Läroboken ska representera både manligt och kvinnligt och den ska förmedla både manliga och kvinnliga perspektiv. Läroböcker ska också vara knutna till elevernas individuella läroprocesser med ett öppet förhållningssätt till deras olikheter som flickor respektive pojkar (von Wright 1998) (s 13). Samhällskunskap (Stålnacke 2003) är den lärobok som vi anser förmedlar manliga och kvinnliga perspektiv på ett sätt som kan jämföras med hur von Wright (1998) menar att läroböcker borde förmedla bilder av kvinnligt och manligt. De två andra analyserade läroböckerna Oä-boken
5a (Linnman m fl 1975) och Samhällsliv (Åsgård 1990) förmedlar båda en mer schabloniserad roll
av män och kvinnor.
Den något förändrade Mannen
Synen på näringslivet som en manlig sfär har inte förändrats i läroböckerna från 1975, 1990 och 2003. Genom att visa mannen som en arbetare i en fabrik (bild 1), kontorsarbetare (bild 3) och som egenföretagare (bild 5) förstärks bilden av näringslivet som ett manligt samhällsområde.
Den typiske mannen beskrivs som självständig och kontrollerad (Gemzöe 2002) och i bilderna 1, 3 och 5 förstärks intrycket av den manliga självständigheten eftersom mannen visas utan några kollegor och han verkar därmed klara sig på egen hand. Texten till bild 3 berättar om mannens arbetskamrater men på bilden ser mannen ut att vara oberoende av dem eftersom de endast finns i bildens bakgrund, denna bildkomposition ger en bild av den självständiga mannen. Synen på kontroll som en typisk manlig egenskap stärks genom att miljön där män, i de undersökta bilderna, befinner sig är kontrollerad. Detta förmedlas genom den rena bordsytan och kontrollpanelen i bild 1, den bekymrade men kontrollerade mannen i bild 3 och egenföretagaren med kontroll över sin egen arbetssituation i bild 5.
Mannen visas i bilderna 1, 3 och 5 i arbetssituationer vilket gör att en bild av mannen som den primäre vårdnadshavaren knappast kan förmedlas. Istället ges oss en bild av mannen som försörjare. Denna bild av mannen som huvudförsörjare och möjlig sekundär vårdnadshavare har i princip inte förändrats från 1975 till 2003. Bilderna 1 och 2 ur Oä-boken 5a (Linnman m fl 1975) och bilderna 3
och 4 ur Samhällsliv (Åsgård 1990) stämmer överens med det som Johansson (2000) skriver om att flickorna under 1970-talet fostrades till närhet och omsorg om andra medan pojkarna fostrades till starka män med ett karriärstänkande. De yrken som männen har på bilderna 1, 3 och 5 kan tyda på ett karriärstänkande. Att män har arbeten som kräver hög utbildning är en vanlig föreställning (Hirdman 2003). Bild 1 visar mannen i en situation som kräver kunskap om teknisk utrustning och på 1960-talet fanns det en högskoleutbildning för tekniska mejerister i vilken enbart män examinerades (SCB 1977a). Bild 3 visar mannen i en arbetssituation som kräver, enligt texten till bilden, gymnasial utbildning och universitetsstudier. Bild 5 visar mannen i en situation som kräver kunskap om ekonomi för att ta hand om ett eget företag men även en specifik utbildning krävs för att bli frisör. Bild 5 tyder på en förändring av schablonen av mannen som högutbildad. När vi läser texten som hör till bilden får vi signaler som indikerar att han troligen är en egenföretagare och det för tankarna till de typiskt manliga adjektiven självständig, aktiv och privat (inom näringslivet) (Gemzöe 2002, Hirdman 2003). Bild 1 och 3 förmedlar den stereotype tekniska mannen genom att visa män som är omgivna av teknisk utrustning. Texterna till bilderna stärker synen på mannen som teknisk med förklaringar om vilka tekniska prylar och funktioner som finns på kontoret. Denna bild av mannen som synonym med teknik har förändrats i bild 5 där mannen visas som frisör vilket inte anses vara ett tekniskt krävande yrke utan snarare är ett så kallat kvinnoyrke (Nordberg 2003) som kräver servicekänsla och ett kreativt sinne.
