Vid stadsdelsnämndens införande får även Hjällbo en områdeschef.
Arbetet tar vid där områdesprogrammet slutar. I ett projekt som kommer att kallas ”Hjällbo 2000” läggs stadsbyggnadskontorets skrivning till grund för ett förnyelsearbete. Bostadsbolaget och SDN Lärjedalen samarbetar och anlitar en konsult för att göra förslag. I de ambitiösa planer som fanns ingick bl.a. ett ”kulturhus” bredvid dåva-rande fritidsgården. Befolkningens aktiva engagemang och
tjänste-männens stöttning var två hörnstenar men förankringen gick trögt på båda håll:
”Det saknades en tro på att förändring var möjlig. Det var svårt att engagera de boende”, säger den före detta områdeschef som höll i projektet:”…”Poseidon saknade visioner – man fick dra dit dem.”
När det redan efter ett år fattas 20 milj. i Stadsdelsnämndens kassa tar det första av flera besparingsbeting vid. Detta sammanfaller i ti-den med att de medel Boverket hade för upprustning av miljonpro-gramområden drogs in. Luften går ur projektet.
Bostadsbolaget genomförde en renovering och upprustning på Bergsgårdsgärdet och Sandspåret som avslutades några år in på 90-talet. Hyrorna höjdes kraftigt och omflyttningen var under och efter ombyggnadsperioden kraftig trots att ett kvarboende förutsattes i många fall. Det ökande antalet tomma lägenheter ledde till att Bo-stadsbolaget släppte på kraven på dem som ville flytta till området med påföljd att en stor mängd bosnier som fortfarande befann sig på invandrarverkets förläggningar fick kontrakt. Denna inflyttning, som alltså inte ingick i det kommunala flyktingmottagandet, innebar en mycket stor påfrestning på stadsdelsnämnden. Skola, barnomsorg och socialtjänst fick en anstormning av människor som inte talade svens-ka, som saknade arbete och sysselsättning men som självklart hade rätt till att få sina behov tillgodosedda. Segregationen slog igenom på ett uppseendeväckande sätt. Det fanns skolklasser utan någon som talade svenska, antalet socialbidragstagare fördubblades osv.
Bostadsbolaget fyllde sina tomma lägenheter och Poseidon insåg lite senare att de fick hänga på för att inte stå med sina kvar. Men kriti-ken var hård och nu engagerar sig en grupp kring den syrisk-ortodoxa kyrkan som byggdes i Hjällbo under 80-talet mot inflyttningen. Kom-munledningen gick in med besked om att det inte fick gå till på detta viset. Det talades istället om ”öar” med flyktingar i andra stadsdelar.
Men befolkningssiffran i Hjällbo steg till oanade höjder, antalet barn likaså. Inte sedan 1971 hade stadsdelen så många invånare. An-delen flyktingar steg och steg och som grupp förändrades invandrarna med den stora mängden utomeuropeiska nykomlingar och de bosniska muslimerna. Samtidigt var detta ändå mycket splittrade grupper, en iranier eller irakier kunde t.ex. tillhöra en mängd olika riktningar såväl etniska, religiösa som politiska. Och kurder kunde komma från snart sagt alla länder i mellanöstern. Mot slutet av denna period bör-jade dessutom somalierna komma till området, främst Sandspåret.
Det somaliska inslaget i stadsdelen blev så mycket större eftersom de hade en samlingspunkt för hela stan på det ALU-center som startades
i gamla fritidsgården när den av besparingsskäl stängdes och verk-samheten flyttades till Hjällboskolan 1993.
Om den offentliga förvaltningen ansträngdes kraftigt av de nya in-flyttningsvågorna på 90-talet så inträdde ett visst lugn på bostads-marknaden. Området var fyllt.
Kommersiellt fick området ett lyft, ett antal nya grönsaksmarkna-der etablerade sig i centrum och det fylldes av folk på dagarna. Runt 90 byggdes centrumbyggnaden om och gjordes mer välkomnande vil-ket säkert bidragit.
Är Hjällbo en slum?
Sommaren 1991 blir Hjällbo centrum för en lång rad artiklar och de-batt i pressen eftersom Moderata samlingspartiet pekat ut stadsdelen i sin egen storstadsutredning. ”Slum” och ”ghetto” förekommer om vartannat och såväl politiker som tjänstemän uttalar sig. Budskapet är inte entydigt, både nedsvärtningar och försvar förekommer, men kontentan, det är problem i Hjällbo oavsett benämning borde gått fram. Rubriker som ”Social slum i Hjällbo” (18.7) och ”De som kan flyr Lärjedalen” är inte tvetydiga.
