Screening utförd av Örebro Universitet År/year 2007
Originalrapport Resultatrapport för projektet: ”Screening av
humanvävnad”. (Screening of persistent halogenated compounds in human adipose tissue and blood from Sweden).
Halogenerade organiska ämnen som t.ex. PCDD/Fs, PBDD/Fs, PBDE, PCB, DDT och PFC har använts i olika kemiska produkter, pesticider och plaster mm eller har bildats oavsiktligt i kemiska processer. Flera av dessa ämnen har förbjudits men förekommer trots detta fortfarande i miljön och återfinns även i mänsklig vävnad. De är persistenta, bioackumulerande och toxiska.
Halogenated organic compounds such as PCDD/Fs, PBDD/Fs, PBDE, PCB, DDT and PFCs have been been used in various chemical products, plastics, pesticides etc., or have been produced unintentionally in chemical processes. Several PFCs have been banned but are still found in the environment and in human tissues. They are persistent, bioackumulating and toxic.
Bakgrund
Huvudsakliga emissionskällor, typ av spridning och volymer
Halogenerade organiska ämnen som t.ex. PCDD/Fs, PBDD/Fs, PBDE, PCB och PFC (perflourerade kemikalier) används/har använts i olika kemiska produkter, plaster mm eller har bildats oavsiktligt i kemiska processer.
Tidigare publicerade undersökningar
Ett flertal undersökningar har visat på förekomst av de undersökta ämnena i miljön och i mänsklig vävnad. Halten av dioxiner (PCDD/Fs) och PCB i människa har minskat de senaste 20-30 åren (Noren et al. 2000; Bignert et al., 2002).
Minskningen har dock avtagit sedan 1990-talet. Undersökta pesticider (klordan, DDT, hexaklorbensen (HCB) och toxafen) har förbjudits (1970- och 1980-tal) men förekommer fortfarande i t.ex. fisk (Bignert et al., 2002; Vetter et al., 1999). Perflourerade ämnen (PFC) förekommer i biota och mänsklig vävnad över hela världen (Gisey et al., 2001; Kannan et al., 2004; Ericson et al., 2007).
Biologiska effekter och effektnivåer
Syfte och provtagningsstrategi
Syftet med undersökningen är att utöka screeningen av antalet halogenerade organiska ämnen i mänsklig vävnad jämfört med tidigare undersökningar.
Fettvävnad och/eller blod (alternativt blodplasma), från tio personer (ålder 19 till 65 år) analyserades för PBDEs, PCBs, PCDD/Fs, PBDD/Fs, PFCs, OH-PCBs, pesticider och toxafen (toxafen är en pesticid). Se tabell nedan.
Ämnesgrupp Matris
PBDEs Fettvävnad och blodplasma
PCBs Fettvävnad och blodplasma
PCDD/Fs, PBDDFs Fettvävnad och blodplasma
Pesticider Fettvävnad och blodplasma
PFCs Blod
OH-PCBs Blod
Toxaphenes Fettvävnad och blodplasma
Resultat
Samtliga analyserade grupper av ämnen påträffades i blod och/eller fettvävnad i halter på pg/g (PCDD/F) till ng/g. Halterna av ämnena ligger generellt i nivå med tidigare uppmätta halter. Ingen jämförelse mellan halter och ålder har gjorts på grund av det begränsade dataunderlaget.
Halterna av klorerade dioxiner (PCDD/F) på 1,8 till 32 pg WHO-TEQ/g fettvävnad och dioxinlika PCB (1,5-22,6 pg WHO-TEQ/g i fettvävnad) är i nivå med tidigare rapporterade halter i bröstmjölk. Även sammansättningen är oförändrad sedan 1990-talet.
Bromerade furaner (PBDF) detekterades i nio av nio prov, i halter på lägre än 1 pg/g fett. Bromerade dioxiner (PBDD) detekterades inte i något av de analyserade proven. 2,3,7,8-TBDF och 1,2,3,7,8-PBDF förekommer ungefär i halter som
motsvarande klorerade furaner.
För bromerade difenyletrar (PBDE) har den dominerande kongenen ändrats från tidigare BDE#47 till BDE#153. De uppmätta halterna (1-12 ng/g fett) ligger i nivå med tidigare mätningar (4-110 ng/g fett).
