I kapitlet redogörs för hur jämförelsen mellan olika regenereringsmetoder genomfördes och vilka beräkningar som gjordes.
5.1 Bedömning betygstabell
I avsnittet förklaras det hur bedömningen av betygstabellen gjorts, som finns i avsnitt 6.1. För att enkelt kunna jämföra metoderna gjordes en tabell där metoderna betygsattes, utifrån samma kriterier som i tabell 2 och 3. I tabell 2 i avsnitt 3.9 sammanställdes de fem regenereringsmetoderna utifrån valkriterierna RE, regenereringstid, ekonomi, energi och teknikutveckling. I tabell 3
sammanställdes regenereringsmetodernas biprodukter och andra faktorer som påverkar processen.
Betyg sattes från 5 till 1, där 5 var högst och 1 var lägst. Därefter kunde en metod få betyg 4 om den var över medel, 3 om den var medel och 2 om den var under medel, i förhållande till varandra. När samtliga kriterier hade granskats blev den metod med högst totalpoäng rekommenderad att vara mest lämplig i nuläget. Betygsystemet var inspirerat av en rapport av Hamura m.fl [46], där bland annat dessa fem metoder jämfördes genom ett liknande betygssystem.
Betygstabellen innehöll valkriterierna RE, regenereringstid, ekonomi, energi, utvecklingsgrad, biprodukter, tillförlitlighet, miljöhänsyn och framtidspotential.
Om till exempel en metod hade högst RE av de fem jämförda gavs betyget 5. På motsvarande sätt gavs en metod med lägst RE betyget 1. Den som hade kortast regenereringstid fick högst betyg medan den med längst regenereringstid fick lägst betyg.
Bedömningen av ekonomin utgick ifrån artikeln av Hamura m.fl [46] och andra lästa artiklar. I artiklarna gavs inte exakta siffror, utan endast att termisk
regenerering var en dyr metod medan kemisk regenerering var en billig metod, på grund av att de använda kemikalierna ansågs vara billiga (t.ex. NaOH).
Kostnaden för att bygga en egen anläggning med en specifik metod framgick dock inte. Fyra metoder var endast utvecklade på laborationsnivå och därför var den ekonomiska delen teoretiskt uppskattad. För termisk regenerering kunde en verklig beräkning göras eftersom det idag finns termiska
regenereringsanläggningar. Bedömningen i betygstabellen gjordes så att metoden med högst kostnad fick 1 medan metoden med lägst kostnad fick 5.
Betyg 5 för kriteriet energi innebar att metoden inte var energikrävande, medan betyget 1 innebar hög energianvändning.
Utvecklingsgradskriteriet baserades på om regenereringsmetoden hade kommit längre än laborationsnivå. Betyget 5 betydde att regenereringsmetoden hade nått längre än laborationsnivå, medan betyget 4 betydde att regenereringsmetoden var på god väg. Betyget 1 innebar att metoden var långt ifrån att kunna
31
användas utanför laboratoriet. Betygen var baserade på information från flertalet artiklar, som hade sammanfattats i tabell 2 och 3.
Biprodukteraspekten utgick ifrån tabell 3 i teoridelen då tabellen innehöll information om vilka biprodukter som bildades för de olika
regenereringsmetoder. Ju fler riskfyllda biprodukter som bildades, desto lägre betyg fick metoden och tvärtom. Metod med flest biprodukter fick betyg 1 och metod med minst biprodukter fick betyg 5.
Tillförlitlighetsaspekten utgick ifrån RE, teknikmognad och hur mycket information som hittades för de studerade metoderna. Bedömningen var även baserad på rapporten av Hamura m.fl. [46]. Högst betyg 5 kunde en metod få om metoden hade prövats i verkligheten medan lägst betyg 1 fick metoder om de inte hade studerats mycket och inte utvecklats i större skala.
Miljöhänsyn utgick ifrån biprodukter som bildades av regenereringen och om regenereringsprocessen behövde tillförd energi. En metod med mycket biprodukter och stor användning av energi skulle innebära betyg 1. En metod med låg andel biprodukter och låg energianvändning kunde få betyg 5.
Med framtidspotential menades möjlighet att i framtiden regenerera stora mängder GAK. En väl utvecklad metod kunde få betyg 5 medan en metod med få studier fick betyg 1.
Slutligen kunde kriteriernas betyg för metoderna summerades ihop. Den metoden med högst totalpoäng ansågs vara den bättre metoden utifrån valda kriterier. Därmed kunde den metoden rekommenderas främst.
5.2 Beräkningar
För att finna svar på frågeställningarna behövdes ett flertal beräkningar göras.
Den enda metoden som gick att praktiskt göra applicerbara beräkningar med var termisk regenerering, då de andra metoderna var ofullständigt utvecklade.
För att beräkna totalkostnaden för regenerering lokalt eller utanför anläggningen togs ekvation 8 fram.
𝐾𝑜𝑠𝑡𝑛𝑎𝑑 = 𝐺𝐴𝐾 + 𝑇𝑟𝑎𝑛𝑠𝑝𝑜𝑟𝑡 + 𝑅𝑒𝑔𝑒𝑛𝑒𝑟𝑒𝑟𝑖𝑛𝑔 + 𝐾𝑜𝑙𝑓ö𝑟𝑙𝑢𝑠𝑡 (8) Där,
GAK = kostnad för kolet
Transport = kostnad för transporten
Regenerering = kostnad för om den sker lokalt eller utomlands
Kolförlust = kostnad för kolet vid tillsats 10% förlusten efter regenereringen Värdena som sattes in i ekvation 8 hade fåtts från Sundets miljörapport [19], kontakt med vissa anställda hos Sundet, kontakt med forskningskoordinator vid IVL, från processingenjör vid företaget Nordic Water och landschef från Jacobi Carbons.
32
Oavsett var regenereringen sker var kostnad för GAK densamma. För att finna kostnaden för GAK behövdes beräkningar av kolmängd och kolets livslängd, som redovisas i 5.2.1 och 5.2.2. Beräkning av kostnad för kolförlust
redovisades i 5.2.3. Två beräkningar kunde senare göras angående transport, en för regenerering av GAK utanför anläggningen och en för regenerering av GAK på anläggningen. De olika beräkningarna redovisades i sektionerna 5.2.4 och 5.2.6.
5.2.1 Beräkning av kolmängd
För att beräkna hur mycket kol som behövdes användes ekvation 1 i avsnitt 2.1.1. Filterbäddsvolym hos filtret var 13,3 m3 [25] och kolets densitet var 475 kg/m3 - det värdet hade fåtts av tekniker hos Sundet som hade vägt kolet [22] . Med hjälp av ekvation 1 blev kolvikten ungefär 6300 kg/filter. För 30 filter behövdes då 200 ton kol, avrundat uppåt. GAK kostade 25 SEK/kg för ett pilotförsök och med kolleverantören Jacobi Carbons. Därmed blev kostnaden för 200 ton GAK 5 miljoner SEK.
5.2.2 Beräkning av kolets livslängd
Hur länge 200 ton kol räckte för Sundets anläggning beräknades med hjälp av ekvation 2 i avsnitt 2.1.1. I ekvation 2 var Q = 800 m3/h för Sundet [22]
(normalflöde), antal filter var 30 och filterbädden var 13,3 m3 [25]. För att få enhet BV och inte BV/h multiplicerades resultatet med 24. För ett dygn blev det då 48 BV. 25 000 BV kunde nås innan kolfiltrerna blev igentäppta och måste regenereras [28]. Med sortanalys skapades ekvation 9.
𝐷𝑦𝑔𝑛 = 𝐵𝑉
𝐵𝑉/𝑑𝑦𝑔𝑛 (9) Med 48 BV/dygn och 25 000 BV som maxgräns innan regenerering blev antal dygn ungefär 520 dygn, vilket motsvarade nästan 1,5 år.
