4.4 Sambandet mellan REM och AEM
Korrelationen mellan användandet av AEM och REM under tidsperioden 2002–2019 visas i tabell 13 nedan. Resultatet visar att AEM och total REM är svagt negativt korrelerade vilket visar att bolag som använder mer AEM använder en lägre grad av REM och tvärtom. Uppdelat på de olika stegen i Roychowdhury-modellen är steg 1 och 2 negativt korrelerade med AEM medan steg 3 är positivt korrelerade. Alla korrelationer är signifikanta på 0,1% nivån.
AEM Signifikansnivå
Tabell 13 Sammanställning av korrelation mellan AEM och REM
*=5% signifikans, **=1% signifikans, ***=0,1% signifikans
Tabell 14 visar korrelationen uppdelat på regelverk. Resultatet visar att AEM och REM är negativt korrelerade för företagen som följer GAAP medan de är positivt korrelerade för företagen som följer IFRS. Korrelationen är signifikant på 5% nivån för IFRS och 0,1% nivån för GAAP.
Korrelation Signifikansnivå
Total −0,0341 0,000***
GAAP −0,054 0,000***
IFRS 0,0132 0,031*
Tabell 14 Sammanställning av korrelation mellan AEM och REM, uppdelat på regelverk
*=5% signifikans, **=1% signifikans, ***=0,1% signifikans
4.6 Hypotesutfall
Regressionen med interaktionsterm i tabell 7 visar att under tidsperioden 2002–2019 har skillnaden mellan IFRS och GAAP användning av AEM förändrats. Dock visar t-testet i tabell 9 att denna förändring inte är en minskning. Båda testerna sammantaget visar att skillnaden i AEM mellan regelverken inte har minskat under tidsperioden, vilket leder till att H0 inte kan förkastas.
H0: Under tidsperioden 2002–2019 förekommer ingen minskad skillnad i användandet av AEM mellan IFRS och GAAP.
47 H1a: Under tidsperioden 2002–2019 förekommer en minskad skillnad i användandet av AEM mellan IFRS och GAAP.
Resultat: H0 kan inte förkastas.
Resultaten från regressionen med interaktionsterm i tabell 8 för REM visar att det inte kan ses någon gradvis ökad påverkan på skillnaden mellan regelverken under tidsperioden. Även resultaten av t-testen i tabell 10 tyder på samma sak då det inte syns någon gradvis minskning av skillnaderna under den studerade tidsperioden. Sammantaget leder detta till att H0 inte kan förkastas.
H0: Under tidsperioden 2002–2019 förekommer ingen minskad skillnad i användandet av REM mellan IFRS och GAAP.
H1b: Under tidsperioden 2002–2019 förekommer en minskad skillnad i användandet av REM mellan IFRS och GAAP.
Resultat: H0 kan inte förkastas.
Tabell 11 visar att det finns en signifikant säkerställd skillnad på 5 % nivån att bolag som följer IFRS använder mer AEM än bolag som följer GAAP. Därmed förkastas H0.
H0: Det förekommer inte mer AEM hos bolag som följer IFRS än hos bolag som följer GAAP.
H2a: Det förekommer mer AEM hos bolag som följer IFRS än hos bolag som följer GAAP.
Resultat: H0 förkastas.
Tabell 12 visar att det finns en signifikant säkerställd skillnad på 5 % nivån att bolag som följer GAAP använder mer REM än bolag som följer IFRS. Därmed förkastas H0.
H0: Det förekommer inte mer REM hos bolag som följer GAAP än hos bolag som följer IFRS H2b: Det förekommer mer REM hos bolag som följer GAAP än hos bolag som följer IFRS.
Resultat: H0 förkastas.
Tabell 13 visar att korrelationen är signifikant på 5 % nivån och negativ vilket gör att H0
förkastas.
H0: Det finns inte ett signifikant negativt samband mellan användningen av AEM och REM.
H3: Det finns ett signifikant negativt samband mellan användningen av AEM och REM.
Resultat: H0 förkastas.
48
5 Analys
Resultatet visar att det förekommer earnings management både för bolag som följer GAAP och för bolag som följer IFRS. En förklaring till förekomsten av EM kan härledas från agentteorin och den informationsassymmetri som är inbyggd i relationen mellan företagsledning och aktieägare (Eisenhardt, 1989). Att de finansiella rapporterna ofta ligger till grund för bedömning av företagsledningen ökar incitamenten för dem att opportunistiskt manipulera resultaten (Ronen & Yaari, 2008). Att resultaten i denna studie påvisar att EM finns inom både IFRS och GAAP styrker förekomsten av informationsasymmetri mellan företagsledningen och aktieägarna. Studien tyder på att inget av regelverken effektivt förhindrar ett moral hazard-beteende utan att företagsledningen inom både IFRS och GAAP kan utnyttja regelverken för att uppfylla sina egna intressen.
Ett viktigt syfte med harmoniseringsarbetet mellan IFRS och GAAP var att göra regelverken mer jämförbara och att investerare ska kunna värdera bolag verksamma på olika marknader på samma grunder (Ortega, 2017). Resultatet från den första hypotesen i denna studie tyder dock inte på någon ökad jämförbarhet mellan IFRS och GAAP i form av minskade skillnader i varken AEM eller REM. Regressionerna med interaktionsterm tolkas som att det förekommit förändringar i skillnaderna mellan regelverken över tid men t-testerna visar att dessa förändringar inte lett till att skillnaderna har minskat. Resultatet ligger i linje med Doukaki (2009) som fann att när IFRS blev obligatoriskt i EU förändrades inte användandet av EM.
Regressionerna visar även att GAAP-bolags användning av både AEM och REM skiftar från år till år. Detsamma gäller för användningen av REM för bolag som följer IFRS. Det som däremot sticker ut är att IFRS-bolag använder en relativt jämn nivå AEM under hela tidsperioden vilket tyder på att det används systematiskt över åren. Resultaten för REM inom IFRS och båda metoder inom GAAP tyder på ett mer osystematiskt användande mellan åren.
Även om beteendet skiljer sig mellan regelverken och metoderna visar diagram 1 och 2 att mönstret i användandet är konsekvent över åren. För att det ska ske en minskning i skillnaderna mellan regelverken krävs det att bolag inom antingen IFRS eller GAAP ändrar sitt beteende.
Sammantaget tyder resultatet på att harmoniseringsarbetet inte har förändrat varken IFRS-bolag eller GAAP-IFRS-bolags beteende vilket innebär att det inte heller har skett en minskad skillnad i användandet av AEM och REM mellan GAAP och IFRS.
Resultatet från hypotes 1a och 1b ligger inte i linje med tidigare studier som visar att harmoniseringen har resulterat i en ökad jämförbarhet mellan IFRS och GAAP (Wang, 2014;
49 Lindahl & Schadéwitz, 2016). Dessa studier undersökte jämförbarheten i nyckeltal, de finansiella rapporterna och informationsspridning mellan länder. EM innebär att företagsledningen använder egna bedömningar i de finansiella rapporterna vilket påverkar rapporternas korrekthet. Denna undersöknings resultat kontrasterar därav tidigare forskning då jämförbarheten mellan de finansiella rapporterna inte borde ha blivit bättre om företag konsekvent har manipulerat resultatet. En anledning till skillnaden i resultatet jämfört med tidigare studier kan vara att IASB och FASB haft som syfte att öka jämförbarheten och redovisningskvaliteten mellan regelverken, men inte haft ett uttalat mål att minska skillnaderna i EM. En annan anledning kan bero på den undersökta tidsperiodens längd. Denna studie sträcker sig från år 2002 då harmoniseringsarbetet startade till 2019, vilket innebär en tidsperiod på 18 år. Tidsperioden skiljer sig från de tidigare studierna som endast undersökt en kortare period efter harmoniseringsarbetets början. Då EM verkar fluktuera från år till år kan valet av tidsperiod påverka resultatet.
