GENERELLT OCH SELEKTIVT

De områdesbaserade och problemorienterade satsningar- nas fokuseringar på ”förlorarsidan” kan också karakteris- eras som selektiva, vilket Andersson et al nämner i ett av de tidigare citaten. Selektiva satsningar är annars förknippade med den typ av välfärdsstat som har utvecklats i bland annat England. Den svenska välfärdsstaten har tvärtom dominerats av generella satsningar. En som har intresserat sig för den stora skillnaden mellan generella och selektiva principer är sociologen Zygmunt Bauman i boken Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen. Enligt Bauman är det en- dast generella trygghetssystem som skapar förutsättningar för sammanhållning och en känsla av gemenskap. Så blir det inte om man inför selektiva principer, menar Bauman: Låter man en behovsprövning bestämma tillhandahållandet av so- ciala tjänster klyvs samhället omedelbart i dem som ger utan att få något i gengäld och den som får utan att ge …226

224 Se M Stigendal (2007). 225 M Stigendal (2007). 226 Z Bauman (1998) s 74.

54

Införandet av selektiva principer kan leda till en kritik mot de välfärdsstatliga satsningarna eftersom alla inte får del av dem. Det kan i nästa steg leda till nedskärningar och försämringar av kvaliteten. Därmed urholkas det folkliga stödet för satsningarna ytterligare. Det uppstår en neråt- gående spiral med fortsatta försämringar av kvaliteten och ett urholkat stöd. Bauman skriver om hur detta har hänt i England. Han sätter det också i samband med politik- ens utarmning, ett sjunkande politiskt intresse och ökad brottslighet.

Liknande slutsatser dras i slutrapporten Closing the gap från Världshälsoorganisationens kommission om hälsans so- ciala bestämningsfaktorer. ”Frikostiga, generella, sociala skyddsnät ger bättre hälsa i befolkningen”, sägs det: För att kunna motverka ojämlikhet i hälsa och ojämlika levnads- villkor, måste orättvisor i samhällsstrukturen motverkas – exempel- vis bristande jämställdhet mellan män och kvinnor. Detta kräver en stark offentlig sektor som är engagerad, kompetent och tillräckligt finansierad. För att uppnå detta krävs inte bara starkare myndi- gheter, det krävs även en förbättrad samhällsstyrning: legitimitet, utrymme och stöd åt det civila samhället och en ansvarskännande privat sektor. Människor i olika delar av samhället måste enas om gemensamma intressen och återupprätta värdet av gemensamma åt- gärder. I en globaliserad värld behövs en samhällsstyrning som syftar till att uppnå jämlikhet på alla nivåer, från det lokala samhället till de globala institutionerna.227

Skillnaden mellan generellt och selektivt visar sig till ex- empel i bostadspolitiken. I länder som USA och Storbri- tannien brukar allmännyttigt ägda bostäder kallas social housing.228 _{Det innebär att de vänder sig till fattiga och}

bygger på någon form av behovsprövning. Vem som helst får inte bo där, utan bara de som anses ha behov av det. Bostadsområden med social housing utgör därför ofta en segregationspol präglad av utanförskap. Så är det inte i Sverige. Och det beror på Bostadssociala Utredningen, vars slutbetänkande publicerades 1945. Utredningen till- sattes redan 1933 och den hade tidigare förordat särskilda statliga satsningar på fattiga familjer med många barn. Det resulterade i de så kallade barnrikehusen, vilka dock snabbt fick dåligt rykte och det drabbade de familjer som bodde där. Johannes Åsberg gör en intressant jämförelse mellan barnrikehusen och miljonprogrammets bostad- sområden:

227 Statens folkhälsoinstitut (2008) s 11. 228 Se även R Andersson et al (2007).

Stigmatiseringen av barnrikehusen kan ses som en förelöpare till det som kom att handa miljonprogrammet. Det visade också fa- rorna med en bostadspolitik av social housing-modell, som ensidigt fokuserar på ekonomiskt utsatta grupper.229

Erfarenheterna av barnrikehusen ledde till att Bostadsso- ciala Utredningen övergav den selektiva inriktningen på särskilda grupper och i slutbetänkandet förespråkade man istället en generell välfärdspolitik. Ett av de viktigaste förslagen var skapandet av kommunala bostadsbolag. Malmös Kommunala Bostadsbolag (MKB) bildades 1946 som en direkt följd av Bostadssociala Utredningen. MKB utgör än idag inget social housing utan vänder sig till alla, och äger också bostäder runt om i Malmö. MKB kan där- för vara ett alternativ för dem som inte har råd att köpa bostadsrätt eller äganderätt men heller inte vill bo bland enbart fattiga.

I ett samhälle som präglas av principen om generell välfärd medför områdesbaserade satsningar på enbart ’förlorarsidan’ att en ny logik introduceras. Därmed kan det bli svårare att lyckas. Just denna svårighet pekar Stat- skontoret på i sin utvärdering av de lokala partnerskapen. Sammantaget ser Statskontoret det som ”svårt att påvisa några konkreta effektivitetsvinster inom de statliga myn- digheterna som kan härledas till deras medverkan i det ur- bana utvecklingsarbetet.”230 _{Det anses bero på svårigheter}

med att avgränsa insatserna. Det urbana utvecklingsarbe- tet har enligt Statskontoret inte satt ett tillräckligt tydligt fokus på de utpekade stadsdelarna i samtliga kommuner. Det kan dock tyckas anmärkningsvärt att det urbana utveckling- sarbetet, med sin föregångare i Storstadssatsningen, i många fall inte har utvecklat tillräckligt fasta strukturer för att kunna gå vidare med ett mer konkret arbete i syfte att motverka utanförskap i de utpekade stadsdelarna.231

Jag ser det inte som anmärkningsvärt utan tvärtom som naturligt eftersom det handlar om att införa selektiva principer i ett samhälle som har präglats av generella. Det måste vara svårt. Ansträngningarna har dock intensifierats under de senaste åren, vilket den retoriska övergången från segregation till utanförskap indikerar.

Enligt Statskontoret har man dock ändå delvis lyckats och fokus på de utpekade stadsdelarna sägs ha ökats.232 _Utvär-

deringen framhåller detta som en framgång och det stäm- mer säkert, men bara utifrån den mening med problem

229 J Åsberg (2010) s 8. 230 Statskontoret (2010) s 8. 231 Statskontoret (2010) s 104. 232 Statskontoret (2010) s 63 och 96.

55 och lösningar som genomsyras av den selektiva logiken.

För den som tror på generella principer måste slutsatsen bli den motsatta. Det resultat som Statskontoret pekar på i sin utvärdering kan mycket väl tyda på att den selektiva logiken håller på att ta överhanden. Det skulle innebära att samhället är på väg att förändras i grunden. Förstår vi det? Och om vi förstår det, vill vi det?

Viljan är viktig men den räcker inte. Kunskapsstaden är inte bara mening utan också materialitet. Och när kvantitet- skunskapsstaden utvecklas till både historiskt block och hegemoni så krymper utrymmet för de viljor, värden, principer, idéer, sammanhang, verksamheter och frågor som är underordnade eller kanske överhuvudtaget inte ingår. Det kan gälla till exempel den sociala dimensionen i stadens övergripande utveckling som trängs undan efter- som de informella nätverken bara inkluderar kommunens ’hårda, tekniska’ sektorer.233 _{Det kan även gälla det som}

ingår i den mening och materialitet som jag menar också finns i Malmö, om än i bräckligare och ständigt tillkäm- pade former, vilken kan kallas kvalitetskunskapsstaden.234