Om Sundet uppskattningsvis förbrukade 200 ton GAK under ungefär 1,5 år behövdes 130 ton GAK per år. Det betydde att cirka 67 % av 200 ton GAK behövde regenereras per år, som var ungefär 130 ton GAK per år och som motsvarade en regenereringshastighet på 15 kg GAK/ h.
5.2.3 Beräkning av kostnad för kolförlust
I avsnitt 5.2.1 och 5.2.2 beräknades den eftersökta kolmängden för Sundet och det blev ungefär 200 ton i 1,5 år. Efter 1,5 år behövde den kolmängden
regenereras vilket innebar att förlusten tillkom för det regenererade kolet.
Kostnad för att tillföra extra GAK efter kolförlusten är densamma oavsett om regenereringen sker på eller utanför en anläggning, på grund av att förlusten alltid ersätts vid anläggningen [1]. En kolförlust kunde vara mellan 5 och 10%
[43] [44]. I det här arbetet antogs förlusten vara 10% efter regenereringen för att ha marginal i beräkningar. 10% förlusten av 200 ton GAK blev således 20 000
33
kg GAK som behövde tillföras efter regenereringen. Det var alltså nytt GAK som användes här. Enligt tidigare informationen i avsnitt 5.2.1 kostade nytt GAK 25 SEK/kg vilket innebar att kostnad för 10% kolförlusten blev 500 000 SEK.
5.2.4 Beräkning av totalkostnad för regenerering utanför anläggningen
Totalkostnad för regenerering utanför anläggningen innehöll kostnaden för GAK, internationell transport, regenerering utomlands och tillsatts extra nytt GAK som motsvarade 10% kolförlusten i enhet med ekvation 8. GAK kostade 25 SEK/kg och den totala transporten kostade 3,5 SEK/kg.
Regenereringskostnaden berodde på val av företag, där kostnaden också varierade beroende på kund, mängd GAK och tillämpning. Kostnaden för att regenerera kol uppskattades vara samma som att köpa regenererat kol, men var lägre än att köpa nytt kol. Nytt kol kostade 25 kr/kg medan regenererat kol kostade mellan 15–18 SEK/kg, enligt en anställd på IVL [39]. I denna
beräkning användes den högre kostnaden 18 SEK/kg, för att få en god marginal i totalkostnaden.
5.2.5 Förutsättningar för lokal regenerering
Regenereringsmetoden kunde möjligt räkna i dagsläget var termisk regenerering eftersom tekniken var den enda metoden som tillräckligt utvecklades. För att finna kostnaden för en sådan anläggning behövdes tre steg genomgås:
1. Vad som behövdes
2. Hur mycket som behövdes (även för att förstå rimligheten) 3. Kostnaden
I en termisk regenereringsanläggning lokalt behövdes en ugn och en viss mängd medium för förgasningen. I avsnitt 3.4 framgick det att medier som ånga, CO2
och naturgas kunde användas för termisk regenerering lokalt, till exempel vid ett ARV.
Som tidigare nämndes beskrev Chowdhury m.fl. [29] att en roterande ugn kunde användas vid termisk regenerering. Ett kostnadsförslag för en roterande ugn för aktivt kol kostade ungefär 100 000 SEK enligt ett kinesiskt företag [74]
[75], då antogs det att transport från Kina ingick. Den ugnen med lägst kapacitet som angavs med detta prisförslag kunde regenerera 0,9 ton/h [74].
Med hjälp av ekvation 10 nedan kunde den ugnens kapacitet per år uppskattas.
Ugnen med lägst regenereringskapacitet kunde därefter uppskattas till 8000 ton aktivt kol/år. (se bilaga 3)
𝐾𝑎𝑝𝑎𝑐𝑖𝑡𝑒𝑡𝑢𝑔𝑛 =𝑡𝑜𝑛
ℎ ∙ ℎ
𝑑𝑦𝑔𝑛∙𝑑𝑦𝑔𝑛
å𝑟 (10) Enligt tidigare uträkningarna behövde regenerering av 200 ton GAK göras under 1,5 år. Det innebar att mängden GAK som behövde regenereras var
34
mindre än mängden GAK som regenererades av ugnen med lägst kapacitet (8000 ton aktivt kol/år). Det behövde alltså inte utnyttja ugnens fulla kapacitet.
