Hypoteser och isomorfism

Vår tolkning av resultatet från de olika analysmetoderna i tabell 17 är att två av de oberoende variablerna kan styrkas som faktorer som påverkar tillämpningen av IFRS, det vill säga både koncernstorlek och The big 4. Internationellt ägande visade inte något tydligt samband med till- ämpningen av IFRS, och kan därför inte styrkas i denna studie. Utifrån detta kan vi konstatera att två av våra fyra nollhypoteser kan förkastas, se tabell 18 nedan.

Tabell 17. Besvarande av hypoteser

H10 Koncerner med stort internationellt ägande tenderar inte att tillämpa IFRS Förkastas ej

H1A Koncerner med stort internationellt ägande tenderar att tillämpa IFRS Bekräftas ej

H20 Större koncerner tenderar inte att tillämpa IFRS Förkastas

H2A Större koncerner tenderar att tillämpa IFRS Bekräftas

H30 Koncerner inom samma bransch tenderar inte att tillämpa IFRS Besvaras ej

H3A Koncerner inom samma bransch tenderar att tillämpa IFRS Besvaras ej

H40 Koncerner som har en av “The big 4” tenderar inte att tillämpa IFRS Förkastas

H4A Koncerner som har en av “The big 4” tenderar att tillämpa IFRS Bekräftas

5.7.1 Tvingande isomorfism

Internationellt ägande är den variabel där osäkerheten kring resultatet är störst. Som tidigare

nämnt, och som framgår av tabell 17, visar resultatet av samtliga analysmetoder på att det finns ett samband. Trots detta är vår bedömning att H10 (koncerner med stort internationellt ägande tenderar inte att tillämpa IFRS) inte går att förkasta. Anledningen till detta är att de samband som visas är svaga, samtidigt som sigma är hög i den logistiska regressionen. Resultatet i korrelationsanalysen tyder på att internationellt ägande korrelerar till .190 med att tillämpa IFRS, vilket innebär att korrelationen är svag men positiv. Resultatet från den logistiska regres- sionen tyder på att det finns ett samband mellan internationellt ägande och tillämpningen av IFRS då oddset ökar med 2.814 när andelen internationellt ägande ökar med en enhet. Då sigma överstiger den kritiska signifikansen på fem procent kan vi inte med säkerhet säga att sambandet faktiskt är signifikant. Grafen över sannolikheten i figur 4 överstiger heller aldrig 50 procent. Sammantaget innebär detta att vi inte med säkerhet kan säga att det finns ett samband mellan internationellt ägande och IFRS, och att H10 därför inte kan förkastas. Eftersom alternativ- hypotesen inte kan bekräftas, kan vi inte säga att tillämpningen av IFRS sker till följd av att det förekommer ett tvingande isomorfistiskt tryck.

Detta resultat skiljer sig från den tidigare forskningen som presenterats i teorigenomgången. Eriksson-Zetterquist (2009) menade att de tvingande påtryckningarna i synnerhet kom från de lagstiftande organen, men att de även kunde komma från börsmarknaden och kreditgivare. Touron (2005), Hassan, Rankin och Lu (2014) och André, Walton och Yang (2012) var alla överens om att koncerner som befann sig i en internationell miljö i större utsträckning blev tvingade till att tillämpa IFRS av de utländska intressenterna. Att vårt resultat skiljer sig från tidigare forskning, skulle kunna bero på att läget ser annorlunda ut i Sverige idag än vid tidpunkten för tidigare studier inom området. Att tidigare studier, bland annat Touron (2005), studerat börsnoterade koncerner medan vi studerat onoterade koncerner innebär också att vi inte kan förvänta oss att erhålla samma resultat. En annan viktig aspekt är att resultatet i vår studie i detta fall skulle kunna bero på urvalet. Som visas i frekvenstabellen i inledningen till detta kapitel hade över hälften av koncernerna i urvalet en andel internationellt ägande som understeg 10 procent, där en majoritet av dessa inte hade något internationellt ägande alls. Eftersom resultatet av analysmetoderna visar på att det finns ett samband, om än ett svagt sådant, är det möjligt att en annan fördelning på urvalet hade resulterat i en annan slutsats. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att tvingande isomorfism inte har någon påverkan på varför koncernerna tillämpar IFRS.

