Gymnasieskola .1 Förslag .1 Förslag

Förslag: Jag föreslår följande förändringar i delmodellen för gym-nasieskola.

Programvalsfaktorn beräknas med ett tillägg för invånare 16–18 år som inte är inskrivna i gymnasiet.

Genomsnittskostnaden per elev på individuella program (IV) uppdateras.

Beräkningen av merkostnader för gymnasieskola i glesbygd upp-dateras och en mindre justering i beräkningsmodellen genomförs.

Merkostnaderna för gymnasieskola i glesbygd ska beräknas med ett kommunspecifikt index som gör att tillägg och avdrag följer kostnadsutvecklingen i riket.

Merkostnader för löneskillnader beräknade för gymnasieskolan redovisas i delmodellen i stället för i den separata lönemodell där den ingår i dag.

En komponent för merkostnader i kommuner med ökande eller minskande antal invånare 16–18 år inkluderas i modellen. I dag ingår en komponent för förändring i antal barn och unga 7–18 år i den separata befolkningsförändringsmodell som föreslås utgå.

Skolverket ges i uppdrag att årligen samla in budgeterad kostnad och kalkylerat antal helårselever på IV. Uppgiften ska användas för en årlig uppdatering av genomsnittskostnaden för IV i programvalsfaktorn.

Därmed kommer delmodellen för gymnasieskolan att bestå av föl-jande komponenter.

Tabell 7.6 Förslag till delmodell för Gymnasieskola

Typ av faktor Komponent Förslag

Behov Åldersersättning 16–18 år Oförändrad

Programvalsfaktor Förändrad

Produktions-förutsättningar

Merkostnader i kommuner med gles bebyggelse

Förändrad och uppdaterad Merkostnader för skillnader i löneläge Överflyttade från

andra delmodeller Merkostnader för kraftig förändring

av antal ungdomar 16–18 år

Nedan beskrivs nuvarande delmodell, därefter redogörs för min ut-värdering av modellen, motiven för förslaget och slutligen de eko-nomiska effekterna av förslaget.

7.4.2 Nuvarande delmodell

Den nuvarande delmodellen för gymnasieskolan infördes 1996. Sedan dess har två uppdateringar genomförts. År 2005 förändrades beräk-ningen av programval till ett genomsnitt under två år och tilläg-get/avdraget för bebyggelsestruktur uppdaterades. År 2014 infördes en ny komponent för små gymnasieskolor och tillägget/avdraget för bebyggelsestruktur uppdaterades återigen.

Delmodellen består av tre delar.

• En åldersersättning för antal ungdomar i åldern 16–18 år.

• Ett tillägg/avdrag för skillnader i elevernas programval och antal inskrivna elever.

• Ett tillägg/avdrag för merkostnader för gymnasieskola i områden med gles bebyggelse.

Standardkostnaden räknas upp till utjämningsårets prisnivå med netto-prisindex.

Åldersersättning

Åldersersättningen baseras på andel av kommunens befolkning som är i åldern 16–18 år. Nettokostnaden för gymnasieskolan hämtas från kommunernas räkenskapssammandrag två år innan utjämnings-året. Åldersersättningen beräknas som genomsnittlig nettokostnad per individ i riket i åldersgruppen 16–18 år multiplicerad med andel av befolkningen som är i åldersgruppen 16–18 år i kommunen.

Programvalsfaktor

Kostnaderna varierar mellan olika gymnasieprogram samtidigt som gymnasieelevernas programval skiljer sig åt mellan kommunerna. De teoretiskt orienterade programmen kostar i regel mindre än de mer praktiskt orienterade programmen. Kommunernas strukturella kost-nader varierar därför med elevernas programval. Tillägget eller av-draget beräknas med en så kallad programvalsfaktor som beräknas för varje kommun. Det baseras på den genomsnittliga kostnaden i riket för olika gymnasieprogram och antalet gymnasieelever per pro-gram i respektive kommun. För att öka modellens stabilitet används medelvärdet av de två senaste årens programvalsfaktor i beräkningen av avgifter och bidrag. Om medelvärdet för programvalsfaktorn är positivt utgår ett tillägg motsvarande det genomsnittliga värdet. Om medelvärdet av en kommuns programvalsfaktor är negativt utgår i stället ett avdrag.

Tillägg/avdrag för merkostnader i områden med gles bebyggelse Precis som i flertalet beräkningar av merkostnader för verksamhet i områden med gles bebyggelse utgår ersättning både för små enheter och för reskostnader även i gymnasiemodellen. Dessutom beräknas ett tillägg för inackorderingskostnader i de fall dagliga resor skulle bli orimligt långa. Merkostnaderna beräknas med hjälp av Tillväxt-verkets modell Struktur (se avsnitt 6.3 för en kortfattad beskrivning av modellen).