Om ugnen uppskattades att ha 20 års livslängd [47], betydde det att en
investeringskostnad per år för ugnen som kostade 100 000 SEK blev 5000 SEK vid en grov uppskattning. (se bilaga 3)
DynaSand-filter fanns redan på anläggningen, så det blev ingen tilläggskostnad i denna beräkning. Det antogs att en regenerering av GAK lokalt hade
transporter av GAK vid anläggningen, men denna kostnad bortsågs det från att beräkna då det var korta sträckor. Därefter kunde beräkningar göras för hur mycket CO2, ånga och naturgas som behövdes.
Chowdhury m.fl. [29] hade uppskattat hur mycket ånga, O2 och naturgas som behövs för att regenerera 1 pound GAK. Det behövdes därmed omberäkning av O2 till CO2 samt naturgas till biopellets eftersom det blir smidigare med tanke på att pellets används vid Sundets ARV för
biogasproduktion [19]. I nästa avsnitt beskrevs konvertering av naturgas till biopellets och senare sammanfattades värdena för ånga, CO2 och biopellets.
5.2.5.1 Konvertering av naturgas till biopellets
Mängd naturgas kunde beräknas om till biopellets och beräkningen redovisades i bilaga 3. Först togs ekvation 11 fram för att finna
uppvärmningsprocessens energibehov. Därefter togs ekvation 12 fram för att omvandla behövt energivärde till mängd biopellets.
𝐸𝑢𝑝𝑝𝑣ä𝑟𝑚𝑛𝑖𝑛𝑔 = 𝐸𝑛𝑎𝑡𝑢𝑟𝑔𝑎𝑠 ∙ 𝑚𝑛𝑎𝑡𝑢𝑟𝑔𝑎𝑠 (11) I ekvation 11 gäller följande:
Euppvärmning = behövd energimängd för uppvärmning, kWh Enaturgas = energimängden i naturgas, kWh/kg
mnaturgas = mängd naturgas, kg
I bilaga 3 visade det att energimängd för uppvärmning av 200 ton GAK var 860 MWh. Energiinnehållet för uppvärmning var densamma oavsett energikälla.
För att finna kostnaden för biopellets behövdes mängden biopellets och ekvation 12 togs fram.
𝑚𝑏𝑖𝑜𝑝𝑒𝑙𝑙𝑒𝑡𝑠 = 𝐸𝑢𝑝𝑝𝑣ä𝑟𝑚𝑛𝑖𝑛𝑔
𝐸𝑏𝑖𝑜𝑝𝑒𝑙𝑙𝑒𝑡𝑠 (12) I ekvation 12 användes följande värde:
Ebiopellets = biopellets energiinnehåll, kWh/kg Euppvärmning = uppvärmningens energiinnehåll, kWh mbiopellets = mängd biopellets, kg
35
Tabell 4 nedan visade resultatet och skillnaderna av kostnadsberäkningar för naturgas och biopellets för 200 ton GAK. Värdena grundades på beräkningar som redovisades i bilaga 2 och 3.
Tabell 4 Energikällorna naturgas och biopellets jämfördes angående behövd mängd (kg), behövd energimängd (MWh) och energikostnad (SEK/MWh) i 1,5 år.
5.2.5.2 Beräkning med CO2, ånga och biopellets
Som nämndes tidigare uppskattade Chowdhury m.fl. [29] mängderna ånga, O2 och naturgas som behövdes för att regenerera 1 pound GAK. Mängden O2 kunde göras om till mängden CO2. I bilaga 3 visade hur mängden O2
användes för att beräkna mängden CO2 och massan för CO2 blev ungefär 0,75 kg. Vidare i bilaga 3 visades hur mängd naturgas kunde beräknas om till mängd biopellets. I tabell 5 nedan redovisades mängd ånga, biopellets och CO2 som behövdes för att regenerera 1 pound GAK, 1 kg GAK och 200 ton GAK. Beräkning av pound till kg förklarades i bilaga 2.
