4.1.2 Urbana sociala rörelser i Tyskland - Hamburg
På 60- och 70-talet formades de flesta urbana sociala rörelserna i Västtyskland i protest mot de storskaliga och standardiserade byggprojekt som efterkrigstiden präglades av i samband med den rationella planeringen, fordismen och keynianismen. I denna tid användes
ockupationer som metod för att försöka stoppa rivningar av gamla kvarter och år 1973 skedde den första husockupationen i Hamburg. Sedan dess har traditionen hållit i sig (Mayer 2012). I början av 80-talet skedde ett politiskt maktskifte från vänster till höger och politiken blev mer centraliserad och konkurrensorienterad. Under denna tid började rörelser i Västtyskland att använda sig av ”rehab squatting” med fokus inte bara på att ockupera hus, utan också att restaurera upp dem efter år av förfall. Denna kamp präglades mycket av våld, arresteringar och konflikt. Men det fanns också exempel där förhandlingar med kommunerna ledde till att de köpte byggnader och hyrde ut dem till ockupanterna samt gav dem rätt till självförvaltning. Flera städer började använda sig av sociala rörelser i deras kommunala program för att hitta nya lösningar på sociala problem, och speciellt aktiva i denna utveckling var det nya ”Gröna partiet” som tillkom på 80-talet (Mayer 1993).
I Hamburg skedde på 80-talet flera husockupationer varav följande två fortfarande finns kvar och är mycket synliga i centrala Hamburg idag: Hafenstraße och Rote Flora.
Hafenstraße är en gata precis vid älven (se Bild 1 och senare Karta 2) där husen på 80-talet var mycket nedgångna och ockupanter ”tillfälligt” flyttade in. Här skedde en långsam
ockupation som kulminerade i slutet av årtiondet när staden ville utrymma husen och de som bodde där svarade med stora protester och barrikader. Efter en tid av oroligheter med stor mediatäckning och en del våld erbjöd staden att ge dem kontroll över husen om de tog bort barrikaderna. Idag har de boende på Hafenstraße speciella kontrakt med staden som ger dem makt över byggnaderna
och kostnaderna för hyra. På bottenvåningarna finns offentliga platser i form av barer, klubbar, öppna kök och liknande där många sociala rörelser regelbundet träffas och på övervåningarna finns billiga lägenheter (Schäfer 2004).
Rote Flora gick igenom en liknande historia men med ett annorlunda slut. Byggnaden finns i det alternativa området Schanzenviertel (se senare Karta 2) och var på 80-talet en nedgången teater till vilken staden tog fram en moderniseringsplan. Detta orsakade stora protester mot gentrifieringen av området och staden tvingades till sist att planera den nya teatern på annat håll. Efter detta beslut tillät staden protestanterna tillfälligt använda Rote Flora för sina projekt. Men i slutet av
80-talet när staden försökte driva ut protestanterna vägrade de – och sedan dess är Rote Flora ett ockuperat och autonomt rum (se Bild 2). Fortfarande idag styr de över sig själva och arrangerar politiska event, fester och konserter (Rote Flora Hemsida 2015).
Bild 2: Rote Flora. Foto: Ninni Wallström. Under 90-talet började politiker i Västtyskland att satsa på att utnyttja de urbana rörelsernas tillgångar och kunskap för att stå sig i konkurrensen med andra områden. Allt fler konflikter formades också mellan de rörelser som var integrerade i kommunala program och de utanför, som såg sig som anti-stat rörelser. I denna tid förlorade urbana rörelser status i samhället, vilket Mayer tror är en orsak till den ökade fragmenteringen av rörelser i Tyskland under 90-talet. Hon menar också att ett problem uppkommet ur detta är att allt fler frustrerade
människor går med i rasistiska gäng istället för anti-neoliberala rörelser och protesterar mot invandrare istället för orättvisa (Mayer 2012). Även i Hamburg skedde en fragmentering av rörelser under denna tid. Men gällande rasism är Hamburg på många sätt ett undantag från trenden. På grund av den vänsterorienterade rörelseandan finns där en stark tradition av anti-rasistiska och anti-fascistsiska kamper, vilket kommer att framgå och senare i analysen. År 2008 drabbades västvärlden av en finans- och ekonomisk kris som kraftigt rörde om i rörelseklimatet. I samband med åtstramningspolitiken som de flesta stater i väst införde för att hantera finanskrisen har ännu fler människor fått sina rättigheter hotade eller förlorade och mobiliseringen kring anti-globalisering och rätten till staden har fortsatt växa från olika samhällsklasser; konstnärer, hemlösa, aktivister, studenter och så vidare som kämpar underifrån, på gatan. Samtidigt har internationella NGOs och olika politiska grupper på statliga nivåer anammat konceptet rätten till staden med försök att skapa riktlinjer och regler för att uppnå den. Vissa samarbeten har skapats, men än inga större globala nätverk (Mayer
2012). Även i Hamburg förändrades rörelseklimatet under 2000-talet efter många relativt tysta år då de gamla initiativen från 70- och 80-talen förlorat sin kraft. Under sekelskiftet växte en stor konflikt fram mellan människor som bodde på en husvagnsplats i stadens centrum - Bambule - och den då sittande senatorn - Schill - som bestämt sig för att utrymma den. Konflikten var intensiv och våldsam med tusentals människor på gatorna men i slutändan misslyckades deras kamp och år 2002 utrymde staden platsen (Behörde für Inneres 2002). År 2009 gick urbana sociala rörelser med olika strategier och organisationsform samman i nätverket Recht auf Stadt, samlade sina krafter och genomförde flertalet aktioner mot neoliberal policy – mot gentrifiering, mot exkludering, mot rasism, sexism etc, och lyckades på många håll och till mångas förvåning påverka stadens utformning (Novy & Colomb 2013; Kirchberg & Kagan 2013).
4.2 Presentation av urbana sociala rörelser
I detta avsnitt presenteras nätverket Recht auf Stadt och några av dess rörelser för att ge en introduktion till samt bakgrundsförståelse inför redogörelsen av primärdatat. De rörelser som presenteras är de som jag genom mina intervjuer och observationer har uppfattat som speciellt centrala för nätverket och dess kamper just nu, som vidare kommer att lyftas fram i
intervjuresultatet (se Karta 2 som visar de viktigaste platserna som tas upp i empirin). Kort presenteras dessa rörelsers historia, problembild, vision, strategier och organisationsform utifrån hur de beskriver sig själva i webbtexter och artiklar på deras hemsidor.