Moench, Meth.: 264 (1794).
Hirschfeldia incana (L.) Lagr.-Foss. Fig. 11, 12 Lagrèze-Fossat, Fl. Tarn Garonne: 19 (1847). – Sinapis incana L., Cent. Pl. I: 19 (1755). – Typ: Erysimum brevissimis siliquis subincanum i Hermann, Parad. Batav.: 155 (1698) lektotyp, vald av Gómez-Campo, Taxon 51: 535 (2002).
Brassica adpressa Boiss. (1839).
D Bastardsennep. F hilmiö. N narresennep. S gråsenap.
Terofyt (ettårig). Stjälk ogrenad, upprätt, (10–) 30–150 cm, 2–5 mm tjock vid basen, kompakt, trind, ganska tätt täckt med enkla, utstående, upp till 5 mm långa hår, de kortare ogrenade, de längre oftast rikt grenade. Blad skaftade, dovt grågröna, på båda sidor med ganska täta, ± tilltryckta, enkla, 0,3–0,5 mm långa hår. Rosettblad 5–10, lyrformat parflikiga, glest sågade till nag-gade; ändloben 1/3–1/2 av hela längden; sidolober 1–3 par, rundat
kar ta 5. Kåltrav Conringia orientalis.
Conringia orientalis 2012-08-11 21:14:23
JM BI Sb
Fa
figur 11. Gråsenap Hirsch-feldia incana. – South West Rocks, Australien, 12 juli 2014.
fo to: Harry Rose.
rektangulära. Stjälkblad ganska få; de nedre lika rosett bladen, de övre otydligt skaftade, hela, lansettlika med hel kant.
Blomställning utan stödblad, i blom ganska tät, 1–3 cm, i frukt mycket utdragen och gles, upp till 50 cm. Blomskaft 3–6 mm, fruktskaft 3–6 mm. Foderblad elliptiska, trubbiga, något säck formiga, 3,2–4 × c. 2 mm. Kronblad blekgula, 7–8,5 × 3–3,7 mm, skaftade; skaft 2,5–3,5 mm; bräm rundat. Ståndare fyra långa och två korta; ståndarknappar 1–1,2 × c. 0,5 mm; ståndar-strängar linjära. Fruktämne linjärt, ledat. Frukter ± tryckta mot blomställnings axeln, ej uppsprickande, 7–15 × 1,3–1,6 mm, med två segment, det nedre smalt cylindriskt, fårat, 60–80 % av hela fruktens längd, det övre cylindriskt, fårat, lika brett som det nedre, vanligen kalt eller nästan kalt, mera sällan tätt hårigt (f. trichocarpa Thell.), med (0–) 1–2 (–3) frön, ytterst med ett c. 2 mm långt spröt. Stift otydligt, förenat med sprötet; märke platt, ej eller svagt vidgat. Frön rundat rektangulära, brunröda, svagt fårade, c. 1,2 × 1 mm. – Högsommar till höst.
[2n = 14]
Utbredning. D sällsynt och tillfällig, först rapporterad från FyL Odense 1890. Därefter mest från hamnar och ruderatområden i alla provinser utom Brn; regelbunden i Sjæ Köpenhamns området (tidigast 1910-talet). N först rapporterad från ST Skaun 1924, nu regelbundet förekommande som tillfällig eller kanske bofast i några hamnstäder (Vf Larvik, Bu Hurum 1999–2003, VA Kris-tiansand, Ro Stavanger, ST Trondheim och Skaun), tillfällig i Øf Moss till Ho Bergen, Vaksdal. S sällsynt och oftast tillfällig, tidi-gast rapporterad från Srm/Upl Stockholm 1882 (ballast) och Gtl Visby 1899–1900; regelbundet förekommande i BhG Göteborgs-området 1936–68 och Uddevalla 1938–53, i övrigt i regel tillfällig:
Sk Landskrona 1953, Hl Laholmstrakten 1960-talet, Falkenberg 1980, SmI Valdshult 1986, Vg Vara 1952, Svenljunga 1982, Srm/
Upl Stockholm 1882, Srm Brännkyrka (Liljeholmen) 1993, Nacka (Hästholmen) 1931, Skarpnäck (Kärrtorp) 1989. Även angiven från Värmland (Hård 1952), men belägg saknas. F tillfällig, de flesta rapporterna efter 1950 med en topp 1950–70; regelbundet förekommande i V Åbo, Nådendal (1940–1980-talen), U Hel-singfors (1930–1990-talen), EP Vasa (1940–1960-talen); mycket sällsynt som tillfällig i inlandet och längre norrut till Kn Kajana 1959. – Karta 6.
Medelhavsområdet, Kanarieöarna, Sydvästasien; införd till Nord- och Sydamerika och Australien.
