Spännar utgår precis som jag från ett konstruktionistiskt perspektiv i sin forskning. Språket och de sociala relationerna är två av de viktigaste byggstenarna för hur vi konstruerar vår
70
Per Gustafson 2001 (33): 5, s. 673. 71
verklighet, menar Spännar. Det finns en viss stabilitet i de flesta människors sociala nätverk, även om de självklart förändras med tiden.72 När en människa flyttar till ett annat land förlorar hon i de flesta fall dessa båda byggstenar med en gång.
De viktigaste sociala relationerna är antagligen familjen. Eva som har skaffat familj i USA har inte längre några planer på att återvända till Sverige, medan Petra som är singel fortfarande överväger det trots att hon bott i landet i nio år. Att umgås mycket med amerikaner underlättar också processen att komma majoritetskulturen närmare. För Petra har det varit lättare att knyta kontakter med svenska tjejer än med amerikanska. Hon påpekar att hon alltid bott i storstäder och att det därför alltid funnits ”tillgång” till svenskt umgänge. Kanske har det också blivit som ett hinder för henne att komma in i den amerikanska kulturen ordentligt eftersom hon inte varit tvungen att lära känna amerikaner och då särskilt kvinnliga amerikaner.
Jag önskar verkligen att man kunde umgås mer med amerikanska tjejer dock, alltså det är inte så att jag absolut inte vill umgås med dem men det är bara svårt att få kontakt med dem, och jag brukar inte ha speciellt svårt att få kontakt med folk annars.
Spännar skriver att hur vi uppfattar vår verklighet och vardag beror på vår kultur, vilket i sin tur handlar om vårt sociala arv. Vad individerna i en grupp uppfattar som självklart och inte reflekterar över till vardags, är det som utgör deras kulturmönster.73 För en person som befinner sig utanför sitt vanliga kulturmönster där saker och ting inte är självklara går mycket tankekraft åt att tolka och försöka förstå hur detta sammanhang är uppbyggt. Allt okänt blir viktigt i denna process, även det som kan te sig obetydligt för dem som är vana vid situationen.
Kunskapen och kännedomen om aspekter av den livsvärld man befinner sig i är dock osammanhängande och ibland motsägelsefull. Det innebär att man kan handla enligt olika normer utifrån olika roller (som förälder eller yrkesperson exempelvis). Den som vuxit upp i en grupp och därmed fostrats in i kulturmönstret kan utan att anstränga sig hantera situationer som uppstår, för den kommer det naturligt. För den som är nytillkommen är detta naturligtvis inte lika lätt. Handlingar kan ha olika betydelser för människor inom samma grupp, men har
72
Christina Spännar 2001: 35. 73
det i ännu högre grad för personer som kommer från olika bakgrund. Vi kan ha olika syften med ett likartat handlingsmönster såväl som att tolka samma handling på olika sätt. Det är ofrånkomligt att det stundom uppstår missförstånd mellan människor som inte använder samma referensramar.74 Marit berättar om sitt första möte med tränaren på skolan hon läser vid.
Han är helt galen och står och skriker, det känns som ett marinläger. Man får inte stanna eller dricka eller något. Jag trodde först att han skämtade när jag kom så jag skrattade åt honom, men då fick jag den där killer-Hitler-blicken. Så nu gör jag som han säger. Kommer man en sekund försent måste man vara där på lördagmorgon. Då ska han straffa en. Jag har gjort tre såna i mitt liv, men det ska jag aldrig göra igen.
Eftersom Marit inte var van vid det hierarkiska systemet inom amerikanska skolor, förstod hon inte direkt hur hon borde ha agerat mot sin tränare. Hon reagerade på ett sätt som var felaktigt enligt skolans kulturmönster och blev straffad för det. Nu har hon lärt sig vad som gäller och kommer inte att göra samma misstag igen eftersom det medför obehag.
Det finns naturligtvis olika grader på hur problematiskt ett främlingskap kan vara. Tanken går genast till invandrargrupper, men problem kan lika gärna uppstå när en person byter samhällsklass eller flyttar till en ny stad. Flytten i sig blir som ett brott i levnadsförloppet. För många innebär det en förlust av de sociala sammanhang de tidigare tillhört. Det förflutna kopplas ständigt samman med hemlandet eller hemorten medan framtiden verkar oviss och kanske skrämmande.75
Främlingskapet
Som främling är man samtidigt nära och avlägsen. 76
Spänningen mellan närhet och avstånd beror enligt sociologen Georg Simmel på att man lägger vikt vid skillnaderna mellan främlingen och gruppen. Främlingskapet i sig blir viktigare än vad som verkligen finns där. Därför betraktar majoritetskulturen ofta invandrare som en enhetlig grupp trots att det ofta finns lika stora skillnader mellan invandrare från olika länder som mellan dem och majoritetsbefolkningen. Främlingskapet medför också en frihet 74 Christina Spännar 2001: 44-47. 75 Ibid: 48. 76 Ibid: 50.
eftersom ingen lojalitet mot majoritetssamhället förväntas och främlingen själv kan sakna de familjära band som skulle ge upphov till lojalitet.77
Det stämmer överens med vissa delar som kommit upp i mina intervjuer. Nora berättar med viss uppgivenhet om hur hon står utanför utan att kunna påverka när viktiga saker händer i samhället.
Eftersom man inte är i närheten att få rösta om man inte är amerikansk medborgare, så står man rätt utanför allt. Man bara står och ser på när det blir val till exempel.
Efterhand börjar dock främlingen förstå och känna igen mönster i det nya samhället. Från att ha varit en observatör kan främlingen ”ta plats på scenen” och själv delta, vilket innebär att uppfattningar som ligger kvar från tiden som observatör ibland måste revideras. Den som blir mer delaktig tänker kanske mindre kortsiktigt medan den som skaffar familj i USA kanske automatiskt vill köra lagligt för att den har börjat få emotionella band till samhället. Sociologen Alfred Schutz jämför processen med förståelsen av språket. Vid processen att lära sig ett nytt språk måste man först lära sig att förstå det, därefter kan man börja prata det. Men i språket finns mer än direkt översättbara ord, vid språket finns en stor mängd ”osynliga” betydelser fästade, som är svåra att förstå om man inte vuxit upp med det. Detta problem krymper ju större erfarenhet man får av det nya språket, men här uppstår ett annat dilemma; i och med att immigranten nu lever i det nya landet, deltar han/hon inte i vardagen i hemlandet. Där sker också förändringar som immigranten inte har möjlighet att hänga med i. Resultatet blir att immigranten riskerar att hamna mittemellan och inte riktigt vara hundra procent delaktig i någon av världarna.78 Man blir kanske bemött som annorlunda eller avvikande både i USA och i Sverige. Många känner sig osäkra på framtiden när de bor i USA eftersom de inte alltid vet hur länge de ska kunna stanna i landet. Det leder till att det är svårt att satsa fullt ut på exempelvis långvariga förhållanden eller på att inreda sin bostad.
Man har alltid den spärren, för man vet inte hur länge man stannar och det kan göra allt så mycket svårare. 77 Christina Spännar 2001: 50. 78 Ibid: 53-54.
Det säger Anna och Marjaneh. De lever i ett slags mellantillvaro, ett vacuum där ingenting är säkert.