fördjupningsstudier analyserat vad som påverkar hushållens vilja att välja (eller inte välja) miljömärkt elektricitet. En mindre studie undersöker dessutom motsva- rande vilja att klimatkompensera för sina koldioxidutsläpp genom att köpa ut- släppsrätter.
Historiska vägskäl i utvecklingen av svenska
miljömärken
Bakgrunden till KRAV var att Alternativodlarnas Riksförbund (ARF) 1985 bildade Kontrollföreningen för Alternativ Odling. En viktig påtryckare var KF som redan året efter gick med som medlem i KRAV. En mer långsiktigt verkande orsak var det uppvaknade miljöintresset på 1960-talet, och mer specifikt den gröna vågen i början av 1970-talet. Under en kort period flyttade en tydlig minoritet av främst unga människor till landsbygden. De mer radikala ville återvända till naturen, in- klusive att bruka jorden på ett ”naturenligt” sätt. Egentligen fyllde den gröna vågen på redan existerande organisationer. Den antroposofiska rörelsen, med rötter hos Rudolf Steiner på 1910-talet som bland annat förespråkade biodynamisk odling, fick sin avläggare i Sverige 1944 i form av Biodynamiska Föreningen (BF). Några år senare, 1951, bildades Föreningen Naturenlig Odling (FNO) för odlare som hade svårt att ta till sig antroposofin. Biodynamikerna, som var med om att ta initiativ till KRAV, hade sitt eget märke, Demeter. Många var kritiska till att utnyttja den etablerade detaljhandeln som distributör, och stod kvar vid den direktleverans till kund och butik som Demeter stått för (och alltjämt står för). Medan BF och Deme- ter står för de strängaste ekologiska reglerna har försäljningen en liten omfattning. KRAVs bildande innebar en vidgning mot en större kundkrets, men också att den ”ekologiska renheten” gick förlorad till förmån för allianser mellan handel och industri.
I den ekologiska odlingen och försäljningen har vi således sett ett vägskäl mellan en renodlad och en ”inklusiv” väg som Demeter respektive KRAV repre- senterar. Ett annat vägskäl återfinns i samband med etableringen av Svanen. Svenska naturskyddsföreningen (SNF) är en gammal organisation och under 1980- talet växte dess medlemsantal kraftigt, från 85000 till 150000 mellan 1985 och 1987, och nådde en topp 1991 på 206000 medlemmar. Detta var en period då mil- jöfrågan stod högt på dagordningen i Sverige. Då öppnade SNF ett nytt inslag i
sina aktiviteter, konsumenttryck på producenterna. Man publicerade en bok, Hand-
la miljövänligt (1988), som vägledde konsumenterna till miljövänliga varor. SNF
hade kampanjer kring boken i form av ”Miljövänliga veckan”, samt hade kontakter med ICA, Coop och Axfood angående miljömärkning. SNF avvaktade dock med sin lansering eftersom organisationen också var indragen i utarbetandet av Svanen.
Nordiska ministerrådet tog 1989 initiativ till att ett miljömärkningssystem skulle inrättas. Arbetet med detta drog ut på tiden; SNF blev otåligt och kritiserade att ”industrin” fick ett stort inflytande över vilka kriterier som skulle gälla. SNF hade vi den här tiden gått in för en konfrontationsstrategi. Redan 1987 hade SNF börjat protestera mot pappersindustrins klorblekta papper, som man menade förgif- tade sjöarna. Tillsammans med Miljöförbundet utarbetade man krav på klorfritt papper, vilket blev en framgång: mellan 1990 och 1993 halverades utsläppen av klor. Än mer uppmärksammad blev bojkotten av tvättmedlet Via 1991. Företaget Lever, som tillverkade Via, blev taget på sängen. I stället för diskussioner med SNF stod man nu inför en köpbojkott. Den blev mycket lyckosam för SNF, efter- som Lever redan 1992 lanserade ett helt nytt tvättmedel, och hela utbudet av tvätt- medel följde efter. De miljömärkta tvättmedlens andel ökade från 1 till 90 procent mellan åren 1990 och 1995.
