Gemensamma analyser

Jag använder här min litteraturpsykologiska modell (se s 17) för att se om det går att urskilja några mönster i det utbyte som de intervjuade har haft av sin skönlitterära läsning som vuxna.

Dominerande läsutbyte, antalet personer i var och en av huvudkategorierna:

Kategori Antal

Opersonlig upplevelseläsning/avkoppling 6 Opersonlig instrumentell läsning/information 1 Personlig upplevelseläsning/identifikation - Personlig instrumentell läsning/självreflexion -

Totalt 7

Det här är den funktion som mina informanter nämner först i sin berättelse för att sedan eventuellt fylla på med andra ändamål. Det främsta utbytet av läsningen är för sex av informanterna opersonlig upplevelseläsning/avkoppling, uttryckt i termer som

verklighetsflykt, avkoppling, nöje. För den sjunde informanten är huvudändamålet ”att få reda på saker” vilket jag tolkar främst som kunskap om världen och därmed

kategoriserar som opersonlig instrumentell läsning/information. I de övriga två grupperna är ingen representerad när det gäller det huvudsakliga utbytet.

Det totala läsutbytet, i tabellen nedan, visar antalet funktioner för varje enskild individ utan hänsyn till deras inbördes styrka. Procenttalet säger hur stor andel i gruppen som har noterats för var och en av de fyra utbytesformerna.

Totalt läsbyte, genomsnittliga antalet kategoriseringar i procent fördelat på utbyteskategori:

Kategori Procent

Opersonlig upplevelseläsning/avkoppling 100 Opersonlig instrumentell läsning/information 71 Personlig upplevelseläsning/identifikation 100 Personlig instrumentell läsning/självreflexion 71

Personlig upplevelseläsning/identifikation och opersonlig upplevelseläsning/avkoppling har båda det högsta värdet, samtliga informanter har dessa utbytesformer av sin läsning. Att värdet på personlig upplevelseläsning blir så högt kan man tillskriva en kombination av det dubbla sociala utbytet av läsningen och identifikationstemat. Det sociala utbytet kan innebära samtal om det lästa och där ingår alla informanterna eftersom de läser i bokcirklar. Det sociala utbytet kan också innebära läsning som sällskap som fyra har uppgivit. En av informanterna tar uttryckligen upp identifikation som funktion, fem lägger i begreppet kunskap in sammanhang med andra människor och fem har ett överskridande utbyte till identifikation. Beträffande opersonlig upplevelseläsning/ avkoppling nämner sex av mina informanter det som huvudfunktion, medan en inte tar upp det alls. Men min tolkning, utifrån en stor del av litteraturvalet, är att även den sjunde informanten läser i kategorin opersonlig upplevelseläsning/avkoppling. Näst högst värde har de två återstående kategorierna opersonlig instrumentell läsning/information och personlig instrumentell läsning/självreflexion. Beträffande information beror det på att alla utom två läser för att få kunskap om världen. När det gäller självreflexion så är det i själva verket fem informanter som har det utbytet av läsningen. För tre av dem är det frågan om ett genererativt utbyte. För en av

eller för terapeutisk funktion, och ibland ett överskridande utbyte. Och för ännu en informant är det ett planerat läsutbyte för att få självkännedom eller för terapeutisk funktion.

Betydelsefull litteratur som nämns under intervjuerna kan indelas i fyra olika grupper: 1) Böcker som har inspirerat till läsning av ytterligare skönlitteratur.

2) Böcker som har lästs flera gånger än en eller som har pekats ut som speciellt minnesvärda. Dessa sammanförs hädanefter till begreppet särskilt minnesvärda böcker.

3) Litteratur knuten till speciella livssituationer.

4) Övrig litteratur som informanterna minns och tar upp.

Den inspirerande litteraturen som tas upp är olika former av verklighetsskildringar eller realistiska romaner, självbiografier och kriminalromaner. Som inspirationskälla är olika former av realistiska skildringar i majoritet, fem av sju ger sådana exempel. Två av informanterna tar även upp självbiografier respektive detektivromaner, från två har jag ingen uppgift alls om inspirerande litteratur.

