Malin Lindberg
Innovation har under det senaste decenniet blivit ett allt vanligare föremål för politiska insatser i Sverige. Sedan millennieskiftet erbju-der staten ekonomiskt stöd till utveckling av så kallade ’innovations-system’ och ’kluster’, som är en sorts samverkansnätverk med aktörer från privat, akademisk och offentlig sektor. Redan när begreppen lan-serades i de regionala tillväxtavtalen 2000 och vid inrättandet av den nya statliga myndigheten Vinnova 2001 uppstod en diskussion om konsekvenserna av denna politik utifrån ett genusperspektiv (Lind-berg 2004). Därefter har en rad forskare utfört genusanalyser av Sve-riges innovationspolitik (bland andra Pettersson & Saarinen 2004, Blake & Hanson 2005, Balkmar & Nyberg 2006). Det som hittills har lyst med sin frånvaro är dock en övergripande granskning av vilka samverkansnätverk och branscher som lyfts fram och beviljats medel i de policyprogram som riktats till innovationssystem och kluster. Med detta kapitel vill jag råda bot på detta genom att presentera den stu-die jag gjort av prioriteringsmönstret i den innovationspolitik som bedrivs i Sverige. På så sätt hoppas jag kunna belysa en av de genus-gränser som medborgare av olika kön upplever i relation till politiken idag, knappt 90 år efter att riksdagen beslutade om lika rösträtt för kvinnor och män.
Den studie jag presenterar tar avstamp i en rad offentliga insatser rörande innovationssystem och kluster. Dels handlar det om strategier och program på nationell nivå från regering och myndigheter. Dessa utgörs av Sveriges nationella innovationsstrategi Innovativa Sverige, Vinnovas verksamhetsplan och sektoriella innovationssystem, Vinno-vas Vinnväxt-program, Nuteks regionala klusterprogram samt Vin-nova, Nutek och ISA:s gemensamma program Visanu. Dels har jag valt att studera de regionala tillväxtprogrammen i Norrbotten, Väster-botten, Västmanland och Södermanland. Anledningen till att jag valt just dessa fyra län är att de speglar den regionala utvecklingspolitiken i två olika delar av landet: norra och mellersta Sverige. De källor jag har använt mig av består av policydokument och hemsidor. Detta innebär att det enbart är de uppgifter som myndigheter och andra organisa-tioner har angett i text som ligger till grund för mina slutsatser. Huru-vida det finns en diskrepans mellan ord och handling framgår inte av denna studie. Teoretiskt syftar kapitlet till att analysera könsgränser i innovationspolitiken med inspiration från befintlig forskning om ge-nus och innovation, angreppssättet ’doing gender’ och forskningsfältet feministiska vetenskaps- och teknikstudier. Kapitlet inleds med en re-dogörelse för hur innovation har kommit att bli föremål för politiska insatser i Sverige och för de verktyg som denna politik omfattar. Där-efter går jag vidare till presentationen av vilka aktörer och områden som prioriterats i de olika policyprogrammen, vilket jag jämför med könssegregeringen på Sveriges arbetsmarknad. Avslutningsvis presen-terar jag några tankar om hur prioriteringsmönstret i innovationspo-litiken bidrar till segregerande och hierarkiska genuskonstruktioner, samt vilka öppningar för förändring jag tycker mig kunna urskilja.
Centrala begrepp om innovation i politiken
Innovation har under det senaste decenniet blivit ett allt vanligare föremål för politiska insatser i Sverige. I EU:s riktlinjer för
samman-hållningspolitiken 2007-2013 definieras innovation som nya eller för-bättrade produkter, processer och tjänster (Gemenskapens strategiska riktlinjer2007-2013:18). Officiellt utgör denna verksamhet ännu inte ett eget politikområde i Sverige, utan åtgärderna fördelas mellan ex-isterande politikområden som exempelvis regional utvecklingspolitik, näringspolitik, utbildningspolitik och forskningspolitik (Regerings-kansliet 2004a:43). Anledningen till att det överhuvudtaget finns en politik för att främja innovationer i Sverige har att göra med att ut-veckling och spridning av innovationer anses vara ett sätt att ställa om landets ekonomi till att bli mer dynamisk och kunskapsbaserad (Uhlin 2005:165). Sverige följer här en internationell trend. Enligt det mål som antogs av EU:s ministerrådsmöte i Lissabon under mars 2000 ska unionen vara världsledande som kunskapsekonomi senast år 2010 (Europeiska Unionens Råd 2006).
Ett av de verktyg som medlemsländerna förbundit sig att använda för att uppnå detta mål är det som kommit att kallas för ’innova-tionssystem’ (Uhlin 2005:165, Europeiska Unionens Råd 2006).