Box 14: Försäljningen av miljömärkta livsmedel
Figuren nedan visar hur COOPs försäljning av tre olika typer av livsmedel med märkena Änglamark samt KRAV förändrats över tiden. Den negativa utvecklingen för brödprodukter beror i hög grad på att många bagare upphörde med ekologiskt bröd efter 2002. Trots dessa ökningar i absoluta termer utgör miljömärkta produkter endast ca 2 procent av hushållens utgifter på livsmedel (2006), och denna andel har varit relativt konstant sedan början av 2000-talet.
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 B röd, kött /f is k ( ton ) 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 18000 m jöl kpr o dukt e r ( ton ) Bröd Kött/fisk Mjölkprodukter
Efter detta vägskäl fick vi två miljömärken, Svanen och Bra Miljöval, för dagligva- ror utom matvaror. Detta betydde också att SNF byggde ut den egna organisationen med en del som utvecklade kriterier, certifiering och kontroller kring miljömärk- ningen. Medan Svanen, eller snarare SIS Miljömärkning AB, har en genomarbetad metod för att utarbeta kriterier etc. för varor och tjänster som ska märkas, görs likartat arbete inom SNF med mindre resurser. Arbetet med miljömärkning innebär alltid någon form av samarbete med främst detaljhandeln, utan dem når man inte ut till en bred konsumentkrets. Och samarbete innebär alltid kompromisser. Vägvalet för SNF att lansera ett eget märke ledde paradoxalt nog till en broms på aktivismen och kampanjerna. Läxan från det tidiga 1990-talets kampanjer visade på framgång- en med negativa redskap, dvs. att rikta allmänhetens uppmärksamhet på skadliga ingredienser och att inte köpa alls. Miljömärkning är ett positivt redskap syftandes till att vägleda konsumenten att gynna den relativt miljövänligare producenten. Det förra är väl så viktigt som det senare.
Trots framgångar inom vissa produktgrupper, och ökningar av den miljö- märkta försäljningen efter 2002 enligt vissa rapporter, måste det ändå konstateras en tämligen begränsad andel för de miljömärkta varorna överlag. Andelen miljö- märkta varor är endast 2 procent, och försäljningsandelen (i kronor) något lägre ändå. Bland andra dagligvaror är andelen betydligt högre, cirka 8 procent, och försäljningsandelen ännu högre, cirka 20 procent. Dessa andelar skymmer dock avsevärda skillnader när man betraktar enskilda varugrupper. Andelen ekologiska mjölkprodukter (konsumtionsmjölk, syrade produkter och grädde) har exempelvis ökat ganska snabbt från 1 procent 1995 till ca 7 procent 2006 (se också Box 14). Det är speciellt den ekologiska mellanmjölken sam ägg som är stora jämfört med andra ekologiska matvaror, där ligger marknadsandelarna på 11-12 procent.
Ekologiska varor är dyrare, men att det finns en prisskillnad är inte uppseen- deväckande – ekologiskt odlade matvaror borde vara dyrare eftersom giftfri odling ger mindre skördar och därför stiger kostnaderna per enhet spannmål etc. Men annan forskning pekar också på de extra hanteringskostnaderna i butiksledet till följd av att de ekologiska varorna, ofta i små volymer, måste märkas och packas om för att hållas separerade från konventionella varor. Merpriset till kund skulle dessutom vara ännu större om det statliga stödet till miljövänlig produktion togs bort. Det förekommer antagligen också viss korssubventionering på gårdar med blandad produktion. Forskningen inom SHARP visar att konsumentens möjligheter att påverka genom sina val är begränsade. Vad konsumenten kan göra betingas till stor del av den infrastruktur som finns till hands, och ett val bland varor ifrågasätter inte den totala konsumtionsvolymen. Konsumentens val av miljömärkta varor är ett tyst och positivt val som endast premierar den relativt bättre varan; det behöver kompletteras med andra sätt att uttrycka miljöengagemang.