Genomförande

I mitten av februari i år, 2001, började vi att dra upp riktlinjerna för våra intervjuformulär, och i slutet av månaden genomförde vi några provintervjuer. Detta resulterade i att vi var tvungna att omformulera vissa av våra frågor. Begreppet yrkesroll rörde till det för oss, då vi förstod att många definierar ordet olika. Därför valde vi att ta bort detta begrepp i frågeformulären.

Den 3:e mars började vi med de så kallade ”riktiga” intervjuerna. Sammanlagt höll vi på att intervjua till och med den 19:e mars. Vi valde att genomföra intervjuerna på egen hand. Dels på grund av ett långt geografiskt avstånd mellan oss två författare, och dels för att vi inte ville att respondenterna skulle känna sig i underläge, då vi skulle varit två som hade intervjuat.

Även vår handledare Maj Klasson (2001-03-01) föreslog att vi kunde utföra intervjuerna var för sig. För att få kontakt med informanterna, beslöt vi oss för att ringa dem och fråga om de ville ställa upp på en intervju, samt fråga när de hade tid och möjlighet att träffas för ett möte.

Detta gällde bibliotekarier, biblioteksassistenter och kulturpolitiker. Användarna tog vi spontant kontakt med i biblioteken. Alla som vi frågade valde att ställa upp, förutom ett bibliotek, där en bibliotekarie svarade att han ansåg att personalen inte hade tid att ställa upp på några intervjuer.

När vi presenterade oss för bibliotekarier och biblioteksassistenter berättade vi att vi studerade till bibliotekarier, eftersom vi ansåg att det inte skulle påverka våra intervjuresultat. Däremot när vi samtalade med kulturpolitiker och användare berättade vi endast att vi studerade på högskolan och skulle skriva en magisteruppsats. Detta för att inte förstöra våra intervjusvar.

Dock berättade vi i slutet av intervjun att vi läste biblioteks- och informationsvetenskap. Vi vill också tillägga att ingen av oss kände någon av de som vi intervjuade.

Vi valde att använda oss av halvstrukturerade frågor. Informanterna fick ha ganska så fria associationer och tankegångar; om de kom alldeles för långt ur spår, valde vi att försiktigt leda dem tillbaka till den gällande frågan. Med hjälp av vårt intervjuformulär kunde vi ställa frågor då och då under intervjuns gång så att inga frågor glömdes bort. Vi märkte under tidens gång att vissa av våra respondenter var mer pratglada än andra. Därför fick vi ibland ställa några följdfrågor till de mer tystlåtna, i syfte att få utförligare svar. Däremot var det ingen självklarhet att de som pratade mer besvarade frågorna bättre, eftersom de många gånger kom ur spår.

Ytterligare märkte vi att miljön påverkade intervjuerna, eftersom informanterna intervjuades i

”olika rum”. Vissa intervjuer genomfördes i enskilda rum och andra genomfördes i fikarum och i själva biblioteket. Bibliotekarier och biblioteksassistenter hade möjligheten att självmant välja rum. Vissa föredrog att ha samtalen enskilt och andra valde att sitta öppet i

personalmatsalen eller i själva biblioteket. Bibliotekspolitikerna intervjuades på deras egna kontor, i enskildhet. Däremot hölls samtalen med användarna i det öppna biblioteksrummet.

Vi är medvetna om att dessa olika miljöer fick en del respondenter att prata mer och andra mindre.

När det gäller själva frågorna – vet vi att en del av de intervjuade hade svårt för vissa begrepp, såsom status, kompetens och image. Vi fick därför förklara lite närmare vad orden betydde.

Dessa problem uppstod mer tydligt när vi intervjuade några av användarna som var

invandrare. Med hjälp av lexikon försökte vi förklara begreppen. Dock lyckades vi vid ett fall ändå inte förklara innebörden av status och image. Trots att vi visste att dessa begrepp kunde ställa till problem, ville vi ändå att de intervjuade spontant skulle associera vad de tänkte på när de hörde orden, kopplat till bibliotekarieyrket. Detta för att vi antar att de flesta ändå har någon slags uppfattning om ordens innebörder.