Begreppet syftar på en typ av samverkansnätverk där deltagare från olika samhällsområden går samman för att stimulera utvecklingen av innovationer. En variant av innovationssystem är det som kallas för
’triple helix’. I denna modell utpekas forskning, politik och näringsliv som de huvudsakliga tre aktörerna i innovationssystem (Rimmerfeldt 2005b). Samverkan mellan dessa tre aktörer anses bidra både till att ny, relevant kunskap utvecklas och till att denna kunskap omsätts i innovationer och på så sätt kommer till nytta i samhället (Rimmer-feldt 2005a). Innovationer betraktas då som beroende av ett system av institutionella och kulturella sammanhang. Det vill säga att inno-vationer tros uppstå när ovan nämnda samverkansnätverk stöttas av lagar, regler, normer med mera (Asheim 2005:33-34). Inom forsk-ningen lanserades denna systemsyn på innovation och innovations-politik i början av 90-talet, då bland andra OECD, Michael Porter och Bengt-Åke Lundvall publicerade rapporter på detta tema (Granat Thorslund m.fl. 2006:17).
Ett annat verktyg som inom politiken används för att uppmuntra en systemsyn är det som kallas för ’kluster’. Begreppet har använts som ett komplement till begreppen sektor och bransch. Alla tre be-grepp syftar på olika sorters anhopningar av företag. Men till skillnad från de övriga två ringar begreppet kluster in de grupper av företag som är lokaliserade inom samma geografiska område och som ingår i ett komplicerat nätverk av relationer där utbyte av kunskap, personal, varor och tjänster sker kring ett gemensamt fokusområde. Själva fo-kusområdet bygger på en eller flera kompetenser som är specifika för den aktuella platsen. Kluster är därmed branschöverskridande (Reger-ingskansliet 2004b:9).
Finansiärer och deras prioriterade målgrupper
I Sverige delar staten ut ekonomiska medel till utveckling av inno-vationssystem och kluster via myndigheter på regional och nationell nivå. I de regionala tillväxtprogram som utarbetas under ledning av länsstyrelser och regionförbund utpekas i regel specifika områden och aktörer som prioriterade målgrupper för denna finansiering. Detsam-ma gäller för de program som utvecklas och genomförs av de natio-nella myndigheterna Nutek och Vinnova.
Sveriges nationella innovationsstrategi
I strategin Innovativa Sverige som lanserades av regeringen 2004 pe-kades två grupper av näringar ut som särskilt kännetecknade av hög kompetens och konkurrenskraft. Dels handlade det om industrier med ”en lång utvecklingshistoria”. Dessa återfanns enligt strategin inom skog, papper, pappersmassa, fordon, gruva, stål, telekommu-nikationer och läkemedel. Dels nämndes ett antal ”nya områden” så-som informationsteknik, mikroelektronik, biovetenskap, utrustning och hjälpmedel inom åldringsvården, trafiksäkerhet, miljö och energi.
Till detta fogades ytterligare en grupp med musik, design och mat
som beskrevs vara ”spetskompetenser” (Regeringskansliet 2004a:5-6).
Längre bak i strategin sades den offentliga sektorn vara ”en drivkraft”
för innovation genom att utveckla innovativa lösningar inom vård och omsorg, säkerhet, energi och miljöteknik (ibid:32). Ett par år senare pekades sex nyckelbranscher ut för genomförandet av Sveriges innovationsstrategi: Läkemedel, bioteknik och medicinteknik, Flyg- och rymdindustrin, IT- och telekombranschen, Metallurgiindustrin, Fordonsindustrin, samt Skogs- och träindustrin (Regeringskansliet 2006).
Visanu
Mellan åren 2003-2005 genomförde de tre nationella myndigheter-na Vinnova, Nutek och ISA det gemensamma programmet Visanu, där kluster och innovationssystem fick medel till utveckling. Totalt tilldelade regeringen programmet 70 miljoner kronor. Medlen för-delades mellan 1) processtöd till cirka 30 stycken kluster och inno-vationssystem runt om i landet, 2) kunskapsutveckling om kluster och innovationssystem, samt 3) internationell marknadsföring av Sveriges styrkeområden. Det första området – processtöd – syftade till att ”mobilisera regionala aktörer och resurser, med utgångspunkt i regionens behov och prioriteringar” (Visanu 2005:4-5). Medlen till processtöd delades ut enligt Tabell 1.
