Mikael Svensson, Örebro universitet
Sammanfattning
För samhällsekonomiska utvärderingar av åtgärder som har effekter på hälsa och miljö ställs utredaren inför den svåra uppgiften att värdera dessa effekter i kronor och ören. Angreppssättet för att göra en sådan värdering är i många fall direkta värderingsmetoder. De vanligaste av dessa är ”contingent valuation” (CV) och ”choice modelling” (CM), där individer får besvara hypotetiska frågor om man skulle vara beredd att betala x kronor för en viss vara (CV). Genom att ställa många sådana frågor till ett urval av individer kan en total betalningsvilja beräknas. Sedan länge finns det omfattande evidens i forskningslitteraturen för att ett genom- gående problem med dessa metoder är att värdet/betalningsviljan överskattas. Detta problem kallas hypotetisk bias och är fokus för denna rapport. Hypotetisk bias är skillnaden mellan värdet på en vara som det beräknas i hypotetiska studier (CV eller CM) och vad värdet skulle vara om varan faktiskt handlades på en riktig marknad. Hypotetisk bias kan teoretiskt också vara negativt, men är generellt posi- tivt och av ganska stor magnitud. Det kan finnas strategiska skäl till att individer överdriver sin betalningsvilja i hypotetiska frågor. Hypotetisk bias kan också bero på att inte hänsyn tas till budgetrestriktioner fullt ut, när de facto ingen betalning sker på riktigt. En del menar att hypotetisk bias främst beror på dåligt utformade studier och därmed till stor del kanske kan undvikas om studiernas genomförande förbättras.
I den här rapporten sammanfattas tidigare meta-analyser av hypotetisk bias (från 2001 och 2005) samt genomförs en ny uppdaterad översikt av artiklar som under- söker hypotetisk bias. I den översikten har jag även inkluderat flera uppsatser som publicerats efter det att de två nämnda meta-analyserna genomförts. Uppsatserna som undersöker hypotetisk bias kan enklast beskrivas som att en grupp av individer har fått uppge deras betalningsvilja för en vara i en hypotetisk situation (CV- studie). Detta jämförs sedan med en annan grupp av individer som får möjlighet att köpa samma vara på riktigt. Om den genomsnittliga värderingen är högre i gruppen av individer som fick besvara frågan hypotetisk har vi en överskattning av det eko- nomiska värdet (positiv hypotetisk bias).
Tabellen nedan sammanfattar resultaten i den uppdaterade översikten i form av en kalibreringsfaktor, vilket helt enkelt är hypotetisk värdering dividerat med verklig värdering för en och samma vara. Ett värde över 1 innebär en överskattning av värdet i hypotetiska CV-studier.
Kalibreringsfaktor Hypotetisk bias (medel) Hypotetisk bias (median) Alla varor 71 observationer 3.42 1.71 Miljövaror 22 observationer 3.75 1.70
Som ses är genomsnittet på överskattningen stor; med en kalibreringsfaktor på 3.4- 3.7 (240% till 270% överskattning). Tittar man på medianen är kalibreringsfaktorn kring 1.7 (överskattning på 70%). Ingen signifikant skillnad mellan miljövaror och andra typer av varor kan ses.
Detta visar tydligt att vid samhällsekonomiska analyser eller vid ekonomiska vär- deringar av miljövärden som görs med CV-studier är det viktigt att genomföra känslighetsanalyser med nedskrivningar av ekonomiska värden.
Det finns idag ett antal förslag för att hantera hypotetisk bias. Dels vad som kallas ”cheap talk”, som innebär att respondenterna i studien informeras om problemet med överskattning i hypotetiska studier och ber dem noggrant ha detta i åtanke vid deras svar. Effekterna av detta har dock i många studier visat sig ha högst begrän- sad effekt. Ett annat angreppssätt är ”certainty calibration”, som innebär att det ställs uppföljningsfrågor till individerna om hur säkra de är på sina svar. Detta kan sedan användas för att justera ner värden genom att hantera osäkra individer som säger sig vilja köpa varan, som om de faktiskt inte skulle göra detta i verkligheten (empiriska resultat visar att detta är ett rimligt antagande). Här saknas dock någon typ av teoretisk förankring för att förstå hur, när, och varför det kan fungera. Baserat på slutsatserna och läsningen av litteraturen presenteras också rekommen- dationer för hur hypotetisk bias bör hanteras av Naturvårdsverket och liknande aktörer när man arbetar med ekonomiska värderingar baserade på CV-studier. Rekommendationer
• Studier som genomförs bör givetvis i första hand genomföras med de metoder som vi idag vet (potentiellt) kan minska problemen med hypote- tisk bias. Detta inkluderar ”cheap-talk” samt ”certainty calibration”. • Om kalibreringar inte har gjorts enligt första punkten ovan så bör genom-
snittlig betalningsvilja i känslighetsanalyser justeras med en kalibrerings- faktor på 3 och kostnadsnyttoanalysen bör genomföras med alla hypote- tiskt framtagna värden då de har dividerats med 3.
• Det finns inga starka skäl att tro att hypotetisk bias är vare sig stör- re/mindre för miljövaror i allmänhet jämfört med andra typer av varor, eller att hypotetisk bias skiljer sig åt beroende på om öppna betalnings- viljefrågor används jämfört med ja/nej-frågor. Man bör alltså hantera värden framtagna i de olika fallen på samma sätt.
