilegierna. Kungens fogde deltar i stadens rådsförhandlingar ännu enligt Magnus Erikssons stadslag.
Det är fortfarande en bild av ett stadsväsen som organiseras ovanifrån.
Den här bilden stärks när vi ser till kvantiteten och i spridningen.
1200-talet innebär en väldig uppgång i antalet städer i Sverige liksom på andra håll i Europa. Men de har en stark koncentration till Mälarområdet och östra Sverige. Stadsväsendet är en spegelbild av den förskjutning mot Mälarområdet som vi på olika sätt kan konstatera under 1200-talet.
Men det finns också en annan omständighet, som är viktig i detta sam-manhang. Det är under denna period som det svenska riket får sin första fasta organisation med en höjdpunkt under Magnus Ladulås tid i slutet av 1200-talet. En fögderiorganisation skapas, som knyts till stora borgar, oftast i eller i direkt anslutning till städerna. Dessa är alltså led i den admi-nistrativa utbyggnaden för att kungen skulle få kontroll över det svenska riket. Kopplingen borg-stad som är så tydlig finns både i den snabbt fram-växande staden Stockholm och i Lödöse. Man kan på en rad andra områ-den se förändringar som visar centralmaktens ambitioner att hävda sig. I Mellansverige genomförs en ny organisation av byarna och deras marker.
Riksledningen organiseras med höga ämbetsmän. Tillkomsten av världs-ligt frälse, skattefrihet mot fullgörande av krigstjänst till häst, markerar en radikal omorganisation av krigsväsendet och också i viss mån av de gamla feodala beroendeförhållandena.
Städerna ingick som en del i rikets organisation. Till städerna ville man koncentrera den ekonomiska verksamheten. Man förbjöd redan i privilegier-na för Jönköping på 1280-talet landsköp, dvs. handeln skulle koncent reras till staden. Detta tvång var ingalunda oomstritt och de många försöken under medeltiden att förbjuda landsköpen visar indirekt att de levde vidare. Det fanns uppenbarligen konkurrerande centralortssystem som inte fick sin legi-timitet ovanifrån. Vi kan mot slutet kort återvända till dessa. Men avsikterna från den centrala makten framgår tydligt (Andersson, H. 1977, 1982, 1985).
Det är i ett sådant perspektiv man skall se Lödöses roll och ställning un-der den här aktuella perioden.
Först lite kring Lödöses äldre historia. Genom de arkeologiska under-sökningar som drivits där med stor kraft under många år vet vi ovanligt mycket när det gäller de tidiga perioderna om denna stad.
Den äldsta konstaterbara tätbebyggelsen går tillbaka till 1000-talet.
Vilken typ av samhälle som denna tidiga bebyggelse avspeglar är fortfaran-de svårt att säga. Men på 1100-talet, i varje fall från mitten av århundrafortfaran-det, börjar det dyka upp material som tyder på en överhets närvaro.
Det första är lämningar efter myntslagning. Det äldsta av dessa fynd, funna 1987, har daterats till tiden omkring 1150 och har av Rune Ekre, om än med stor försiktighet, knutits till den svenske kungen Sverker (Ekre 1989). Myntslagning under Knut Erikssons tid i slutet av 1100-talet är otvetydiga belägg på kungens inflytande. Antaganden att en kastal skall ha uppförts här redan under Knut Erikssons tid hör också hemma i denna bild.
Och som Rune Ekre har påpekat aktualiserade det nya myntunderlagsfyn-det frågan om kungsgård redan vid tidpunkten 1150. Stadens relativt star-ka ställning vid mitten av 1100-talet markeras ytterligare av platsens tre kyrkor, som har tillkommit vid denna tidpunkt (Ekre 1971, 1978, 1985, 1989). Den här bilden förstärks under 1200-talet. Myntningen fortsätter.
Borgen byggs ut och får kring 1300 sin största omfattning. Myntningen och borgen blir två mycket tydliga tecken på en kunglig närvaro i staden.
Staden växer ut och får bl.a. ett dominikanerkonvent. Den spelar en poli-tiskt viktig roll, men det är uppenbart att staden också har en mycket vik-tig ekonomisk roll som Sveriges hamn mot väster.
Vi kan alltså se att den utveckling som vi så tydligt ser i Mälarområdet också får mycket starka nedslag i Lödöse. Skillnaden är dock att medan det i öster blir många fler städer förblir Lödöse och Skara, som dock har en helt annan karaktär, de enda högmedeltida städerna i väster. Den högmedeltida utvecklingen blir tydligast i Lödöse, men det finns kanske vissa nedslag också i Skara (af Ugglas 1931, Carlsson & Ekre 1980).
Lödöse är ett exempel på att städerna är en viktig del, när den centrala makten skall organisera riket. I forskningen har man ofta sett städerna som direkt framvuxna ur ekonomiska behov. Köpmän möttes vid vägkorsningar eller där vägar korsade vattendrag. Ur denna marknadsverksamhet uppstod städerna. Det finns all anledning att sätta frågetecken för denna tanke. Där-med inte sagt att de ekonomiska motiven helt skall uteslutas. Den karaktär av centralort som städerna har gör ju, att för att en lokalisering skall lyckas, måste det finnas kommunikationsmässiga möjligheter att utveckla en