Ett nybildat studieförbunds strävan
Ibn Rushd påbörjade sitt arbete 2001. Sedan dess har man arbetat för att via folk- bildning stärka muslimers situation i Sverige. Under några år samverkade Ibn Rushd med studieförbundet Sensus. I denna samverkan var Sensus mentor för Ibn Rushd. Då lärde man sig att arbeta som studieförbund och vad det innebär att vara ett studieförbund. Åren 2005–2007 fick Ibn Rushd en kvalificeringsperiod av Folk- bildningsrådet. Syftet med den perioden var att Ibn Rushd skulle uppvisa kvaliteter som garanterade att man kunde vara ett eget studieförbund. Sedan den 1 januari 2008 erhåller Ibn Rushd statsbidrag (se Eriksson & Lundberg, 2008).
Den folkbildning som erhåller statsbidrag i Sverige ska verka för ett demokra- tiskt samhälle. Det innebär att folkhögskolor och studieförbund samt deras med- lemsorganisationer och medlemsföreningar ska vara demokratiskt organiserade. Dessutom ska folkbildningsverksamheten stärka och utveckla demokratin i sam- hället (reg.prop. 2005/06:192). Det kan till exempel handla om att påverka medbor- gares värderingar och om att främja alla människors lika värde eller jämställdhet mellan könen. Denna demokratistärkande uppgift framställs i folkbildningsproposi- tionen Lära, växa, förändra som en väsentlig uppgift för folkbildningen. Till moti- ven hör att folkbildningens rötter återfinns i ett arbete för demokrati. Att slå vakt om grundläggande demokratiska värden är enligt propositionens resonemang ett cen- tralt och genomgående tema i folkbildningens verksamhet. Folkbildningen har haft och har uppgiften att förklara, försvara och utveckla demokratin. Ett sådant arbete innebär en strävan efter att bland annat ”förankra de gemensamma demokratiska värdena” (reg.prop. 2005/06:192, s 27).
Detta kapitel söker svar på frågor om varför Ibn Rushd etablerades, hur proces- sen att bli ett studieförbund har sett ut samt om vilka erfarenheter som gjorts i mötet med den etablerade folkbildningen. Kapitlet har fem avdelningar. I den första av- delningen Demokratisk inkludering i samhället introduceras deliberativ demokra-
titeori. Därefter följer en avdelning som belyser Studieförbundets profil. Den tredje avdelningen Att etablera en organisation tar tid uppmärksammar Ibn Rushds arbete med att skapa en effektiv organisation. I den fjärde avdelningen Studieförbundets
verksamhet beskrivs Ibn Rushds folkbildningsverksamhet. Kapitlet sammanfattas i
avdelningen Arbetar för att kunna infria sin vision.
Demokratisk inkludering i samhället
I folkbildningspropositionen framhålls att folkbildningsverksamheten ska ”för ankra de gemensamma demokratiska värdena”. Man kan då fråga sig: Vad är gemen- samma demokratiska värden? Är sådana värden en gång och för alltid fasta? Eller är det värden som är stadda i förändring?
I detta kapitel används idéer från deliberativ demokratiteori för att peka på före- teelser i Ibn Rushds arbete med att etablera sig som studieförbund. Detta för att kunna belysa hur skälen till att Ibn Rushds bildades, liksom det arbete studieför- bundet bedriver, kan förstås ur ett deliberativt demokratiperspektiv. En deliberativ demokrati har delvis andra utgångspunkter än en liberal demokrati. Enligt Benhabib (2004a) sägs en liberal demokrati passa det moderna samhället då den både till- mötesgår och utvecklar de individuella skillnaderna. Men den liberala demokratin förmår inte att hantera alla slags skillnader i samhället. Bland annat är det kulturella och etniska skillnader som prövar den klassiska liberala formelns gränser. Det är åt- skillnaden mellan det offentliga och det privata som prövas, framförallt som kultur placeras i privatsfären (Benhabib, 2004b).
