Hur varierar skattningarna?

Den ekologiska statusen bedöms i en femgradig skala (1-5). Vid bedöm- ningen beräknas dock initialt en sannolikhet (p) för att statusen är god. Denna varierar mellan 0-1, med högre sannolikhet för god status vid högre värden. I analyserna nedan används denna sannolikhet, eftersom VIX- klassningen i sig består av fem diskreta värden och därmed inte lämpar sig för konventionell statistisk bearbetning.

I datasetet ”Kustvattendrag” beräknades initialt CV för sannolikheten att statusen var god för samma lokal under en följd av år, det vill säga inte variationerna mellan lokaler i vattendraget samma år. Detta var för att

Figur 24. Sambandet mellan CV för Ekologisk status (egentligen sannolikheten för god status) under en följd av år och medelvattentemperaturen på elfiskelokalen.

studera vilka övergripande faktorer som påverkar CV. Potentiella faktorer som kunde påverka CV kördes som oberoende variabler i en multipel linjär regression mot CV för sannolikhet för god status, efter att CV transfor- merats med Log10. De oberoende variablerna hade transformerats för att anpassa dem till en normalfördelning.

Två oberoende variabler kunde förklara 16% av variationen i Log10-CV

(Multipel linjär regression, r2=0,157, F2,218=21,44, p<0,001). Signifikanta

ingående oberoende variabler var samplad area samt vattentemperatur vid fisket. Variationen i Log10-CV minskade med större samplad area, men ökade med ökad vattentemperatur (Figur 24). Med ökad vattentemperatur kan tillfälliga arter uppträda på lokalen (se avsnitt 3.2.4), vilket kan förändra skattningen av den ekologiska statusen.

Inverkan av enstaka elfisketillfällen med hög vattentemperatur understryker vikten av att aldrig beräkna den ekologiska statusen vid ett elfisketillfälle på en lokal och sedan använda det som karakteristik för vattendraget. Indexet VIX är uppbyggt på ett statistiskt underlag av lokaler och ger rätt utfall på en population av lokaler. För den enskilda lokalen är däremot risken cirka 20 procent att klassa fel mellan hög/god respektive sämre status

(Beier m fl 2007). Det är således nödvändigt att ta fler än ett stickprov för att bedöma den ekologiska statusen.

Med adekvat än analysen ovan är förstås att studera variationen mellan lokaler i samma vattendrag fiskade samma år. För att göra detta valdes data från ”Länsdata”. Enbart år då vattendrag samplats på fyra lokaler valdes ut. Totalt fanns 51 sådana vattendragsår (från 7 vattendrag). Dessa fyra lokaler per vattendrag antogs ge ett stickprov på sannolikheten för god status på VIX och dess CV i vattendraget det året. I medeltal var CV 39%, med en spridning från 2 till 176 procent. Eftersträvas en precision på CV=20% krävs i medeltal endast 6 (6,2) undersökta lokaler. Detta förutsätter förstås att samtliga lokaler i vattendraget har samma status, det vill säga de utgör flera stickprov på ett homogent värde. Ofta kan det dock vara så att en miljöpåverkan förekommer i form av en lokal störning, eller en gradient i vattendraget. Då är frågan om den sämsta uppmätta statusen är den som bör gälla för vattendraget, eller om man ska använda ett medelvärde. Vi anser att om man inte har speciellt kännedom om en sådan lokal störning eller en störningsgradient så bör de enskilda stickproven behandlas om tagna ur en homogen population.

3.5.2 Effekter av lokalval

VIX fokuserar mycket på laxfiskar (täthet, reproduktion), som förutom att vara känsliga för syrebrist också kräver relativt kallt, klart och strömmande vatten med låg sedimentdeposition och intakta vandringsvägar. Ju större ett vattendrag är, desto större är dess vattenhastighet. Detta beror på att i små vattendrag bromsas vattenströmmen av friktion mot bottnar och stränder. I det stora vattnet bildas en central fåra med låg friktion. Detta gör att syretillgången och vattnets självrenande förmåga är större i stora vatten. Samtidigt är de stabila och en större vattenvolym kan späda ut eventuella utsläpp. Stora vatten bör därmed generellt ha en bättre ekologisk status om de ligger i samma region och utsätts för likartad påverkan som ett mindre vattendrag (Figur 25).

Analogt med samvariationen mellan avrinningsområdets storlek och VIX finns ett samband mellan lokalens vattenhastighet och VIX. Det är vanligare att man hittar bra förhållanden på strömmande eller forsande lokaler, jäm- fört med mer lugnflytande (Figur 26). Beakta då sambandet mellan stora vattendrag och hög vattenhastighet. Detta indikerar att om man konsekvent söker ut de mest strömmande-forsande partierna så får man en bättre bild av vattendragets status än om man fiskar på blandade lokaler (jämför

Johansson 2002). Att starkare strömmande lokaler har bättre syreförhål- landen och mindre sediment är självklart. Det är alltså inte VIX som är fel, utan det krävs en bra strategi bakom lokalurvalet.

Figur 25. VIX (klass 1-5) avsatt mot avrinningsområdets storlek (Data från kustvattendrag i Halland, Skåne, Blekinge, Gotland och Kalmar län).

Vidare ligger tyngdpunkten i VIX på arter toleranta eller intoleranta mot eutrofiering. Det innebär återigen att laxfiskar får tyngd i indexet samtidigt som karpfiskar generellt uppfattas som en indikation på sämre ekologisk status. Karpfiskar, exklusive elritsa, färna och stäm, är generellt sjölevande och uppehåller sig i lugnflytande vattendragspartier och nära sjöar. Det är således större chans att fånga dem där, vilket beaktats i VIX. Ändock kan sjöar påverka VIX, dels genom en överrepresentation av karpfisk (Figur 27), dels genom att sjöar utgör klarningsbäcken och ofta har en bättre vatten- kvalitet nedströms (Figur 28).

Genomgången ovan visar att det vid all sampling är av vikt var provet samlas in. Det understryker också vikten av att inte förlita sig på ett enstaka prov. De strömmande habitat där fisk, bottenfauna och påväxtalger samlas in för bedömning av ekologisk status är ofta de habitat som är minst påverkade av eutrofiering, organiska ämnen och sedimentdeposition tack vare vattenströmmen som för med sig syre och för bort sediment. VIX är utvecklat på just denna habitat-typ. I framtiden kan det dock tänkas att kompletterande elfisken görs även i mer lugnflytande miljöer, till exempel för att bedöma smoltproduktionen eller få en skattning av vattendragets fiskfauna. Sådana undersökningar bör kunna vara ett bra komplement till dagens studier, framför allt för att detektera påverkan av eutrofiering och sedimentdeposition.

Figur 27. VIX avsatt mot avståndet från elfiskelokalen till uppströms sjö.

4. Hur kan pågående monitoring av