Böcker som har lästs flera gånger och de mest minnesvärda böckerna har stora likheter och är ofta, men inte alltid, samma och behandlas därför som en grupp. De har det gemensamt att de har påverkat informanten starkt känslomässigt. Här nämns

verklighetsskildringar eller realistiska romaner eller litteratur som bygger på realism, biografier, självbiografier och romantiska berättelser.

Totalt sett utgörs de vuxnas läsning av verklighetsskildringar eller realistiska romaner som episka romaner, samhällsskildringar, historiska romaner, arbetarskildringar och psykologisk-realistiska romaner eller litteratur som har verklighetsursprung som utvecklingsromaner, biografier, självbiografier, reseskildringar, vidare romantiska berättelser och romantisk eskapism samt poesi och slutligen kriminalromaner.

Genrer med inslag av realism (se s 8) har varit den dominerande inspirationskällan för skönlitterär läsning.

De särskilt minnesvärda böckerna för mina informanter hör till litteraturformerna realism och romantiklitteratur, fyra av sex som har svarat på frågan nämner antingen den ena eller andra eller båda. Trots att läsningen är omfattande och varierande så framgår att störst betydelse för informanterna har realistiska berättelser respektive romantiklitteratur.

Helhetsbilden av mina informanter, utifrån samtliga uppräknade böcker, är att alla sju ger exempel på litteratur med inslag av realism och poesi, alla utom en på

romantiklitteratur och fyra på kriminallitteratur.

Det har visat sig under uppsatsarbetets gång, enligt mina litteraturkällor, att det finns starka samband mellan vissa litteraturformer och utbytet av läsningen. Det är i själva verket med hjälp av detta faktum som jag kommer att tolka skönlitteraturens kvalitativa betydelse längre fram i uppsatsen.

Litteratur till hjälp i speciella livssituationer har jag fått fram några exempel på. För en av de intervjuade har dokumentär fiktion varit till hjälp vid en traumatisk upplevelse. Det är två informanter som har stöd i poesiläsning vid prövningar i livet, varav en även läser Bibeln, antagligen i samma syfte. Samma person anser också att skönlitteraturen är en källa där hon kan få råd och hjälp i olika livssituationer i största allmänhet.

Genererande eller överskridande läsutbyte ger sex av informanterna intryck av, dvs en form av utbyte medför ytterligare en form av utbyte. I vissa fall är det frågan om att samma person har flera former av generativitet och i vissa fall sker överskridandet i flera steg mellan olika läsutbytesformer. Fem exempel innebär att opersonlig upplevelseläsning/avkoppling har medfört en generering till personlig sådan/

identifikation. Tre av informanterna har gett uttryck för personlig upplevelseläsning/ identifikation med ett överskridande läsutbyte genom självinsikt, till kategorin personlig instrumentell läsning/självreflexion. En av informanterna läser opersonlig instrumentell läsning/information men reflekterar över sin identitet eller livssituation och får i och med det ökad självinsikt. Det har skett en generering till personlig instrumentell läsning/ självreflexion.

Den litteratur som är föremål för generativitet, är de särskilt minnesvärda böckerna som har berört informanterna starkt emotionellt. Fyra av de utpekade böckerna tillhör

romantiklitteratur och fyra tillhör genrer med inslag av realism. Romantikläsningen har medfört en generering från opersonlig till personlig upplevelseläsning, d v s från avkoppling till identifikation, för alla de fyra informanterna. Denna har sedan gått vidare i ett steg till från personlig upplevelseläsning till personlig instrumentell läsning, alltså från identifikation till självreflexion, för två av dessa informanter. Läsningen av realism har i två fall lett till ett överskridande utbyte från personlig upplevelseläsning till personlig instrumentell läsning, från identifikation till självreflexion. För en läsare är det överskridande utbytet från opersonlig upplevelseläsning/ avkoppling till personlig upplevelseläsning/identifikation och slutligen finns ett överskridande utbyte från opersonlig till personlig instrumentell läsning, d v s från information till självreflexion. Beträffande utvecklingen från opersonlig till personlig läsning tolkar jag det som att samtliga sju informanter har utvecklat en personlig läsart någon gång i livet. Men de läser både opersonligt och personligt.