I vår studie har vi funnit att det förutom ekonomiska resurser krävs föräldraengagemang från familjen för att barn och ungdomar ska kunna delta i idrottsföreningar. Detta förstår vi som problematiskt eftersom det kan innebära ett potentiellt hinder för barn och ungdomar från ekonomiskt utsatta familjer att kunna delta i idrottsföreningar. En medvetenhet om det uttryckliga och relativt höga kravet på föräldraengagemang som kan förekomma i samband med fritidsaktiviteter i form av idrott kan vara av vikt för socialt arbete. Exempelvis i samband med att en familj har ekonomiskt bistånd där viss del av biståndet syftar till att tillgodose barnens fritidsaktiviteter. Utifrån resultatet i vår studie är det inte enbart den ekonomiska frågan i form av medlems- och träningsavgift som kan vara ett hinder. Det kan därför vara av vikt för socialarbetare att förstå detta för att ha medvetenhet om att ekonomiskt bistånd kanske inte är tillräcklig för att uppnå önskat resultat, alltså att barnet eller ungdomen ska kunna delta i någon idrottsförening. Vad gäller idrottsföreningarnas bidrag till social förändring visar resultatet att det tycks finnas skillnad i både ambition och förhållningssätt mellan idrottsföreningarna gentemot att arbeta mot detta. För socialt arbete i form av socialpolitik kan resultatet bidra med en förståelse för att idrottsföringarnas arbete med social förändring, i detta fall de socialpolitiska mål som Uppsala kommun vill att idrottsföreningarna ska bidra till, kan vara av mycket varierande innehåll. Ett problem med att se idrottsföreningar som en aktör som kan bidra med att hantera sociala problem i civilsamhället är att idrottsföreningarna kan skilja sig åt vad gäller resurser, förutsättningar och ambitioner för att bidra till detta. Det finns därmed en risk att det blir väldigt ojämlikt då det inte finns några egentliga garantier att idrottsföreningar bidrar med arbete för att uppnå social förändring. Ett sätt för den statliga institutionen, i det här fallet kommunen, att på något sätt få ”kontroll” över hur idrottsföreningar arbetar med dessa frågor är exempelvis Uppsalas kommuns regler och villkor för att få verksamhetsstöd. Däremot har inte kommunen gett några riktlinjer gällande på vilka sätt som idrottsföreningarna ska arbeta för att bidra till målen, utan istället lämnas stor frihet till idrottsföreningarna att själva ta fram arbetssätt för att bidra till de politiska målen. Å ena sidan kan detta innebära en risk att det blir ojämlikt mellan deltagarna i olika idrottsföreningar exempelvis vad gäller tillgång och tillgänglighet för alla att delta, å andra sidan kan det innebära att idrottsföreningarna kan anpassa sitt arbete utifrån de resurser, möjligheter och ambitioner de har för att bidra. Saknaden av riktlinjer leder dock inte till några garantier för kommunen att idrottsföreningarna bidrar till målen om social förändring i den utsträckning som kommunen själva önskar.
De varierande resultaten i den tidigare forskningen gällande alkoholkonsumtion och deltagande i idrottsföreningar i kombination med den historiska bakgrunden och resultatet i vår studie som innebär att ungdomar vars beteende inte lyckas påverkas på ett positivt sätt kan bli avstängda från
idrottsföreningen kan vara ett intressant resultat för socialt arbete. Detta utifrån att deltagande i idrottsföreningar ofta ses som sen skyddsfaktor inom socialt arbete. Om en ungdom skulle ha ett riskbeteende gällande alkoholkonsumtion kan deltagande i en idrottsförening utifrån att idrottsföreningar strävar mot att främja nykterhet å ena sidan förstås som en skyddsfaktor, å andra sidan tyder viss tidigare forskning att risken för att bruka alkohol ökar för de ungdomar som deltar i idrott, särskilt inom lagidrott. Det kan därmed anses problematiskt ifall en ungdom med ett riskbeteende kring alkohol uppmuntras till att delta i en miljö där dennes alkoholkonsumtion riskerar att öka eller fortsätta. Skulle ungdomen bli upptäckt med att vara påverkad kan denne utifrån vårt resultat dessutom riskera att bli exkluderad från att delta. Detta kan vara viktigt att ha en förståelse för både inom socialpolitik och målet med socialförändring eftersom ungdomar riskerar att bli exkluderade om de inte kan förändra sitt icke-önskvärda beteende, men även inom socialt arbete eftersom deltagande i idrottsförening för ungdomar med alkoholproblematik kan förstås som en prövning. Om de misslyckas med prövningen riskerar de att straffas med exkludering. Insikt kring detta kan leda till en större förståelse för ungdomens situation och en större förståelse för att ungdomen kan behöva stöd i sitt deltagande och inte nödvändigtvis att deltagandet per automatik innebär ett stöd för ungdomen i dennes problematik.
