• No results found

Harry Potter och De vises sten och den svenska skolans värdegrund

J. K Rowling (2010:29), författare till romanserien om Harry Potter, skildrar huvudpersonen som ett försummat barn. Vi får tidigt veta att Harry får bo i ett smutsigt skrymsle under trappan fullt av spindlar. Han har inga egna kläder, utan får bära gamla, använda klädesplagg. Hans glasögon är hoptejpade och värdfamiljen vill inte ha något med honom att göra.

Värdfamiljen Dursley ser honom som ”något väldigt otrevligt som inte kunde förstå dem, som en snigel till exempel.” (Rowling 2010:33). Detta kan relateras till Lpf 94, som talar om "Alla människors lika värde". Det är, precis som Orlenius (2001:150) betonar, tydligt att detta ideal inte alltid efterlevs i realiteten, och i denna värdfamilj behandlas Harry Potter som om han vore mindre värd än de andra i familjen. I bokens tidiga kapitel var det tydligt att den försummande behandlingen påverkade hans skolgång, då det hände att han ”tillbringade en sömnlös natt med att föreställa sig hur det skulle bli dagen därpå i skolan, där man redan skrattade åt honom för hans säckiga kläder och tejpade glasögon.” (Rowling 2010:34). Exemplet signalerar att översitteri och mobbning förekommer i Harry Potter och De vises sten (2010), och det kan relateras till värdegrundens kapitel om ”Förståelse och

medmänsklighet”, i vilket det står att samtliga verksamma inom skolan ska motarbeta

trakasserier och kränkningar. Orlenius (2001:164) skriver i sin bok att skolan måste arbeta för att motverka varje tendens till kränkande behandling, och mobbning ska aldrig accepteras. Han påpekar också att mobbning i grund och botten även är en fråga om makt där mobbaren i fråga vill stärka sin maktposition. Relevanta exempel på detta finns i ett flertal instanser i den första boken om Harry Potter, och de är tätt knutna till hans försummade karaktär. Hans hemförhållanden skapar en osäkerhet i karaktären, vilket mobbarna utnyttjar. Detta kan knytas an till Orlenius (2001:164), som lyfter fram att risken för att drabbas av mobbning ofta hänger ihop med osäkerhet och tillbakadragenhet, och det är precis dessa egenskaper vi kan utläsa ur Harry Potters karaktär.

Det är främst karaktären Dudley som utsätter Harry Potter för denna kränkande behandling, för att stärka sin ställning i hushållet och bland sina vänner. Relativt tidigt i berättelsen får vi se exempel på detta när karaktären Dudley, som i början är den tydligast framträdande

mobbaren, beskrivs som en person som avskyr motion så länge det inte handlar om att ”dunka och slå på någon.” och att hans ”älsklingsslagpåse var Harry" (Rowling 2010:28). Dudley mobbar inte Harry enbart genom fysiskt våld, utan han tar även huvudpersonens mat, trots att den gör honom illamående (Rowling 2010:152). Genomgående uppvisar Dudley alltså en brist på medkänsla, och i och med att Harry Potter är tillbakadragen blir denna mobbning påtaglig ända fram till den dag Harry Potter lämnar skolan för att börja på Hogwarts. Dudleys agerande påverkar tydligt huvudpersonens skolgång:

I skolan hade Harry ingen alls. Alla visste att Dudleys gäng avskydde den där konstige Harry Potter i sina säckiga gamla kläder och trasiga glasögon, och ingen ville sätta sig upp mot Dudleys gäng. (Rowling 2010:41)