Harmoniseringsarbetet har inneburit stora transaktionskostnader för både investerare och företag (Taylor, 2009). För att harmoniseringsarbetet ska gynna investerare måste transaktionskostnaderna kompenseras av bättre redovisningskvalitet och jämförbarhet (Daske 2006). Då en hög redovisningskvalitet är sammankopplat med en låg förekomst av EM (Darjezi, 2016) bör även harmoniseringsarbetet ge effekt i form av minskat användande av EM.
Resultatet av denna studie visar att de höga kostnaderna till följd av harmoniseringsarbetet inte har ökat jämförbarheten mellan regelverken avseende EM. Att undersökning även visar att mängden EM inte har avtagit tyder på att det än idag finns ett behov av ytterligare åtgärder för att öka jämförbarheten och redovisningskvaliteten mellan regelverken.
Med resultaten från hypotes 2 besvaras frågeställningens del rörande huruvida det finns skillnader i användandet av AEM och REM inom regelverken. Resultat visar att bolag som följer IFRS under tidsperioden använder mer AEM än GAAP-bolag samt att GAAP-bolag tvärtom använder mer REM än IFRS-bolag. Resultatet stämmer överens med flertalet tidigare studiers resultat (Evans et al. 2015; Graham, Harvey & Rajgopal, 2005; Ewert & Wagenhofer, 2005; Arifin & Kusuma, 2011). Dessa tidigare studier har förklarat skillnaden i AEM och REM mellan IFRS och GAAP med att regelverken ger olika möjlighet till olika metoder för EM. Att IFRS är principbaserat innebär att regelverket innehåller mindre exakta regler kring periodisering (Cohen, Dey & Lys, 2008). Periodiseringar kan utnyttjas av företag genom att de exempelvis flyttar kundfordringar mellan perioder eller balanserar poster felaktigt, vilket
50 identifieras i den modifierade Jones-modellen som AEM. Därav är det logiskt att resultatet av undersökningen visar att IFRS-bolag använder mer AEM jämfört med GAAP-bolag. Det regelbaserade GAAP har till skillnad från principbaserade IFRS visat sig kunna leda till ett beteende där allt som inte är olagligt är tillåtet (Weil, 2002). Exempelvis regleras inte hur mycket varor som får produceras, vilket gör att företagen kan överproducera varor för att minska kostnaden för sålda varor. Ett sådant värdeförstörande beteende identifieras i Roychowdhurys modell som REM. Därav är det logiskt att resultatet av undersökningen visar att GAAP-bolag använder mer REM jämfört med IFRS-bolag. Att övervakningen skiljer sig mellan regelverken (Evans et al. 2015) överensstämmer med att resultatet visar att EM utförs på olika sätt. Forskning har visat att det är mer övervakning i USA (Hail, Leuz & Wysocki, 2010) samt att det är svårare att övervaka REM (Zang, 2012), vilket även stämmer överens med resultatet i denna studie. Att IFRS-bolag utövar mer AEM och GAAP-bolag utövar mer REM stämmer även överens med Watts (2003) studie kring att företag effektivt anpassar sin earnings management efter det regelverk de följer.
Genom att bolag inom IFRS och GAAP agerar på en global marknad konkurrerar de om samma investerares kapital. En anledning till att bolagen effektivt anpassar EM efter regelverken kan vara för att upprätthålla sin konkurrenskraft. Tidigare forskning har visat att investerare varken justerar för redovisningskvalitet eller skillnader i regelverk i sin värdering av bolag (Van der Meulen, Gaeremynck & Willekens, 2007a). Dessutom har ägarna sämre kunskaper om redovisningsmetoder än vad företagsledningen har och litar därav på att det resultat som presenteras av bolaget är korrekt (Armstrong, Guay & Weber, 2010). Sammantaget gör det att företag som använder EM kan få en orättvis fördel vilket skulle medföra en risk att fler företag tar efter för att fortsatt vara konkurrenskraftiga på kapitalmarknaden.