B1. Introduktion
Låt oss anta att en utredare har fått i uppdrag att besvara frågan om det är samhälls- ekonomiskt lönsamt att sanera en övergödd sjö. För att kunna genomföra en sådan samhällsekonomisk utvärdering (kostnadsnyttoanalys) krävs att utredaren identifie- rar alla relevanta kostnader och fördelar med åtgärden. För att kunna säga något relevant om huruvida åtgärden bör genomföras eller inte krävs det också att förde- larna och kostnaderna kan uttryckas i samma enhet. I samhällsekonomiska utvärde- ringar görs detta regelbundet i monetära enheter, kronor och ören. En anledning till detta är förstås att kostnader generellt relativt enkelt beräknas i kronor och ören. Den svåra frågan är således hur man ska kunna värdera fördelar, såsom saneringen av en förorenad sjö, som inte har ett naturligt ekonomiskt marknadsvärde (pris). Värdering av icke-marknadsvaror görs också regelbundet av många olika myndig- heter och organisationer både för att användas i samhällsekonomiska utvärderingar samt för exempelvis värdering av miljöskador. Angreppssättet sedan 1960-talet inom transport-, hälso- och miljösektorn har varit så kallade direkta värderingsme- toder eller indirekta värderingsmetoder. Direkta värderingsmetoder innebär att man använder sig av enkätbaserade metoder för att ställa hypotetiska frågor till indivi- der hur mycket de skulle vara beredda att betala för en vara. Indirekta värderings- metoder innebär att man studerar hur människor de facto agerar på en marknad, och sedan indirekt försöker få fram hur de värderar det attribut av varan som man önskar värdera (som hälsorisker, miljörisker m.m.).
För att konkretisera detta kan vi ta ett exempel med förbättrad hälsa och minskade dödsrisker. Värden på detta krävs när exempelvis Vägverket skall genomföra sam- hällsekonomiska analyser av att förbättra trafiksäkerheten. Ett annat användnings- område kan vara att analysera åtgärder för att minska halten av farliga partiklar i luften (som leder till för tidig död). I Sverige har det mesta av arbetet med att vär- dera minskningar i dödsrisk genomförts med direkta värderingsmetoder, framför- allt den så kallade ”contingent valuation”-metoden (CV). I korthet innebär det att man använder enkäter där en viss åtgärd (t ex minska antalet dödsfall i trafikolyck- or) presenteras, och sedan följs detta upp med frågor kring individens betalnings- vilja för denna åtgärd (”skulle du vara beredd att betala 500 kronor för åtgärd X?”). Genom att variera kostnaden för varan för olika individer kan svaren sedan använ- das för att beräkna efterfrågan och i sin tur den totala betalningsviljan bland popu- lationen. I Sverige har flertalet sådana studier nyligen genomförts i kontexten med trafikolyckor och beräkningarna har resulterat i ett rekommenderat värde på 21
miljoner kronor (SIKA, 2008; Svensson, 2009).35
Det finns dock flertalet problem med dessa enkätbaserade metoder för att beräkna betalningsviljan eller det ekonomiska värdet för en vara (se mer om detta i avsnitt 2.1). Omfattande kontroverser kring metoden var det i samband med den så kallade
35 Man kan även använda sig av indirekta värderingsmetoder för att värdera dödsrisker. Ett vanligt exempel i internationell forskning är att titta på hur mycket mer som betalas i lön för arbeten med högre döds- och skaderisk (kontrollerat för alla andra viktiga faktorer). Argumentet är att individer i genomsnitt kommer kräva kompensation för att acceptera dessa farligare jobb. Den här rapporten kommer dock inte att beröra indirekta värderingsmetoder vidare.
Exxon Valdez-olyckan.36 Frågan var då om dessa metoder kan användas för att beräkna värdet på de miljöskador som uppstod p.g.a. olyckan. Ekonomkåren var oense och det ledde till att ”National Oceanic and Atmohspheric Administration” (NOAA, 1993) lät en panel av framstående nationalekonomer utreda validiteten med direkta värderingsmetoder (i klartext CV-metoden). Panelen kom fram till att CV-metoden kan användas, men presenterade också flertalet kriterier för hur studi- erna ska genomföras för att ge någorlunda trovärdiga värden. Ett av problemen med CV-studier som diskuterades i detalj var något som kallas hypotetisk bias. Den här rapporten handlar just om hypotetisk bias i direkta värderingsmetoder, med särskilt fokus på miljövärderingar, samt hur (och om) man kan hantera detta problem. Problemet med hypotetisk bias består i att värden som beräknas med hjälp av CV-metoden inte nödvändigtvis stämmer överrens med hur varan skulle värderas om den handlades på en riktig marknad. Generellt, som kommer att ses i kapitel 3, tenderar individer att överskatta sin betalningsvilja när man ger ett hypo- tetiskt svar (”det är lätt att vara generös när man inte måste betala med riktiga pengar”). Detta innebär att en samhällsekonomisk utvärdering, där fördelarna har beräknats med CV-metoden, av en åtgärd kan visa god lönsamhet, när det i själva verket är en olönsam åtgärd. Och i fallet med Exxon Valdez, menade kritikerna att detta leder till att de ekonomiska värden som olyckan resulterade i kraftigt över-
skattades såsom de beräknades med CV-metoden.37
Den här rapporten är fortsättningsvis strukturerad på följande sätt. I kapitel 2 följer en kortfattad introduktion till ekonomiska värderingsmetoder för icke-