Synen på manlighet har förändrats från att mannen har varit en maktutövande individ till att vara en självupptagen individ (Johansson 2000). Bilden av den självupptagna mannen kan vi inte se i de äldre läroböckerna (bild 1 och 3) men i bild 5, där mannen är frisör. Att både frisören och hans kund är män tycker vi tyder på att mannen blivit mer mån om sitt utseende och att han är mer benägen att spendera tid och pengar på sitt yttre. Den maktutövning som Johansson (2003) menar att den typiske mannen är van vid kan vi se i alla tre läroböckerna. Av bild 1 och bild 2 kan vi som läsare få ett intryck av att mannen har en ekonomisk makt över kvinnan, eftersom han har ett arbete och därmed tjänar pengar. Kvinnan visas i en hemmiljö och framstår för oss som hemmafru snarare än familjeförsörjare hon blir därmed beroende av mannens pengar. Vi kan även se exempel på mannens makt i bild 3 där män av texten att döma är positionerade på högre poster i företaget. I bild 4 är det förmannen på syfabriken som styr och ställer över kvinnorna. I bild 5 kan vi se att en förändring har skett i bilden av manlighet. Varken frisören eller den manliga kunden i bild 5 ses som en maktutövande man utan snarare verkar de vara självupptagna och måna om sina utseenden, frisören har dock makt över sin egen arbetssituation.
Den lite förändrade Kvinnan
Enligt Pettersson (1991) anmärker läromedelsnämnden att flickor osynliggörs i läroböcker. I de läroböcker vi som vi har analyserat ser vi att flickor är mer osynliga i de äldre läroböckerna än i de nu aktuella vilket vår kvantifiering av bilderna i läroböckerna styrker. Vi ser i vår kvantifiering (s 10) att i läroboken från 1975 finns män med 49 gånger och kvinnor endast 23 gånger. Denna fördelning visar ett osynliggörande av kvinnor. I läroboken från 1990 har fördelningen mellan män och kvinnor blivit lite jämnare. Män finns med på bilder 53 gånger och kvinnor finns med 41 gånger. Fördelningen är fortfarande inte rättvis men det är en förbättring jämfört med den tidigare läroboken. Fördelningen av bilder på män och kvinnor i läroboken från 2003 har svängt och bilder på män förekommer 63 gånger och bilder på kvinnor 69 gånger. I den senaste läroboken är kvinnan inte längre en mindre del av samhället så som hon har blivit genom en låg representation i de tidigare läroböckernas bilder. Det verkar som om läroboksförfattaren till Samhällskunskap (Stålnacke 2003) har tagit till sig tidigare kritik mot läroböcker och tänkt på hur fördelningen av män och kvinnor i läroboken ser ut. Rune Pettersson (1991, 2001) ger två förklaringar till varför det finns en snedfördelning mellan män och kvinnor i läroböcker. Den ena är att läroboksförfattarna oftast är män, detta gäller dock inte läroböcker i språk eller SO-ämnen där många av författarna även är kvinnor. Författarna till Oä-boken 5a (Linnman 1975) är både män och kvinnor (dock övervägande andel män) till skillnad mot författarna till Samhällsliv (Åsgård 1990)
Samhällskunskap (Stålnacke 2003) där båda författarna är kvinnor. Den andra förklaringen till
snedfördelningen mellan män och kvinnor i läroböcker som Pettersson (1991, 2001) ger är att läroböcker speglar det verkliga samhället mer än vad de speglar läroplanens målsättning om hur samhället bör se ut.