Tabell 5 Mängd ånga, biopellets och CO2, i pound men främst kg, som behövdes för regenerering av 1 pound, 1 kg och 200 ton GAK.
Enligt tabell 5 behövdes 300 000 kg CO2 för 200 ton GAK och det räckte till 1,5 år. 1,5 år var ungefär 550 dagar, därför motsvarade det teoretiskt 0,55 ton CO2/dag, ifall kontinuerlig regenerering skulle göras.
Biogas producerades vid Sundets ARV och vid produktion av biogas skapades ånga och CO2 [19] [39]. Det antas att de skapade ångan och CO2
möjligtvis kan användas till regenereringsanläggningen. 37 % av
Energikälla Naturgas Biopellets
Uppvärmningsmängd (kg) för 200 ton GAK
65 000 185 000
Uppvärmningsenergi (MWh) för 200 ton GAK
860 860
Energikostnad (SEK/MWh) 630 [76] 333 [77]
Mängd
regenererat GAK
1 pound (lb) 1 kg 200 ton (30 filter)
Ånga (kg) 2 lb [29] 2 400 000
Biopellets (kg) --- lb1 0,92 185 0002
CO2 (kg) 1,65 lb 1,5 300 000
1Från källa [29]angavs mängden naturgas, inte biopellets.
2Beräknad från funnen mängd naturgas med hjälp av ekvation 11 och 12 i bilaga 3.
36
biogasproduktionen 2019 motsvarade producerad CO2-mängd [19].
Bortsett från förluster producerades 1700 ton/år, se beräkningar i bilaga 3, vilket motsvarade knappt 5 ton/dag. Hur mycket ånga som producerades var oklart.
5.2.6 Beräkning av totalkostnad för lokal regenerering
I ekvation 8 var kostnad för GAK densamma som tidigare, 25 SEK/kg.
Transportkostnaden blev lägre, 1,5 SEK/kg, enligt förslag från sakkunnig hos Jacobi Carbons [26]. Kostnad för lokal regenerering berodde på typ av regenerering och typ av material som behövdes därefter. CO2 och ånga kunde utnyttjas eftersom de fanns som restprodukter från egen
biogasproduktion på Sundets ARV. Kostnaden för lokal regenereringen blev därför kostnad av ungen och för biopellets samt 10 % kolförlusten.
37
6 Resultat
Nedan presenteras resultatet av de fyra frågeställningarna, som var:
1. Vilken är den rekommenderade regenereringsmetoden av GAK?
2. Vad blir kostnaden vid regenerering av GAK utomlands?
3. Hur kan lokal regenerering av GAK vara möjlig vid Sundets reningsverk?
4. Vad blir kostnaden för en egen lokal regeneringsanläggning?
6.1 Den rekommenderade regenereringsmetoden av GAK
I tabell 6 nedan visas jämförelsen av de fem metoderna, med ursprung från tabell 2 och 3. I tabell 6 har metoderna fått betyg i olika valkriterier.
Valkriterierna är RE, regenereringstid, ekonomi, energi, utvecklingsgrad, biprodukter, tillförlitlighet, miljöhänsyn och framtidspotential. Betygsystemet är baserat på en rapport av Hamura m.fl [46] och information från
litteraturstudien, där en mängd studier och rapporter är källan. Valkriterierna som påverkar metodvalet presenteras i det följande.