5.7.2 Imitativ isomorfism

När det kommer till koncernstorlek är det enklare att dra slutsatsen att H20 (större koncerner tenderar inte att tillämpa IFRS) kan förkastas. Variabeln visar genomgående att det finns ett starkt samband mellan koncernens omsättning och dess tillämpning av IFRS. Korrelationen mellan dessa variabler ligger på .490, det vill säga på gränsen till att räknas som en stark korre- lation. Resultatet från den logistiska regressionen visar på att det föreligger ett starkt samband då oddset att tillämpa IFRS ökar med 2.359 när omsättningen ökar med en enhet. Då sigma understiger fem procent är sambandet statistiskt signifikant. Även grafen över sannolikheten i

figur 6 tyder på att det föreligger ett samband då kurvan har den typiska s-form som en logistisk regression bör ha. Eftersom nollhypotesen förkastas kan vi med statistisk säkerhet säga att onoterade koncerner blir påverkade av imitativa isomorfistiska påtryckningar, som leder till att koncernen tillämpar IFRS.

Vad gäller bransch, den andra variabeln inom den imitativa isomorfismen, kan vi inte uttala oss om det finns ett samband då vi inte på ett säkert sätt har kunnat testa detta i vår logistiska regres- sion. Våra slutsatser kring den imitativa isomorfismens påverkan på varför koncerner tillämpar IFRS bygger således endast på variabeln koncernstorlek.

Tidigare studier inom området för byte av redovisningsstandard har ansett att både koncernstor- lek och bransch har haft en påverkan. Både Tarca (2004) och Touron (2005) menade att tillämp- ningen av en viss redovisningsstandard grupperades inom branscher, och att mindre framgångs- rika koncerner inom denna bransch imiterade mer framgångsrika koncerner för att få legitimitet. Både Tarca (2004) och Guerreiro, Rodrigues och Craig (2012) menade att koncernstorlek hade betydelse för tillämpningen av IFRS då stora koncerner utsattes för ett högre tryck av samhället. I vår studie kan vi endast se att koncernstorlek har en inverkan. Sammanfattningsvis kan vi där- med konstatera att imitativ isomorfism har en påverkan på varför koncernerna tillämpar IFRS. 5.7.3 Normativ isomorfism

När det kommer till The big 4, den sista variabeln i studien, kan vi dra slutsatsen att det finns ett samband mellan att ha en revisor tillhörande en av The big 4 och att tillämpa IFRS, trots att detta inte framgår i den inledande frekvenstabellen. Resultatet i korrelationsanalysen tyder på att The big 4 korrelerar till .199 med att tillämpa IFRS, vilket precis som för internationellt ägande innebär att korrelationen är svag men positiv. Resultatet från den logistiska regressionen tyder på att det finns ett samband då oddset att tillämpa IFRS ökar med 1.649 när koncernen har en revisor som tillhör en av The big 4. Då sigma har ett värde på .000 är sambandet statistiskt signifikant. Även det avslutande Chi2-testet visade på att ett beroende råder mellan The big 4 och tillämpningen av IFRS, då värdet på Qobs (18.201) översteg det kritiska värdet (3.8415). Sammanfattningsvis innebär detta att H40 (koncerner som har en revisionsbyrå utav The big 4 tenderar att inte tillämpa IFRS) går att förkasta, och att den institutionella teorins antagande om att koncerner påverkas av normativa påtryckningar vid tillämpningen av IFRS stämmer. Detta resultat ligger i linje med vad tidigare forskning kommit fram till. Både Iatridis (2012) och Hassan, Rankin och Lu (2014) menade att stora internationella revisionsbolag hade stort inflytande på sina klienter, och uppmuntrade dessa att tillämpa IFRS i större utsträckning än vad de mindre revisionsbolagen gjorde. Då det empiriska resultatet visade på att det förelåg ett samband mellan The big 4 och tillämpningen av IFRS kan vi med statistisk säkerhet säga att den normativa isomorfismen påverkar onoterade koncerner att tillämpa IFRS.