Våra hypoteser om vad redovisade skillnader i jämförelse med tidigare forskning kan bero på är att denna studie är av en återblickande art där informanterna fått både tidsmässig och känslomässig distans till sina upplevelser. Alla papporna arbetar även numera för organisationer som arbetar emot kriminalitet och för att hjälpa andra som befinner sig i denna upplevelse just nu. Vidare kan skillnaderna även bero på att majoriteten av den forskning vi tagit del av inte är från Sverige. Utländska fängelser och svenska fängelser ser olika ut och har skilda regler.
Våra slutsatser
En slutsats vi kommit fram till i denna studie är att ett fängelsestraff kan innebära vissa svårigheter för pappornas föräldraskap, speciellt vad gäller fysisk kontakt. Ett barn ska alltid ha rätt till att träffa sin förälder oavsett om denne sitter i fängelse. Genom att barnen inte kan kontakta sin pappa i fängelset hur barnet vill, utan är förpassad till kriminalvårdens regler om kontakt, anser vi att barn till pappor i fängelse inte besitter denna rätt på samma sätt som barn till pappor som inte sitter i fängelse. På detta sätt straffas även barnen av sin pappas fängelsestraff vilket inte i grunden är avsikten med ett straff för individer som begått brott. Genom att ha ett större barnperspektiv på fängelserna kan risken att barn far illa av fängelsestraffet minskas. Fler föräldragrupper
42
och andra insatser i fängelserna där kontakten med barnen ligger i fokus anser vi borde införas för att inte arbeta med relationer mellan pappa och barn. För de pappor som saknar relation till sitt barn av olika anledningar kan kurser i barns utveckling vara bidragande om papparollen skulle var aktuell att tas upp i framtiden. Genom att erbjuda fler insatser och/eller föräldracirklar som fokuserar på barn/ungas utveckling, har samhället en möjlighet att gynna papparollen för de pappor som befinner sig i fängelse.
Detta tänker vi kan förbättra pappornas kontakt med sina barn eftersom de följer med i deras utveckling trots att de inte är närvarande fysiskt.
En annan slutsats som vi anser vara anmärkningsvärd är att majoriteten av informanterna anser att det finns en stigmatisering i samhället gentemot pappor som sitter eller har suttit i fängelse. Att inte vilja berätta för sitt barn eller barnets omgivning att man sitter i fängelse kan ses som en form av strategi för att skydda sitt barn från denna stigmatisering. En informant ville inte låta sina barn komma och hälsa på i fängelset av rädsla för på vilket sätt det ska komma att påverka barnet. Informanter från bryggan påpekar att det är väldigt vanligt att papporna inte berättar för sina barn att de sitter i fängelse utan istället väljer att säga att de är utomlands och arbetar. Detta tänker vi kan handla om att papporna vill framstå som bra pappor inför sina barn, då de är rädda för att barnet ska se dem som en dålig pappa eller en dålig förebild för att han sitter i fängelse.
Slutligen anser vi att det behöver arbetas för att förändra samhällets syn på pappor i fängelse. Det kan underlätta för dessa pappor så att de kan fokusera på att relationen till sitt barn ska vara så bra som möjligt under fängelsestraffet, istället för att dra sig undan kontakten med sitt barn med anledning av att skydda barnet från samhällets fördomar.
Om ett barn går miste om anknytningsrelationer i livet kan detta komma att påverka barnets sätt att känna, tänka och bete sig i nära relationer senare i livet.
43
Referenser
Barnombudsmannen (2004). Straffa inte barnet!: en studie av barnperspektivet inom kriminalvården. Stockholm: Barnombudsmannen
Bowlby, J. (2010). En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteorin. (2. utg.) Stockholm: Natur & kultur
Earle, R. (2012). “Who’s the Daddy?”: – Ideas about Fathers from a Young Men’s Prison. The Howard Journal of Criminal Justice, 51 (4), 387-399. doi:
10.1111/j.1468-2311.2012.00722.x.
Elofsson, Stig: kap. 4 kvantitativ metod – struktur och kreativitet i Larsson, Sam/Lilja, John/Mannheimer, Katarina (red)(2005): Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund:
Studentlitteratur
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L. (2012). Metodpraktikan:
konsten att studera samhälle, individ och marknad. (4., [rev.] uppl.) Stockholm:
Norstedts juridik.
Giddens, A. (1999). Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna epoken. Göteborg: Daidalos
Goffman, E. (2014). Stigma: den avvikandes roll och identitet. (4. uppl.) Lund:
Studentlitteratur
Hairston, C. (1998). The Forgotten Parent: Understanding the Forces that Influence Incarcerated Fathers´ Relationship with Their Children. Child Welfare League of America, 77 (5), 617-639. doi: 6170009-1021/98/050617-23.
Herbst, D., & Magaletta, P. (2001). Fathering from prison: Common struggles and successful solutions. American psychology of Association, 38 (1), 88-96. doi:
10.1037/0033-3204.38.1.88.
44
Hwang, P & Frisén, A. (2012). Utvecklingspsykologi: Individens utveckling i ett livsperspektiv. I P. Hwang, I. Lundberg & A-C. Smedler (Red.), Grunderna i vår tids psykologi (1. uppl., s. 163-219). Stockholm: Natur & Kultur
Larsson, S. (2005). Kvalitativ metod: En introduktion. I S. Larsson, J. Lilja & K.
Mannheimer (Red.), Forskningsmetoder i socialt arbete (s. 91-128). Lund:
Studentlitteratur.
Loper, a., Phillips, V., Bever Nichols, E., & Dallaire, D. (2014). Characteristics and Effects of the Co-parenting Alliance between Incarcerated Parents and Child Caregivers. Journal of Child & Family Studies, 23, 225-241. doi: 10.1007/s10826-012-9709-7.
Mapson, A. (2013). From prison to parenting. Journal of Human Behavior in the Social Environment, 23(2), 171-177. doi:10.1080/10911359.2013.747402.
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber.
Palm, G. (2014). Attachment Theory and Fathers: Moving From “Being There” to
“Being With". Journal of Family Theory & Review, 6, 282-297. doi:
10.1111/jftr.12045.
Payne, M. (2008). Modern teoribildning i socialt arbete. (2., svenska utg.) Stockholm:
Natur & Kultur.
Toyoki, S., & Brown, A. (2014). Stigma, identity and power: Managing stigmatized identities through discourse. Human relations, 67 (6), 715-737. doi:
0.1177/0018726713503024.
Uggen, C., & McElrath, S. (2014). Parental incarceration: What we know and where we need to go. Journal of Criminal Law and Criminology, 104(3), 597-604. doi: 0091-4169/14/10403-0597.
45
Wennerberg, T. (2010). Vi är våra relationer: om anknytning, trauma och dissociation.
(1. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 14-11-04 från
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf