Då alternativa andligheter uppvisar eklektiska drag med en förkärlek för att kombinera kända och okända företeelser, blir möten mellan kulturer ett villkor för meningsproduktion.
Kontaktzoner i form av fysiska platser och institutionella strukturer blir också en förutsättning. Men kontaktzoner är inte alltid friktionsfria ytor för givande möten och samförstånd. Marie Louise Pratt beskriver kontaktzoner som platser där spänningar, krockar och parodiering också uppstår. I processen i att skapa kunskapsproduktion om alternativa andligheter höjdes också kritiska röster. Den här kritiken i dess mest gripbara form går att få syn på genom att studera bygget av Raja Yogaskolan 1913. Här kom kritiken att kanaliseras till en konflikt om en plats: Visingsö.
1897 hade bygget av Tingleys utopiska uppfostringsinstitut påbörjats utanför San Diego i Kalifornien. Och Visingsö blev platsen som Tingley valde ut för att bygga den svenska motsvarigheten till den idealistiska internatskolan. 119 Andlig fostran stod på schemat och skolan skulle bli mötesplatsen för svenska ungdomar att under amerikansk teosofisk ledning odla kropp och själ. Harmoni var ledordet. Sommaren 1913 skulle bygget av Raja Yogaskolan på ön i Vättern ta sin början.
119 Damast, opag.
När grundläggandet av skolan börjar närma sig noterar DN att ”Madame Katherine Tingley” ska anlända en månad innan grundstenen ska läggas för att övervaka bygget av en amfiteater för 1500 åskådare samt av en historisk hallbyggnad. DN skriver hur skolan till hela sin natur ska vara osekteristisk och syftet är att, förutom moralisk uppbyggnad, verka för ”allmän fred folken emellan”.120
Fig. 4. Från uppsättningen ”Eumenider” i Point Loma som Tingley regisserade 1922.121
I juni 1913 var det dags. Den 6 juni redogör DN i detalj för teosofkongressens kommande tredagarsprogram som ska gå av stapeln under midsommar. Förutom det historiska festtåget med 1600-talsgreven Per Brahe d.y. i spetsen, ska även det historiska skådespelet ”Folkets ljusbringare” framföras, med bland annat Dramaten-skådespelaren Anders de Wahl i en av rollerna. På själva midsommarafton ska dramat ”The Aroma of Athens” framföras på den projekterade grekiska teatern av lärjungar från ”Raja Yoga-universitetet” i Kalifornien. Dessutom utlovas en uppvisning i svenskt hemliv i levande tablåer med Margareta Fredkulla från 1100-talet.122
I en närliggande artikel samma dag i DN, låter man meddela att konstnären Julius Kronberg donerar hela sin ateljé till Raja Yogaskolan på Visingsö. Dessutom har Osvald Sirén arrangerat en utställning på ön med konstverk av bl.a. Carl Larsson och Bruno Liljefors.123
Visingsö iordningställs för att fungera som en plattform för Tingleys teosofandliga modell. En amfiteater och hallbyggnad byggs för att skapa rätt miljö för kongressen. Arrangemanget
120 ”Teosofikongress å Visingsö, DN 1913-05-02, s. 4.
121 ”Aeschylus' The Eumenides”, https://psm.newmedialab.cuny.edu/e1s3.htm, 2018-05-05.
122 ”Den teosofiska fredskongressen på Visingsö”, DN 1913-06-06, s. 5.