Göteborgsposten v 28 1991
Invandrarstadsdelen 1995
Redan i slutet på 80-talet började den utveckling som förvandlade Hjällbo från ett ”klassiskt” problemområde till en invandrarstadsdel där det i stort sett inte bor några svenskar. Problemområdets bland-ning av svenska medborgare med olika problem och invandrare som ännu inte kommit in i svenskt samhälle, eller som hade sådana pro-blem att de inte kom in, försvann. Istället kom ett renodlat invand-rarområde där rollen som invandrare, nyanländ eller inte, stigmatise-ras pga. svårigheten att komma vidare i ett svenskt samhälle med arbetslöshet och ekonomisk kris.
Omflyttningen ökar och stiger till 30 - 35 %, siffror som visar på ett område som byter befolkning, ett område i kris.
Statistik från Bostadsbolaget som äger Bergsgårdsgärdet och Sand-spåret visar att det 1996 finns mycket få kvar i Hjällbo efter 10 år.
Siffrorna har påverkats av den ombyggnad som pågått tidigt på 90-talet i området.
Andel hyresgäster som Andel hyresgäster som bott i samma lägenheter bott hos Bostadsbolaget
> 3 år > 5 år > 10 år > 3 år > 5 år > 10 år 41 % 19 % 10 % 54 % 29 % 17 % (Statistik från Göteborgs Stads Bostadsbolag i brev 1996)
Andelen utländska medborgare stiger markant:
Utländska medborgare i antal (stapel) o procent (linje)
0 500 1000 1500 2000 2500 3000
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
0%
10%
20%
30%
40%
50%
(Basområdesstatistik 1970 - 94, Göteborgs Stadskansli)
Vi vet att utvecklingen fortsätter även efter 1994. 1996 har primär-området Hjällbo 44,8% utländska medborgare och 35,9% f.d. utländs-ka medborgare; i projektet ”Framtidens Hjällbo” beräknas andelen invånare med utländsk anknytning i stadsdelen Hjällbo till 85%.
Invandrarinslaget byter också delvis ansikte. De finska medborgarna flyttar ut under hela 80-talet och personer med finska anknytning utgör bara några procent 1994:
Finska medborgare i antal (stapel) o procent (linje)
0 200 400 600 800
1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
0%
2%
4%
6%
8%
10%
12%
14%
(Basområdesstatistik 1970 - 94, Göteborgs Stadskansli)
Å andra sidan stiger antalet utländska medborgare från länder utan-för Europa starkt från slutet på 80-talet och framåt. Den nedgång som märks 1984 beror på den bosniska gruppens inflyttning:
Utomeuropeiska medborgare i antal(stapel) o procent(linje)
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
0%
5%
10%
15%
20%
25%
30%
35%
(Basområdesstatistik 1970 - 94, Göteborgs Stadskansli)
Medelinkomsten sjunker drastiskt från en redan tidigare låg nivå:
(Inkomster Göteborg, 1989, 1990, 1991, 1992, 1993 Göteborgs Stadskansli, index Göteborg = 100)
Och socialbidraget stiger på motsvarande sätt från strax över 20% i 90-talets början till närmare 50% 5 år senare.
Den stora nyinflyttningen och utflyttningen leder till att ålderskur-van förändras och att antalet barn i stadsdelen blir lika högt som i ett nybyggt område:
(Basområdesstatistik 1970 - 94, Göteborgs Stadskansli)
Samtidigt har alltså en grundläggande förändring skett i området – det är inte längre de svenska/nordiska problemfamiljerna som domi-nerar, missbruket i nordiskt utförande har försvunnit. Det är alltså inte en enbart negativ förändring:
Medelinkomst, index Gbg=100
5 0 6 0 7 0 8 0 9 0 1 0 0
1 9 8 9 1 9 9 0 1 9 9 1 1 9 9 2 1 9 9 3
Åldrar i Hjällbo
0 % 1 0 % 2 0 % 3 0 % 4 0 % 5 0 % 6 0 % 7 0 %
1 9 7 6 1 9 7 9 1 9 8 2 1 9 8 5 1 9 8 8 1 9 9 1 1 9 9 4
U n g d o m a r b e t a n d e ä l d r e
”Svenskarna i Hjällbo var trasiga familjer med mycket alkohol och andra problem”, enligt en som arbetat länge i området.