Detta leder givetvis till att protagonisten känner sig utsatt och önskar ”tillbringa dagen på ett annat ställe än skolan” (Rowling 2010:35). Lösningen på problemet för Harry kommer från ingenstans; han blir plötsligt erbjuden att börja på en annan skola. Vi får till och med veta att Harry önskar försvinna, han önskar att ”någon okänd släkting skulle komma och ta honom med sig bort” (Rowling 2010:40). Vi får också veta att han drömmer om att få börja på en ny skola, för det skulle vara en ”liten stråle av hopp” (Rowling 2010:43). Fram till detta avsnitt har vi inte fått några som helst indikationer på att omgivningen eller skolpersonalen försöker arbeta gemensamt för att motverka den kränkande behandling Harry genomlider. Inte heller försöker personalen inom skolan samarbeta för att begripa hur mobbarna tänker, vilket Orlenius (2001:166) betonar som viktigt för att se grunden till det oacceptabla beteendet. Harry måste helt enkelt byta skola för att den kränkande behandlingen ska upphöra. Att huvudpersonen byter skola förändrar inte det faktum att vuxenvärlden ej ingriper då mobbning och trakasserier pågår. Tvärtom får Harry utstå kränkande behandling även från lärarnas sida. Professor Severus Snape, vars ögon ”var kalla och tomma och fick en att tänka på mörka tunnlar” (Rowling 2010:169), utsätter Harry för kränkande situationer vid ett flertal tillfällen i boken. Den första gången karaktärerna möts är under en lektion, och Snape börjar ställa frågor till Harry som han vet att Harry (och de andra i klassen) omöjligen kan svara på. Resterande elever i klassen skrattar, och Snape kommenterar: ”‟Ser man på, berömmelse är tydligen inte allt.‟” (Rowling 2010:170)

Snape fortsätter att ställa frågor till Harry, och även om det finns andra i klassen som har räckt upp handen och kan besvara dem, så envisas Snape med att exponera Harrys

okunnighet. Situationer som dessa sätter Harry i en obekväm sits, och när han frågar Snape om varför han inte ställer samma frågor till dem som räcker upp handen, får han som svar: ”‟Och en poäng kommer att dras av från Gryffindor för din näsvishet, Potter.” (Rowling 2010:170) Gryffindor är elevhemmet Harry är placerad i.

Lpf 94 talar om att alla elever ska ha likvärdig utbildning. Rowlings verk innehåller episoder som är värda att lyfta fram till en diskussion kring likvärdighet i undervisningen. Karaktären Snape är en lärare som på ett påtagligt sätt inte behandlar sina elever likvärdigt. Vi får

exempelvis läsa att ”han kritiserade nästan alla utom Malfoy, som han tycktes gilla” (Rowling 2010:171) och när någon gör fel under lektion klagar han på Harry: ”‟Du trodde väl att det skulle få dig att verka duktig om han gjorde fel, va? Det här blir ytterligare en poängs avdrag för Gryffindor för din skull.” (Rowling 2010:172) Genom att behandla Harry på detta vis vänder Snape även elever i Gryffindors elevhem mot honom.

På Hogwarts får Ron Weasley utstå trakasserier som grundar sig på hans familjs ekonomiska situation. En ny karaktär vid namn Draco Malfoy introduceras då eleverna

anländer till skolan, och en av hans första repliker riktar sig till Ron Weasley: ”[...] Vem du är behöver man i varje fall inte fråga. Pappa talade om för mig att alla Weasleys har rött hår, fräknar och fler barn än de har råd med.” (Rowling 2010:134) Malfoy varnar också Harry för att hamna i "fel" sällskap: "Du kommer snart att upptäcka att vissa trollkarlsfamiljer är bättre än andra, Potter. Du måste se till att du inte skaffar dig vänner av fel sort [...]" (Rowling 2010: 134). Med "fel" sort syftar han på Weasleys släkt, som han benämner som "slödder", och detta leder till att Harry Potter trotsar Malfoy och poängterar att han är beredd att slåss om inte Malfoy och hans kamrater ger sig av omedelbart (Rowling 2010:135). Utifrån dessa citat ser vi att kränkande verbal behandling förekommer mellan karaktärerna i romanen. Vi ser också att en karaktär betonar att vissa individer är mindre värde än andra, baserat på ekonomisk situation.

Ovan nämnda företeelser är oförenliga med den värdegrund som klargörs i Lpf 94.

Läroplanen för de frivilliga skolformerna betonar nämligen att skolan ska verka för att elever utvecklar en förmåga till empati och inlevelse (Lpf 94:3). Denna förmåga till empati handlar också om att diskriminering inte får äga rum. I avsnittet mellan Weasley och Malfoy märks att Weasley inte diskrimineras på grund av etnicitet eller religion, utan på grund av hans familjs ekonomiska situation och utseende (rödhåriga och fräkniga). Yttre attribut som ekonomisk situation (fattigdom) och fysiskt utseende blir något som ständigt används emot Ron för att

sänka hans människovärde, i likhet med den diskriminering som baseras på etnicitet. Draco Malfoy begränsar sig inte till att trakassera Ron – han utnyttjar också Harrys svaghet, vilken är hans utsatthet hemma hos adoptivfamiljen: ”'Jag tycker verkligen synd om alla dem som måste stanna på Hogwarts i jul för att ingen vill ha dem hemma', sade Draco Malfoy […] Han tittade bort mot Harry medan han talade” (Rowling 2010:237).