Första valkriterium bland dessa som utvärderas är RE. Högst RE av de jämförda metoderna har termisk regenerering, som därför ges betyg 5. Metod för lösningsmedel får 4 eftersom RE är över 80 %. Elektrokemisk regenerering får 3 eftersom RE för metoden ligger mellan 70 – 100 % (se mer i tabell 2 och 3 i teoridelen). Enligt Hamura m.fl [46] får biologisk regenerering bra betyg i RE-kategorin, 4, medan fotokatalytisk regenerering får 2. Det är troligen så att den fotokatalytiska metodens RE utvecklas långsammare i jämförelse med biologisk och kemisk regenerering med NaOH, för att nå strax under 80 %. I avsnitt 3.8 i teorin står det att för biologisk regenerering tar det 2 dygn för att uppnå bäst RE och för kemisk regenerering med NaOH är den tiden kortare. Betyg 2 får biologisk och kemisk regenerering med NaOH, då RE är under 80 %. I tabell 1 i denna rapport presenteras RE för fotokatalytisk regenerering vara 50 % efter 35 timmar. Utifrån information från tabell 1 och information från rapporten av Hamura m.fl [46] får därför fotokatalytisk regenerering betyg 1.
Andra valkriterium som utvärderas är regenereringstid. Kortast regenereringstid har den termiska metoden, som snittar mellan 0,5–2 timmar och då får betyg 5.
Därefter följer båda de kemiska metoderna med betyg 4, som tar 1–2 timmar att fullfölja. Elektrokemisk regenerering får betyg 3, då det vanligtvis tar 2 timmar men optimalt är 24 timmar. Fotokatalytisk regenerering får betyg 2 efter det behövs runt 15 timmar. Biologisk regenerering får betyg 1 för att det behövs mer än 2 dygn.
Nästa valkriterium som utvärderas är ekonomi. Bäst ekonomiskt sätt är biologisk regenerering som kräver väldigt låg energi och inte något avancerat material, eftersom odling av mikroorganismer kan göras med näringsmedium såsom kväve och fosfor (se avsnitt 3.8). Därför får biologisk regenerering betyg 5. De kemiska metoderna får betyg 4, då de kräver kemikalier men billiga sådana. Betyg 3 får både fotokatalytisk och elektrokemisk regenerering. Vid fotokatalytisk regenerering kostar det att belägga kol med titanoxidpulver och
38
även UV-ljus behövs. I elektrokemisk regenerering behövs också ett flertal material, som det förklaras i avsnitt 3.7. Termisk regenerering får betyg 1 för att en ugn, heta gaser och uppvärmningsbränsle behövs, samt i litteratur står det att metoden är en dyr sådan.
Vidare bedöms energikriteriet. I kriteriet energi delas betyg 5 ut till de kemiska metoderna och biologiska metoden, för att de teknikerna kräver väldigt låg energianvändning. Till fotokatalytisk och elektrokemisk regenerering behövs en liten andel energi, så de får betyg 4. I avsnitt 3.7.2 indikerar studiens resultat att energianvändning av elektrokemisk regenerering är ringa jämfört med termisk regenerering. Elektrokemisk regenerering är billigare genom lägre
energianvändning. Studien visar sedan att elektrokemisk regenerering av GAK med fenol efter 3 timmar kunde uppnå 80–85 % RE, och då fenol nästan helt elimineras. För att uppnå samma resultat med termisk regenerering behövs däremot en temperatur på minst 450–600°C [67]. Därför kan det vara rimligt att den termiska metoden får betyg 1.
Utvecklingsgradskriterium baseras på om metoderna har kommit längre än labbnivå. Den enda regenereringsmetoden som har kommit längre än labbnivå är den termiska metoden, vilket gör att den får betyg 5. Metoden har därför kunnat tillämpas i större skala för att regenerera kol i stora mängder. Kemisk regenerering med lösningsmedel anses längre utvecklad än kemisk regenerering med NaOH, elektrokemisk och biologisk regenerering enligt Hamura m.fl [46], och får därför betyg 3. Kemisk regenerering med NaOH, elektrokemisk och biologisk regenerering är inte särskilt utvecklade och får därför betyg 2, baserat på rapporten av Hamura m.fl. [46]. Fotokatalytisk regenerering är långt ifrån möjlig i praktiken och får därför betyg 1.