I det som kallas för erkännandets politik är det centralt att ge grupper som kän- ner sig förfördelade särskilda rättigheter och lagstadgat stöd. På det viset vill man korrigera den ställning av underordnad som gruppen har fått. Ett dilemma är att denna politik oftast inte skapar någon grund för inkludering i mångkulturella sam- hällen (Benhabib, 2004a; Taylor, 1994). Enligt Benhabib (2004a) skapar ett mång- kulturellt samhälle utmaningar för den liberala demokrati som västvärldens sam- hällen är inordnad efter. Benhabib förespråkar därför en deliberativ demokratiteori. Skälet är att en sådan demokratiteori kan erbjuda möjligheter att inkludera grupper i samhället på andra sätt än exempelvis den liberala demokratin. Den uppmärksam- mar pluraliteten, mångfalden av åsikter och värderingar i den offentliga sfären. Vär- deringarna och åsikterna organiseras i en mångfald av former (Habermas, 1996). Exem pel på sådana organisationer är bland annat intresseföreningar, politiska par- tier, aktionsgrupper, fackföreningar, boendesammanslutningar, medborgarinitiativ och församlingar. I en deliberativ demokratimodell framhålls nätverk, föreningar och organisationer. De möjliggör kommunikation i den offentliga sfären. Genom
kommunikation kan en allmän vilja skapas, eller normer och värderingar som många delar genom att acceptera dessa normer och värderingar som giltiga. För att det ska vara möjligt krävs en fri offentlig sfär i civilsamhället som inkluderar alla (Habermas, 1996; Benhabib, 2004a; Young, 2000). Dessutom krävs en känsla hos medborgarna av att vara delaktig i och tillhöra samhället (Soutphommasane, 2005). I Benhabibs (1996, 2004a) liksom i Habermas (1996) syn på deliberativ demo- krati finns ett dubbelspårigt sätt att betrakta mångkulturalism. Det ena spåret är den officiella offentligheten. Den består av representativa institutioner, dömande makt och politiska partier. Den inofficiella offentligheten är det andra spåret. I den ryms till exempel medborgerliga, kulturella, religiösa och politiska sammanslutningar. Denna offentlighet ”består av de anonyma och sammanlänkande samtal och strider som blir ett resultat av dessa olika gruppers aktiviteter” (Benhabib, 2004a:42).
Den deliberativa demokratiteori som Benhabib (1996, 2004a) och Habermas (1996) beskriver utgår från en diskursteori. En diskurs kan ses som ett rationellt samtal i vilket parterna har för avsikt att komma överens. I dessa har medborgare möjlighet att lyssna till och ta ställning till andras synsätt och åsikter. Benhabib och Habermas skiljer mellan tre diskurser. En moralisk diskurs rör frågan: Hur bör vi
agera i förhållande till rättviseprinciper? Idealt sett tar sig svaret på denna fråga
uttryck i en gemensam vilja som uppstår ur delade insikter. I denna diskurs agerar parterna opartiskt. Det innebär att de distanserar sig från sitt eget livssammanhang. Det är en förutsättning för att kunna nå en universell vilja. En etisk diskurs besvarar frågor som: Vilka är och vilka vill vi vara? Denna diskurs handlar om en autentisk vilja som en grupp kan nå. Det är en gemensam vilja om vilka man vill vara. Det innebär att man inom gruppen är enig om att dela värderingar. Till skillnad från den moraliska diskursen är den etiska diskursen partikulär. Den syftar till att bedöma vad som är det goda och vilka värderingar vårt kollektiv ska leva efter. Den prag- matiska diskursen söker svar på frågan: Hur kan vi lösa konflikter mellan konkur
rerande föreställningar? Detta är en pragmatisk fråga som innebär att det är en
kompromiss som formas. Argumentationen som förs är snarare att betrakta som en förhandling vars syfte är att balansera olika intressen (Habermas, 1995, 1996). Den deliberativa demokratiteorin kan ses lyfta fram en idealbild av hur aktiva och intres- serade medborgare deltar i skapandet av samhällets normer och värden.
Genom Benhabibs (2004a) omformulering av diskursetiken, som benämns en interaktiv universalism, blir det möjligt att applicera modellen på mångkulturella dilemman. Skälet är att kulturer erbjuder berättelser (ord) och handlingsmönster (gärningar). Genom samtal och genom de berättelser som människor identifierar sig med kan man få kunskap om vemheten hos andra (Benhabib, 2004a).