Ett annat talande exempel är då Malfoy presenterar sin teori om hur spelare väljs till Gryffindors Quidditch-lag: "De tar folk som de tycker synd om. Titta, där är Potter, som inte har några föräldrar, och sen är det Weasleys, som inte har några pengar […]" (Rowling 2010: 272). Kommentarer som dessa resulterar i direkt fysiskt våld mellan eleverna på Hogwarts. Ron Weasleys tålamod brister efter Malfoys förolämpande kommentar, och han kastar sig över Malfoy. Efter slagsmålet kommer Ron tillbaka till Harry Potter och hurrar ”med blodet rinnande ur näsan” (Rowling 2010:274) över det faktum att han gett Malfoy en blåtira. Detta avsnitt i romanen är speciellt intressant med tanke på att Orlenius (2001:164) nämner att även mobbaren bör behandlas som ett subjekt med ett eget värde. I Harry Potter och De vises sten (2010) skildras Malfoy helt utan sympatiska drag, hans funktion i berättelsen är att vara en antagonist och översittare, samtidigt som huvudpersonerna är nöjda över att han fått en blåtira och gläder sig åt hans förskräckelse när elevhemmet Slytherin förlorar skolans tävlingar (Rowling 2010: 372). Denna aspekt av ondska och den enkla dualismen mellan ont och gott som i många fall inte problematiseras, är ett karaktäristiskt drag för fantasyverk. Här skiner det igenom tydligt.

Värdegrunden innehåller delar som handlar om att motverka främlingsfientlighet och verka för kulturell och social mångfald. Ett exempel i Harry Potter och De vises sten (2010) som är relaterat till främlingsfientlighet och som kan lyftas fram till diskussion i klassrummet, är den entydiga uppdelningen mellan folkslag som finns i romanen. Det finns en uppdelning genom hela boken mellan ”Mugglare”, det vill säga ”vanligt” folk, och det folk som besitter magiska krafter. Bägge sidor hyser misstänksamhet mot varandra, och verbala påhopp, baserat på tillhörighet, förekommer genomgående i romanen. Detta blir bland annat tydligt då rektorn för trollkarlsskolan besöker Privet Drive (platsen där Harry Potter bor med sin adoptivfamilj): ”Albus Dumbledore verkade inte uppfatta att han just hade anlänt till en gata där allt hos honom, från namnet till kängorna, var ovälkommet.” (Rowling 2010:15 ff.) Ett annat exempel då begreppet mugglare kommer på tal är under en konflikt mellan Hagrid och en släkting till Harry:

‟Jag skulle vilja se en stor Mugglare som dej hindra han‟, sade han. ‟En vad?‟ sade Harry intresserat .

‟En Mugglare‟, sade Hagrid ‟de e vad vi kallar såna som dom, folk som inte har några magiska krafter. Å du har haft den stora oturen å växa opp i en familj av dom värsta Mugglare jag någonsin skådat.‟ (Rowling 2010:69)

Även Malfoy representerar denna missaktning mot det folk som inte liknar hans eget, de så kallade "Mugglarna", som inte besitter magiska krafter, då han säger följande om vilka som borde få gå på Hogwarts: ”Jag tycker verkligen inte att de skulle släppa in den andra sorten, eller vad tycker du? De är helt enkelt inte likadana, de har aldrig fått lära sig våra seder och bruk [...]” (Rowling 2010:99).

Jämställdhetstanken är enligt Orlenius (2001:160) en viktig komponent i Lpf 94, och skolans roll i att bekämpa traditionella könsmönster betonas. Skolan bör, menar Orlenius, bejaka olikheter och även göra individer medvetna om att de inte behöver följa de könsideal de möter i samhället. I klassrummet kan man lyfta fram att de kvinnliga karaktärerna i Harry Potter och De vises sten (2010) ofta får bära upp egenskaper som rör disciplin och flitighet. Hermione är en intressant karaktär att titta närmare på då det gäller hur flickor skildras i boken, Hon är en av huvudkaraktärerna genom hela bokserien, och den enda nära flickkamraten till Harry Potter. Medan pojkarna i trion (bestående av Harry, Ron och Hermione) ofta är distraherade från skolarbetet, så är Hermione tydligt fäst vid studierna:

Hermione däremot hade annat i tankarna än De vises sten. Hon hade börja rita upp repetitionsscheman och kodade alla sina anteckningar i olika färger. Harry och Ron skulle inte haft något emot det, men hon tjatade hela tiden på dem att de skulle göra samma sak.

