Studien har visat att projektgruppen i projektet på brandstationen har antagit en samordnande och möjliggörande roll, i syfte att underlätta kommunikationen mellan involverade aktörer, medborgare och andra intressenter, samt skapa förutsättningar för dessa att själva kunna bidra till att omskapa området på ett eget sätt. För att möjliggöra detta har själva förvärvandet och bevarandet av brandstationen varit ett sätt att kunna upplåta mark och skapa en samlingsplats, där medskapandet kan initieras genom event och verksamheter på medborgarnas initiativ. Projektgruppen har arbetat med att förankra projektet politiskt, och även ordnat med formaliteter som exempelvis bygglov, och har på så sätt haft ett stort inflytande på projektets
genomförbarhet. Detta förarbete i sig har varit en förutsättning för att kunna erbjuda medborgarna möjligheten till medskapande. Om medborgarna själva hade kunnat rädda brandstationen från rivning utan kommunens initiering och stöd är en intressant fråga. Kommunens styrning och maktposition i detta läge kan på så sätt vara positivt för medborgarnas inflytande i den fortsatta processen.
Som processdesigner har projektgruppen ett stort inflytande över
förutsättningarna för deltagandets bredd och djup i den fortsatta processen, och sätter enligt Edelenbos & Klijn (2006) någonstans ramen för graden av medskapande som är möjlig. Projektgruppens dialogutvecklare har påpekat att metoden som används för att bjuda in deltagare, samt beslut kring hur urval av verksamheter görs sätter även någonstans normen kring vem som avses vistas där eller inte (Observation 1, 2019; Observation 5, 2019). I denna typ av frågor är det viktigt att ifrågasätta vilken kunskap och erfarenhet som ses som värdefull i sammanhanget, vilken som förbises, och vem som gör denna bedömning, i enlighet med vad Listerborn och Claesson (2013) uppmärksammar. Projektgruppen har identifierat vikten av att enas om en vision, och att inte ha olika föreställningar och värdegrunder som leder till att medlemmarna driver på olika håll. Det finns även ett behov av en tydlig, gemensam vision mellan de olika involverade parterna i projektet om vad medskapande
egentligen innebär, hur detta ska ske samt vilka spelregler som ska gälla mellan parterna, annars riskerar vissa få betydligt större inflytande än andra varpå den horisontella organisationen hotas. Väljer projektgruppen att bejaka demokratiska intressen genom att starkt gå ut med vissa metoder för att säkerställa en representativ grupp av deltagare inkluderas kan detta upplevas som styrande (Observation 5, 2019). SKL (2013) menar samtidigt att kommunen med en viss styrning kan bidra till en jämnare maktfördelning mellan medborgare i projektet, och samtidigt ge fler grupper som vanligtvis inte kommer till tals i planeringsprocessen en möjlighet att delta. Detta bör i förlängningen vara eftersträvansvärt i omvandlingen av Gåsebäck
självt för tidigt i processen är det möjligt att en särskild grupp med ett visst intresse tar över och får ett större inflytande, särskilt med tanke på att deltagare vid
observationerna av Tankestationens möten visade sig bestå utav en relativt homogen grupp. Då medskapandet delvis syftar till att förstärka identiteten på Gåsebäck generellt, kan ett starkt inflytande av en särskild grupp stigmatisera dess karaktär och få området att upplevas som riktat mot eller avsett för en särskild målgrupp, liksom lyfts av Listerborn & Claesson (2013) som en av riskerna med medborgardeltagande. Med denna utveckling försvinner också platsens funktion och fördelar som kryphål, då en viss grupp ges förutsättningar att etablera normer och regler för hur området ska användas (Högdahl, 2007). Samtidigt blir det problematiskt att bygga och stärka en identitet baserat på en för bred grund av intressen, då det finns en risk att
identiteten blir mer vag och ointressant snarare än stärkt om det inte finns en viss nisch som skiljer området från andra i staden. I Gåsebäcks fall upplevs fri kultur vara en lämplig inriktning då den är en bred och har potential att tilltala flera olika
grupper om man lyckas få till en varierad sammansättning av verksamheter. I detta skede av omvandlingsprocessen handlar det om att skapa ett intresse och locka människor till området, och att lyckas locka en bredd av både olika grupper och verksamheter är en viktig del i omvandlingsprocessen mot en blandad stadsdel. Projektgruppens val av processdesignens utformning, i form av hur man når ur och vem man når ut till, får här en viktig betydelse.
Studien visade att graden av medborgardeltagande i processens olika faser varierar. Att involvera medborgare i rätt skeden är en förutsättning för effektivitet, och det kan finnas en poäng i att ifrågasätta till vilken grad medskapande egentligen är meningsfullt. I det aktuella fallet har det exempelvis inte funnits anledning att involvera medborgare i bygglovsansökningar och liknande. Strategiska beslut tenderar fattas av projektgruppen, och medborgarna kan upplevas sakna inflytande över mer policyinriktade aktiviteter trots ett högt deltagande vid aktiviteter som event, och i förlängningen övertagande av projektet. Att överväga vilka policy- inriktade beslut som medborgare skulle kunna bidra till eller ha ett intresse av att delta i är därför ett sätt att öka upplevelsen av delaktighet och inflytande hos medborgarna. Att definiera ramarna för hur medskapande ska ske är exempelvis en viktig del av projektet som skulle kunna vara lämpligt att göra tillsammans med dessa. När de viktiga, mer omfattande besluten fattas utan medborgarnas deltagande finns en risk att projektet uppfattas som kommunens snarare än medborgarnas, vilket enligt teorin skulle kunna påverka förtroendet för projektgruppen (Mellqvist, 2017; Lindholm, 2015).