Folkbildningen torde kunna ses som en arena där sådana berättelser berättas. Ett studieförbund, som till exempel Ibn Rushd, kan ses som ett medel för en rörelse att berätta sin berättelse. Genom aktiviteter som studiecirklar och kulturarrangemang
kan sådana berättelser förmedlas och prövas. Studieförbunden kan därmed bidra till att skapa verksamheter där människor kan resonera om normer och värden i samhället. Studiecirklar har nämnts som en verksamhet där sådana resonemang kan föras (Larsson, 1999; Sundgren, 2000; Andersson m. fl., 1996; Lundberg, 2008). Kommunikationen i sådana studiecirklar kan beskrivas med Habermas idé om en kommunikativ handling. I en sådan handling söks en förnuftig förståelse genom mellanmänskliga relationer. Den kommunikativa handlingen är förståelseorienterad (Habermas, 1996). Genom att söka efter gemensam förståelse kring normer och värden antas medborgare kunna harmoniera sina världsbilder. När Soutphomma- sane (2005) resonerar kring deliberativ demokrati gör han det i ett sammanhang av ett mångkulturellt medborgarskap. Ett sådant medborgarskap har olika betydelser. I teorin uppmärksammas minoriteter och gruppspecifika rättigheter, medan det i praktiken ramas in av universella rättigheter och medborgerliga rättigheter. Han menar att ett mångkulturellt medborgarskap kräver att medborgarna överlägger i frågor om skillnader dem emellan. Dessutom kräver överläggandet, deliberationen, att man är öppen för att förändra sina omdömen, sina preferenser och attityder i interaktionen med andra. Detta svarar mot den strävan som finns i deliberativ demo kratiteori om att nå en livsvärld där värden delas (Habermas, 2003). För att nå den krävs en process där samtliga berörda får delta på lika villkor. Det idealtypiska resultatet blir en livsvärld där ingen dominerar någon annan. I ett sådant idealt tillstånd beaktas allas vilja. Detta är möjligt genom att medborgarna kan agera och kommunicera mot bakgrund av delade värden liksom av ett gemensamt system av normer och regler (Habermas, 2003).
Studieförbundets profil
Folkbildningens organisationer kännetecknas av att de har en profil som framhåller olika värden. Företrädare för studieförbund anser att deras värdegrund är viktig. Den ger dem en legitimitet i uppdraget som studieförbund (Eriksson & Lundberg, 2008). Värdegrunden ger dem deras samhällsuppdrag. Ofta står de någon social rörelse nära (Arvidson, 2005). Bland de etablerade studieförbunden finner man för- bund som står arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen nära. På detta sätt kan studieförbunden anses bidra till den mångfald av värden i samhället som är väsentlig för en deliberativ demokrati (Benhabib, 2004a; Dryzek, 2000; Haber mas, 1996). Nedan följer tre avsnitt som illustrerar hur Ibn Rushd tar sig an sitt uppdrag som studieförbund. Dessa avsnitt svarar på frågor som varför studie- förbundet bildats liksom om hur mötet med den etablerade folkbildningen har upp- levts.
Ibn Rushds arbete utgår från islam
Ibn Rushd beskrivs som ett religiöst studieförbund av Folkbildningsrådet och nämns vid sidan av det frireligiösa studieförbundet Bilda och Sensus studieförbund, som står Svenska kyrkan nära. Ibn Rushd utgår från en muslimsk grundsyn på livet. Det gör att den berättelse som Ibn Rushd vill berätta utgår från islam. Genom folkbild- ningsverksamhet vill man bidra till att islam blir en naturlig del av Sverige. Dels vill man överbrygga gapet mellan muslimer och icke-muslimer, dels vill man att islam ska erkännas som en del av Sverige. I Ibn Rushds vision framkommer varför ett muslimskt studieförbund behövs.
Ibn Rushds vision är att islam ska vara en självklar del av Sverige. Vi vill inte att Sveriges muslimer ska vara passiva och alltid vara de som får svara på frågor, som andra definierar. Vi vill vara aktiva och vara de som leder samtalet. De som inför nya ämnen och som är delaktiga i att bygga det nya Sverige. Det kan handla om vad islam är, men lika väl om vad svenskhet är. Svenskhet för oss är något föränderligt, något som rymmer mer än en religion och något som berikas av mångfald. (www.ibnrushd.se 2009-08-07)
Visionen som citatet uttrycker rymmer flera aspekter. En är att studieförbundet vill göra sig till talesman för islam och muslimer i Sverige. Visionen är att islam har en självklar plats i ett Sverige som är i förändring. Genom att aktivt driva frågor som rör ämnen som handlar om delaktighet och integration i samhället kan man nå visio- nen. Den deliberativa tanken om vikten av en mångfald av värderingar och åsikter framträder här (Habermas, 1996; Young, 2000).