'Hermione, det dröjer evigheter till examensproven.‟ (Rowling 2010:279)

Hon beskrivs också som ”den sista i världen som skulle göra någonting mot reglerna”

(Rowling 2010:218) och hennes flitighet och kunnande beskrivs som påfrestande för de andra två karaktärerna i den väntrio som handlingen kretsar kring: ”'Du uttalar det fel', hörde Harry hur Hermione fräste.” (Rowling 2010:210) I anslutning till denna scen fäller Ron en

kommentar om Hermione som hon råkar höra, hon blir sårad och gömmer sig inne på en toalett och gråter.

När en varelse som utgör en stor fara för samtliga elever på skolan senare tagit sig in på toallettavdelningen där flickan gömmer sig, blir hon räddad av Harry och Ron. Trots att Hermione, som beskrivs som den ambitiösaste av de tre huvudpersonerna, borde vara den som

har bäst förutsättningar att klara sig ur denna knipa (eftersom räddandet sker genom magi) är det ändå Harry och Ron som räddar henne medan hon sitter och skriker och gråter.

Pojkarna i väntrion skildras alltså som handlingskraftiga och orädda. Professor McGonagall, en kvinnlig lärare på skolan som ofta har som uppgift att upprätthålla disciplin i berättelsen, skäller ut Harry och Ron för att de befann sig i närheten av faran istället för att följa med på utrymningen av skolan som de andra eleverna. För att hjälpa Harry och Ron ur knipan ljuger Hermione och lägger skulden på sig själv (Rowling 2010:217 ff.). Hermione skildras sålunda som flitig, sårbar och självuppoffrande.

Även i berättelsens upplösning är det Hermiones flit som lyfts fram, då hon löser en gåta för att huvudpersonen ska kunna ta sig vidare och konfrontera berättelsens antagonist: "'Jag har det', sade hon.", "Den minsta flaskan kommer ta oss genom den svarta elden - mot stenen." (Rowling 2010:348). Hon närvarar dock inte vid själva konfrontationen, som sker enbart mellan Harry Potter och den huvudsakliga antagonisten Quirell/Voldemort (Rowling 2010: 351 ff.). På så vis får pojken Harry rollen som hjälten i sagan, den som konfronterar ondskan, medan flickan Hermione lyfts fram och uppskattas för sin flitighet, dygd och omtanke. Det självuppoffrande karaktärsdraget kommer också fram genom i huvudsak andra kvinnliga karaktärer i berättelsen, som exempelvis Harry Potters mor. Dumbledore konstaterar att hon gjorde en stor uppoffring för att Harry skulle överleva: "Din mamma dog för att rädda dig." (Rowling 2010:363).

Ovanstående exempel är intressanta att lyfta fram för diskussioner kring könsroller, då de berör den problematik Orlenius (2001:160) behandlat, nämligen skolans roll i att bryta gamla könsmönster.Som möjliga exempel på könsstereotyper menar vi att dessa exempel fungerar för diskussion, då de skildrar flitiga, känsliga och självuppoffrande kvinnor/flickor och stridande, handlingskraftiga och orädda pojkar. Dessa attribut - och hur de ofta hängs upp på karaktärer inom fantasy beroende på kön - kan vara en aspekt att diskutera med eleverna, men vi vill samtidigt inte hävda att romanen Harry Potter och De vises sten (2010) nödvändigtvis är sexistisk eller att den ger uttryck för ojämlika tankar. Som vi tidigare nämnt är konstens och litteraturens natur sådan att fenomen kan skildras, problematiseras, parodieras utan att verket i sig nödvändigtvis syftar till att propagera för att dessa fenomen är önskvärda eller eftersträvansvärda i det verkliga livet, men de kan alltid lyftas till diskussion oavsett detta faktum.

Related documents