Vidare visar resultaten att IFRS-bolagens användning av mer AEM samt att GAAP-bolagens användning av mer REM är relativt jämnt fördelad över marknadens sektorer. Viss skillnad mellan sektorerna var väntat då både den modifierade Jones-modellen samt Roychowdhury-modellen går ut på att dela upp marknaden så att bolag som tillhör samma bransch jämförs med varandra. Detta gör att det totala resultatet ändå blir en korrekt proxy för den totala AEM och REM som sker. Två sektorer som särskiljer sig inom AEM är sjukvård och hälsa för IFRS-bolag och informationsteknik inom GAAP. En anledning till det kan vara att de sektorerna har stora periodiseringsbara poster vilket leder till att de även kan utföra AEM i en högre grad. En
51 annan anledning kan vara att det är stor skillnad i antalet undersökta bolag inom de två branscherna.
I den tredje hypotesen prövas om det finns ett signifikant negativt samband mellan AEM och REM. Totalt sett är de två metoderna signifikant negativt korrelerade med -0,0341. Det tyder på att bolag som använder sig av mer AEM använder mindre REM och tvärtom. Vid analys av korrelation måste både signifikansnivån och korrelationskoefficienten beaktas.
Signifikansnivån beror på urvalet och korrelationskoefficientens storlek (Bryman & Bell, 2017). Då denna undersökning har ett stort urval skulle den starka signifikansen bero på att det är många observationer, snarare än att dess korrelation är stark. Även om korrelationen är statistiskt signifikant kan den ekonomiska betydelsen av resultatet diskuteras då korrelationskoefficientens storlek är liten och sambandet därmed är mycket svagt. Tidigare studier som har visat att AEM och REM är substitut till varandra har fått en starkare korrelation (Cohen, Dey & Lys, 2008; Gao & Wang, 2017). Resultatet visar att AEM och REM för hela urvalet är negativt korrelerade, men då sambandet är svagt har det troligtvis ingen större betydelse vid analyser av finansiella rapporter. Vid en uppdelning på regelverk är det noterbart att REM och AEM är positivt korrelerade för IFRS-bolag. Detta innebär att EM-metoderna inte används som substitut för bolag som följer IFRS. Resultatet visar även att GAAP-bolag har en negativ korrelation som ligger i linje med tidigare studiers resultat. Detta skulle kunna förklaras av att ett regelbaserat regelverk får en högre kostnad av att använda AEM än REM och därmed används REM som substitut (Gao & Wang, 2017; Zang, 2012). Resultatet visar dock att detta inte tycks gälla för bolag under ett principbaserat regelverk då metoderna har ett positivt samband.
52
6 Slutsats
Syftet var i denna uppsats att undersöka om en högre grad harmonisering mellan IFRS och GAAP har lett till en mindre skillnad i AEM och REM samt hur företag inom båda regelverken har hanterat EM under tidsperioden. Under tidsperioden som harmoniseringsarbetet har pågått kan det med denna uppsats för det första konstateras att skillnaderna i AEM och REM mellan IFRS och GAAP inte har minskat. För det andra kan det konstateras att det förekommer EM inom båda regelverken men på olika sätt. IFRS-bolag har under tidsperioden använt sig av mer AEM än GAAP-bolag och GAAP-bolag har använt sig av mer REM än IFRS-bolag. För det tredje kan det konstateras att AEM och REM är negativt korrelerade i regelverken sammantaget. Vid en uppdelning på regelverken är dock AEM och REM endast negativt korrelerade inom GAAP medan de är positivt korrelerade inom IFRS.
Med dessa resultat anser vi att syftet med uppsatsen har uppnåtts och att vi med denna undersökning tillfört ett kunskapsbidrag till diskussionen kring harmoniseringsarbetets påverkan på earnings management. Även om vi i studiens första frågeställning inte kan se någon effekt av harmoniseringsarbetet på EM har uppsatsen förhoppningsvis banat väg för framtida studier inom ämnet. Resultatet av den andra frågeställningen bidrar till att bekräfta tidigare forskning som visar att bolagen inom de olika regelverken använder olika typer av EM.
Dessutom kompletteras de tidigare studierna med att denna uppsats visar att samma resultat uppnås även under en längre tidsperiod.