7.4.3 Utvärdering

De flesta nöjda med gymnasiemodellen

Av enkätsvaren som inkommit till kommittén framgår att flertalet respondenter anser att delmodellen för gymnasieskola ger ett rätt-visande resultat för kommunerna. Ett fåtal fritextsvar lämnades, bland annat att bättre hänsyn behöver tas till de socioekonomiska skill-naderna.

SKL har framfört att hänsyn till socioekonomi bör tas utöver skillnader i elevernas programval. Organisationen påpekar också att nuvarande programvalsfaktor ger ersättning för alla elever som går fler än tre år i gymnasieskola, oavsett om det är för att eleverna har särskilda behov eller om det är för att gymnasieverksamheten är bristfällig. Vidare framför man att genomsnittskostnaden för IV-programmet inte är korrekt, samt att kompensationen för merkost-nader i glesbygd behöver uppdateras och indexeras.

Principer för utjämning

Även om min bedömning är att modellen i stora drag följer prin-ciperna för utjämning vill jag peka på flera mindre avvikelser.

Programvalsfaktorn bryter i någon utsträckning mot tre av sju principer för utjämning. Den genomsnittskostnad per elev som an-vänds för elever på individuella programmet (IV), som på senare år varit ett av de största programmen, är en med kostnadsutvecklingen för de nationella programmen uppräknad genomsnittskostnad från det tidigare introduktionsprogrammet (IM) 2008. I nuläget saknas datakälla för uppdatering till verkliga kostnader. Vidare kompense-rar komponenten inte bara för vilka program eleverna väljer att gå på, utan också för skillnader i studietid och inskrivningsgrad. Beräk-ningen är så pass komplicerad att många inte har klart för sig vad komponenten utjämnar för. Programvalsfaktorn utjämnar slutligen också till en del för skillnader i kvalitet i verksamheten, vilket utgör ett problem i relation till principen om att bara utjämna för struk-turella kostnadsskillnader.

Även ersättningen för merkostnader för verksamhet i områden med gles bebyggelse är inaktuell eftersom den bygger på kostnader beräknade för verksamhetsåret 2009 och sedan dess är nominellt

oförändrad. Tillägg och avdrag är därför urholkade i förhållande till de totala verksamhetskostnaderna för gymnasieskolan. Det finns också skäl att ifrågasätta att kompensation för merkostnader för små skolor ska utgå för gymnasieskolor som är så stora som 900 elever.

Statistisk utvärdering

Den genomsnittliga nettokostnaden för gymnasieskola var 4 150 kronor per invånare 2016 och varierade mellan 1 822 och 7 690 kro-nor per invånare mellan kommunerna. Utredningen har analyserat nettokostnaden och nettokostnadsavvikelsen för gymnasieskolan enligt beskrivningen i kapitel 3.

En kommuns nettokostnad för gymnasieskolan beror främst på andel ungdomar i åldern 16–18 år i befolkningen. Nettokostnaden påverkas också av vilka linjeprogram eleverna väljer samt av be-byggelsestrukturen i kommunen. Dessa faktorer ingår i beräkningen av standardkostnaden för gymnasieskolan som förklarar 54 procent av variationen i nettokostnaderna. En del av den återstående varia-tionen kan antas bero på olika ambitionsnivå och effektivitet bland kommunerna.

Den statistiska analysen visar att en kommun som har ett stort antal invånare i åldern 16–18 år också har signifikant lägre netto-kostnadsavvikelse. Detta kan ses som en indikation på att det finns stordriftsfördelar i verksamheten. Analysen visar att glesare kom-muner har signifikant högre nettokostnadsavvikelse än tätbefolkade kommuner vilket leder till slutsatsen att modellens kompensation för merkostnader i gles bebyggelse kan behöva ses över.

Utredningen har också gjort analyser av olika socioekonomiska faktorer och nettokostnadsavvikelsen. Analysen visar att korrelatio-nen mellan olika socioekonomiska faktorer och nettokostnadsav-vikelsen för gymnasieskolan inte är entydig. En anledning kan vara att efterfrågan och kraven på kvalitet i skolan är högre i kommuner med goda socioekonomiska förhållanden. Samtidigt är det vanligt att kommuner med svagare socioekonomiska förhållanden behöver lägga mer resurser på gymnasieskolan därför att man har fler elever som behöver ett extra år för att klara sin gymnasieexamen. Vår analys av nettokostnaderna ger inget stöd för att kommunernas resursför-brukning påverkas av andel ungdomar i kommunen som är födda