Vi kan se detta på ett minskande antal missbruksärenden på social-kontoret och vi kan se det på en vanlig markör, som andelen barn-hushåll med endast en förälder:
(Statistik över familjesammansättning 1976 - 1992, Göteborgs stadskansli)
Göteborg är med som jämförelse eftersom långsiktiga förändringar i samhället i stort påverkar hur det ser ut i våra stadsdelar; Eriksbo har vi tidigare talat om som ett område med exceptionellt många en-föräldersfamiljer. Med början 1988-89 sjunker andelen ogifta barn-hushåll i Hjällbo. Förklaringen är den inflyttning av hela flyktingfa-miljer som skedde och som sedan accentuerats. Detta är inte problem-området Hjällbo längre utan invandrarstadsdelen Hjällbo med för-hållandevis många hela och stora familjer.
Invandrarstadsdelen Hjällbo är på många sätt en bra stadsdel. Den är, med tanke på förutsättningarna, öppen och tolerant. Ingen blir egentligen trängd på grund av andras sociala gemenskap och kultur.
Offentligheten kan ses som en tillgång. Här är fram till 1995 förhål-landevis lite bråk.
Å andra sidan finns det ingen anledning att stanna kvar av sociala skäl, här finns ingen sammanhållning, inget att bygga vidare på. Det finns anledning att hysa oro för utvecklingen framåt. Arbetslöshet, svårigheter att ta sig in i svenskt samhällsliv, resursbrist osv. i kom-bination med en boendesituation utan social sammanhållning och kontroll kan mycket väl visa sig explosiv. Inte minst gäller detta det stora antalet ungdomar i stadsdelen.
Andel enföräldershushåll av samtliga barnhushåll
0 % 1 0 % 2 0 % 3 0 % 4 0 % 5 0 % 6 0 %
1 9 7 6 1 9 7 8 1 9 8 0 1 9 8 2 1 9 8 4 1 9 8 6 1 9 8 8 1 9 9 0 1 9 9 2
H j ä l l b o E r i k s b o G b g
Och den sociala service dessa ofta nya medborgare i Sverige är så be-roende av har svårt att klara av sin uppgift. Skolan har en gigantisk uppgift, daghemmen behöver nå alla de arbetslösa för att barnen skall få möjligheter att lära det svenska språket osv.
Diskussion
Det är lättast att beskriva orsakerna till utvecklingen i Hjällbo som en avsaknad av mycket av det vi sett i Eriksbo och Hammarkullen.
Då detta är en del av den komparativa analysen senare skall nedan-stående ses som en kortfattad summering.
Fysisk struktur
Hjällbo är en tät, förhållandevis väl sammanhållen stadsdel utan större hinder eller särskilt stora avstånd. Den är mycket homogen med tanke på sin storlek – husen är relativt lika, upplåtelseformen är densamma, dvs. hyresrätt, och inslaget av villor och radhus mycket litet.
Skalan i Hjällbo är i allmänhet måttlig. Här finns en del mindre lyckade konstruktioner som de underjordiska garagen och de parker-ingsdäck som ibland blir väl dominerande. Ett delområde dras med eftersatt underhåll bl.a. till följd av dessa speciella konstruktioner.
Stadsdelen är på gott och ont mycket öppen. Såväl gårdar som strå-ken mellan husen är väl synliga och de kontrolleras knappast i något fall av någon särskild grupp. Offentlighet präglar stadsdelen, eller med en annan vinkel, här saknas halvprivata zoner som den egna gården.
Till de fysiska förutsättningarna hör också ett bra läge med goda förbindelser till centrala Göteborg och ett livligt centrum med relativt god service.
Befolkningssammansättning
Hjällbo har från 70-talets första år fram till slutet på 80-talet haft en hög omflyttning. Området har också under många år dragits med många tomma lägenheter. De som har kunnat har flyttat vidare efter något eller några år i stadsdelen. Dels har invånarna – och förmodli-gen framför allt de som blivit kvar – haft stora problem med miss-bruk, kriminalitet och andra sociala problem. Det tycks etablera sig grupper med från samhället avvikande normer i stadsdelen, grupper som åtminstone periodvis kommer att behärska delar av det offentliga rummet. Missbruksgäng dominerar t.ex. på torget. Detta har också återspeglats i massmedia och kan ha bidragit till en ovilja från andra boende att ta strid för mer ”normala” förhållanden.
Här har alltid bott förhållandevis många invandrare, dels en arbets-kraftsinvandring och dels invandrare som av olika skäl inte lyckats etablera sig i svenskt samhälle.
I slutet på 80-talet och början på 90-talet ändras bilden med de nya invandringsvågor som når stadsdelen. Svenskarna, även de med pro-blem, lämnar stadsdelen närmast totalt och in flyttar invandrare från mellanöstern och Afrika. Stadsdelen byter ansikte – problemområdet blir en invandrarstadsdel med många men ofta helt nya problem.