Ibn Rushd vill vara med i samtal där samhällets normer och värderingar tar form. Det kan ses som en kritik mot att man hittills inte har fått vara med. Med en deliberativ demokratitanke innebär det att islamska värden inte har haft någon röst på de arenor där samhällets normer och värderingar formas. Sett ur ett deliberativt demokratiperspektiv innebär det att muslimer känner att de inte har fått vara med och överlägga kring samhällsfrågorna. Detta trots att de känner sig berörda av frå- gor om normer i samhället (jfr Benhabib 1996). För muslimer i Sverige innebär studieförbundet en möjlighet att kunna vara med och påverka samhället. En jämfö- relse kan göras med muslimska friskolor för grundskolan. Berglund (2009) menar att tillkomsten av sådana skolor kan ses som en politisk handling vars syfte är att nå erkännande och jämlikhet.
I intervjuerna med Ibn Rushds företrädare framkommer att det i dag är viktigt att upplysa om islams förhållningssätt till demokrati, mänskliga rättigheter, mång- fald och samlevnad. Denna upplysning menar man är viktig för både muslimer och
icke-muslimer. Ibn Rushds representanter tar avstånd från den typ av islam vars företrädare agerar med våld och vapen. Ibn Rushd har, enligt en av de intervjuade, valt att ”satsa på den intellektuella sidan”. Skälet är att det gör det möjligt att förstå varandra bättre.
Via förnuftiga resonemang kan således Ibn Rushds vision förverkligas. Här in- går att pröva normer och värderingar. Detta kan ses som att Ibn Rushd bjuder in andra och sig själv till samtal om moraliska frågor i samhället (Benhabib, 2004a; Habermas, 1996). Det sker genom olika verksamhetsformer så som studiecirklar, religionsdialoger, kulturarrangemang och annan verksamhet för att bilda medbor- gare om islam och muslimers situation. En av de intervjuade menar att de vill vara med och ”skapa en muslimsk svensk identitet” (Intervju 1). Samtidigt framhålls det att Ibn Rushd inte är något ”religiöst” studieförbund.
Och när vi säger att vi är ett muslimskt studieförbund, det betyder inte att vi är ett religiöst studieförbund. Det är en stor skillnad. Vi predikar inte islam och vi kallar inte folk till att bli muslimer. Utan vårt sätt att jobba är att vi använder religion och bakgrunden som praktik för att kunna lyfta upp målgruppen. Och även för att kunna belysa majoritetssamhället om islam med siktet på att leva tillsammans. Inte att få folk att konvertera till islam. (Intervju 3)
Citatet ovan understryker att syftet med Ibn Rushds verksamhet är att stärka för- ståelsen för islam och muslimer. Med andra ord att få den egna värdegrunden accepterad, vilket kan stärka den egna gruppens förutsättningar att verka i samhäl- let. Det som eftersträvas är en integration där parterna känner varandras förutsätt- ningar. Religion är, enligt en av de intervjuade, något som man ska leva med. Den ska inte göra det besvärligt för den enskilde individen att leva. Därför ska inte sva- ren på frågor sökas i andra sammanhang än det svenska. I de muslimska länderna har religionen utvecklats och anpassats efter nya förhållanden. Även den islam som praktiseras i Sverige ska vara färgad av de förutsättningar och villkor som finns i landet. Detta kan ses som ett exempel på det som nämndes tidigare om att de som deltar i deliberationer ska vara öppna för att förändra sina ståndpunkter.
Islam och folkbildning förenas i kärnvärden
Ibn Rushd sammanfattar sin målsättning, sin värdegrund och sin syn på folkbild- ning i fyra kärnvärden. Dessa värden ska vägleda såväl studieförbundets strategiska arbete som den folkbildningsverksamhet som realiseras i till exempel studiecirklar
eller kulturarrangemang. I kärnvärdena knyts Ibn Rushds mål, värdegrund och folk- bildningssyn samman.