8.LITTERATURLISTA
Armila, P., Rannikko, A., & Torvinen, P. (2018). Young people with intellectual disabilities and sport as a leisure activity: Notions from the finnish welfare society. Leisure Studies, 37(3), 295– 306. doi:10.1080/02614367.2017.1397184
Bauböck, R. (1996). Transnational citizenship: membership and rights in international migration. Aldershot: Elgar.
Blomdahl, U., Bergmark, K., Elofsson, S., Lengheden, L., & Åkesson, U. (2019). Ökar ojämlikheten i föreningsidrotten? – en studie om socioekonomisk bakgrund och barns och ungdomars deltagande i idrottsförening. Stockholm: Ung livsstil.
Blomdahl, U., Elofsson, S., & Åkesson, U. (2020). Hur många deltar inte i det offentligt subventionerade fritids och kulturutbudet? – en studie av utomstående i åldersgruppen 10–19 år utifrån kön, ålder, socioekonomisk bakgrund och svensk/utländsk bakgrund. Stockholm: Ung livsstil.
Braun, V., & Clarke, V. (2017). Thematic analysis. The Journal of Positive Psychology, 12(3), 297- 298. doi:10.1080/17439760.2016.1262613
Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. (1. Uppl.) Malmö: Liber ekonomi.
Carlsund, A., Danielsson, C., & Forsberg, M. (2018). Den sociala kompassen: nio nyanser av Uppsala. Hämtad från:
https://www.uppsala.se/contentassets/35350f7719c348b382efe14ceb97b301/den-sociala- kompassen---nio-nyanser-av-uppsala.pdf
Ekholm, D. (2016). Sport as a means of responding to social problems: Rationales of government, welfare and social change. (Doktorsavhandling, Linköpings Universitet). Hämtad från http://liu.diva- portal.org/smash/get/diva2:954819/FULLTEXT01.pdf
Ekholm, D. (2017). Mobilising the sport-based community: The construction of social work through rationales of advanced liberalism. Nordic Social Work Research, 7(2), 155–167. doi:10.1080/2156857X.2017.1310127
Ekholm, D., & Dahlstedt, M. (2017). Football for inclusion: Examining the pedagogic rationalities and the technologies of solidarity of a sports-based intervention in Sweden. Social Inclusion, 5(2), 232–240. doi:10.17645/si.v5i2.839
Fernqvist, S., & Näsman, E. (2016) Välfärdsstatens logik? Erfarenheter från föräldrar medkognitiva och ekonomiska svårigheter. Socialvetenskaplig Tidskrift 23(1): 1–18.
Fredriksson, I., Geidne, S., & Eriksson, C. (2018). Leisure-time youth centres as health-promoting settings: Experiences from multicultural neighbourhoods in sweden. Scandinavian Journal of Public Health, 46(20), 72-79. doi:10.1177/1403494817743900
Halldorsson, V., Thorlindsson, T., & Sigfusdottir, I. D. (2014). Adolescent sport participation and alcohol use: The importance of sport organization and the wider social context. International Review for the Sociology of Sport, 49(3-4), 311-330. doi:10.1177/1012690213507718
Harris, S., Mori, K., & Collins, M. (2009). Great expectations: Voluntary sports clubs and their role in delivering national policy for english sport. Voluntas: International Journal of Voluntary and Nonprofit Organizations, 20(4), 405-423. Doi:10.1007/s11266-009-9095-y
Högdin, S. (2006). Var går gränsen?: Föräldrars gränssättning avseende ungas deltagande i sociala aktiviteter. Sociologisk Forskning, 43(4), 40-65.
