Föreningen
Har Du förslag på en person som Du vill nominera som hedersledamot i Svenska Psykiatriska Föreningen? I våra stadgar står ”Till hedersledamot må på förslag av styrelsen vid ordinarie föreningsmöte kallas person som på framstående sätt främjat föreningens syften. För beslut om sådant medlemskap krävs minst 2/3 av de vid mötet röstande.
Till hedersledamot kan även icke läkare väljas”. Skicka in nomineringen till någon i styrelsen senast den 31/12.
BOKRECENSION
Tidskriften för Svensk Psykiatri #3, September 2015 90
Han är också kritisk mot medberoendeperspektivet som utgångspunkt, även om olycklig kommunikation och maktkampsperspektiv kan behöva konfronteras. Detta innebär inte att det också kan finnas medberoende i vissa fall, precis som att 12-stegsmodellen kan vara optimal under vissa omständigheter.
Kunde varit mer om
Framställningen rymmer få resonemang kring intrapsykisk dynamik med tanke på att författaren är psykoanalytiker. Kanske har han bedömt att det inte skulle vara så användbart för läsekretsen. Fallbeskrivningar är illustrativa men få. Han resonerar inte heller just om genetiska aspekter trots att det finns forskningsmässig konsensus om ärftliga faktorers påverkan - även om man ännu inte säkert vet vilka gener det rör sig om.
Med tanke på bokens upplägg och erfarenhetsbas är det synd att det saknas referenser eller läsanvisningar. I de flesta fall väcks mest en undran, ”var har han läst detta”. Någon gång dock ”kan detta verkligen stämma?”. Å andra sidan är det svårt för erfarna kliniker som inte är forskare att påminna sig varifrån olika komponenter i kunskapsbanken är hämtade. Det skulle ha varit spännande att med Bo ha kunnat diskutera om en del av skillnaden mellan hans syn på förmåga att ta ansvar och Minnesotamodellens, bygger på erfarenhet av olika klientgrupper eller om det handlar om mer djupgående skillnader i människosyn och världsbild, en sekulärt respektive religiöst influerad.
Björn Wrangsjö Docent i barn- och ungdomspsykiatri Stockholm
På SPK 2016
Hör barnboksförfattaren Sara Galli föreläsa om hur man kan prata om sorg och depression med små barn. Sara har skrivit boken ”När mammas tankar ändrade färg”
BOKRECENSION
90 Tidskriften för Svensk Psykiatri #3, September 2015
Gruppens poential: Att leda och utveckla gruppbehandling
Christer Sandahl, Hjördis Nilsson Ahlin, Catharina Asklin-Westerdahl, Mats Björling, Anna Malmquist Saracino,
Lena Wennlund, Ulf Åkerström, Ann Örhammar Natur & Kultur, 2014
BOKRECENSION
Som aktiv förespråkare för gruppterapi och med en sär-skild förkärlek för psykodrama, jag är sedan många år medlem av IAGP (International Association of Group Th-erapy and Group Processes), en paraplyorganisation där gruppanalytiker, psykodramatiker och andra grupptera-peutiska inriktningar är samlade, känner jag det angelä-get att uppmärksamma och recensera denna nyutkom-na bok.
Ett antal kollegor inom gruppanalysen har gemensamt producerat en välskriven bok om gruppterapi. På bokens omslag finns entusiastiska omdömen från professorn i psykiatri, Marie Åsberg och en ledande företrädare från KBT, professor Gerhard Andersson. Jag själv deltog i ett seminarium där bokens samtliga författare var närvarande. Bokens tillkomstsätt är originellt. Samtliga åtta författare har bidragit mer eller mindre i samtliga kapitel. Det är ju en approach i gruppterapeutisk anda. Den är en välbehövlig bok i en tid då så gott som all utbildning i gruppterapi i Sverige är nedstängd och individtänkandet dominerar diskussionen, inte bara vad gäller psykoterapi utan också vad gäller sådana områden som skolan, utmattningssyndromen etc. Hela basen för samhällets fungerande är ju aktiviteten i mänskliga grupper men det verkar råda stor aningslöshet om dynamiken, hur vi påverkas, hur grupper kan vara antingen konstruktiva eller destruktiva. Hur mycket bättre skulle inte skolan fungera om alla lärare förstod något om detta. Hur många fall av utmattningssyndrom skulle undvikas om samarbete och solidaritet ersatte konkurrens- och vinstmaximeringstänkande på arbetsplatserna. De ”psykoedukativa” grupper som formas utifrån KBT-basis är säkerligen värdefulla men man kan ju alltid fundera över om det är det kognitiva innehållet eller dynamiken som är det mest verksamma.
Boken ger ett erkännande även åt psykodrama. Man skriver att det är en gruppterapeutisk metod med stor internationell spridning, en sofistikerad dramatisk aktionsmetod som skulle kräva en egen och mera omfattande beskrivning för att göras rättvisa. En ny sådan återstår ännu att skriva.
Den senaste boken på svenska, Skapande ögonblick (Cura förlag 1998, red. professor Hans Berglind), är ganska elementär och som framgår av gammalt datum. I övrigt är man hänvisad till engelsk- och spanskspråkig litteratur för att följa utvecklingen.
De inledande kapitlen i boken innehåller en suverän framställning av gruppers roll under mänsklighetens utveckling fram till i dag. De är så välskrivna att man skulle önska att läskunniga människor långt utanför vår krets fick ta del av dem. Det borde ju höra till allmänbildningen att förstå och reflektera över gruppernas roll i samhället. Längre fram i boken fokuseras mera på praktiska och tekniska frågor: Vilka passar för vilken form av gruppbehandling, hur startar man och leder en grupp, vilka processer utvecklas i gruppen över tid? Slutet är en redogörelse för tre mera specifika typer av grupp, fokuserad gruppterapi (FGT), KBT-grupp och psykoedukativa KBT-grupper. Boken avslutas med en kortfattad information om gruppterapi.
Medan jag skrev detta manus fick jag ögonen på en recension i Läkartidningen. Recensenten skriver att boken är skriven med smittande entusiasm förstärkt av gedigna vetenskapliga referenser och är ett starkt argument för att värna detta kompetensområde. Undertecknad kan inte annat än att instämma.
Slutligen en udda kommentar: Tre av författarna är sedan länge mina körkamrater i den av övervägande grupptera-peuter bestående kören ”Good enough Foulkes Singers”. Kanske skapar det tvivel om denna anmälans objektivitet – själv tycker jag inte det – men kanske bidrar också körsjung-andet till den samstämmighet som finns i boken.
Lars Tauvon Leg. läk, leg. psykoterapeut, specialist i allmän och barn-och
ungdomspsykiatri
BOKRECENSION