Biprodukteraspekten utgår ifrån tabell 3 i teoridelen då tabellen innehåller information om vilka biprodukter som bildas för de olika
regenereringsmetoder. Ju fler farliga biprodukter som bildas, desto lägre betyg får metoden. Biologisk regenerering får betyg 5 på grund av att biprodukter som bildas vanligtvis är oskadliga ämnen som består av nedbrytningsprodukter från mikroorganismer, enligt anställd på IVL [39]. Därefter följer termisk regenerering med betyg 4, eftersom ett fåtal biprodukter skapas. De kemiska metoderna och elektrokemisk regenerering har fler biprodukter och får därför betyg 3. Fotokatalytisk regenerering får betyg 1, då biprodukter som fria radikaler kan förekomma.
Tillförlitlighetsaspekten utgår ifrån RE, teknikmognad och hur mycket information som hittats för de studerade metoderna. Bedömningen är även baserad på rapporten av Hamura m.fl [46]. Termisk regenerering får betyg 5 då mycket information kan hittas om metoden och det finns stora anläggningar i Tyskland och Belgien som har tillämpat metoden. Lösningsmedel och
elektrokemisk regenerering får betyg 4 då metoderna har studerats mycket men har inte utvecklats till större skala. Resterande metoderna får lägre poäng eftersom dessa metoder inte är lika studerade. Biologisk och fotokatalytisk regenerering är relativt nya metoder i förhållandet till de andra metoderna, vilket gör att deras utveckling inte kommit så långt. Därför får biologisk och fotokatalytisk regenerering betyg 1.
39
Miljöhänsyn utgår ifrån biprodukter som bildas av regenereringen och om regenereringsprocessen behöver tillförd energi. Biologisk regenerering får betyg 5 då den inte bildar farliga biprodukter samt inte kräver mycket energi för regenereringsprocessen. Elektrokemisk regenerering påverkar inte miljön så mycket, det bildas dock några biprodukter och det behövs lite energi. Därför får metoden betyg 4. Betyg 3 får den termiska metoden och de två kemiska
metoderna. Även om den termiska metoden använder mycket energi är biprodukterna få, och tvärtom i de två kemiska metoderna skapas biprodukter men väldigt låg energi utnyttjas. Fotokatalytisk regenerering är inte miljövänlig och får lägst betyg 1 i sammanhanget, trots låg energianvändning. Den
fotokatalytiska metoden får betyg 1 eftersom de dåliga biprodukterna väger ner det slutgiltiga betyget.
Slutligen utvärderas framtidspotential. Framtidspotentialen är god för termisk regenerering, som kan regenerera större mängder GAK. Termisk regenerering får betyg 5 i den här aspekten eftersom metoden utförs i en ugn vilket gör att det finns möjlighet att generera stora mängder då regenereringstiden är mellan
½ och 2 timmar. Som nämnts tidigare har metoden använts i det stora företaget Chemviron Carbon, som är det största tillverkningsföretaget för aktivt kol i EU.
Närmast därefter kommer kemiska metoderna, men som inte kan uppnå högre betyg än 2, då proceduren för tekniken inte är tillräckligt utvecklad för större skala. Men eftersom de kemiska metoderna är mer utvecklade än de resterande (utöver den termiska metoden) får metoderna betyg 2 och inte 1. Betyg 1 får fotokatalytisk, elektrokemisk och biologisk regenerering som ännu inte är möjliga att utöva med större mängder av GAK.
När alla betyg har adderats för varje kriterium som nämnts tidigare visar det att termisk regenerering har högst totalpoäng. Andra plats får regenerering med lösningsmedel. Tredje plats får NaOH regenerering. Fjärde plats tar elektrokemisk och biologisk regenerering som har ett poäng lägre än NaOH regenerering. Sist blir fotokatalytisk regenerering som har lägst totalpoäng.
Därmed rekommenderas termisk regenerering i första hand, därefter kemisk
Därmed rekommenderas termisk regenerering i första hand, därefter kemisk