Förvaltningskulturer
Kommunal förvaltning har hela tiden haft en dominerande betydelse i Hjällbo, pga. av omflyttning och befolkningssammansättning har denna ofta varit bärande socialt sett. Det är också här man finner
”historien om Hjällbo”.
Det är uppenbart så att skolan redan från början varit traditionell och att den förblivit det under flertalet år (se t.ex. de två rektorerna ovan och Englund, 1986), föreningsrådet likaså och samspelet med närsamhället har fattats. Inte heller GAIS-gruppen kom (därför?) att spela den roll som den fick i t.ex. Hammarkullen.
En del av problemen är splittringen på områden. För skolans del rekryteringen från den förhållandevis resursstarka, svenska lands-bygden och från det resurssvaga, invandrartäta Hjällbo. Fritidsrådet har en motsvarighet i skillnaderna mellan Eriksbo och Hjällbo.
Bostadsföretagens förvaltning har skilt sig åt i Hjällbo. Göteborgs-hem, sedermera Poseidon, har inte satsat i området. I den priorite-ringsordning man satte upp i slutet på 80-talet kom Hjällbo långt ner.
Ett område som Skolspåret har fått förfalla på ett exempellöst sätt, i alla fall i jämfört med Göteborg i övrigt. Intresset för att delta i mer storstilade projekt som ”Hjällbo 2000” har knappast funnits.
Bostadsbolaget har upprätthållit en jämn och god standard. Reno-veringarna i slutet på 80-talet blev dyra och hyrorna därefter vilket blivit pådrivande på omflyttningen. Negativt är den stora inflyttning av nyanlända flyktingar som företaget medverkade till 92-93.
Social organisering
De få grupper som någon gång omtalas som språkrör för Hjällbo lyck-as inte etablera sig eller skaffa sig det nödvändiga stödet från den kommunala förvaltningen. Ett omnämnande, en röst i massmedia el-ler i ett protokoll, kanske två, sen är det tyst igen.
Områdesgruppen tycks i huvudsak bli en förvaltningsövergripande grupp. Det saknas ett civilsamhälle eller i varje fall ett civilsamhälle som tar stadsdelens problem som sitt. Kanske är detta en följd av problemgruppernas dominans och den stora omflyttningen. Och när
det lugnar ner sig på 90-talet med mindre omflyttning och fyllda lä-genheter är befolkningssammansättningen etniskt splittrad och re-surssvag pga. att många var nyanlända till Sverige.
Eldsjälar
”Det är klart att det funnits eldsjälar i Hjällbo”, säger en intervjuad med lång erfarenhet från området. Men några namn finns där inte att ta fram och vid närmare eftertanke är det snarare engagerade männi-skor som flyttat vidare.
Ideologi - identitet
Av ovanstående följer att det inte heller finns någon ideologi som dri-ver utvecklingen i Hjällbo eller som backar upp några eldsjälar.
Hjällbo är en bostadsapparat utan identitet. Någon ”Hjällboanda”
finns inte.
Några Hjällboröster om skillnaden mellan stadsdelarna säger mycket om det som saknas:
”I Eriksbo är man med eller inte med. Det klarar ju inte vi...”
”Eriksbo är som en lite by för sig!”
”I Hammarkullen har folk förmågan att försvara sig. Här kan inte folk.”
”Det latinamerikanska inflytandet saknas i Hjällbo”, säger en in-tervjuad.
”Latinamerikanerna finns här med” säger en annan, ”men det är mycket mera blandning här, ingen enskild grupp dominerar.”
”Vi har inte den politiska medvetenheten som i Hammarkullen.”
”I Sandeslätt har de gemensamma intressen, man käkar ihop, kollektiv, starka tillsammans. Såna grupper har inte funnits här i Hjällbo. Eriksbo har också en sån historia men i Eriksbo är det socialdemokrater.”
Eller positivt:
”Vi har fått leva ett liv vid sidan av, ifred. Fokus har alltid legat på Hammarkullen.”
”Hjällbo har inte haft den press på sig Hammarkullen haft. Det är bra. Vi har fått ha våra karnevaler ifred. ”
”Hammarkullen i fokus drar till sig ungdomar – det kan hända någonting där!”
Sanningen är väl att Hjällbo till skillnad från Eriksbo och Hammarkullen saknar en organisering på områdesnivå. Och att man har fått vara ifred under flera decennier. På gott och ont, i längden mest på ont.