Det första kärnvärdet mötet menar Ibn Rushd är centralt i såväl folkbildningen som i den muslimska kulturen och religionen. I Ibn Rushds verksamhet handlar mötet om erfarenhetsutbyte och dialog. Det gäller bland anställda och för delta- gare i verksamheten. Reflektion som är det andra kärnvärdet ligger nära det första. Reflektion är det som mötet ska utmynna i. Detta handlar om att ställa kritiska frågor, reflektera och om individens eget växande. Det finns en medvetenhet om att reflektion kräver tid. Stolthet, det tredje kärnvärdet, är mer av en attityd som krävs för att nå förbundets mål. Samtidigt kan man se att detta kärnvärde rymmer en sorts verksamhetsdeklaration. Dels ska man satsa på verksamhet som ”stärker den muslimska gruppens egenmakt och stolthet” (www.ibnrushd.se), dels önskar man att deltagare och anställda ska vara stolta över att vara del av Ibn Rushds verksam- het. Även det fjärde kärnvärdet, förändring, innehåller en attityd. Attityden innebär att inte vara rädd för att vara obekväm, för att våga förändra det som inte är bra. Om folkbildningen känns ”konservativ och traditionell” ska inte Ibn Rushd fastna i det. Dessutom önskar man bidra till förändringar i dagens samhälle. Exempel som ges på sådan förändring är att förståelsen mellan muslimer och icke-muslimer blir bättre, eller att det politiska deltagandet ökar i Ibn Rushds målgrupp.
Våra kärnvärden hänger ihop. Mötet och tiden till reflektion är en för utsättning för att kunna känna stolthet. Reflektion är en nödvändighet för att se missförhållanden. Stolthet krävs för att våga kräva förändring. Förändring är svårt att driva ensam, det görs enklast i mötet med andra. (http://ibnrushd.se/)
Här framkommer att folkbildningen ger möjligheter. Genom folkbildnings verk- samheten kan verksamheter arrangeras som möjliggör en intellektuell bildning. En sådan kräver det möte och den reflektion som återfinns i kärnvärdena. En av de intervjuade sammanfattar det på följande sätt.
Möte, vi kommer att träffa alla människorna. Reflektion, och sen vi ska ha nån typ av reflektion i alla moment som vi jobbar antingen internt eller externt. Sen vi också vill vi skapa en stolthet bland målgruppen som vi sysslar med och även bland majoriteten. Att folk ska var stolta att dom stödjer med statsbidrag ett sådant studieförbund som arbetar öppet och för mångfald och så vidare. Sen det fjärde steget för oss att skapa föränd ring. Förändringen kan vara självklart att man motarbetar islamofobiska åsikter eller dom rasistiska tankarna som finns mot islam och även att motarbeta det som vi har kommit med vi och Sensus, producerat en termi
nologi som inte fanns tidigare som heter ”västfobi” bland den muslimska målgruppen. (Intervju 3)
Citatet är intressant då det illustrerar hur Ibn Rushds avser att arbeta med normer. Genom möten ges möjlighet till meningsutbyten. Dessa syftar till att bringa förstå- else om olikheter. De två fobier som nämns i citatet, islamo fobi och västfobi, menar man kan överbryggas med folkbildningsverksamhet. Att arbeta med integrering, som de intervjuade uttrycker, innebär att arbeta med normer. Detta arbete syns till exempel i studiecirkelmaterialet Att leva som muslim i Sverige (u.å) i vilket de två ovan nämnda fobierna ges utrymme. Vidare framkommer i detta material att den muslimska gruppen får stå till svars för terrorhandlingar som utförs i islams namn och för annan brottslig verksamhet som enskilda muslimer utför. Därför blir det viktigt att bekämpa främlingsfientlighet som kan växa sig stark mot bakgrund av sådana brott. Ett sätt bemöta detta är att engagera sig i föreningar som tar ställning mot exempelvis främlingsfientlighet. Likaså nämns att rädslan för det västerländska hämmar integrationen och mångfalden på samma sätt som islamofobi. Västfobi innebär att det som västvärlden står för avfärdas på ett onyanserat sätt av en del muslimer. Fobierna som nämns rör rädsla för normer och värderingar som man inte känner. Ibn Rushd vill arbeta för att människor ska förstå varandras normer i syfte att de ska lära känna vemheten hos andra (jfr Benhabib, 2004a).
De två fobierna som nämns i citatet visar att såväl majoriteten som minoriteten ska lära sig vem den andre är. Att Ibn Rushd arbetar med västfobi beror på att det i den egna målgruppen finns en osäkerhet inför det svenska majoritetssamhället. När Ibn Rushd började arbeta med företeelsen västfobi mötte man ett visst motstånd eftersom termen var okänd. Detta understryker en vilja hos Ibn Rushd att använda folkbildningen för att lära om varandras normer och värderingar. Arbetet med att övervinna dessa två fobier pekar på något som utifrån den deliberativa teorin kan betraktas som en önskan att få till stånd såväl moraliska som etiska diskurser (Ben-