Ideal och behov

Det framgår tidigt i respondenternas tankar om offentliga platser att Hörsalsparken granskas och bedöms utefter deras egna ideal om vad en offentlig plats eller park borde vara och erbjuda. Ett av många ideal som parkens besökare diskuterade handlade om att offentliga parker bör ha ett “traditionellt utseende”, vilket innebar att de ska vara lummiga, blomsterdekorerade platser som erbjuder en naturupplevelse i någon form. Ett av enkätsvaren betonade detta extra mycket:

Jag tycker att den nya hörsalsparken är helt brutalt ful. En väldigt onödig investering enligt mig och jag tyckte den “gamla” var mycket finare och bättre. Jag tyckte att det kändes mer

som en naturlig park än den cementpark som finns där nu.

Denna person uttrycker en stor frustration i sina svar över att parken byggdes om trots att det, enligt denne, inte behövdes från första början. Det står klart att den ideala parken är likställt med något som är just “naturligt” på ett sätt som

Hörsalsparken inte är. En annan respondent sätter ord på hur Hörsalsparken inte uppnår de åtråvärda “naturliga” egenskaper som efterlyses i en park:

att det inte är lika naturliga känsla, inga träd, inget gräs, inga öppna ytor. Just nu är det bara cement och bidrar inte alls till samma atmosfär.

Som citatet antyder är en naturlig utformning även tätt sammankopplat med en känsla och atmosfär som den ideala platsen ska ha. Ett flertal av respondenterna påtalar vikten av att offentliga parker ska ha en rekreationell inverkan på deras besökare, vilket refererar till platsens atmosfär:

Jag tycker att det ska ge ett lugn. Det vore roligt om parken kunde åstadkomma det trots att den ligger så centralt mitt i stadspulsen. Kanske inreda den med lite fina statyer, fontäner

och blommor.

Relationen mellan arkitektur, atmosfär och mänskligt liv är ett återkommande tema i undersökningen och många efterlyser offentliga parker som är väl lämpade för sammankomster och möten. Flera respondenter vill att platsen ska uppmuntra

människor till att vistas i den, andra vill att platsen ska locka till aktivitet i olika former. Denna tanke om att själva platsen ska vara en katalysator för mänskligt liv och

aktivitet lägger därför ansvaret på platsen ifråga, och tar i viss mån dito från platsens besökare att fylla den med det innehåll som man vill ska försiggå där.

Respondenternas förslag på hur den offentliga parken ska vara inbjudande nog att uppmuntra till mänskligt liv varierar: vissa ger förslag på ett flertal sätt att dekorera parken på, somliga efterlyser väl utformade och placerade sittplatser samt

renhållning och parkskötsel – andra ger förslag på helt nya aktiviteter som ännu inte finns i parken:

Öppna torghandel, basar eller dylikt i Hörsalen gärna med cafeteria. På sommaren skulle man kunna gå ut i parken med sin kopp.

Grönska. Möjlighet att se något vackert och möjlighet att se konst, sitta ner eller promenera. Man vill gärna ha något att göra - se något, interagera, vatten är alltid underbart i någon

Frågan om att parker ska uppmuntra till aktivitet framhålls av flera respondenter, men det är inte alltid man kan erinra sig om vad denna aktivitet skulle kunna vara. Det kan vara liv och rörelse i största allmänhet eller en odefinierad efterfrågan om lek. I de fall som respondenterna ger förslag på olika aktiviteter så handlar det om konsumtion i någon utsträckning, antingen i form av shopping alternativt att köpa mat eller fika.

En respondent hade erfarenheter av att Hörsalsparken tidigare var en plats för

politiska manifestationer och menade att detta inte är möjligt idag då den är utformad för att endast utgöra en passage till butikerna i centrum, och önskade därför att se en sådan möjlighet igen. Samma person, tillsammans med ett par andra, påtalar att offentliga parker är platser som ska vara tillgängliga till och välkomnande för alla, något som Hörsalsparken inte tycks vara idag.

Parker bör vara mötesplatser och viloplatser, samt vara öppna för alla. Offentliga platser generellt sett borde se efter allas generella välmående

Däremot finns det en antydan i två separata enkätsvar att “alla” i detta fall kanske inte är så inkluderande i betydelsen som man först kan tro. I diskussionen om Hörsalsparken och föredömliga offentliga parker så uppger många att förekomsten av en viss typ av människor i parken gör att man inte känner sig lika välkommen eller avslappnad i miljön som man hade gjort om dessa människor inte skulle vistas där. En av nämnda respondenter påtalar att man känner sig otrygg på grund av närvaron av “påverkade” personer, och att den ideala platsen för denne är en plats som får just respondenten själv att känna sig välkommen. Det sociala livet i Hörsalsparken och vilka som ska få vistas på platsen diskuteras frekvent i ett flertal enkätsvar och kommer därför att analyseras närmare i nästa avsnitt.

Förutom ideal om hur offentliga parker ska vara, så formulerade besökarna också behov samt viktiga faktorer som krävdes för att man ska kunna trivas på en offentlig plats generellt. Dessa faktorer korrelerade till de formulerade idealen: man talade om vikten av en god atmosfär, en estetiskt tilltalande miljö med grönska och vatten, att den ska ingjuta en trygghetskänsla och ett lugn, att den ska vara inbjudande och välkomnande i utformningen, att den är ren och snyggt hållen, samt att det finns bra

sittplatser. I denna kategori lyfte man även vikten av den omkringliggande miljön som en faktor för möjligheten att trivas på en plats, samt vackert väder som avgörande för om man vill dröja kvar där längre än vanligt. Ett flertal personer

poängterade även en öppen planlösning som en viktig del av upplevelsen, dels som en trygghetsaspekt men också en mer allmän önskan om att kunna passera utan hinder. Alla dessa faktorer kan man härröra till respondenternas känsloliv utöver just trivselfaktorn, i någon form. Att en plats ska sörja för besökarnas välmående, komfort och nöje visar den betydelse som den offentliga platsen har i den urbana

människans liv.