Bilden av kvinnan har förändrats från att ha framställts som hemmafru (bild 2) till att framställas i arbetssituationer (bild 4 och bild 6). Det har även skett en förändring av kvinnans situation i arbetslivet. Bild 4 förmedlar en bild av kvinnan i lågavlönade yrken och den tillhörande texten berättar att kvinnan ska vara nöjd bara hon får ett arbete. I bild 6 finns bilden av kvinnan i lågavlönade yrken kvar men kvinnan är inte längre nöjd bara hon får ett arbete utan strejkar för bättre arbetsvillkor och lön. Enligt Gemzöe (2002) anses kvinnans arbete och erfarenheter ofta vara mindre värda och det förstärks av att kvinnan visas i hemmet utförandes oavlönat hemarbete (bild 2) och i lågavlönade yrken (bild 4 och 6). Till skillnad från mannen ses inte kvinnan som den som har makten utan hon beskrivs som den beroende. Hon är i bild 2 beroende av mannen för att det är han som tjänar störst andel pengar till hem och hushåll. I bild 4 och bild 6 där hon framställs i
lågavlönade yrken kan det tänkas att hon fortfarande är beroende av mannens högre inkomst. Kvinnan i bild 3, 4 och 6 är även beroende av mannen genom att hon inom näringslivet ofta har en lägre position än mannen som ofta finns i toppskikten i näringslivet. Arbeten som kvinnor oftast återfinns i är framförallt inom vård och omsorg (SCB 2006a, Gemzöe 2002). Kvinnan i bild 2 återfinns inte i ett yrke men i hemmet som ses som ett omsorgsarbete. Kvinnan i bilderna 4 och 6 återfinns inte i dessa yrkeskategorier vilket kan ses som en positiv förändring men de återfinns ändock i typiska kvinnoyrken. Trots att bilden av kvinnan förändrats från att vara i hemmet (bild 2) till att vara på arbetet (bild 4 och 6) framställs kvinnan som huslig, detta kan ses i bild 4 där kvinnan sitter och syr, vilket för våra tankar till husliga bestyr. Även bild 6 framställer kvinnan i en huslig roll eftersom strejken framställs som en trevlig tillställning med fika och socialt umgänge.
Det finns en igenkommande stämning i bilderna (2, 4 och 6) av kvinnan. Denna stämning är missnöje, kvinnan i de analyserade bilderna är missnöjd. I bild 2 är hon missnöjd med situationen i höghuset, texten upplyser om att modern slipper ungar som skriker på gården utanför i det idylliska småhuset. I bild 4 är hon missnöjd med sitt arbete, det är inte det hon helst vill arbeta med, stolarna är obekväma och arbetsförhållandena dåliga. Kvinnan i bild 6 är missnöjd med sin arbetssituation och strejkar för att förbättra denna. Detta missnöje som förmedlas ger ett intryck av att det är kvinnans sak att ta anställningar och sköta sysslor som leder till missnöje för dem. Gemzöe (2002) tar upp att kvinnor oftare än män arbetar på obekväm tid och att framförallt småbarnsmammor arbetar på helger, kvällar och nätter. Kvinnan i bild 2 kan tänkas ha ett kvällsjobb eller nattjobb för att kunna stanna hemma och ta hand om barnen på dagtid. Kvinnorna i bild 4 arbetar på en fabrik och har enligt texten långa arbetsdagar. Vi har tidigare tagit upp (s 7) att kvinnor är underordnade männen på det materiella planet vad gäller lön och arbete (Gemzöe 2002, SCB 2006a). Denna underordning kan ses i bilderna 2, 4 och 6. Kvinnan som är hemma på bild 2 är underordnad mannen eftersom hon är hemma mitt på dagen för att ta hand om barn och hushåll. Även om hon deltidarbetar ses hon som underordnad mannen på grund av sämre arbetssituation och antagligen sämre lön. Bild 4 förmedlar en syn på den underordnade kvinnan genom att en manlig förman övervakar arbetet. Bild 6 förmedlar en syn på kvinnan som underordnad mannen eftersom mannen inte finns med på bilden och mannens frånvaro kan tolkas som att han inte behöver strejka för förbättrade arbetsvillkor.