Tabell 1. Prioriterade samverkansnätverk och verksamhetsområden i Visanu
Län/region Samverkansnätverk Verksamhetsområden
Västerbotten
Georange Gruva & mineral
iWood Trä
IGIS GIS (geografiska
informations-system) Intelligenta fordon off
road Fordon
Västernorrland Bio Fuel Region Biobränsle
Jämtland Sport & evenemang Upplevelser Trådlösa tjänster t ex för fordon Avancerade logistiksystem IT-
Nuteks regionala klusterprogram
Efter att Visanu avslutades gick Nutek vidare med ett regionalt klus-terprogram som löpte mellan åren 2005-2010. I första hand var det klusterinitiativ ”i en mogen fas” som finansierades via programmet.
Budgeten var densamma som för Visanu, 70 miljoner kronor. Även strategin att utgå från de initiativ som fanns med i de regionala prio-riteringarna (till exempel i de regionala tillväxtprogrammen) var ett arv från Visanu, vilket i ett andra steg kompletterades med en dialog utifrån de kriterier som satts upp inom det nationella programmet.
Omkring 1 miljoner kronor vardera delades ut till tre klusterinitiativ:
Biotech Valley i Södermanland (bioteknik), The Packaging Arena i Värmland (förpackningsindustri) och Future Position X i Gävleborg (geografiska informationssystem). Som komplement till detta bevilja-des utvecklingsbidrag på mellan 250 000 och 500 000 kronor till yt-terligare sex samverkansnätverk: Sustainable Sweden South East i Kal-mar (energi och miljö), Hälsoteknikalliansen i Halland (hjälpmedel för äldre, medicintekniska produkter och friskvårdsteknik), Georange i Västerbotten och Norrbotten (gruva och mineral), Måltidsriket i Örebro (upplevelser), ReFine i Jönköping (lättmetall, polymer, trä- och skärande bearbetning) och Tunga Fordon i Kronoberg (fordon) (www.nutek.se).
Vinnova
Via Vinnovas olika program för finansiering stöttas bland annat ut-vecklingen av regionala och sektoriella innovationssystem. I verksam-hetsplanen för 2003-2007 räknades 18 områden upp som priorite-rade i myndighetens insatser. Dessa var telekomsystem, mikro- och nanoelektronik, programvaruprodukter, e-tjänster i offentlig verk-samhet, IT för sjukvård i hemmet, upplevelser, läkemedel och diag-nostika, bioteknikens verktyg, medicinsk teknik, innovativa livsmed-el, komplexa sammansatta produkter, trämanufaktur, intelligenta och funktionella förpackningar, lätta material och lättviktskonstruktioner, designade material inklusive nanomaterial, gröna material från
förny-elsebara råvaror, innovativa fordon, farkoster och system, samt inno-vativa logistiksystem och godstransporter (www.vinnova.se).
Ett annat sätt att dela in Vinnovas verksamhet är de sektoriella inn-ovationssystem som myndigheten uppger att de arbetar med. Dessa är sex till antalet: Informations- och kommunikationsteknik, Tjäns-ter och IT-användning, Bioteknik, Produktframtagning och maTjäns-terial, Transport, samt Arbetsliv. Budgetmässigt fördelade sig Vinnovas ut-betalade bidrag under 2005 som så att Transport och Informations- och kommunikationsteknik omsatte mest medel, med drygt 200 mil-joner kronor vardera. Näst största budgetområdet var Bioteknik (ca 125 miljoner), följt av Produktframtagning och material (ca 97 mil-joner). Minst pengar delades ut av Tjänster och IT-användning samt Arbetsliv, som vardera omsatte drygt 50 miljoner (www.vinnova.se).
Vinnväxt
Sedan 2002 har Vinnova bedrivit programmet Vinnväxt där regio-nala innovationssystem inbjudits att tävla om långsiktigt stöd från myndighetens sida. De vinnande samverkansnätverken har varje år fått upp till 10 miljoner kronor var under maximalt 10 års tid. Re-dan 2001 utsågs fem pilotprojekt för att testa modellen. I program-mets första officiella urvalsomgång 2003 utsågs tre vinnare. År 2004 utökades antalet vinnare till fem stycken (www.vinnova.se). I 2005 års tävlingsomgång beviljades fem initiativ finansiering i den andra ansökningsomgången (Laestadius, Nuur & Ylinenpää 2007:18). De kriterier som tillämpades i urvalsprocessen var att initiativen skulle vara ledda av en triple helix-formation, vara baserade på ny forsk-ningsbaserad kunskap, vara entreprenörskapsdrivna, ha potential att skapa tillväxt i företag och kunna garantera en egen medfinansiering av samma storlek som Vinnovas insats. Vidare skulle processledarna ha regional legitimitet och processen skulle vara baserad på identifie-rat och befintligt regional styrkeområde (Utlysning Vinnväxt 2004:1 och 4-5, Utlysning Vinnväxt 2005:3). De samverkansnätverk som be-viljades medel via Vinnväxt presenteras i Tabell 2 nedan.