”Varje ny chef ska organisera om”, så brukar det ju sägas, och jag gjorde nog verkligen skäl för det. 2009 var Högskolan organiserad i fjorton mindre ämnesavdelningar, som leddes av ämnesföreståndare. Administrationen bestod av sex avdelningar, med chefer. Alla rapporterade direkt till rektor. Det var en organisation som låste upp verksamheten i så små avdelningar att det inte skapades levande akademiska miljöer och det fanns inte hel- ler något utrymme att göra några prioriteringar. Det fanns bland medarbe- tarna en medvetenhet om att organisationen inte längre var effektiv och att det behövdes en förändring. Men hur skulle vi organiseras i stället? Vi gjorde grundarbetet i form av ett stort grupparbete. Startpunkten var ett personalmöte där jag gav två riktlinjer för arbetet, dels menade jag att vi borde hitta ett nytt och annorlunda sätt att organisera verksamheten, dels att vi borde organisera oss i två till fyra institutioner. Det senare omtolka- des mycket snabbt till att antalet institutioner borde vara tre. Detta blev en sanning som inget kunde ändra. Hur skulle de tre institutionerna se ut? Den frågan diskuterades under hela hösten 2009, i ämnesavdelningarna men också i ett antal olika sammanhang där medarbetare träffades över äm- vi vid institutionsindelningen inte skulle snegla på traditionella ämnes- eller ”fakultetsgränser” utan i stället försöka hitta ett sätt att organisera oss som innebar nya spännande sätt att utvecklas med ämnen som inte traditionellt begreppet Liberal Education. Med dessa utgångspunkter diskuterade vi och hittade förslag. Det var prorektor Karin Bengtsson och jag som hade det yttersta ansvaret för att utforma ett förslag till styrelsen och rent konkret gjorde vi det med hjälp av gula post-it lappar med ämnesnamnen som vi placerade i grupper. Vi funderade, ändrade, diskuterade och ändrade igen tills vi var klara med ett förslag. När vi presenterade det i E22 var lokalen så full att några medarbetare satt i trappan för att kunna få vara med vid mötet. Uppenbarligen hade vi väl lyssnat av medarbetarnas synpunkter för applåder! Den enda egentliga diskussionsfrågan var placeringen av juridik. Vi bestämde oss där för att genomföra ledningens förslag inte det förslag som medarbetarna hade, samtidigt som vi lovade att en utvärdering skulle ska efter ett år. Så skedde och juridik kom att ligga kvar.
46 | Hur Visby blev universitetsstad
Ett tag kallades institutioner 1, 2 och 3. Det var ju inte särskilt lyckade på sina namn. Det var ingen briljant idé eftersom det inte förekom någon samordning. Och jag gillade aldrig namnen, det kan jag väl säga nu?
Vid ett tillfälle när allt var klart var Uppsala universitets rektor Anders Hall- berg på besök och då skrev Karin Bengtsson upp institutionsindelningen på whiteboarden i mitt arbetsrum. Det visade sig vara praktiskt att ha den
kvar fortfarande. Efter att ha tittat på uppställningen varje dag i två och halvt år så är det, åtminstone för mig, det ”rätta” sättet att beskriva institutions- indelningen på Högskolan på Gotland.
Institutionen för speldesign, teknik och lärande som innehåller speldesign,
lärarutbildning, programvaruteknik och språk.
Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap som innehåller etnologi,
historia, konstvetenskap, företagsekonomi, kvalitetsteknik och industriell design.
Institutionen för kultur, energi och miljö som innehåller biologi, arkeologi,
Institutionerna leddes av en prefekt med en proprefekt vid sin sida. Vidare fanns ett institutionsråd. Under min tid på Högskolan togs alla beslut som rörde utbildning och forskning antingen av rektor eller av Utbildnings- och forskningsnämnden, UFN, som när jag kom till Högskolan på Gotland leddes av Michael F Scholtz och när jag slutade av Maria Brunskog. Insti- tutionsråden blev därför ett rådgivande organ till prefekten med två med- arbetare, två studenter, två externa ledamöter och proprefekt från en annan institution. Ska man vara ärlig måste man också säga att institutionsråden fungerade olika bra på de tre institutionerna.
Uppdraget som prefekt annonserades ut både internt och externt. Jag tror att det är viktigt för alla lärosäten, men allra mest för de minsta, att få impulser utifrån och att det kommer medarbetare också i ledande ställ- ningar som har nya perspektiv och som kan betrakta verksamheten med ögon utifrån. Jag är helt övertygad att en blandning mellan de som varit på Högskolan länge och de som kommit ”utifrån” är bäst för att skapa kvalité i verksamheten.
Under min tid som rektor leddes Institutionen för speldesign, teknik och lärande först av Steven Balchelder och sedan av Hans Svensson. Andreas Hedrén var under hela tiden proprefekt.
Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap leddes först av Hedda Gunneng sedan av Olle Jansson. Erika Sandström var proprefekt fram till hon blev prorektor i början av 2012, positionen som proprefekt tillsattes då inte på nytt.
Institutionen för Kultur, energi och miljö drabbades av en motgång när en kandidat till prefektuppdraget hoppade av i ett mycket sent skede. Petra Eriksson, gick då in som prefekt och uppehöll den positionen i ungefär ett år
Hur Visby blev universitetsstad | 47
tills Juha Alatalo tillträde som ny prefekt. Institutionen hade tre proprefekter, först Susanne St Clair, sedan var Petra Eriksson under en period proprefekt och till slut Gunilla Runesson.
Omorganisationen av stödverksamheten följde en tid efter omorganisa- tionen av kärnverksamheten, men den gick betydligt snabbare. När jag kom till Högskolan hade precis två avdelningar, personal och ekonomi, slagits ihop till en. Det föll sig naturligt att nästa steg blev att skapa två större förvaltningsavdelningar; Bibliotek- och lärandeservice med bibliotek, IT och vaktmästeri och växel, studievägledning och studenthälsa. Denna avdelning leddes av Kerstin Simberg och Tord Berglund. Ledningskansli med ekonomi, personal, antagning, examen, kommunikation, studie- och forskningsadmi- nistration, Ladok, samverkan, internationalisering, lednings- och nämndstöd som leddes av Ingalena Wittbeck och Therese Iveby Gardell.
För att göra beskrivningen av Högskolan komplett ska också nämnas
SWEDESD, Swedish International Centre for Education for Sustainable - lan. SWEDESD var den enda avdelning på Högskolan som inte organiserades om, och som under hela min tid på Högskolan leddes av Frans Lenglet.