Isärhållandet av Män och Kvinnor
Isärhållandet av män och kvinnor i våra analyserade bilder kan förstås utifrån det som Hirdman (2003) kallar för maskulinums första lag ”att vara man är att inte vara kvinna” (Hirdman 2003 s
65, författarens kursivering). Kvinnor och män är enligt isärhållandets princip oförenligt olika och ska således inte heller beblandas i yrkesliv och inte heller ska män och kvinnor vara så lika varandra att skillnad inte går att göra mellan dem (Hirdman 2003). I bild 1 och 2 från år 1975 finns det en tydlig uppdelning mellan män och kvinnor i olika sysslor. Vi ser att kvinnans sfär i bilderna 1 och 2, och tillhörande texter, som vi analyserade främst sträckte sig till hem och hushåll. I en mening i texten till bild 2 nämndes att alla vuxna i ett hushåll vanligen förvärvsarbetade, men kvinnor avbildas ändå i samband med hushåll och barn, alltså i den traditionella rollen som hemmafru. Hirdman (2000) såg att kvinnan som hemmafru var en vanlig framställning av kvinnor i reklamannonser från år 1955, det är alltså en traditionell bild av kvinnan som förmedlas i Oä-boken
5a (Linnman m fl 1975).
År 1990 förmedlas en bild av mannen i ett tekniskt, ekonomiskt yrke och skillnaderna i de förmedlade bilderna av manligt från 1975 och 1990 är inte stor. Skillnaden ligger i att mannen har rört sig uppåt på samhällsstegen i bild 3, jämfört med bild 1, eftersom kvinnan har gjort stora insteg på arbetsmarknaden år 1990. I Oä-boken 5a (Linnman m fl 1975) återfinns mannen (bild 1) i ett produktionsyrke, 1990 när kvinnorna har inträtt på arbetsmarknaden på allvar är kvinnan (bild 4) avbildad i produktionsyrken, männen (bild 3) finns då i en finans-/kontorsmiljö. Kvinnan finns i bild 4 i en feminin variant av produktionsarbete där män är överordnade. I läroboken
Samhällskunskap (Stålnacke 2003) återfinns mannen (bild 5) i ett serviceyrke liksom kvinnan (bild
6), men kvinnan arbetar i låglöneyrken som exempelvis kassörska och hon måste kämpa för att få bra arbetsvillkor. Hirdman (2003) ser att ett nytt klassamhälle håller på att ta form där det är de som arbetar i högavlönade, tidskrävande yrken som ses som överklass. I underklassen återfinns de som är arbetslösa, eller de som har reglerad arbetstid som deltidsarbetare och mycket ledig tid. Denna typ av klassamhälle kan vi se tendenser mot i alla tre läroböcker som vi har analyserat bilder ur. Tendenserna vi ser bygger på isärhållandet av män och kvinnor i olika arbetsområden (Hirdman 2003). Genomgående för alla bilderna är att män och kvinnor inte arbetar tillsammans inom samma yrkesområden utan det finns en uppdelning i manligt och kvinnligt. Kvinnor finns i böckerna från 1990 och 2003 i yrken som i större utsträckning har reglerad arbetstid med låg lön. Män arbetar i bild 3 och 5 i yrken som verkar kräva en helhjärtad satsning, antingen genom utbildning eller genom att driva ett eget företag.
