Historic District Landmarks Commission: Nybyggnation och rivning

Nybyggnation och rivning inom historiska distrikt tenderar att representera en mer omfattande arbetsprocess än reparation och omges således generellt av en mer krävande ansökansprocess. Gällande rivningsansökningar är HDLC mycket restriktiva. Inom ramen för en viss administrativ diskretion tillåts rivning huvudsakligen endast om endera av två krav är uppfyllda: antingen (1) att en byggnadsinspektör från HDLC intygar att fastigheten är i så dåligt skick att en strukturell kollaps är överhängande, eller (2) att fastigheten klassas som

non-contributing, är mindre är 93 m2

och att dess rivning godkänts av HDLC:s exekutiva direktör.262

Gällande nybyggnation listar HDLC fyra krav vilka sammanfattar departementets riktlinjer:

• Den sammanhängande atmosfären i det lokala historiska distriktet skall bevaras genom förenlig och tilltalande byggnation.

• Proportioner, strukturella tomtdetaljer, skala, form, material, arrangemang av dörrar och fönster, takkonfiguration samt övriga detaljer skall vara kompatibla med det omgivande området.

• Den historiska kontexten skall bevaras i förhållande i till det omgivande området. • Användandet av material och byggnadsteknik skall vara kompatibla med det

omgivande området.263

Den jämförelseenhet vilken utgör måttstocken för huruvida en nybyggnation godkänns eller ej är i huvudsak det närmast omgärdande kvarteret. HDLC uppmuntrar huvudsakligen till nybyggnation vilken har modern design, men vilken på ett kreativt vis i strukturell och arkitektonisk mening ligger i linje med de äldre fastigheterna i kvarteret. För de nybyggnationer vilka har som mål att efterlikna historiska byggnader gäller att de bör göra detta helt och hållet, snarare än att utgöra ett mellanting mellan modern och äldre bebyggelse.

Alla nybyggnationsansökningar behandlas av själva HDLC-kommittén och involverar ofta ARC; ansökansprocessen är densamma som för reparationer, men på grund av en nybyggnations omfattning krävs generellt samtliga bilagor och uppgifter som diskuterades ovan. I huvudsak finns det tio bedömningsområden där den föreslagna nybyggnationen konkret jämförs med omgivande kvarter: (1) skala i höjd och bredd, (2) byggnadsform och – massa, (3) avstånd till närmaste gata, (4) användning av tomt, (5) orienteringen på husets framsida, (6) arkitektoniska element och utsprång (exempelvis verandor och balkonger), (7) utrymmes- och linjehantering, (8) fasadproportioner i fönster och dörrar, (9) dekorationer och detaljer, samt (10) materialval.264

HDLC illustrerar vart och ett av dessa bedömningsområden med exempel på vad som är tillåtet och inte. Figur 5.6 nedan visar exempel på tillåtna och otillåtna nybyggnationer i förhållande till (1) skala i höjd och bredd; figur 5.7 visar samma sak i förhållande till (4) användning av tomt.

Figur 5.6: Exempel på otillåten och tillåten nybyggnation av hus i förhållande till skala

i höjd och bredd i ett historiskt distrikt under Historic District Landmarks Commissions jurisdiktion. Den otillåtna nybyggnationen upplevs bryta kontinuiteten i det existerande områdets utformning.265

Ej tillåtet Tillåtet

Figur 5.7: Exempel på otillåten och tillåten nybyggnation av garageuppfart i

förhållande till användning av tomt i ett historiskt distrikt under Historic District Landmarks Commissions jurisdiktion. Den otillåtna nybyggnationen upplevs ge ett ur historisk synvinkel felaktigt intryck av förhållandet mellan garageuppfart och hus, vilket inte anses ligga i linje med det existerande områdets utformning.266

HDLC:s verksamhet tillämpar en antropologisk kultursyn av samma anledning som de delstatliga restaureringskrediterna för historiska byggnader gör det; de två programmen överlappar dessutom i den mening att samtliga historiska distrikt i huvudsak ingår i ett CPD-område. Denna tolkning förstärks ytterligare av att HDLC betonar den stora variationen i stadens bebyggelse, samt att denna anses ha ett värde för befolkningen ur en lång rad perspektiv, bland annat historiskt, arkeologiskt och socialt. Den direkta målgruppen är homogen i meningen att det rör sig om fastighetsägare, men heterogen i meningen att de olika historiska distrikten täcker områden av staden vilka på flera sätt och vis, exempelvis socioekonomiskt, är vitt skilda. Mer indirekt är även målgruppen stadens befolkning utanför de historiska distrikten som skall gagnas av arkitektoniskt och historiskt bevarande av stadens byggnader på ett flertal vis.

Det aktuella styrmedlet är i funktionalistisk mening tillståndsgivande, vilket återigen stärker tendensen att dessa har en framträdande roll i staden New Orleans kulturpolitiska utformning. I behavioristisk mening rör det sig huvudsakligen om ett auktoritärt styrmedel vars legitimitet vilar på det offentliga systemets mandat att fastställa tvingande ramar, vilka det är obligatoriskt för målgruppen att följa. Fastighetsägare har visserligen frihet att genomföra eventuella förändringar inne i sin fastighet efter egen vilja, men att HDLC reglerar förändringen av samtliga externa fastighetsförändringar, stora som små, får ändå betraktas som en omfattande utövning av hierarkiskt förankrad offentlig makt. Detta tydliggörs ytterligare av en beståndsdel i HDLC:s arbete vilken inte beskrevs ovan: ägaren till en fastighet i ett historiskt distrikt är skyldig att genomföra löpande underhåll, och HDLC kan i de fall de bedömer att en fastighet tillåts förfalla utdöma böter till dess ägare.267

Med andra ord har HDLC mandat att avgöra en fastighets skick, oavsett vad ägaren tycker. Vidare karaktäriseras styrmedlet av en omfattande mängd formalia i både den renodlade ansökansprocessen och i förhållande till mängden uppsättning materialtyper, arkitektoniska riktlinjer, förbjudna och tillåtna ingrepp, och så vidare. Även detta kan illustreras med ett exempel som inte använts ovan: HDLC bidrar med riktlinjer för blandning av murbruk och

innehålla en del Portland-cement, tre delar kalk och nio delar sand, tillsammans med vatten).268

Således är processen för de fastighetsägare vilka skall interagera med HDLC potentiellt mycket detaljerad och arbetskrävande. Då målgruppen är så pass heterogen sett till resursstyrka är det svårt att generellt bedöma dess allmänna förutsättningar att ta sig an denna arbetsprocess.

Nedan avslutas kapitel med tabell 5.1 som sammanställer samtliga kulturpolitiska styrmedel vilka diskuterats ovan, samt förhåller dessa till uppsatsens centrala teoretiska begrepp.