Hur kan vi förstå motsatsförhållandena i Annas lag?

Den tredje frågan rör den ständigt, både forskningsmässigt och politiskt, aktuella frågan om

motsatsförhållanden. I Annas fall är det kvinnan i motsats till mannen men även heterosexualiteten i motsats till homosexualiteten. Anna beskriver dam- och herrlaget som två motsatsförhållanden, inte bara ekonomiskt utan också i värde, acceptans och maktfördelning. De ekonomiska orättvisorna dominerar hennes skildringar men även hur huvudstyrelsen med dess övervägande manliga aktörer, tydligt visar sitt ställningstagande. Vilka konsekvenser får detta för Anna och kan man få en djupare förståelse för Annas situation genom att betrakta idrotten och hennes lag från ett

samhällsperspektiv?

Motsatsförhållandet man – kvinna, heterosexuell – homosexuell, handlar på det stora hela om makt, värden, acceptans och jämställdhet. Människans kollektiva föreställningar om manligt och kvinnligt utgör grunden för ordningen och därmed makten i samhället. Denna ordning, som fortfarande idag, syftar till att sätta mannen överst på den hierarkiska stegen, kapitulerar inte frivilligt. Att se idrotten som möjligen den viktigaste och kanske sista utposten för mannen att behålla den ”rätta”

maskuliniteten, torde inte vara helt absurd. Detta får konsekvenser som orättvisa förhållanden mellan kvinnor och män. Dessutom blir alla andra människor som inte faller inom kategorin ”man med den rätta manligheten” något mindre värda i samhällets ögon. Jämställdhetsarbete och lagstiftning är otroligt viktigt för att överbrygga dessa missförhållanden. Idrotten omfattas inte av jämställdhetslagen.152 Den idrott som baseras på frivillig och ideell verksamhet omfattas, för närvarande, inte heller den av något lagstadgat diskrimineringsskydd. Konsekvensen blir bl a att myndigheten HomO: s möjligheter i hög grad begränsas. Detta förhållande gör att en stor del av svensk idrottsrörelse alltjämt förblir en svårreglerad och ”skyddad” utpost.153 Queerteorin som

151 _{Tiina Rosenberg, ”Tiina Rosenberg”, Bleck (2000:3-4) s. 55ff.}

152 _{Civildepartementet, Tio år med jämställdhetslagen – utvärdering och förslag, Betänkande av utredningen, Statens}

offentliga utredningar, 1990:41(Göteborg: Graphic systems AB, 1990).

verkligen ifrågasätter vår heterosexuella norm och anser att den utgör ett stort problem, både för den enskilda individen och för hela vår kultur, ser jag i detta sammanhang vara en teori som skulle kunna förklara många av de missförhållanden som finns i samhället.

Anna beskriver dam- och herrlaget som två motsatsförhållanden, ”Vi och dom”. Hon upplever att förhållandet har varit mycket orättvist och det som ett resultat av att klubben tydligt har varit uppdelad i dam och herrlag. Orättvisorna har inte varit begränsade till att röra ekonomiska förutsättningar utan har som jag förstår det även gällt värde och acceptans. På det sätt som Anna beskriver orättvisorna kan jag inte förstå hennes känsla på något annat sätt än att herrlaget var mer värt än damlaget. De ekonomiska orättvisorna beskriver Anna så här: ”[…] ja men ni får dom här pengarna att röra er med och herrarna få MASSA pengar att röra sig med… och skyllde alltid på att, ja men herrarna det är dom som drar in sponsorer för det är ingen som vill sponsra damlag”. Anna uttrycker maktlöshet och jag får känslan i hennes resonemang att det inte gick att påverka. Idrottens Jämställdhetsplan för 90-talet som innebär att damer och herrar ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter verkar ha gått Annas lag förbi.154 _{Detta förhållande är det väl idag}

ingen som förvånas över, och framför allt inom idrotten som har varit och fortfarande är en patriarkal institution där männen dominerat både ifråga om antal och makt.155