Kardell. E. (2020, januari 30). Susanne, 44, har inte råd att låta sina barn idrotta. Expressen. Hämtad från https://www.expressen.se/sport/foreningsliv/susanne-har-inte-rad-att-lata-barnen- idrotta/
Kwan, M., Bobko, S., Faulkner, G., Donnelly, P., & Cairney, J. (2014). Sport participation and alcohol and illicit drug use in adolescents and young adults: A systematic review of longitudinal studies. Addictive Behaviors, 39(3), 497-506. doi:10.1016/j.addbeh.2013.11.006 Lindgren, E., Hildingh, C., & Linnér, S. (2017). Children’s stories about team selection: A discourse
analysis. Leisure Studies, 36(5), 633-644. doi:10.1080/02614367.2016.1272624
Lorente, F. O., Souville, M., Griffet, J., & Grélot, L. (2004). Participation in sports and alcohol consumption among french adolescents. Addictive Behaviors, 29(5), 941–946. doi:10.1016/j.addbeh.2004.02.039
Mahoney, J. L., & Stattin, H. (2000). Leisure activities and adolescent antisocial behavior: The role of structure and social context. Journal of Adolescence, 23(2), 113–127. doi:10.1006/jado.2000.0302
Majblomman. (u.å). Om oss. Hämtad 2020-05-12 från https://majblomman.se/om-oss/darfor- finns-vi/
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors (MUCF). (2020). Ungas rätt till en meningsfull fritid: trygghet och hinder Ung idag 2020. Hämtad från
https://www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/ungidag_2020_- _ungas_ratt_till_en_meningsfull_fritid.pdf
Näsman, E., Ponton von Gerber, C. & Fernqvist, S. (2012). Barnfattigdom: om bemötande och metoder ur ett barnperspektiv. (1. uppl.) Stockholm: Gothia.
Olson, H. (2010). Fri tid eller fritid?: fritidens idéhistoria ur ett framtidsperspektiv. Täby: Institutet för fritidsvetenskapliga studier/Fritidsvetarna.
Padgett, D. (2008). Qualitative methods in social work research. (2. ed.) Los Angeles, Calif.: Sage Publications.
Quarmby, T., & Dagkas, S. (2010). Children's engagement in leisure time physical activity: Exploring family structure as a determinant. Leisure Studies, 29(1), 53-66. doi:10.1080/02614360903242560
Roets, G., Cardoen, D., Bouverne-De Bie, M., & Roose, R. (2015). We make the road by walking: challenging conceptualisations of leisure time for children in poverty. Children & Society, 29(4), 277–287. Doi: 10.1111/chso.12056
Ruth, J. E. (1991) Reliabilitets-och validitetsfrågan i kvantitativ respektive kvalitativ forskningstradition. Gerontologia, 5(4), 277–290.
Skeggs, B. (2000). Att bli respektabel: konstruktioner av klass och kön. Göteborg: Daidalos.
Socialstyrelsen. (2013). Ekonomisk utsatthet och välfärd bland barn och deras familjer 1968–2010: Underlagsrapport till Barns och ungas hälsa, vård och omsorg 2013. Stockholm: Socialstyrelsen. Sohlberg, P. & Sohlberg, B. (2013). Kunskapens former: vetenskapsteori och forskningsmetod. (3.,
[kompletterade och utvidgade] uppl.) Stockholm: Liber.
Stenling, C., & Fahlén, J. (2014). Same same, but different? exploring the organizational identities of swedish voluntary sports: Possible implications of sports clubs’ self-identification for their role as implementers of policy objectives. International Review for the Sociology of Sport, 51(7), 867-883. doi:10.1177/1012690214557103Tebelius, U. (red.) (2012). Fritid i senmoderna samhällen. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Uppsala kommun. (2019). Bidragsregler för barn- och ungdomsföreningar. Hämtad 2020-03-055 från
https://www.uppsala.se/contentassets/570524c45f0a466696bf6c11fb98a46f/regler_ifn_re viderad_190826.pdf
Uppsala Kommun. (u.å). Mål och budget för 2020 med plan för 2021–2022. Hämtad 2020-03-05 från https://www.uppsala.se/contentassets/971d7330bb074ebabcc791ab59713ae5/mal- och-budget-2020-med-plan-for-2021-2022.pdf
Uppsala kommun. (2020). Stöd till barn- och ungdomsverksamhet. Hämtad 2020-03-05 från https://www.uppsala.se/kultur-och-fritid/stod-och-bidrag/stod-till-barn--och-