Ståndorter. Nästan uteslutande införd med utsäde från Argen-tina eller Australien, förr även med ballast; under 1990-talet i ett fåtal fall troligen inkommen med fågelfrö. Hamnområden, kvarnar och silos, järnvägsområden, skräphögar.
kar ta 6. Gråsenap Hirschfeldia incana.
Hirschfeldia incana 2012-08-22 22:36:12
JM BI Sb
Fa
?
figur 12. Gråsenap Hirsch-feldia incana. – South West Rocks, Australien, 23 maj 2014.
fo to: Harry Rose.
Myagrum
L.Linnaeus, Sp. Pl.: 640 (1753).
Myagrum perfoliatum L. Fig. 13, 14 Linnaeus, Sp. Pl.: 640 (1753). – Typ: Linnéherbariet 819.10 (LINN) lektotyp, vald av Hedge, Regnum Vegetabile 127: 68 (1993).
D Huldodder. F ontervio. N huldodre. S håldådra.
Terofyt. Vinterannuell, kal, blågrön ört, nedtill något pruinös, illaluktande då den krossas. Stjälk upprätt, (20–) 50–100 cm, i den övre delen med långa bågformigt uppstigande, fertila grenar.
Rosettblad (tidigt vissnande) och nedre stjälkblad elliptiska till smalt spatelformiga i omkrets, något bukttandade till grunt och brett loberade med tydlig vit mittnerv; övre stjälkblad oskaftade, smalt triangulära med hjärtlik till pillik bas; blad tunna, vanli-gen hela, 5–12 × 1,5–3 cm. Blomställning smalt cylindrisk, i frukt upp till 30 cm. Blomskaft 1,5–3,0 mm, vid blomningen tunna, senare starkt förtjockade och ± klubblika, upprätta, upp till 5 mm. Foderblad elliptiska, c. 2 × c. 0,7 mm, med smala vita kanter.
Kronblad spatelformiga, klargula (som torra vita), 3–5 × c. 1 mm.
Frukt tryckt till stjälken, 5–8 × 3–5 mm, brett klubbformig eller omvänt äggrund, ej uppsprickande, med tre rum, de båda övre tomma och ihåliga, den nedre delen strimmig; stift brett koniskt;
märke ej vidgat. Frö utvecklas bara i det nedre rummet, ellipsoi-diskt, mörkbrunt, 2,5–3 × 0,8 mm, fyller fruktrummet helt. – Försommar – högsommar.
[2n = 14]
Utbredning och ståndorter. D mycket få rapporter, huvudsak-ligen från hamnar och skräphögar. VJy Ulfsborg 1928, FyL Ærø (Marstal) 1947, Sjæ Köpenhamn (4 lokaler från sent 1800-tal till 1978), Nekselø 1932, Køge 1960, Slagelse 1966, Tune 2005. LFM Nakskov 1964. N det äldsta fyndet på ballast 1880. Ak Oslo (bal-last) 1882, 1915, AA Grimstad 1880, Arendal 1888 (båda bal(bal-last), Ro Vindafjord och Haugesund 1902 (ballast), ST Skaun 1927 (kvarn), Trondheim 1974. S ett fåtal fynd, det första 1900. Sk Hel-singborg (avfallsplats) 1900, Öl Böda (Fagerum) 2010–11 (ogräs i plantering), Klm Kalmar 1920, 1921 (ballast och hamn), SmI Säby 2000 (tipp), Tingsås 2001 (tipp), Hl Vallda 1990 (strand med tång), BhG Göteborg flera fynd mellan 1926 och 1956 (huvud-sakligen avfallsplatser), Ödsmål 1948 (bland säd), Uddevalla 1956 (kvarn), Vg Nödinge 1940, Ög Norrköping c. 1990 (ogräs i plantering), Upl Uppsala 1929 (avfallsplats), Stockholm 1930 (hamn), Gst Gävle (Bomhus) 1979 (avfallsplats). F äldsta fyndet i A Lemland (strand) 1930, senare huvudsakligen vid kvarnar, troli-gen med vete från Ukraina, Södra Ryssland och Kazakstan (Suo-minen 1979), V Raisio 1950 (kvarn), Perniö 1993 (sockerbetsfält),
figur 13. Håldådra Myagrum perfoliatum. Uppifrån och ned:
Del av blomställning, del av fruktställning, bladbas. – Lund, Skåne, 24 maj 2011.
fo to: Jan Thomas Johansson.
figur 14. Håldådra Myagrum perfoliatum, frukt.
teckning: Fia Bengtsson.
2 mm
U Helsingfors 1946, 1951 (kvarn), PH Jyväskylä 1960 (kvarn), PK Joensuu 1990 (blomrabatt), KP Oulainen 2010 (avfall). – Karta 7.
Central- och Sydeuropa, centrala Västasien österut till västra Iran.