I alla bilder som vi har analyserat, utom bild 1, visas män tillsammans med män, kvinnor visas tillsammans med kvinnor, det ger eleverna en bild av att kvinnor och män i arbetslivet inte borde beblanda sig med varandra. Om man kopplar bilden som förmedlas av att kvinnor och män inte
borde beblandas med varandra till det som Hirdman (2003) säger om homosocialitet innebär det att barnen genom de analyserade läroböckernas bilder fostras till att umgås med människor av samma kön. Denna homosocialitet förstärker de stereotypa bilderna av manligt och kvinnligt genom att individen från den ”egna gruppen” får bekräftelse på att det maskulina eller feminina beteendet är normalt och riktigt. I bild 2 och bild 4 är det också intressant att notera att kvinnan på bilden faktiskt blir till kvinna i förhållande till en man, kvinnan i fönstren (bild 2) är moder, hon är någons kvinna, det är för denne någon som hon håller sig hemma och tar hand om hushåll och barn. Kvinnan i syfabriken (bild 4) blir till i sin kvinnoidentitet i förhållande till förmannen, det är inför hans blickar som de fogar sig och idogt arbetar. Männen på bilderna 3 och 5 blir även de till i förhållande till en man, Jörgen (bild 3) formar sin identitet i förhållande till arbetskamraterna (män) och frisören (bild 5), har specialiserat sig på män för att maskulinisera sitt yrkesval. Detta kan kopplas till den manliga normen som är den som både män och kvinnor har att förhålla sig till eftersom det inte finns någon kvinnlig norm att förhålla sig till, varken för kvinnor eller för män (Hirdman 2003).
Genom klädsel kan manlighet och kvinnlighet visas och göras åtskiljda. Kläder är en ordlös kommunikation med omvärlden som genom färg, form och symbolladdning kan förstärka sociala roller (Backman 2003). Männen i bilderna 3 och 5 visar sin manlighet genom att ikläda sig i manlighetsbetonande kläder. Mannen på bild 3 är klädd i skjorta och slips, kläder som ofta syns på män i offentliga sammanhang och ofta inom politik- och finansvärlden. Den typen av kläder fungerar som en sorts myndighetsuniform (Backman 2003). Kvinnorna i bild 4 bär långa kjolar och blusar på sekelskiftesmanér. Denna bild (4) signalerar att kvinnorna ska vara traditionellt kvinnliga, männen ska även de vara traditionellt manliga eftersom skjorta och slips är traditionella manskläder. Den manlige frisören i bild 5 bär även han kläder som signalerar maskulinitet. Han är helt klädd i svart och har inga ljusa, lätta färger på sig, han har även kavlat upp sina ärmar vilket, för oss, konnoterar en typiskt manlig beslutsamhet. De uppkavlade ärmarna blottar också mannens klocka som är en produkt som ofta marknadsförs för män och därför förknippas med manlighet (Hirdman 2000). Frisören har cowboyboots på fötterna, dessa får våra tankar att gå till vilda västerns manlighetssymbol, den ensamma cowboyen. Mannen har förvisso axellångt hår, men frisyren är inte lik en kvinnas page, som oftast är välvårdad och blankborstad utan den har snarare ett ovårdat och nonchalant utseende vilket gör den maskulin. Trots att mannen arbetar i ett kvinnoyrke har han inte några synbara feminina attribut utan han förstärker snarare sin manlighet genom sina kläder och sitt utseende. Kvinnorna i bild 6 är iklädda vad som kan benämnas unisexkläder, de är inte speciellt kvinnliga men inte heller speciellt manliga. Kepsarna anser vi för tankarna till män eftersom denna
typ av huvudbonad oftast ses på män. Denna okönade klädnad ser vi som ett uttryck för det som Hirdman (2003) beskriver, nämligen att mannen är norm och kvinnan på arbetsmarknaden måste bli så lik mannen som möjligt för att kunna verka på liknande villkor.