För PCB är summahalterna av PCB i fettvävnad (69-944 ng/g fett) lägre än vad som tidigare uppmätts i högkonsumenter av fisk (61-1980 ng/g fett, Lindström et al., 2004). Halterna i blod samvarierar med halterna i fettvävnad. Hydroxylerade metaboliter av PCB (OH-PCB) uppmättes i halter om 0,02-0,17 ng/g våtvikt i blod. Det kan jämföras med tidigare rapporterade halter om 0,001-0,49 ng/g våtvikt i blod (Meironyte et al., 2003).
Klorerade pesticider påträffas i samtliga prov. Högst är halten av p,p-DDE (5- 260 ng/g fett) följt av klordan (2-30 ng/g fett) och hexaklorbensen (HCB, 9-81 ng/g fett). Halterna ligger i nivå med tidigare mätningar i blod (Kärrman et al., 2006).
Perfluorerade ämnen i blod domineras av PFOS (2,46-13,2 ng/ml), men även andra perfluorerade ämnen detekterades i lägre halter.
Halten av toxafen är 0,82-17 ng/g fett vilket är i nivå med halter tidigare uppmätta i bröstmjölk i Tyskland (Skopp et al., 2002).
Utöver ovan nämnda föreningar påträffas ett antal klorerade och bromerade föreningar i fett och blod.
Slutsatser
Sammansättningen av PCDD/F i fett och blod är oförändrad sedan 1990-talet. Av PBDE är BDE#153 numera den vanligaste kongenen mot tidigare BDE#47. Halten av PCB är lägre än vad som tidigare uppmätts i högkonsumenter av fisk.
Perfluorerade ämnen påträffas i blod och fettvävnad. Bromerade furaner påträffas i fettvävnad. Ytterligare oidentifierade bromerade ämnen påträffades i fettvävnad.
Överskrids effektnivåer?
Ingen bedömning utförd eftersom inga effektnivåer är kända.
Rekommenderas fler analyser?
Fortsatt identifiering av okända halogenerade föreningar rekommenderas??
Helhetsbedömning
Storskalig
spridning Diffus spridning Punktkälla Bioackumulation Human exponering
• Människor exponeras för många halogenerade organiska ämnen. Samtliga analyserade grupper av ämnen (PCDD/F, PBDD/F, PBDE, DDT, PCB och PCF) påträffades i blod och/eller fettvävnad.
Conclusions
The profile of the PCDD/F in 2007 is considered to be unchanged since the 90’s. The shift in congener profile from BDE #47, earlier being the dominant congener in human tissues, to BDE# 153 being dominant is confirmed. Levels of PCB are lower in relation to earlier fish consumers’ levels. PFCs and PFOs were detected in blood samples and adipose tissue. Brominated PBDFs were found in human adipose tissue. The screening of a larger sample seize of human adipose tissue revealed several unknown, bromine containing POPs.
Referenser
Noren K, Meironyte D. Certain organochlorine and organobromine contaminants in Swedish human milk in perspective of past 20-30 years. Chemosphere. 2000;40(9-11):1111-23.
Bignert A. Comments concerning the National Swedish Contaminant Monitoring Programme in Marine Biota. 2002.
Vetter W, Oehme M. Handbook of Environmental Chemistry. Berlin: Springer; 1999.
Giesy JP, Kannan K. Global Distribution of Perfluorooctane Sulfonate in Wildlife. Environmental Science & Technology. 2001;35(7):1339-43.
Kannan K, Corsolini S, Falandysz J, Fillmann G, Kumar KS, Loganathan BG, et al. Perfluorooctanesulfonate and Related Fluorochemicals in Human Blood from Sev- eral Countries. Environmental science & technology, Environmental science and technology. 2004;38(17):4489-95.
Ericson I, Gómez M, Nadal M, van Bavel B, Lindstrom G, Domingo JL. Perfluori- nated chemicals in blood of residents in Catalonia (Spain) in relation to age and gender: A pilot study. Environment International. 2007;33:616-23.
Skopp S, Oehme M, Fürst P. Enantiomer ratios, patterns and levels of toxaphene congeners in human milk from Germany. Journal of environmental monitoring. 2002;4:389-94.