Hur uppfattar samverkansaktörerna verksamheten på RVC?

är lätt att samarbeta med RVC. RVC:s personal uppfattas som professionella, trevliga, lätta att ha att göra med och kompetenta. 91 procent av poliserna (det var bara de som fick frågan) instämmer helt i påståendet att de har förtroende för RVC och känner sig trygga när de hänvisar kvinnor till dem. De samverkande myndigheterna är också nöjda med verksamheten på RVC. 82 procent har svarat 5 eller högre på svarsskalan där det högsta värdet var 6 och definierades som ”mycket nöjd”. Ingen har svarat lägre än 3.

Överlag är personalen inom alla tre samverkande myndigheter nöjda med den information de fått om RVC:s verksamhet. Socialsekreterarna är något mindre nöjda och de har i högre utsträckning svarat att de bara delvis fått tillräcklig information. Enstaka personer har svarat att de inte har fått tillräcklig information. Det handlar ofta om att man varit borta vid informationstillfället eller att informationen behöver uppdateras. Det illustrerar behovet av kontinuerliga informationssatsningar eftersom personal både tillkommer och faller bort. En del av socialsekreterarna efterlyser information och diskussion kring ansvarsfördelning.

Både poliser och socialsekreterare har i hög grad uppgett att de får frågor som de inte kan svara på och då är det bra att ha RVC att hänvisa till. De flesta är överens om att RVC:s verksamhet väl stämmer överens med de behov som de våldsutsatta kvinnorna har. Genom RVC får de brottsutsatta bättre kunskap om rättsprocessen och ett bättre psykosocialt stöd. Poliserna instämmer i högre grad helt i påståendet att kvinnorna genom RVC får bättre kunskaper om rättsprocessen jämfört med socialsekreterarna. Ungefär var fjärde socialsekreterare håller bara delvis med och var fjärde har valt att svara att de inte vet. Skillnaden i uppfattningarna om RVC bidrar till att kvinnorna får ett bättre psykosocialt stöd är ännu större. 85 procent av poliserna instämmer helt och ytterligare 6 procent instämmer delvis. 8 procent är osäkra. Bland socialsekreterarna instämmer 36 procent helt, 42 procent delvis och 16 procent är osäkra.

Inte någon anser att de våldsutsatta kvinnorna kan få motsvarande stöd som RVC ger av någon annan – vare sig den egna myndigheten, någon annan myndighet eller någon annan organisation. Majoriteten – 53 procent – har svarat nej på frågan. Nästan var fjärde har svarat delvis och ungefär lika många är osäkra eller har hoppat över frågan. Poliserna utgör nästan 2/3 av svaren och de har i högre grad svarat att de inte anser att de våldsutsatta kan få motsvarande stöd, de har lägst andel som svarat att det delvis går att få motsvarande stöd och de har högst andel osäkra svarande. Antagligen spelar synen på de våldsutsattas behov och insynen i behoven roll. För kvinnor som inte är aktuella hos RVC gör Socialtjänsten sannolikt en hel del av det som RVC gör för ”sina” kvinnor. Skriva förtur till bostadsförmedlingen och ha stödsamtal kan nämnas som exempel. Socialtjänsten ser de mer långsiktiga behoven av stöd, vilket kanske inte poliserna fokuserar på i sina svar.

Socialsekreterarna håller till viss del med om att RVC avlastar dem i deras arbete. En majoritet anser också att RVC åtminstone delvis bidrar till att de blir mer effektiva. Det handlar om att RVC sköter de delar som rör kontakter med Polisen och rättsprocessen och att socialsekreterarna då kan koncentrera sig på andra delar av de våldsutsattas behov. Nästan hälften av socialsekreterarna uppger att RVC tar hand om kvinnor som de annars skulle ha fått till Socialtjänsten. Att RVC skulle göra att de kommer i kontakt med kvinnor de inte tidigare nådde är socialsekreterarna dock osäkra på. Hela 61 procent har svarat ”vet ej” eller hoppat

över frågan. 6 procent instämmer helt, 26 procent delvis och 6 procent instämmer inte alls.

89 procent av poliserna har svarat att de helt eller delvis instämmer i påståendet att det är svårt att hinna med att ge våldsutsatta kvinnor det stöd de behöver. Lite drygt hälften uppger att de anser att RVC avlastar dem i deras arbete och ytterligare 20 procent har svarat att de delvis instämmer. 70 procent håller helt eller delvis med om att RVC bidrar till att de blir mer effektiva. Poliserna på den särskilda relationsvåldsenheten är de som i högst utsträckning upplever att de blir mer effektiva tack vare RVC. 80 procent har svarat att de helt instämmer i påstående. De anser också i högre grad än övriga att RVC får positiva effekter för brottsutredningarna, till exempel genom att kvinnorna är bättre förberedda inför förhören. 80 procent av poliserna på relationsvåldsenheten instämmer helt i påståendet att brottsutredningen blir bättre om RVC är inkopplade i ärendet och 70 procent instämmer helt i påståendet att kvinnorna är bättre förberedda inför förhören och 20 procent instämmer delvis.

Sammantaget beskrivs RVC som någonting kvalitativt annorlunda än bara ”Socialtjänst i Polisens lokaler”. De våldsutsatta får någonting mer än de fick tidigare. Poliserna beskriver tydligast att de avlastats kring de psykosociala delarna och att det får positiva effekter för deras arbetssituation och därmed också för brottsutredningarna. De avlastas också genom att RVC förbereder de våldsutsatta inför förhören som blir mer inriktade på det som rör själva brottsutredningen. Socialsekreterarna beskriver inte samma avlastning, vilket inte heller är meningen med RVC. RVC finns med under en kort period när rättsprocessen pågår. Medellängden för ett ärende är 77 dagar. Nästan hälften avskrivs inom två månader. RVC övertar inte heller myndighetsutövningen från Socialtjänsten och i de fall kvinnorna är i behov av bistånd till sin försörjning, boende på kvinnojour eller annat bistånd enligt socialtjänstlagen är det respektive socialförvaltning som ansvarar för detta. De ska också ansvara för det långsiktiga behovet av stöd enligt 5 kap 11 § SoL, där Socialtjänstens stöd till brottsoffer i allmänhet och våldsutsatta kvinnor i synnerhet regleras. RVC fyller bara denna stödfunktion i det akuta skedet i samband med polisanmälan och så länge rättsprocessen pågår. Därefter skall den våldsutsatta slussas vidare till annat stöd inom eller utanför Socialtjänsten.