Hypotesen om inlärningen

Krashen menar att inlärningen är formell, medveten och sker i skolan och att det är formen som är viktig. Inlärningen ses som en åtskild process gentemot tillägnandet. Tomas gillar att lära sig genom underhållande lekar sammankopplat med lärorika metoder, exempelvis genom ”Dödsleken” där läraren först har en genomgång med eleverna och sedan frågor som de ska besvara utifrån genomgången, detta kunde exempelvis vara frågor kopplat till grammatik i svenska. Tomas menade: ”Använd leken i undervisning. Folk tyckte att det var och är kul och intressant. Det var inte ”ja det är en lektion, man känner inte sig tvingad då att va i skolan”. Det omvandlas från vill inte, till att jo jag vill..” (”Tomas”, 2016). Här blandar Tomas både hypoteserna tillägnande och inlärningen, han menar att eleverna inte känner ett ”tvång” till att lära sig, utan istället anser att det är kul. Det blir en kombinerad inlärningsmetod som är både medveten och omedveten (”Tomas”, 2016).

Som tidigare nämnt menar Krashen att inlärning av språk är en process där vi lär oss genom tillägnande och inlärning. Inlärningen innebär att vi lär oss språket i skolan, via undervisning där vi lär oss regler så som språkets grammatik (Abrahamsson, 2007:117). Leo menar att han lärt sig språket både genom att kommunicera med vänner men även i skolan, han tycker att det är effektivt att kombinera inlärningen i skolan med informella samtal. Det allra viktigaste i skolan menar Leo är att lärarna är förstående och hjälper till och försöker hitta lösningar för elever som har svårt med språket. Som tur är har Leo en lärare som frågar honom om han förstår uppgifterna, de gånger han inte förstår förklarar hon med ett enklare språk. Är det uppgifter som han behöver göra skriftligt får han ibland göra de muntligt, för att underlätta det för honom – dels på grund av att han har dyslexi, vilket gör att han har svårt att skriva men dels även för att hans andraspråksinlärning inte är helt fullbordad än (”Leo”, 2016).

Det Leo anser borde ändras i skolan är att eleverna borde få ha tid att samtala med varandra under svensklektionerna. Samtalsämnena behöver inte vara några specifika, utan det viktiga är att få samtala och diskutera tillsammans och lära sig av varandras synpunkter, ordförråd och möjligtvis även kunna bli vänner (”Leo”, 2016). Samtal mellan elever under lektionen kan kopplas till både hypotesen om tillägnandet och inlärningen, även om Krashen ställer dessa emot varandra i sin teoretiska modell kan eleverna i praktiken behöva båda vid inlärning, speciellt vid samtal i klassrummet och oavsett om det handlar om samtal mellan lärare och elever eller samtal mellan elever. Kanske kan man se hypoteserna tillägnande och inlärning som en glidande skala i stället för två distinkta och oberoende gränser och att det också sker tillägnande i vissa moment i klassrummet, och att det är just dessa som är extra effektiva. Detta skulle i så fall också stämma överens med Krashen som betonar vikten av möjligheter till tillägnande.