Ytterligare påverkade också ”tiden” svaren. En del av de intervjuade hade gott om tid, andra var mer stressade på grund av tidsbrist. Intervjuerna med bibliotekarier tog allt ifrån 40 minuter till uppemot 3 timmar. Biblioteksassistenternas frågor tog från 20 minuter upp till 1,5 timma. Intervjuerna med kulturpolitiker tog ungefär 30 minuter till 1 timma. Slutligen tog samtalen med användarna cirka 10-15 minuter.

Andra faktorer som vi var medvetna om eller blev uppmärksammade på, och som kunde påverka intervjuresultaten, var bland annat; hur vi själva agerade under intervjun. Det kändes viktigt att hålla sig neutral till de ämnen som diskuterades samt behandla de olika

intervjupersonerna rättvist och opartiskt. Det kändes också angeläget att vara medveten om att inte lägga svaren i munnen på informanterna, utan istället avvakta och låta svaren ta den tid som behövdes. Enligt Seldén (2001-01-24) bör man låta den intervjuade ta tid på sig vid besvaring av frågor. Han rekommenderade därför intervjuaren att vänta på informantens svar i cirka 14 sekunder. Detta tips kändes bra att tänka på när vi ställde våra frågor. Dock lät vi ibland informanterna vänta ännu längre med sina svar; så att de inte behövde känna sig stressade av oss.

Vidare var det viktigt att upplysa de intervjuade att de själva fick avgöra om de ville svara på alla frågor. Dessutom upplyste vi dem om att deras svar var anonyma. Av alla de vi

intervjuade svarade alla deltagare på samtliga ställda frågor. Tyvärr var det en fråga som inte kunde ställas, gällande lön, till en bibliotekarie; eftersom intervjusituationen kändes känslig, i och med att det satt biblioteksassistenter och andra bibliotekarier i närheten. Möjligen kunde frågan om hur mycket bibliotekarier och biblioteksassistenter hade i lön, uppfattas som något tabubelagd. Men utöver detta upplevde vi inte att någon av våra frågor var speciellt känsliga.

Må hända att vissa kanske tyckte det var lite känsligt att besvara frågan om bibliotekariers status och image, då de intervjuade användarna och kulturpolitikerna förmodligen antog att vi studerade till bibliotekarier.

Som vi nämnt tidigare valde vi att skriva ner intervjuerna direkt under intervjusituationen, utan hjälp av till exempel en bandspelare. Om det var något vi inte hann skriva ned, frågade vi omedelbart om vad de sagt. Vi anser att vi hann få med alla de svar som var relevanta för vår studie. Vi uppfattade att samtliga intervjuer gick bra, utan några missöden. Visst kan det vara en fördel att ta hjälp av bandspelare, videokamera eller att vara två vid intervjutillfället. Men efter vad vi tidigare redogjort tycker vi att vår valda metod fungerade fint.

Direkt efter att intervjun var genomförd skrev vi in den i ett dokument i datorn. En bibliotekarie ville efter renskrivning, läsa och godkänna svaren som denne givit. Att dokumentera svaren direkt efter intervjutillfället gjorde att vi höll svaren aktuella och minskade på så sätt risken att missa något. När alla intervjuer var inskrivna skrev vi ut dem

och började att läsa in oss på vårt skriftliga empiriska material; i syfte att kunna presentera intervjuerna samt analysera dessa. Till sist valde vi att återge intervjusvaren i presens.

Slutligen är vår avsikt att vi med hjälp av den valda kvalitativa metoden, ska kunna uppnå en hög giltighet och pålitlighet, gällande vår uppsats. Vi är medvetna om att vi bör förhålla oss kritiska till vårt material: litteraturstudier, intervjuer samt vårt konferensmaterial.