Samhällsliv (Åsgård 1990) är den bok som vi anser mest uttalat delar upp kvinnor och män som
hemmahörande inom olika sfärer inom arbetslivet, men det syns även i de andra böckerna som vi undersökt. Männen på bilderna arbetar i modernare, mer tekniska och självständiga yrken. Kvinnorna på bilderna finns i traditionella och beroende yrken. De är beroende av människor på ett eller annat sätt i bilderna. I bild 2 är kvinnan beroende av att mannen arbetar och har en inkomst, i bild 4 är kvinnorna beroende av förmannen som fattar beslut så att kvinnorna kan bry sina huvuden om att sy och i bild 6 är kvinnorna beroende av varandra i strejken, de måste kämpa tillsammans för att få igenom sina krav. Samtidigt är de beroende av beslutsfattare på högre nivå eftersom det är de som fattar beslut om löner och arbetstider. I ett patriarkat baseras förhållandet mellan könen på mäns dominans över kvinnor inom alla samhällsområden (Gemzöe 2002). Den ordningen finns överallt i samhället hävdar Gemzöe (2002) och den uppfattas därför som naturlig och ifrågasätts eller problematiseras aldrig, som vi har sett att könsmaktordningen inte problematiseras eller ifrågasätts genom de bilder i läroböcker som vi har undersökt. Redan som barn blir vi inskolade i våra roller som flickor och pojkar, kvinnor och män. Ordningen upprätthålls genom skolgång, litteratur och religion. I patriarkatet hålls kvinnor också beroende av män på det ekonomiska planet, genom lägre löner och sämre arbetsvillkor (Gemzöe 2002).
Diskussion
I vår undersökning av bilder och texter i samhällskunskapsläroböcker har vi kommit fram till att
Oä-boken 5a (Linnman m fl 1975) med de analyserade bilderna 1 och 2 förmedlar en syn på
kvinnligt och manligt som inte stämmer överens med vad Lgr 69 säger om skolans arbete för jämställdhet. Bilderna (1 och 2) visar kvinnan som hemmafru och mannen i ett modernt tekniskt yrke. I förhållande till vad Lgr 69 säger om jämställdhet i skolans undervisning anser vi att de undersökta bilderna (1 och 2) och texterna kunde ha problematiserat könsrollerna i arbetslivet och hemmet mer. I Lgr 69 uttrycks att samhällskunskapen bör arbeta med jämställdhet och problem som finns runt jämställdhet. Med tanke på den samhällsdebatt som fanns kring jämställdhet på 1970talet tycker vi att problematiken borde ha uppmärksammats mer i läroboken.
Boken Samhällsliv (Åsgård 1990) presenterar även den en syn på kvinnligt och manligt, genom de undersökta bilderna 3 och 4, som inte alls överensstämmer med den då aktuella läroplanen, Lgr 80. Kvinnan visas år 1990 visserligen i arbetslivet men framställs i bilden (4) som outbildad i ett lågavlönat och omodernt yrke. Kvinnan bör acceptera det arbete hon kan få. Mannen å sin sida uppvisas i bild 3 som välutbildad och nöjd med sitt moderna arbete. I Lgr 80 framhålls att skolan i sin undervisning skall verka för jämställdhet och eleverna skall fostras till demokratiska medborgare. De värderingar som vi anser att Samhällsliv (Åsgård 1990) förmedlar går stick i stäv med Lgr 80 eftersom bilderna (3 och 4) av kvinnor och män skiljer sig åt så mycket. Bilderna i läroboken från 1990 borde istället, anser vi, ge en bild av kvinnor och män i liknande arbetssituationer som stärker synen på jämställdhet i samhället så som Lgr 80 förmedlar att skolan ska göra.
I boken Samhällskunskap (Stålnacke 2003) visas en delvis ny bild av manligt och kvinnligt upp. Det nya består i att mannen på bild 5 visas i ett yrke som förknippas med kvinnor eller homosexuella män och inte i ett tekniskt och modernt yrke, som i tidigare bilder (1 och 3). Det nya som förmedlas om kvinnan i arbetslivet är att kvinnan försöker göra någonting åt sin missnöjessituation. Kvinnans arbetssituation i bild 6 liknar kvinnans arbetssituation i bild 4 med avseende på de dåliga arbetsförhållandena men med den skillnaden att kvinnan i bild 6 inte accepterar arbetsförhållandena utan kämpar för att få en bättre arbetssituation. I Lpo 94 står det att