Heliga kor och heliga värden

Att grundskollärarna i undersökningen är mer positiva till samverkan än förskollärarna är tydligt. Detta kan ha en grund i att grundskollärarna för något decennium sedan blev integrerade med fritidshemmen, en åtgärd från högre ort som då inte godtogs med så öppna armar. Under årens gång har grundskollärarna dock lärt sig att samarbete gör det dagliga arbete lättare. Att nu förskoleklassen skulle flytta in i skolan mottogs av grundskollärarna positivt, då man eftersökte kompetens för de yngre barnen. Grundskollärarna kunde se det positiva med propån, även om de visste att det initialt skulle innebära mer arbete för dem.

Att förskollärarna däremot skulle ställa sig negativa till samverkan var det nog ingen som riktigt kunde förutspå. Ser man samverkan ur ett kulturellt perspektiv och analyserar graden av samverkan i de tre faserna utifrån detta, så kan man tydligt utläsa att förskollärarna balkaniserat sig. Även om man över tid gått från en balkaniserad kultur mot en kultur av påtvingat samarbete, så har kulturerna blivit stabila över tid (Hargreaves, 1998). Det gör att man kommer att få svårt att i den nuvarande organisationen åstadkomma en bra samverkan mellan förskoleklass och skola.

Till förskollärarnas försvar kan man likt Hargreaves (1998) diskutera runt vad det innebär för individen att arbeta inom en organisation som är under ständig förändring. När arbetsvillkoren saknar stabilitet och klarhet, som det i detta fall gör för förskollärarna som kommer in i en ny organisation till miljö och tradition, är det inte självklart att individen kan vara den flexibla och kreativa pedagog som krävs i den föränderliga organisationen. Likt Hargreaves kan man i samma anda även diskutera runt vad som händer med den enskilda individens lojalitet till organisation och ledning, när man kastas in i en organisation där rollerna glider in i varandra och uppgifterna ständigt förändras.

Jeffmars kaosteori (1992) handlar om att man måste igenom kaos för att komma till ett annat tillstånd av ordning. Man måste våga släppa taget. Detta visar grundskollärarna i denna undersökning att de är beredda och villiga att göra, medan däremot förskollärarna inte ser att det bakom kaoset finns en annan möjlighet. En chans att faktiskt utveckla förskoleklassverksamheten till något bättre, större, vidare, i en större organisation än den man förut tillhörde. Här måste man skilja på det som Lidholt (1999) kallar ”heliga kor” och ”heliga värden”. Både förskollärare och grundskollärare måste våga släppa taget om sin verksamhet för att kunna vidga verksamheten till vad Jeffmar (1992) menar kan bli något större, vidare och bättre. Lärarna måste skilja på sin yrkesverksamma sfär och sin privata sfär, för att kunna följa utvecklingen och arbeta mot uppsatta mål.

I undersökningens tredje fas har grundskollärarna i stort sett givit upp tankarna på ett samarbete tillsammans med förskollärarna. I den sista fasen lägger grundskollärarna in en ny dimension på samverkansproblematiken, nämligen individens roll. Man tror inte längre att problemen handlar om att grundskollärare och förskollärare har olika ursprung, utan om att individens vilja till förändring är av större betydelse. En av

förskollärarna menar att grundskollärarna måste förändra sin verksamhet, och på det sättet göra plats för förskoleklassen i organisationen. Grundskollärarna å andra sidan menar att förskollärarna inte är så trygga i sin yrkesroll, att de klarar av att släppa taget och starta om en ny verksamhet. På det sättet anser grundskollärarna att förskollärarna försvarar sin yrkesroll i stället för att utveckla den. I diskussionen kan man tydligt urskilja de heliga kor och heliga värden som Lidholt (1999) benämner. Förmodligen har alla respondenterna rätt. Skolan måste säkert ändra både sitt synsätt och sin verksamhet för att kunna integreras med förskolan. Man kan benämna det med de heliga värdena som skolan har. Värdena måste öppnas upp för att kunna få in en ny verksamhet i organisationen, utan att värdena för den skull förkastas. Skolan är byggd efter principer och värden som fortfarande finns kvar, även efter en integration. Detsamma gäller förskoleklassens värden, de sopas på intet sätt under mattan vid en integration. Men förskollärarna som kommer till en helt ny organisation måste släppa taget om sina heliga kor, för att kunna anamma det nya som råder i den nya organisationen. Förskollärarna kan inte ta med sig alla sina aktiviteter, rutiner och koder in i den nya organisationen, utan måste hitta nya gemensamma tillsammans med skolan. Man kan föra ställa sig frågande om förskolans personal inte är lika förändringsbenägna som skolans, då man i skolan oftare organiserar om personal och elever.

Att tänka teoretiskt i förändringsarbeten är något som kan ses som obligatoriskt (Jeffmar, 1992 & Lidholt, 1999). Vågar man tänka annorlunda i fråga om form och funktion, så kommer man att se annorlunda på allt man gör i det dagliga arbetet. Ifrågasätter och granskar man allt som tas för givet, som normer och värden som härskar i en organisation, så ger det upphov till nya diskussioner som kan utmynna i nya och bättre rutiner (Lidholt, 1999). Här hade förskollärarna sin gyllene chans att förändra hela organisationen i arbetslagen. De kom in från en helt annan verksamhet, för att börja samverka. I stället för att isolera sig hade de kunnat vara nyfikna på organisationen, ifrågasatt, observerat och förändrat i samrådande diskussioner med den övriga personalen i arbetslaget. På det sättet hade man kunnat hitta kompromissande lösningar på många av delarna i helheten.