Annika, Sandra och Natali lärde sig mest effektivt i skolan genom att exempelvis lyssna. Även detta går att koppla till Krashen (1982), som menade genom hypotesen om inlärningen att också den språkliga formen är viktig. För tjejerna spelar det ingen roll vad de lyssnar på så länge det är relevant och det är på korrekt svenska. Annika menade att det bästa sättet att lära sig svenska på är genom att lyssna: ”Det är bra för man lyssnar hur man uttalar, det är bra att se undertext samtidigt som man hör och läser. Det är lättare att säga efter dom uttalar” (”Annika”, 2016). Bokrecensioner och muntliga redovisningar i skolan var också gynnsamt för inlärning menade Annika (”Annika”, 2016). Sandra ansåg att läsning var en bra metod för att lära sig svenska, hon menade att man lär sig grammatik och meningsuppbyggnad genom läsning (”Sandra”, 2016). Dock finns det olika typer av läsning som kan kategoriseras på olika sätt. Att läsa undertexter i filmer går att koppla till hypotesen om tillägnandet medan läsning av skolböcker går att koppla till inlärningen. Dessa båda går att sammankoppla och Krashen menar att klassrumsaktiviteter som att lära sig läsa kan gynna tillägnandet, vilket han ser som mest gynnsamt för språkutvecklingen (Abrahamsson, 2009:117). Natali anser att det effektivaste sättet att lära sig svenska är genom att skriva ned nya ord som man hör eller läser och översätta dem för att sedan placera orden i ett sammanhang. Läsa böcker anser hon också är ett effektivt sätt. Diskussioner och samtal anser även Natali är roligt och lärorikt i skolan (”Natali”, 2016). De inlärningsmetoder som Natali tar upp är en blandning av både tillägnande och inlärningen. Genom att höra nya ord på sin fritid eller i skolan och därefter slå upp dem kombinerar hon både tillägnande och inlärningen, detta gör hon även genom att föreslå diskussioner och samtal som en lärorik metod i skolan.

En inlärningsmetod som många informanter ansåg var effektiv var grupparbete. Tomas ansåg att det var effektivt för att man lär sig av varandra genom att lyssna, skriva ihop och samtala. Dock ansåg han att det även är bra om eleverna får göra en individuell uppgift kring samma ämne efter att ha gjort klart grupparbetet för att få visa vad man själv har lärt sig så att man blir rättvist bedömd För eleverna är det viktigt att bli rättvist bedömda för att kunna utvecklas, inte tappa motivationen och känna att de inte kan, vilket kan relateras till det affektiva filtret (Krashen, 1982:30 ff.). Anders anser även att det borde finnas mer grupparbeten i skolan:

”Grupparbete i gymnasiet skulle vara bra, nu är det mer självansvar. Grupparbete är bra för att det blir lättare och man utvecklar mer, det finns alltid någon som är bättre och kan mer och man lär sig av honom och varandra. Vi gör inte mycket grupp nu” (”Anders”, 2016).

Även Natali anser att grupparbete är ett effektivt sätt vilket hon hävdar att de har alldeles för lite av i skolan. Hon menade dock att grupperna bör vara blandade med både svenskar och nyanlända (”Natali”, 2016). Elias däremot hade lite blandade åsikter kring grupparbete:

”Jag tycker om grupparbete, det går mycket snabbare att jobba två än en. Det är bättre att jobba i grupp. Men inte i början när jag först kom, för jag kände ingen i skolan. När vi skulle jobba i grupp så sa jag ingenting, man vågade inte säga. Men nu när jag är bekväm så tycker jag att det är skönt” (”Elias”, 2016).

Att koppla grupparbete med inlärning går att göra eftersom eleverna trivs med att integrera med varandra i grupp samtidigt som de lär sig av varandra. De får använda sig av språket och på sådant vis menar Krashen att man lär sig bäst (Abrahamsson, 2007:117).

Kalle gillar att lära sig genom att läsa böcker och träna på begrepp i form av glosor. Han tycker att lärare ska vara hjälpsamma, på det viset lär man sig mer menar han. Kalle tyckte även att det var bra om man fick gå ut och titta på saker, känna och lukta för att lära sig (”Kalle”, 2016). Även Susanne anser att det är effektivt att exempelvis gå på museum för att lära sig. Hon menar att det även är viktigt att de uppgifter som de får i skolan är varierande och att få prata mer under lektionen (”Susanne”, 2016). Elias gillade även detta med samtal, det kunde handla om att en lärare sitter bredvid under lunchen och pratar om vad som helst. Han menade att det var betydelsefullt för inlärningen (”Elias”, 2016). Kalles och Susannes svar kring att få befinna sig i naturen, känna och lukta på saker eller att besöka museum är inte helt lätta att kategorisera entydigt och mer utvecklat med Krashens modell. Dock kommer jag återkomma till denna svårighet i diskussionen där problematiska kategorier kommer kopplas samman med både Dewey och Vygotskij.