I litteraturen beskrivs det, genom historien, stora orättvisor i frågan om idrottsmöjligheter för kvinnor, även långt in på 1900-talet. Det förhållande Anna beskriver kan ses som ett försök att utestänga, begränsa, kontrollera samt skilja damlaget från herrlaget. Strävan efter att just hålla isär det kvinnliga och manliga, i praktiken kvinnan och mannen, är i slutändan en fråga om makt menar Hirdman. Hon anser att föreställningarna och konstruktionerna kring kvinnor och män inte syftar till något annat än att upprätthålla mannens överordnande ställning. Jag har tidigare nämnt Hirdmans två logiker, isärhållandet och hierarkin. Att betrakta manlig och kvinnlig som motsatspar och mannen som normen för det mänskliga, utgör enligt Hirdman ett genussystem som samhället vilar på. Kvinnan blir i Hirdmans resonemang en avvikelse från normen och resultatet blir att manligt genus har högre status än kvinnligt genus.156 Hirdmans genussystem och även Kulicks diskussion kring hur föreställningarna kring manligt och kvinnligt uppkommer blir intressanta med tanke på de orättvisor som förekommit historiskt och förekommer än idag i Annas lag.157 Anna beskriver själv det orättvisa förhållandet som ett resultat av att det endast satt män både i styrelsen och i

154 _{RF, Jämställdhetesplan <http://www.rf.se/t3.asp?=26606> (2007-05-03).} 155 _{Olofsson, s. 57.}

156 _{Yvonne, Hirdman, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning” Kvinnovetenskaplig tidskrift,}

9 (1988:3), s. 51f.

sponsorgruppen. En av männen ska enligt Anna inte ha gillat damlaget och uttryckt sig: ”Jag jobbar bara för herrarna.” Med de ekonomiska orättvisorna tillsamman med klubbens

mansdominans och kvinnononchalans framträder den manliga normen. Damlaget blir mindre värt, får en lägre status än herrlaget och männens makt upprätthålls.

Apropå att utesluta kvinnan från idrotten var ju som bekant det senaste försöket att karaktärisera henne maskulin och med det ifrågasätta hennes sexuella identitet. Kan det faktum att det finns många homosexuella spelare i Annas lag göra att de beslutande männen än mer benägna att

förtydliga skillnaderna? Idrotten har, som tidigare beskrivits, traditionellt varit en arena där mannen får sin manlighet bekräftad och som en konsekvens av detta präglas den även av heterosexualitet. Jag anser att den manhaftiga kvinnan och framför allt kanske den lesbiska kvinnan i så fall utgör flera hot mot den heterosexuella normen och männens manlighet. För det första är hon ett hot bara genom att vara kvinna och idrotta, vilket utmanar manligheten. För det andra är hon lesbisk och hotar den heterosexuella normen. Sist men inte minst så blir lesbiska med den stämpel som fortfarande finns i samhället om att vara manhaftiga ytterligare ett hot mot männen och deras manlighet. Orättvisorna mellan damlaget och herrlaget skulle i detta resonemang kunna förstås som ett utslag av homofobi. Det handlar möjligen syvende och sist om maktrelationer mellan kvinnor och män och mellan hetero- och homosexuella. En förändring av de etablerade könsmönstren, på vilket sätt det än må uttrycka sig, kan så småningom rucka på den mansdominans vi har i

samhället.158

Avslutningsvis och för betydelse för mitt resonemang vill jag återkomma till Connells

beskrivningar kring den hegemoniska maskuliniteten. Männens rädsla för att förlora makten blir då helt förstålig. Den ”rätta” maskuliniteten får inte till något pris ifrågasättas eller ändras för då sätts maktförhållandet helt ur spel. Det är då inte bara maktförhållandet mellan man och kvinna utan även maktförhållandet mellan heterosexuella och homosexuella. Man kan förstå att den lesbiska kvinnan utgör ett påtagligt hot mot denna manlighet. Det man emellertid kan fundera på är om inte den homosexuella mannen, med sin manlighet, ändå utgör det största hotet. När jag på min sista fråga till Anna frågar om hon har något att tillägga börjar hon spontant problematisera den homosexuella idrottsmannen. Hon tror inte att acceptansen är lika stor för bögar som för lesbiska inom idrotten: ”Alltså killar har ju bögskräck något så fruktansvärt.”

Anna återger några kommentarer hon hört från heterosexuella män:

Ja men jag kan acceptera tjejer men killar, nej fy fan. Hade jag en bög i vårat lag… fan jag skulle slå ihjäl honom.

