Tre av tretton projektutvärderingar betonar vikten av att samla in och införliva korrekta klimatförändringsdata i restaureringsplanerna (Pittock & Finlayson 2011; Overton m.fl. 2014; Plum & Schulte-Wülwer-Leidig 2014). Vikten av detta för också fram i andra studier (Morelli m.fl. 2016; Williams m.fl. 2017). Nio av utvärderingarna uttrycker just också att bristen på långsiktig klimat- förändrings-hänsyn som bygger på robusta och trovärdiga framtida klimat- data som en sannolikt starkt begränsande faktor för framgång hos projekten (tabell 8). Adaptiv skötsel och styrning av restaureringsarbete som införlivar korrekta och aktuella klimatförändringsdata i beslutsprocessen kommer sanno- likt att ha större framgång än de som inte beaktar klimatförändringseffekter eller använder felaktiga eller föråldrade data (Gunderson m.fl. 2016).
Två utvärderingar (Boer 2010; Orr m.fl. 2015) betonar behovet av att effektivt kommunicera de socioekonomiska fördelarna med restaurerings- insatserna och Ebert m.fl. (2009) visar på tillgängligheten av tillförlitliga data i beslutsprocesser som en viktig komponent. Dessa två viktiga fram- gångs faktorer har också identifierats i bredare skala som generellt viktiga framgångsfaktorer i restaureringsprojekt (Speed m.fl. 2016). Andra viktiga fram gångsfaktorer som nämns är att arbeta på avrinningsområdesnivå, (Williams m.fl. 2015), samt att inkludera breda intressentgrupper i projekt- ledningsorganisationerna (Farag m.fl. 2017) Även detta har identifierats i ett bredare perspektiv som generellt viktiga faktorer för en framgångsrik restau- rering (Gunderson m.fl. 2016, Speed m.fl. 2016). Kashaigili (m.fl. 2009) iden- tifierar väl förankrade nationella finansieringsprogram för restaureringsarbete som en viktig för att säkerställa önskade resultat vilket är i överenstämmelse med rekommendationer från IPCC (Kundzewicz m.fl. 2007).
Graden av framgång hos ett restaurerings- eller bevarandeprojekt kan vara begränsad om en avvägningssituation mellan ekonomiska, samhälleliga och ekologiska behov uppstår i beslutsfasen (Gunderson m.fl. 2016). Detta identifierades som ett problem i flera av projektutvärderingarna där åtgär- derna uppskattats vara otillräckliga för att mildra klimatförändringarnas effekter (Boer 2010; Overton m.fl. 2014).
I Panganiflodens avrinningsområde kommunicerades betydelsen av att bevara och återställa vattendraget ekosystem för att säkerställa långsiktiga ekosystem- tjänster som möjliggör samhälleliga och ekonomiska och alla kända intressent- grupper inkluderades i beslutsprocesserna. Det långsiktiga monetära värdet av ekosystemtjänster kvantifierades vilket gjorde det svårare att prioritera kortsik- tiga ekonomiska och samhälleliga behov framför behoven hos nuvarande och framtida välfungerande ekosystemtjänster i beslutsprocessen. En naturlig del av ett sådant tillvägagångssätt är att säkerställa framtida ekosystemtjänster genom att förbereda sig för och anpassa sig till de förväntade effekterna av klimat- förändringen. Det finns därför ett brett samhälleligt samförstånd för behovet av att prioritera åtgärder för klimatanpassning i Panganiflodens avrinnings- område (Overton m.fl. 2014).
Det faktum att endast Panganiprojektet (Overton m.fl. 2014) av de gran- skade projekten visar på fullständigt genomförda, allmänt accepterade och anpassningsbara överväganden om klimatförändringar indikerar att mycket behöver göras på styrnings- och förvaltningsnivå om arbetet med restaurering av sötvattensmiljöer skall kunna hantera de förväntade effekterna av klimat- förändringar på ekosystemen. Vikten av att prioritera ekosystemtjänster före kortsiktiga samhällsekonomiska överväganden har kommunicerats av veten- skapssamhället till beslutsfattare och intressenter i många år över hela världen, men avvägningssituationer, där ekosystemen ofta kommer till korta, verkar fortfarande vara normen inom skötsel och styrning av restaureringsarbete. För att säkerställa resilienta och hållbara sötvattensekosystem i ett framtida klimat är det viktigt att beslutsfattare både på nationell och internationell nivå anpas- sar stadgar och lagstiftning så att man inkorporerar klimatförändringseffekter i all skötsel och styrning.
8.3 Slutsatser
Det faktum att endast 13 artiklar kunde accepteras till analysstadiet i denna litteraturöversyn som ändå initialt fångade upp över 1300 artiklar visar att integrering av klimatförändringar i restaureringsarbete är en bristvara, och det saknas kunskap inom detta forskningsområde. Att utformning, skötsel och styrning av restaureringsprojekt utifrån ett klimatförändringsperspektiv i stort sett saknas i den genomgångna litteraturen demonstreras av det faktum att majoriteten av de accepterade artiklarna bara nämner att projek- ten diffust har beaktat klimatförändringsfaktorer eller bästa fall utvärderar restaureringsåtgärderna som tillräckliga eller otillräckliga att möta upp mot klimatförändringeffekter.
Utvärderingarna av projekten i artiklarna betonar tillgängligheten av tillför- litliga data som en möjlig begränsande faktor för framgångsrika restaurerings- projekt. De betonar också behovet av att inkludera klimatförändringseffekter och överväganden som behöver göras på grund av dessa, samt behovet av att inkludera breda intressentgrupper. Detta behöver göras tidigt i planerings-
skall vara långsiktigt framgångsfulla. Väl implementerade nationella finansie- ringsprogram och effektiv offentlig kommunikation om de socioekonomiska fördelarna med de föreslagna åtgärderna identifieras också som viktiga fram- gångsfaktorer.
Att arbeta utifrån ett klimatförändringsperspektiv behöver till fullo inklu- deras i skötsel och styrning av restaureringsprojekt. Detta kräver adaptiva och långsiktiga program för restaurering och uppföljning av sötvattensmiljöer som utgår från att arbeta med bästa tillgängliga data på klimatförändringseffekter för att kunna anpassas till osäkerheten och oförutsägbarheten i klimatföränd- ringseffekter på vattendragsekosystemen. Om vi inte gör detta kan restaure- ringsåtgärder i framtiden inte bara vara meningslösa, utan i värsta fall till och med kontraproduktiva.
9 Tack
Projektdeltagarna vill rikta ett tack till deltagarna i en workshop om ekologisk restaurering av sjöar och vattendrag som hölls i Umeå 2–3 mars 2020:
Birgitta Adell, Fortum, Elisabet Andersson, Skogsstyrelsen, Jakob Bergengren, Tekniska verken, Marcus Bryntesson, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Tobias Eriksson, länsstyrelsen i Västerbotten, och Erik Sparrevik, Vattenfall. Projektet vill också tacka Angela Odelberg, Lotta Bertilsson och Emma Wikner på Statkraft Sverige, och Thea Bruun-Olsen och Ragnhild Bjartnes på Statkraft Norge för ovärderlig hjälp med beräkningar av vattenkraftsproduktion i Umeälven med ekoflöden i ett framtida klimat.