andas en kombination av internationell alternativandlighet med antikgrekiska drag, svensk ursprunglighet, och samtida konst. På Visingsö märks åter kombinationsreceptet. Här blir de kända ingredienserna svenskhet och anrik historia, medan det kittlande och okända
representeras av grekiska dramer och Raja Yogaskolans ungdomar från Kalifornien. Om DN skrev i näst intill förväntansfull anda inför det kommande
midsommarprogrammet, så var tonen en annan efter tillställningen. DNs utsända beskriver den 25 juni hur dagarna blev en ”odefinierbar blandning av skönt och futtigt, upphöjt och stillöst”, och undrar hur Tingley ”låtit en sådan avskyvärd rappakalja, så i text som utförande, komma till synes som i ’Folkets ljusbringare’”?124
Men den känsliga punkten var inte det som kom att betraktas som ett pompöst och missriktat spektakel, utan att det just var Visingsö som hade valts ut som geografisk plats för det alternativandliga projektet. Problemet var att om Tingley och hennes teosoffalang såg Visingsö som en lämplig arena för ett möte mellan olika kulturer och för alternativ andlighet att blomma, så hade domkapitlet i Växjö en annan syn på saken. De kom att kritisera projektet hårt. En dryg månad efter kongressen reser SvD till Visingsö för att på ort och ställe göra en undersökning av den ”stora striden mellan
amerikansk smartness och svensk hembygdskänsla”. Resultatet blir en dryg helsida. Visingsö framställs extensivt som den ”yppersta platsen bland Sverige äldsta kulturbygder”. Efter en beskrivning av hur stenar, dungar, ruiner och släkten har kommit och gått utan att rubba idyllen under flera tusentals år på ön, skildras hur teosofernas ”översteprästinna” plötsligt klev in på arenan. Med sitt sällskap från ”yankeelandet” slog hon sig ner, bredde ut sig och ville liksom ta hand om hela Visingsö. SvD sammanfattar hur det var en objuden gäst som kom till minnenas borg.125
Även om artikeln markerar skepsis gentemot Tingleys andliga budskap paketerat i amerikansk marknadsföringsanda, så tycks grundproblematiken vara att själva Visingsö skulle bli platsen för ett teosofiskt utbildningscenter.
Pressen rasade, representanter för Svenska kyrkan bestred projektet, och domänstyrelsen motsatte sig att något överhuvudtaget skulle byggas på ön.126
Det som var Tingleys stora projekt: att skapa en bestående kontaktyta för samarbete, transkulturella möten och tvåspråkighet, blev i medieringen istället en plats där hennes idéer öppet kunde kritiseras, ironiseras och fördömas. Ett centrum där alternativandlighetspraktiker skulle förverkligas och
124 ”Tingley-teosofernas kongress på Visingsö”, DN 1913-06-25, s. 6.
125 ”Visingsö under mrs Tingleys spira.”, SvD 1913-08-09 s. 8-9. Visingsö var under 1100- och 1200-talen bas för den svenska kungamakten. Borgen syftar till Visingsborg.
126 Ibid. Samt: ”Estetisk svinskonsoppa”, GA 1913-07-01, s. 4; ”Teosofernas omstridda planer på Visingsö”, DN 1913-08-02, s. 5, ”Teosoferna å Visingsö”, GA 1913-09-19, s. 1.
där ungdom skulle fostras till en andlig livsstil blev i Raja Yogaskolans tappning svårgenomförbar.
En asymmetri mellan storstadsmänniskor och landsbygdsbor, mellan amerikanska och svenska värden och mellan alternativ andlighet och kristendom framträder. Mötena mellan det kända och det okända, kombinationerna för att producera mening om alternativa andligheter, blev istället en frontalkrock på Visingsö. För om utrymme för skepsis gentemot alternativa andligheter inte riktigt fanns i de mondäna miljöer som Akademierna eller Operan, så gavs här en öppning. Visingsö blev en arena där offentlighet, publiker och press kunde uttrycka sitt missnöje. Ur den synvinkeln kan Visingsö som kontaktzon ses som ett möjliggörande att faktiskt utrycka kritik och misstro gentemot alternativa andligheter, åtminstone Tingleys variant av den. Den geografiska platsen i Småland blev inte den anpassningsbara
mötesplatsen som de borgerliga storstadsmiljöerna utgjorde. Istället blev det ett slagfält där strider för andliga och kulturella värden kunde blomma ut, och där realiserandet av
alternativandlighet som livsstil gick ur striden som förlorare. Efter att Raja Yogaskolans första byggsten ceremoniellt hade placerats på Visingsö midsommaren 1913 lades projektet på is. Åtminstone fram till Tingleys nästa besök 1922.