HPM tillsammans med andra luftvärnssystem

Jag kommer i följande avsnitt föra en diskussion om det går använda HPM- system tillsammans med övriga luftvärnssystem, om de kan komplettera varandra, eller om de dubblerar varandra. Jag kommer i diskussionen avhandla robotsystem 70, 97 och 23. Jag kommer ej att diskutera robotsystem 90

eftersom det kommer att fasas ur Luftvärnet och Försvarsmakten inom de närmaste åren. De andra systemen kommer att finnas kvar en längre tid och kan få agera tillsammans med HPM-system i framtiden.

Luftvärnskanonvagn 90, som ingår i de mekaniserade bataljonerna, kommer inte påverkas i någon större utsträckning av HPM-system som är mobila, stationära eller som använder HPM-robotar. Införs granater med HPM-del kommer lvkv 90 att kunna öka sin verkan. Med den zonrörsammunition som används idag nås verkan även om granaten inte träffar målet, men det

bomavstånd som ger verkan är mycket större med en HPM-granat. En viktig förutsättning för att luftvärnssystem skall komma till verkan, är invisning från en spaningsradarstation. En spaningsradarstation ger riktning och avstånd till inkommande luftfarkoster och de modernaste stationerna kan även ge höjdinformation om målet. De olika luftvärnssystem som finns i Luftvärnet kan ta emot lägesinformation från alla spaningsradarstationer som används för en gemensam luftlägesbild. Det innebär att ett HPM-system kan ta emot samma lägesinformation rörande målet och systemet måste konstrueras med det som utgångspunkt.

När det gäller HPM-system som är integrerade i granater eller robotar, så motverkar eller dubblerar de inte andra luftvärnssystem, eftersom de är en del av det vanliga luftvärnssystemet. Däremot kan verkanseffekten hos dessa system öka, eftersom ytterligare en verkansform tillförs ett befintligt system. Robotsystem 70 är i dagsläget ett system med dager- och vackert

väderkapacitet. Det betyder att det krävs optisk sikt till målet och systemet kan inte användas under mörker. Systemet saknar IR-kapacitet. En planerad

modifiering av 70-systemet innebär att det kommer få ett IR-sikte och

på cirka 7 km och en höjdtäckning på max 5 km och det nya siktet innebär att robotsystemet även kan verka på natten. Dock utan allväderskapacitet eftersom fri sikt mot målet krävs även i mörker. Systemet har en låg mättnadsnivå beroende på att endast en robot åt gången kan avfyras samtidigt med en lång skjuttid, trots den korta räckvidden. Ett mobilt eller stationärt HPM-system kompletterar 70-systemet och dubblerar det inte. HPM-systemet har en längre räckvidd, framför allt mot oskyddade elektriska system, högre mättnadsnivå och kapacitet att verka under dygnets alla timmar och i alla väder.

Robotsystem 97 kan verka dygnet runt och har allväderskapacitet. Systemets räckvidd är 40 km och höjdtäckningen är 18 km. Roboten är semiaktiv, vilket innebär att belysningsradarn som ingår i systemet måste belysa luftfarkosten under hela bekämpningsförloppet för att roboten skall träffa sitt mål. Detta ger som följd en låg mättnadsnivå. Med robotsystem 97´s räckvidd, kan det verka i övergången mellan yttre punktskydd och yttäckande luftvärn. Kravet på

mättnadsnivå är inte lika högt för den typen av uppgifter. Tillsammans med HPM-system kan den gemensamma effekten av bägge systemen öka. HPM kan bekämpa de mål som 97-systemet ej hinner med, eftersom HPM-systemet inte är begränsat i skjuttider och eldhastighet. Det kan även fungera åt det andra hållet, på det viset att robotsystemet kan bekämpa de mål som HPM-systemet ej lyckas bekämpa. För att detta skall fungera krävs fungerande målfördelning mellan systemen. Denna fördelning används redan idag mellan jaktflyg och robotsystem 97 samt mellan robotsystem 97 och 70. Målfördelning sätter inga begränsningar i uppträdandet.

Precis som 97-systemet kan robotsystem 23 verka dygnet runt och har

allväderskapacitet. Systemet använder kommandostyrning som styrprincip och kan ha två robotar i luften samtidigt, men bara målfölja ett mål vilket innebär målväxling efter att första roboten träffat.

Systemets räckvidd är upp till 15 km och cirka 10 km i höjdtäckning.

Sammantaget ger det systemet en relativt låg mättnadsnivå som till del uppvägs av robotens snabba acceleration och höga banhastighet, vilken är jämförbar med en projektils. Även HPM-system och robotsystem 23 kompletterar

varandra. Det mål som det ena systemet ej bekämpar, kan det andra ta hand om och vice versa. De korta skjuttider och den höga eldhastighet som HPM-system har, kompenserar robotsystemets brister i detta område. Även här krävs en fungerande målfördelning mellan systemen. Den eldledningsradar som används i robotsystem 23 har en väldigt smal lob och hög mätnoggrannhet som skulle kunna nyttjas för att ge HPM-systemet mycket bra målläge och med det bättre kapacitet

Min slutsats är att HPM-system med en mycket hög mättnadsnivå kompletterar de andra systemen. Robotsystem 70 saknar allväderskapacitet vilket HPM inte gör, och härigenom stöder det robotsystemet. Erfarenhet inom Luftvärnet har visat, att det nästan alltid är en fördel om luftvärnssystem med olika förmågor verkar gemensamt. Genom att göra på detta vis kompletterar systemen

varandra och täcker upp varandras svagheter. HPM-system kan ses som ett vanligt luftvärnssystem, men med en annan verkansform än vad robotsystemen har. Det kan använda samma invisning från spaningsradarn, som de andra

systemen och kan åläggas målfördelning enligt samma principer som robotsystemen. Ett problem kan vara att HPM-systemet med sina

mikrovågspulser kan påverka de andra systemen. Dock bör det ej bli något större problem, om hänsyn till det tas vid gruppering av förbandet och

systemen, man kan även avfyringsbegränsa HPM-systemet i de riktningar som de andra luftvärnssystemen finns.

Luftvärnets verkansförmåga ökar genom att använda olika system och verkansformer. En motståndare måste ta hänsyn till fler faktorer när han planerar sitt uppdrag, vilket försvårar hans kommande verksamhet.