Anna känner en man som är homosexuell och aktiv inom en lagidrott. Han lever inte öppet inför sina lagkamrater och med Annas beskrivning är det kanske tur det. Hans tystnad kanske blir hans överlevnad. Forskning från USA menar att bilden av den homosexuella mannen har inom idrotten utsatts för mer negativ attityd än bilden av den lesbiska. För män verkar det också finnas ett starkt samband mellan idrottens ideologi och negativa attityder mot homosexuella, vilket inte kvinnor har.159 I sammanhanget blir resultatet från Statens Folkhälsoinstituts undersökning om attityder kring homosexualitet intressant. Resultatet pekar tydligt på att det är de män som betraktar sig själva som mycket eller extremt maskulina som har de mest negativa attityderna till

homosexualitet.160 _{HomO bekräftar detta genom att tycka sig kunna se att bögar, i motsats till}

lesbiska, i större utsträckning verkar utsättas för negativa attityder och homofobi mer riktat från inom klubben eller laget. Vilket tidigare berörts, så verkar negativa reaktioner mot lesbiska till största del komma från aktörer utanför idrotten.161 Idrotten utgör en arena där männen kan bekräfta sin manlighet, vilken genom historien haft värden som t e x styrka och snabbhet. Än idag betraktar man nog en vältränad och stark man som manlig och maskulin. Det torde då finnas en möjlighet att det dessa män, som har de mest negativa attityderna till homosexuella, i stor utsträckning återfinns inom idrotten. Mot den bakgrunden är det inte konstigt om idrottsvärlden skulle vara mer

homofobisk än samhället i övrigt.

Idag beskriver Anna sin klubb mer som ”en” klubb som arbetar både för damlaget och för herrlaget. Damlaget får idag mer material och känner sig mer accepterat. De får dessutom fler

tidningsrubriker, vilket beror på att damlaget har vunnit fler och större framgångar än herrlaget. Denna förändring beskriver hon vara konsekvensen av att det sattes in en stark ledare i styrelsen som ville arbeta för båda lagen. En kvinna som själv spelat i laget i många år blev nu ordförande, och har tydligen fått männen i styrelsen att förstå vad som måste förändras. Mannen som tidigare inte ville ha något damlag har som Anna uttrycker det: ”… fått in det i sin tröga skalle nu att han är

159 _{Joseph Harry,” Sports Ideology, Attitudes Toward Women and Anti-Homosexual Attitudes”, Sex Roles, 32 (1995), s.}

113.

160 _{FHI (Statens Folkhälsoinstitut), Föreställningar/Vanföreställningar}

<http://www.fhi.se/shop/material_pdf/forestall.pdf> (2007-05-16) s. 23.

tvungen att jobba för damerna också”. Det jag undrar är om han verkligen ändrat uppfattning eller om han helt enkel måste böja sig för majoriteten och/eller för en yngre generations förhållningssätt. Trots tidigare förhållande tycker Anna att det är en god stämning mellan damlaget och herrlaget. Hon väljer att beskriva så här: ”Vi brukar festa ihop ibland… fast det är mest dom här… Det är faktiskt mest dom här som är hetero som umgås med dom också liksom.” Det är ju mest intresse där också, vi andra har ju inget intresse på det sättet.” Kan det vara så att homosexuella kvinnor och heterosexuella män helt enkelt inte vill umgås med varandra? Detta på grund av en sådan enkel förklaring att de inte har den sexuella preferensen för varandra. Logiskt kan man tycka men det jag undrar över är om det kan vara så att spelarna i herrlaget tycker att den lesbiska kvinnan hotar eller ifrågasätter deras manlighet och kanske därför omedvetet eller medvetet håller henne borta. Jag undrade om de motsatsförhållanden som så tydligt präglar klubben, damer - herrar och

heterosexuella - homosexuella får konsekvenser för Anna. Ja, de får konsekvenser som handlar om att Anna troligtvis inte upplever sig, som kvinnlig idrottare, vara värd lika mycket som herrarna. Hon har inte heller erbjudits samma möjligheter som klubbens manliga spelare. Möjligen möts hon också av homofobi och avståndstagande av de män som sitter och bestämmer och fördelar

tillgångarna. En ojämställd situation som Anna klart och tydligt, med sina beskrivningar, visar har varit svåra att acceptera. Idag ser det annorlunda ut i hennes lag och med förhoppning i rösten ser Anna en förbättring på många områden och detta, enligt Anna, tack vare en ny ordförande, en kvinna.